Måns Michelsson ”finne”

 

Foto: Helena Bure Wijk

Prästen och släkttecknaren Bertil Hasselberg beskrev sydvästra Ångermanland och norra Medelpad som öde, ända fram till mitten av 1500-talet. Inom detta område återfinns socknarna Graninge, Viksjö, delar av Sollefteå, Ytterlännäs och Gudmundrå. Hasselberg skrev: ”Hit kommo åtskilliga finnar och byggde hem i ödemarken under den stora finska invasionen till Sverige, som pågick i slutet av 1500-talet och hela 1600-talet”.

Hasselberg har antecknat att det år 1592 fanns tre finska nybyggar-familjer bosatta i Västergraninge, i Ytterlännäs, Ångermanland – Henrik Henriksson ”finne”, Sigfrid Persson ”finne” samt Måns Michelsson ”finne”. Familjerna bebodde gårdarna Gammelgården, Böle och Wojen, men jorden var inte så noga skiftad och namnen på gårdarna växlar på ett förbryllande sätt. Hasselberg tänkte därför att det ursprungligen kan ha kommit en grupp finnar till platsen, som slog sig ned och arbetade där och som var ägare till en och samma gård.

Bråk och stridigheter

Hur det var med ägarförhållandena vet vi inte riktigt, men inbördes stridigheter tycks ha uppstått ganska snart inom den finska gruppen. Redan år 1610 var Måns ”finne” tvungen att skaffa skyddsbrev från kungen, mot sin svåger Sigfrid ”finne”, för att över huvud taget kunna bo kvar på gården. Att släktingarna Sigfrid och Måns avskydde varandra framgår med all tydlighet av domböckerna. Vid Sollefteå ting år 1607 dömdes Måns för att ha skadat sin svåger. Domen blev 20 marks böter för ett ”fullsår” mot Sigfrid samt 3 mark för ”en blånad”. Sigfrid dömdes för ”två blånader mot Måns, till böter om 6 mark”.

Tiden gick och familjefriden fortsatte att lysa med sin frånvaro. Två år senare tvingades nämligen Måns att böta 6 mark för att han slagit Sigfrid och orsakat honom två blånader. Sigfrid dömdes samtidigt till 3 marks böter för att han inte inkommit med sitt kyrkotionde i tid. Några år senare, år 1612 hade våldet trappats upp ytterligare och Sigfrid dömdes till 20 marks böter, då han ”slagit Måns finne, ett knivslag och en blånad”.

Vanvördig och talar med swärord

Inte heller nybyggarnas söner tycks ha kommit så särskilt bra överens med släkt och grannar. Olof Månsson f.1597 (min ana), son till Måns ”finne”, hamnade i bråk med bönderna i Jämtland och anklagades för att ha svedjat över ”landamäret”, samt för att vara vanvördig och ha dåligt uppförande. Rätten antecknade: ”Talar med swärord och pockande”. Även Olofs bror, Lars, anklagades för dåligt uppförande år 1635 och dömdes ”för försmädliga ord mot lagläsare och tolvmän. Bötar 76 mark och får sitta en vecka i kistan och spisa vatten och bröd”.

Olof Månsson anklagades flera gånger för att ha ”huggit och sått rågsvedjor” på annans mark men han blev med tiden landstingsman och flyttade till Nordsjö i Långsele där han bland annat var nämndeman. Olof tycks ha levt ett fridsamt liv på äldre dagar men han trätade  en del med kyrkoherden Laurentius Noraeus i Sollefteå angående ”förmenta präststommar” i Långsele.

Trolldomsanklagelser 

Olof Månsson f. 1597 gifte sig två gånger – första äktenskapen med okänd hustru som avled i ung ålder. Olofs andra hustru, Dordi Michelsdotter var född 1614 och var dotter till Michel Kristoffersson Brase (”Bras-Mickel”), en finsk fjärdingsman och bonde i Långsele. Dordi anklagades för trolldom och Blåkullafärd 1674 och dömdes till kyrkoplikt under fyra söndagar: ”Hustru Dordi, Olof Månssons, i Nordsjö, 50 åhr gammall, förehades hwilken af flickan Maria är angifwen rijdite på een koo till Blåkulla och tillspordes derom”. Även parets dotter Anna f. 1646 anklagades för trolldom men friades. Dordi Michelsdotters syster, ”Bras-Anna” anklagades också för trolldom och dömdes till 120 piskrapp.

Vittnade för de döda

År 1654 blev tre finnar mördade av en man som hette Jon Olofsson och dennes båda söner i Ragunda, Jämtland. Jon dömdes och halshöggs för morden år 1655. Anfadern Olof Månsson uppträdde under rättegången som målsägare för Mats Matsson från Östergraninge, en av de tre mördade finnarna. Målsägarna medgav inför rätten att ”de döda sig själva förränt och gåvo sig till freds med 90 riksdaler i förlikning, varjämte de förklarade sig icke stå efter mördarnas liv”. Man menade således att de mördade personerna själva meddelat att de var nöjda om gärningsmännen betalade 90 riksdaler i förlikning. Man skulle därmed inte kräva hämnd och döda dem.

Foto: Helena Bure Wijk


Finska nybyggare från Savolax och Österbotten

Många av de finska nybyggare som kom till Ångermanland under 15- och 1600-talet härstammade från östfinska Savolax, men det kom även nybyggare från andra områden. Somliga nybyggare hade flytt oroligheter i finska Österbotten där klubbekriget, bestående av en rad bondeuppror, pågick åren 1596 – 1597. De finska bönderna levde i svår fattigdom och svält på grund av flera missväxtår, men adeln krävde dem ändå på skatt. När bönderna reste sig upp mot adeln i protest slogs upproret ned brutalt av kung Sigismund.  Många bönder tog till flykten, undan krig och misär. Det verkar som om anfadern Måns Michelsson ”finne” hade sina rötter i finska Österbotten.

Från finska Österbotten kom även anfadern Jon Jonsson som slog sig ned i Härjedalen med sin familj och gav upphov till den släktgren som kallades ”Rems-släkten”. Här kan du läsa mer om honom.

Genom det DNA-test jag har gjort i släktforskningssyfte fick jag nyligen kontakt med en släkting som också härstammar från anfadern Måns Michelsson ”finne”. Det är så fantastiskt att vi idag, tack vare DNA kan få kontakt med nu levande släktingar och hitta det gemensamma släktskapet till anfäder- och mödrar som levde nio generationer (och ännu längre) tillbaka.

 

Källor: Bertil Hasselberg, Graningesläkter, Björn Espell, Richard Gothe, Fornvårdaren I, Thord Bylund och egen forskning

DNA-släktforskning, ett spännande detektivarbete

Teckning: Helena Bure Wijk

Äntligen har DNA-resultatet kommit och man loggar förväntansfullt in på den personliga DNA-sidan, bara för att inse att man inte förstår någonting. Där är sida upp och sida ned med hundratals – kanske tusentals DNA-kusiner (om du har finskt påbrå), som är släkt på varierande avstånd…men man känner inte igen någon av dem. Det är som ett virrvarr av  mystiska, okända ”2th -4th cousins” och dessutom lika många obegripliga ”remote cousins” som man aldrig någonsin kommer att kunna lista ut släktskapet till. Så känns det i alla fall till en början.

DNA-släktforskning är så spännande…och många gånger väldigt frustrerande, men ge inte upp! Här är några små tips som jag hoppas kan hjälpa dig vidare.

Börja med de närmaste DNA-matcherna

DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som du är närmast släkt med har de högsta siffrorna. Börja med att utforska dessa och gå sedan vidare med släktingar på längre avstånd, allt eftersom. Jag har, tillsammans med flera DNA-matcher lyckats spåra de gemensamma anorna trots att vi bara delar cirka 40 cM, men då krävs det grundlig släktforskning att utgå ifrån. DNA-matcher som du delar 75-100 cM med finns det stora chanser att hitta den gemensamma länken till. Om du, liksom jag har några ”fader okänd” i på vissa grenar i ditt släktträd, så är det svårare, men det är inte alls omöjligt att hitta den gemensamme anfadern med en del detektivarbete.

När jag utgår från mitt eget DNA-test så ser det ut så här när det gäller DNA-matcher och gemensamt DNA:
Föräldrar och barn cirka 3384 cM
Halvsyskon/mor-farföräldrar/barnbarn/moster/morbror/faster/farbror cirka 1693 cM
Föräldrars kusiner cirka 422 cM (1th-2th cousin)
Mor/farföräldrars syskons barnbarn cirka 230-280 cM (1th-3th cousin)
Mor/farföräldrars föräldrars syskons barnbarn cirka 100-110 cM (2th-4th cousin)

Your DNA Guide har gjort ett utförligt schema över centimorgan och beräknat släktskap som du hittar här

Bygg släktträd

Hos samtliga företag som erbjuder DNA-tester har användarna möjlighet att lägga in sina släktträd men det är långt ifrån alla som gör det. Man kanske inte känner till sin släkt eller man har kanske gjort ett DNA-test i annat syfte än släktforskning.

Ett släktträd, åtminstone några generationer tillbaka, kan underlätta enormt och öka möjligheterna att hitta de gemensamma anorna. När de saknas brukar jag bygga släktträd till mina DNA-matcher. Jag har lyckats lösa många DNA-mysterier på detta sätt. När man har kommit några generationer tillbaka så brukar den ”röda tråden” synas i form av släktnamn och geografiska platser.

Att ”skissa” släktträd för de DNA-matcher som saknar egna kan hjälpa dig att lösa släktgåtorna

Riksarkivets digitala forskarsal med Sveriges kyrkböcker och andra viktiga register är gratis att använda. För att enkelt kunna strukturera och spara fynden kan man använda ett släktforskningsprogram, exempelvis Min Släkt som kan laddas ned gratis här

Blåa och röda gubbar

Om du har låtit testa dig på företaget Family Tree DNA så finns det en funktion som kan vara till stor hjälp. När du har lyckats hitta släktskapet till DNA-matcher så kan du ”länka” dem på rätt plats (till rätt ana) i ditt släktträd. Om personen är en släkting på din mammas sida så skapas då en röd ”gubbe”(maternal) och en blå ”gubbe” (paternal), om det är en släkting på pappas sida. På så sätt får du både blåa och röda ”gubar” på din DNA-sida, vilket hjälper dig att enkelt se vilken släktsida dina DNA-matcher hör hemma på.

De blåa och röda ”gubbarna” hjälper dig att se hur du är släkt med dina DNA-matcher

 

En liten guide till Gedmatch

Gedmatch har många bra verktyg för DNA-släktforskning och alla är gratis att använda. I det här inlägget kommer jag att ta upp några av dem.

När du har skapat ett konto på Gedmatch kan du enkelt ladda upp ditt DNA-resultat genom att hämta det från den från din personliga DNA-sida som du har på Family Tree DNA, My Heritage, Ancestry etc. Här finns en guide som visar hur du gör.

Många nya DNA-matcher

Genom att ladda upp ditt DNA-resultat på Gedmatch kommer du att få många nya DNA-matcher som har låtit DNA-testa sig på de olika företagen. Du får även möjlighet att lägga in ditt eget släktträd och se dina DNA-matchers, om de har lagt ut släktträd. För varje DNA-match finns även en beräkning om avståndet till de gemensamma anorna.

Den här DNA-matchen och jag har en gemensam ana ungefär tre generationer tillbaka, enligt Gedmatch.

 

Är dina föräldrar släkt med varandra?

Verktyget ”Are your parents related?” låter dig veta om dina föräldrar är släkt med varandra. Du behöver inte ladda upp deras DNA, det räcker att ditt DNA finns inlagt i databasen. Jag gjorde testet som visar att pappa och mamma inte är släkt med varandra.

Mina föräldrar delar inga gemensamma DNA-segment och är inte släkt med varandra.

Etnicitetsberäkning

Gedmatch har många olika verktyg för etnicitetsberäkning där ditt DNA jämförs med populationer över hela världen. Om man genom DNA-testet har fått veta att man huvudsakligen härstammar från Europa kan man välja verktyget Eurogenes för att få en fördjupad kunskap. All ”etnicitets-beräkning” bör tas med en stor nypa salt, men det kan vara roligt att se hur de olika DNA-testerna överensstämmer med varandra. Om man har judiska anor kan man välja Jtest för att få veta mer. Dodecat är ett annat verktyg som passar om du vet att du har rötter i Asien, Afrika och/eller Europa. World9 passar oavsett varifrån du härstammar i världen och här jämförs ditt DNA med  nio populationer i världen. Prova dig fram.

Genom den funktion som kallas ”oracle” kommer testet att gissa ditt ursprung genom att lista olika populationer. ”Oracle 4” är samma sak, men här listar testet flera kombinationer. Ju högre upp på listan, desto mer sannolik kombination, enligt testet.

Verktyget Eurogenes K36 gissar att jag är svensk…eller tysk, väst-finsk, dansk, svensk-samisk (1 population), eller 50% brittisk och 50% estnisk (2 populationer).
Min DNA-mix består av större ”tårtbitar” fennoskandiskt (Skandinaviska halvön) och nordsjö-DNA, följt av mindre ”tårtbitar” med centraleuropeiskt och östeuropeiskt DNA bland annat.

 

Forntida DNA

Gedmatch har även olika verktyg för att beräkna forntida DNA där det uppladdade DNA-resultatet jämförs med olika fynd (kvarlevor) som gjorts runtom i världen samt jämförelser med forntida populationer som kan ge en fingervisning om vad som döljer sig i våra rötter. Själv insåg jag förfärat att jag till över 80% är en gammal grottmänniska i grund och botten 🙂

Jag – en grottmänniska 🙂 57,41% västeuropeisk jägare/samlare (WHG), 23,75% jägare/samlare från Kaukasus (CHG) och 18,84% stenålders-jordbrukare (ENF)

 

Illustration: Helena Wijk

Här kan du läsa mer om Gedmatch i ett tidigare inlägg

Gedmatch – ett bra verktyg för oss som DNA-släktforskar

Foto: Helena Bure Wijk

Gedmatch är en kostnadsfri och oberoende databas där man kan ladda upp sitt DNA-resultat, oavsett vilket företag man har låtit testa sig hos. På så sätt får man många nya möjligheter att hitta sina anor genom alla de DNA-matcher som man får via Gedmatch. Genom Gedmatch får man även fri tillgång till flera andra verktyg som kan vara värdefulla i släktforskningen.

Möjlighet att lösa brott genom DNA

Om du redan har, eller funderar på att skapa ett konto på Gedmatch så är det viktigt att veta att polisen nyligen har fått utökade befogenheter när det gäller DNA för att lösa brott. De stora DNA-databaserna hos företag som Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage är skyddade, men Gedmach är en frivillig och öppen DNA-databas där polisen nu har möjlighet att göra sökningar, men endast i de fall där kontoinnehavaren själv har godkänt detta.

Gedmatch har gått ut med information om detta till alla sina användare. Man har möjlighet att välja samtycke till att vara öppen för sökningar genom LE (law enforcement): ”On May 18, GEDmatch changed its rules relating to matches with kits uploaded by representatives of Law Enforcement. All previously existing DNA kits in the GEDmatch database were set to ‘opt-out’ of these comparisons. This change affects searches for unknown bodies and violent crimes. If you wish to include your kit in these searches, you need to click on the ‘Police’ icon to the right of your kit number on this page”.

Alla användarkonton är ”förbockade” att inte vara sökbara för polisen. Man använder tjänsten för släktforskning, precis som tidigare. Om man vill att DNA ska bli sökbart för polisen behöver man aktivt välja ”opt-in”. Både nya och gamla användare får vid inloggning möjlighet att välja det alternativ som passar bäst. Personligen tycker jag att det är bra att man nu har möjlighet att lösa grova brott med hjälp av DNA, till hjälp för brottsoffer och deras anhöriga och jag har därför givit mitt samtycke till att vara ”opt-in” för polisens sökningar.

Gedmatch är ett riktigt bra verktyg för oss som DNA-släktforskar. I nästa inlägg ska jag berätta mer om de olika verktyg som du kan använda helt gratis som Gedmatch-användare.

Här kan du skapa ditt konto på Gedmatch.

Foto: Helena Bure Wijk

Så mycket kostar DNA-testet

I det här inlägget ska jag berätta lite mer om DNA-test, vad det kostar på de olika företagen samt vad man bör tänka på innan man beställer testet. Det finns flera olika DNA-test att välja på men idag ska jag berätta om det mest populära testet, det autosomala DNA-test som bland andra företagen Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage erbjuder.

Att göra DNA-test har blivit alltmer populärt på senare år. Genom ett DNA-test får du möjlighet att verifiera din ”pappersforskning”, får många nya DNA-släktingar som ”matcher” och därmed hundratals nya släktgåtor att reda ut. Genom de ”etnicitetsuppskattningar” som ingår i testet kan du även få en liten vägvisare om var i världen du har dina genetiska rötter. Jag gjorde DNA-test för några år sedan och i dagsläget är vi ett tiotal nära släktingar som har valt att göra DNA-test.

Autosomalt DNA-test – dina rötter på både pappas och mammas sida

Det autosomala DNA-testet ger dig många DNA-matcher. Dessa personer presenteras i en lista som uppdateras vartefter. Dina DNA-matcher är nu levande släktingar, som är släkt med dig på din pappas eller din mammas sida, 4-6 (ofta ännu längre tillbaka) generationer tillbaka i tiden. Kontaktuppgifter till dina nya DNA-kusiner finns också (om de har valt att visa denna information).

Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av.  Viktigt att tänka på om ni är flera personer som ska göra DNA-test är att ni inte kommer att se varandra som DNA-matcher om ni väljer att låta testa er på olika företag. Bäst är därför att välja ett företag som passar era behov och plånbok och så gör era tester där. Om ni har gjort DNA-test på olika företag så kan ni ladda upp resultaten, helt gratis, på Gedmatch som erbjuder bra verktyg, bland annat för att mer exakt se varifrån i världen man härstammar.

Med testresultatet följer även en funktion som ger dig en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”. Resultatet ska tas med en stor nypa salt. Testpersonens DNA jämförs med små referensgrupper och kan ge missvisande resultat.

Så mycket kostar DNA-testen och detta ingår i priset:

Family Tree DNA är det företag där flest svenskar har låtit DNA-testa sig och min personliga favorit. Det autosomala DNA-testet heter Family Finder och kostar 79 USD (cirka 732 kronor), men företaget erbjuder flera gånger per år kraftigt rabatterade priser. Just nu kostar testet 59 USD (547 kronor)

Nya DNA-matcher kommer att presenteras på din personliga DNA-sida, någon/några gånger per vecka de närmaste 25 åren. Med testresultatet följer även funktionen ”My Origins” som ger en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”, eller ”ethnic makeup” som man kallar det, samt ”Ancient Origins” där man jämför ditt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits. Ancient DNA erbjuds endast av Family Tree DNA. Det pris du betalar för ditt DNA-test är en engångskostnad och inga andra kostnader tillkommer för att använda de olika funktionerna och verktygen som medföljer testet.
Pris: 732 kronor

My Heritage erbjuder ett liknande autosomalt DNA-test som kostar 810 kronor. Just nu är det rabatt och testet kostar 610 kronor. Även med testet My Heritage DNA får du DNA-matcher och uppskattat etnicitet. Man erbjuder även användare att kostnadsfritt ladda upp sina DNA-test, som har gjorts via andra företag. Om man nappar på detta erbjudande får man en lista med DNA-matcher men sedan kommer man inte så mycket längre. För att se etnicitetsuppskattning, kromosomläsare, se DNA-matchernas släktträd etc. så måste man betala ca 600 kronor.
Pris: 810 kronor
Obs! Att ”låsa upp” uppladdade DNA-kit för att se etnicitetsberälning, kontakta DNA-matcher etc. kostar ca 600 kronor per uppladdat DNA-kit

Ancestry erbjuder ett autosomalt DNA-test som heter Ancstry DNA och kostar 99 USD (cirka 918 kronor). Med testresultatet följer uppgifter om ditt etniska ursprung samt en lista med DNA-matcher. Jag har ingen personlig erfarenhet av Ancestry´s DNA-test och vet tyvärr inte om det tillkommer extra kostnader för att kontakta DNA-matcher, se deras släktträd etcetera. Det framgår inte på deras hemsida om priset är en engångskostnad som inkluderar fri tillgång till alla tjänster.
Pris: 918 kronor

 

 

 

I väntan på DNA-resultatet

När du har beställt DNA-test från Family Tree DNA får du snart dina inloggningsuppgifter (Kitnumber och password) med e-post. Med dessa uppgifter kan du redan nu logga in på din personliga sida.

Om du inte vill visa ditt riktiga namn kan du exempelvis välja att bara skriva dina initialer eller ett smeknamn. Självklart är det roligare för dina kommande DNA-kusiner att se ditt riktiga namn, men du väljer själv vad som känns bäst för dig.

Under fliken Privacy&Sharing väljer du vilka som ska kunna se ditt DNA-resultat och ditt släktträd (om du väljer att ha ett sådant). Man kan välja att vara synlig för DNA-matcher på alla nivåer, på långt håll, nära håll eller för ingen alls men viktigt att veta är att om du väljer inställningen ”none” så får du själv inte heller se dina DNA-matcher. Jag har valt inställningen ”all levels” men det är en smaksak. Huvudsaken är att man själv känner sig bekväm.

Eftersom DNA-testet kommer att ge nya DNA-matcher under de kommande 25 åren, är det även viktigt att vi funderar ut vem som ska ansvara för DNA-sidan om vi ”faller ifrån”. Namn och adress på denna person kan med fördel skrivas in under fliken ”Beneficiary information”, så behöver vi inte fundera mer på det 🙂

Här kan du välja hur mycket du vill dela av ditt DNA-resultat, ändra lösenord och mycket mer.

Ett släktträd, åtminstone några generationer bakåt i tiden, är en ovärderlig hjälp när du och dina kommande DNA-matcher söker efter gemensamma anor. Under fliken ”my Family Tree” kan du skriva in de anfäder- och mödrar som du känner till, eller ladda upp befintligt släktträd som GEDCOM. Du kan även lägga in bilder och annan information.

Det är enkelt att bygga släktträd på Family Tree DNA och några generationer bakåt i tiden kan underlätta enormt mycket för dig och dina kommande DNA-matcher, när ni ska finna era gemensamma ”nämnare”.

 

Läs mer om DNA-test här

Att göra DNA-test är inte svårt

DNA-testet Family Finder är ett så kallat autosomalt test som ger dig DNA-matcher, nu levande släktingar, som är släkt med dig på både din pappas och din mammas sida, 4-6 (ofta ännu längre tillbaka) generationer tillbaka i tiden.
Family Finder beställs och betalas enkelt med kort via hemsidan Family Tree DNA. Då priserna anges i amerikanska dollar är det bra att ha en valutaomvandlare till hands, exempelvis Valuta.se. Family Tree DNA har sitt huvudkontor i USA och hemsidan är engelskspråkig, men låt dig inte skrämmas av det. Googles kostnadsfria översättningstjänst är en bra hjälp. Du kan enkelt kopiera och klistra in text i översättningsprogrammet.

När du har beställt ditt DNA-test får du strax en bekräftelse på beställningen samt ett personligt ”Kit-nummer” och lösenord skickat till den e-postadress som du har uppgivit. Den personliga DNA-sidan kan du med fördel bekanta dig med i god tid innan ditt resultat har kommit. Där kan du bland annat ställa in sekretess och välja hur mycket/hur lite du vill visa av dig själv för andra DNA-släktforskare. Om du inte vill att ditt namn ska stå kan du välja att skriva bara förnamn, ett smeknamn eller bara dina initialer. För dina DNA-matcher är det förstås roligt att få veta lite mer om dig än bara initialer, men genom att ”klicka” på din profil kan de kontakta dig via e-post.

Att fylla i några generationer bakåt i ditt personliga släktträd (Family Tree) på din DNA-sida underlättar väldigt mycket för dig och dina kommande DNA-kusiner när ni tillsammans ska ”klura ut” hur ni är släkt.

Så gör du själva DNA-testet:

Efter att beställning och betalning är gjord kommer du efter någon/några veckor att få ditt DNA-testkit i brevlådan. Testkitet innehåller välkomstbrev, instruktioner (med bilder), föradresserat vadderat returkuvert, ett dokument med ditt kitnummer, två sterila ”tops” samt två provrör med konserveringsvätska.

Testet görs med fördel på morgonen innan du har ätit och borstat tänderna. (Det måste ha förflutit 4 timmar sedan du åt mat senast). Tag ut den ena ”topsen” (svabben) och gnugga lätt på insidan av ena kinden. Gnugga inte för hårt så att det börjar blöda. Placera sedan testpinnen i behållaren och ”bryt” av pinnen (det knäpper till när den är av). Skruva sedan på locket och upprepa samma procedur med den andra ”pinnen”.
Glöm inte att underteckna det gröna dokumentet med ditt namn och kryssa i.
Sedan är det bara att placera allt i kuvertet, köpa porto (ca 20-30 kronor) och lägga kuvertet på postlådan. Jag brukar gå in på Pressbyrån eller annan butik och be dem hjälpa mig med vägning och porto, samt en liten röd ”Airmail-lapp”.

Med ett DNA-test får du kontakt med nya, härliga släktingar och får möjlighet att verifiera din ”pappersforskning” Teckning: Helena Bure Wijk

 

DNA berättar mer om vårt ursprung

rajag
Mor och dotter med rötter i olika delar av världen

När man bestämmer sig för att göra ett DNA-test så öppnar sig en ny spännande värld. Genom DNA-släktforskning får du möjlighet att verifiera ”pappersforskningen”, får många nya DNA-släktingar som ”matcher” och därmed hundratals nya släktgåtor att reda ut. Genom de ”etnicitetsuppskattningar” som de olika företagen erbjuder kan du även få en vägvisare om var i världen du har dina genetiska rötter.

När man väljer att göra DNA-testet ”Family Finder” genom företaget Family Tree DNA får man veta sin genetiska ”mix” genom det verktyg som heter ”My Origins”. ”Family Finder” är ett så kallat autosomalt DNA-test som kartlägger arvsmassan på både mammas och pappas sida och som matchar ditt DNA med nu levande släktingar på båda föräldrars sidor.

All etnicitetsuppskattning bör tas med en stor nypa salt eftersom DNA-företagen jämför ditt DNA med relativt små referensgrupper från olika populationer, men ju fler som väljer att DNA-testa sig, desto mer exakt kommer uppskattningen att bli.

Jag har alla mina anor i Europa men min dotters pappa har sina rötter i Argentina och Bolivia. Enligt DNA-testet är jag 100% europé och 82% skandinav och min dotter är 72% europé och endast 10% skandinav. Enligt DNA-testet har jag 10% av mina gener i Finland och 6% i Östra Europa (vilket stämmer väl överens med min släktforskning). Min dotter har lustigt nog hela 10% Finland enligt testet. Finskt och svensk DNA skiljer sig markant åt. Det finska härrör inte från Skandinavien utan från södra Asien.

När man väl har fått sitt DNA-resultat kan man ladda upp det helt gratis på Gedmatch som erbjuder fantastiska verktyg, bland annat för att mer exakt se varifrån i världen man härstammar. Mitt DNA tycks vara en blandning av Norge, Ryssland och Skottland.

Jag är en finsk-norsk skotte enligt testet 🙂

Min dotters farfar hade sina genetiska rötter hos indianerna som lever i Bolivia och hennes DNA påvisar detta i Gedmatch. Min flicka bär i sin arvsmassa bland annat rötter i Karitiana, en indiansk befolkning som nu lever i Brasiliens regnskogar. (En genetisk studie visade 2015 att Karitiana-folket är släkt med de människor som bor på Andamanöarna i Indiska oceanen, Australien och Papua Nya Guinea).
Hon har även rötter i den nordamerikanska folkgruppen Pima (Akimel O`odham) som själva kallar sig ”flodfolket”, Miwok-indianerna i norra Kalifornien, Wixáritari i Mexiko, Cochimi och Mixtec ”molnfolket” i Mexiko.

Mixtec, molnfolket lever i Mexico. Bild: Wikipedia

 

På snabbvisit hos släkten i Motala

 

mtDNA-haplogruppen U5 var jägare och samlare Illustration:Helena Bure Wijk

Vid vattnet levde man sina liv, hämtade sin mat och begravde sina döda

Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid. En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid. Haplogrupp U5, som jag tillhör (liksom min mamma, mormor, mormors mor osv) har spårats till södra Asien. Individer som tillhör den här mtDNA-familjen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Dessa människor var jägare och samlare.

Några av mormors anmödrar valde att vandra till Östergötland för cirka 8-9000 år sedan. De bosatte sig intill Motala ström där det fiskrika vattnet från Vättern gav dem rikligt med föda. Man satte bo där genom att bygga hyddor intill den livgivande älven. Där ägnade man sig åt hantverk av olika slag, bland annat hantverk av ben och horn. Vid vattnet levde man sina liv, hämtade sin mat, födde sina barn och det var också där man begravde sina döda.

Människor har bott intill Motala ström under 8000 år. Foto: Helena Bure Wijk

 

Människoben på en stenbädd och kranium på träpålar

På botten av en igenväxt våtmark som tidigare var en sjö i närheten av Motala ström, hittade arkeologerna för några år sedan elva kranium som daterades till äldre stenåldern, för 7-8000 år sedan. Två av dessa kranium var uppträdda på träpålar. Arkeologerna tror att invånarna praktiserade någon form av rituell begravning där vid sjön intill Motala ström. Det verkar nämligen som om man först har begravt kropparna på en helt annan plats, för att sedan flytta huvudena och montera dem på pålar vid sjön.

Man upptäckte även att jägarfolket vid strömmen har stabiliserat sjöbotten genom att placera cirka 3000 stenar tätt, tätt på sjöns botten och även någon slags konstruktion av träpinnar och flätverk, varför arkeologerna funderar om platsen ansågs vara ”helig”. På denna ”stenbädd” under vattenytan fann man ben, underkäkar och skallar från elva vuxna kvinnor och män.

Trevlig plats för släktträffar eller offerplats? Eller både- och?

Kanske träffades man vid den heliga sjön då och då för att hedra de döda genom att visa upp deras huvuden, och sedan sänka ned dem i vattnet? Ingen vet varför dessa jägare och samlare gjorde som de gjorde. Det kan finnas en grymmare förklaring funderar forskarna. Människoskallarna kan ha varit troféer från strider som man gärna ville visa upp. Att placera dem på träpålar var ett bra sätt att visa upp dem. Arkeolog Fredrik Hallgren menar att även om man vid utgrävningen hittade kranium som var monterade på trästavar och även skallar som avsiktligt har brutits isär av någon anledning, (och somliga bitar av skallar återfanns instoppade i andra skallar) så kan det handla om en ritual av vördnad. Att bryta isär ben från döda är kända från gravritualer i sen tid, exempelvis när det gäller hanteringen av helgons ben inom den kristna kyrkan.

De flesta av de kranium som återfanns i Motala hade spår av våld mot huvudet, men arkeologerna tror inte att det var detta våld som dödade individerna eftersom såren var läkta när individerna avled: ”Att en så stor andel av de döda visar läkta skador av våld är mycket ovanligt, inte bara bland jägare-samlare utan över huvud taget i samhällen både under förhistorisk och historisk tid. Detta gör att vi tror att de döda inte utgör ett slumpvis urval av en lokalbefolkning utan att de genom att ha varit med om speciella händelser i sina liv – till exempel uppvisat mod i strid – har valts att ingå i ritualen”. Källa: Populär arkeologi

Arkeologerna noterade även att samtliga skelettdelar från armar och ben märkligt nog kom från högra sidan av kropparna. Även ett spädbarn återfanns, men här hade hela kroppen placerats på stenbädden. Även djur hade begravts, på andra sidan av ”stenbädden” och här återfanns mängder av djurkroppar och käkar, men konstigt nog, inga kranier. Förutom de dödas ben fanns även många föremål av sten, trä, horn och ben, bland annat en ”fiskfigur” som var avsedd att bäras skaftad på en trästör.

DNA-match med Motala-skeletten

När det gäller ”Motala-jägarnas” ursprung och utseende så vet forskarna nu genom DNA-studier att de tillhör mtDNA-haplogruppen U5, att de var släkt med skandinaver, men hade även rötter i Nordöstra och Västra Europa. Några hade anor från östra Asien. Jägar/samlarindividerna i Motala hade ljus hud, blå ögon och hår som varierade mellan ljust och mörkbrunt.

Genom ett DNA-test på Family Tree DNA får man inte bara DNA-match med de levande. Man får även veta vilka gamla skelett man är släkt med. Jag är släkt med skeletten i Motala 🙂

 

 

Stamkort och militära handlingar kan vara en riktig skatt för oss släktforskare

Stamkort är dokument som utfärdas för personer som har gjort värnplikt och/eller tjänstgjort inom försvaret. På stamkortet finns bland annat information om tid för tjänstgöring, var den är gjord, utbildningar, befordringar, bestraffningar och mycket mer. Stamkortet finns arkiverat på den ort där personen bodde då han avslutade sin militära bana eller gick i pension. Om du har svårt att hitta stamkortet på egen hand finns möjlighet att få hjälp av Riksarkivet.

Min morfar, Ulrik Ivar föddes 1901 i Bladåker, Uppland, som ”oäkta” son till mjölkerskan Augusta Charlotta Bure. Charlotta fick fem barn men förblev ogift. Någon gång kring sekelskiftet 1900 valde hon att byta namn och kallade sig därefter Svensson. Varför vet vi inte. Någon anfader med namnet Sven finns inte i Charlottas släktträd.

Kyrkböckerna avslöjar ingenting om fadern till Charlottas barn men jämförande DNA-test som vi har gjort mellan söner till hennes yngsta och äldsta barn har visat att det är samme far till alla barn. I mer än trettio år har jag sökt efter morfars och hans syskons okände far och tack vare morfars militära handlingar, tror jag att vi äntligen har hittat honom.

Stamkortet berättar att morfar gick rekrytutbildning, hovslagarskola och vice korpral-utbildning.

Efter utbildningen blev morfar anställd som militär i Uppsala och arbetade där fram till 1927, när han fick anställning som hovslagare och valde att avsluta sin militära bana. För att trivas inom det militära bör man helst inte ha svårigheter med att lyda order. Det hade min morfar. Morfar arbetade väldigt hårt och var duktig, men han hade svårt att ta order från andra.

En dokumenterad händelse under morfars utbildningstid i början av 1922 väckte min nyfikenhet. Vid en övning befallde löjtnant E. Nilsson att morfar skulle springa, men han vägrade. Trots upprepade befallningar om språngmarsch, vägrade volontär 512 Svensson. Han gick några steg, sakta för att sedan stanna upp helt, vilket gjorde löjtnant Nilsson ursinnig. Morfar dömdes för olydnad och fick sitta åtta dagar i arrest.
När han fördes ut från arresten av furir Lagerström frågade denne om morfar inte tyckte att det hela var tråkigt, varpå morfar svarade: ”Det gör detsamma”.

Det var då jag upptäckte att stamkort och militära dokument kan vara en fantastisk skatt för oss som släktforskar. Förutom förhör, vittnesmål, erkännande, beslut m.m. från mars 1922 då morfar gjorde sig skyldig till olydnad, så har man även antecknat ”levnadsförhållanden”. Där står min morfars namn, födelsedata samt båda föräldrarnas namn!

Äntligen har vi fått veta vad barnafadern hette! ”Fader: Karl Svensson, jordbruksarbetare, död” Fadern var således död 1922.

Mycket riktigt visade det sig att det fanns en gift man som hette Karl Svensson i Bladåker vid tiden då Charlotta och hennes barn levde där. Karl bodde med sin familj på en gård, alldeles i närheten. Han utbildade sig först vid en jordbruksskola och blev sedan förvaltare på gården. Han gick bort hastigt i juli 1915. Några månader senare födde morfars mamma sitt sista barn.

Morfar Ulrik Ivar Foto: Helena Bure Wijk

 

 

Vallonrötter

Vallonsmide. Hasse Gille, vallonsmed i 14:e generationen.

Redan i slutet av 1500-talet invandrade valloner till Sverige från sydöstra Belgien och norra Frankrike, på initiativ av arrendatorn Welam de Besche och hertig Karl. De svenska bruken var i behov av skicklig arbetskraft och kunde erbjuda bra löner. Det var vallonernas kunnighet och speciella teknik att framställa smidesjärn som gjorde dem så efterfrågade. Den tidiga invandringen skedde främst till bruken i Östergötland och Värmland men under 1600-talets första del inflyttade många vallonfamiljer till de Uppländska bruken, som arrenderades av köpmannen Louis de Geer.

Man beräknar att ett par tusen valloner invandrade till Sverige mellan åren 1626 – 1655. Av dessa personer bosatte sig en tredjedel vid de Uppländska bruken. För många var det hoppet om en bättre ekonomi som lockade dem hit, men många flyttade också av religiösa skäl. De var kalvinister som lämnade sitt land efter en tid av förföljelse, för att bosätta sig i bland annat Belgien, Irland, Tyskland och Sverige. Till den reformerta tron bekände sig exempelvis smältarmästaren Godefroid Pousette som var min fm mm mf mf mf f.

Inte heller i Sverige fanns religionsfrihet på den tiden, men man tilläts att utöva sin religion privat om man lovade att inte sprida läran utanför hemmets väggar.
Den dubbla predestinationsläran är kanske det mest utmärkande för kalvinismen, tron att Gud redan på förhand har utvalt somliga människor för evigt liv, medan andra är dömda till förtappelse. De reformerta vallonerna hade även en annan uppfattning om nattvarden.
”Vid riksdagen 1647 behandlades villkoren för Stockholms reformerta trosbekännare. Alla som bodde i Sverige skulle gå till Svenska kyrkan och döpa sina barn där. Främmande trosbekännare skulle inte ha rätt till högre ämbeten. De fick inte vara dopvittnen och skulle inte begravas med några högtidligare ceremonier. Varken reformerta eller katolska konventiklar skulle tillåtas”. (Källa: T Hållander/Vägen in i sockenkyrkan)

För många av de valloner som bosatte sig i Sverige, gick assimileringen snabbt och man smälte in i det nya samhället. Namnen försvenskades, man gifte sig med svenskar och anammade den lutherska tron. Somliga släkter tycks ha varit mer motsträviga och vägrade smälta in. Vallonsläkten Poulain kom till Sverige i början av 1600-talet och höll länge fast vid sin reformerta tro, varför man assimilerades ganska sent till lutherdomen.
Flera släktingar antecknas ha deltagit i reformerta sammankomster vid bruken sent 1600-tal.

Flera invandrade vallonsläkter behöll sin religion, språk och kultur och gifte sig nästan uteslutande med landsmän, långt in i tiden. Vid Lövsta och Österbybruk i Uppland hade man egen undervisning på franska och man tror att detta, tillsammans med att man uteslutande gifte sig med landsmän, försenade assimileringen. I kyrkböckerna kan man se att många inte kunde redogöra för sina kristendomskunskaper på svenska under 1700-talet.

Vallonättlingar. Morfar och hans bröder Foto: privat

Av de fransktalande valloner som bosatte sig och sedan valde att stanna i Sverige finns idag fler än 100.000 ättlingar. Det är naturligtvis inte mycket av anfädernas- och mödrarnas ursprungliga ”vallon DNA” som finns kvar hos ättlingarna efter flera hundra år, men genom DNA-test har jag fått ett tjugotal släktmatcher med personer som också härstammar från samma anfäder, Dubois och Pousette.

Många är de skrönor som florerar kring vallonättlingarnas speciella fysiska ”kännetecken”, exempelvis bruna ögon, solbränd hud, långa stortår, knölar i nacken, små öronsnibbar, överrörliga tummar och så kallade ”vallonveck” eller ”streck” på armar och ben. Man bör ta allt sådant med en jättestor nypa salt, men visst kan jag hålla med om att ”vallonstrecken”, är något även jag har ärvt. Min mamma och hennes syskon har tydliga ”streck” på båda armarna, medan jag bara har ett tydligt streck/veck på höger arm.

Streck/veck på underarmens insida, några centimeter nedanför armbågen, påstås av många vara ett arv från vallonförfäderna. Foto: Privat

Mina rötter till vallonerna hittar du här

Karin på Regnaholm

 

Regnaholm
Regnaholms slott vid sjön Regnas norra sida hette ursprungligen Båtstorp.
Foto: Sinikka Halme

Mitokondrie-DNA är en DNA-sträng som finns i cellernas bränslestationer, mitokondrierna. Mitokondrie-DNA som även kallas mtDNA, ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Den mitokondriella DNA-strängen är en exakt kopia av moderns och förändras väldigt långsamt över tid. Därför bär både män och kvinnor samma mtDNA som de kvinnliga anorna har burit i tusentals generationer på den raka moderslinjen.

En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-familj, eller grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid.  Haplogrupp U5, som jag tillhör, liksom min mamma och hennes förmödrar, har spårats till södra Asien. Personer med den här haplogruppen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Man tror att dessa människor var jägare och samlare. I dag är det endast ca 10 % av skandinaverna som tillhör U5, men nästan hälften av samerna och en femtedel av finländarna tillhör denna mtDNA- haplogrupp.

Den äldsta kända ana på min raka moderslinje var en kvinna som hette Karin Pedersdotter.  Karin, som var min mm mm mm mm mm, föddes 1654 på Regnaholms slott i Östergötland och det är från henne vi har ärvt haplogruppen U5. Det är svindlande att tänka sig att Karins och hennes kvinnliga förmödrars mtDNA har ärvts vidare, generation efter generation i nästan oförändrad form. Eftersom även jag är mor till en dotter så kommer det kanske att ärvas vidare genom hennes barn en gång i tiden…

Karins föräldrar hette Peder Håkansson och Elisabeth. Peder kom från Fogelö i Stora Malm, Södermanland men vi vet tyvärr ingenting om hans hustru Elisabeth.
Vet du kanske något mer om familjen? Kontakta mig gärna i så fall. Alla upplysningar, stora som små, är av intresse: forskningbw(snabela)telia.com

Ursulagener
Illustration: Helena Bure Wijk
mtDNA haplogruppen U5 tros vara 55- 60 000 år och tillhörde ursprungligen en jägar/samlarkvinna i södra Asien som fick en dotter, som i sin tur fick en dotter och hon, i sin tur…

 

Mina U5-förmödrar:
Elisabeth NN på Regnaholm
Karin Pedersdotter
Ingrid Andersdotter
Brita Andersdotter
Ingrid Kullström
Anna Catharina Fogelberg
Lovisa Dahlberg
Kristina Lovisa Persdotter
Elsa Lovisa Andersson
Gun Britt Bure
Helena (jag)

Rems-släkten i Härjedalen

albert edelfelt - den brända byn
Bild: Albert Edelfelt ”Den brända byn”

Bonden Jon Jonsson var den förste i den så kallade ”Rems-släkten”. Det har berättats att han kom vandrande till Glissjöberg, Härjedalen i slutet av 1500-talet tillsammans med sin hustru Annika. Paret flydde oroligheter i finska Österbotten där klubbekriget, bestående av en rad bondeuppror, pågick åren 1596 – 1597. De finska bönderna levde i svår fattigdom och svält på grund av flera missväxtår, men adeln krävde dem ändå på skatt. När bönderna reste sig upp mot adeln i protest slogs upproret ned brutalt av kung Sigismund.  Många bönder tog till flykten, undan krig och misär. Så gjorde också Jon och hans Annika, tillsammans med fem andra finska familjer.

Bomärket

Flykten till en tryggare plats gick via Bottenviken. De familjer som flydde tillsammans med Jon och Annika, valde att sätta bo i Stöde, Medelpad. Jon och Annika fortsatte sin vandring inåt landet och kom så till Överbergs fäbodland vid Glissjöbergsremmet i Härjedalen. Jon byggde där ett hus och hans bomärke föreställde två avhuggna träd med en bräda emellan, som en symbol för den stol han suttit på första gången han kom till Remshöjden och blickade ut över den natursköna höjden.

”Viskle” som gammel-remsen

Jon, Annika och deras ättlingar kom att stanna på platsen i 300 år. Deras sonson Olof, ”Stor-Remsen” eller ”Gammel-Remsen” som han också kallades, tog över efter sina föräldrar år 1704 och byggde ut familjegården med flera tillbyggnader. Det finns nedtecknat om Rems-sönerna att de var storväxta och arbetsamma. ”Gammel-Remsen” ansågs vara framgångsrik och det har sagts att allt han tog sig för, gick väl.  ”Wiskle (viska) som Gammel-Remsen” var ett talesätt i trakten då man menade att något som ansågs vara hemligt, yppades.

Tillsammans med sin hustru fick ”Gammel-Remsen” två söner, Olof och Mårten. Mårten var till skillnad från sin äldre bror väldigt ansvarsfull vad gäller sysslorna på gården. Olof vistades mest i skog och mark i yngre år och verkade inte bry sig särskilt mycket om hemarbetet. Efter fadern ”Gammel-Remsens” bortgång föll ändå arvslotten på den bekymmerslöse Olof, som var äldst, medan Mårten fick flytta till nybygget Skogarvallen.

Gråt int du mor

Modern var väldigt bekymrad och oroade sig för att släktgården skulle förfalla när den nu hade kommit i Olofs vård. Men Olof tröstade henne: ”Gråt int du Mor. Han drä int á maten för oss ´n hann kärn. Dä bli föll någa rå”.

g1
Foto: Byvallarn

Efter denna händelse fick Olof fart vad gäller arbetet på gården. Så till den milda grad att han enligt sägen ”for fram som Lucifer”. Det har sagts att Olof kunde bygga sju lador under en dag. En lördagsmorgon gick han en mil till en myrslått (där man slog hö på myrarna) och timrade där en slåtterstuga under dagen tillsammans med sin dräng. Stugan kallades ”Stor-Störese”. Efter att ha byggt huset gick han så hem den långa vägen, tog på sig sina kyrkkläder, slängde yxan över axeln och promenerade till kyrkan i Överberg, som ligger 1 1/2 mil därifrån. På vägen passade Olof på att ”hugga kloppa” och ”spånga” vägen. ”Nästan vidunderliga äro sägnerna om hans arbetskraft” står det att läsa.

”En dägelig Qvinna gläder sin Man och en Man hafwer ingenting kiärare thå hon thertil är wänlig och from”

Olof gifte sig med Annika Hammar och paret fick flera barn. Olof byggde ut familjegården med nya byggnader så att Remsgården förvandlades till en fyrbyggd gård med gammelstuga, parstuga och portloftbod. Från år 1748 fanns där även ett dubbelhärbre med ett mindre härbre bredvid, en kornlada, bagarstuga, loftbod, torkbastu och torrdass.

De vackra målningarna som än idag kan beskådas i helgdagsstugan kom till på 1770-talet som en hyllning till hustrun Annika. ”Lill-Remsen” har där låtit skriva till sin fru: ”En dägelig Qvinna gläder sin Man och en Man hafwer ingenting kiärare: thå hon thertil är wänl. och from”.

invändigt
Foto: Byvallarn

Mina Härjedals-anor hittar du här

Ett DNA-test kan göra historien levande

IMG_5959 (2)
Sønsterud gård i Gjesåsen, Hedmark 

År 1642 föddes anfadern Anders Mikkelsen Sønsterud i Hedmark, Norge. Anders gifte sig med Maren Torstensdatter Sorknes f. 1644 i Hedmark. Paret bodde på Sønsterud gård i Gjesåsen och fick tillsammans fem barn – Berte, Torsten, Kari, Mikkel och Gunhild.
Dottern Berte f. 1680, gifte sig med Gunnar Håkonsen på gården Sorknes och fick med honom flera barn. Min ana, Torsten f. 1682, gifte sig med Lisbeth Arnesdatter Holmen och fick sju barn.

Jag började släktforska i början av 1990-talet och har genom åren ”byggt” min farfars släktträd med norska anor långt, långt tillbaka i tiden. Men ett släktträd där man inte har någon kännedom om människorna, eller någon anknytning till bygden där de levde blir inte så mycket mer än ett obegripligt träd med en massa namn och årtal. Genom åren har jag så många gånger funderat över farfars släkt. Hur såg det ut där de bodde? Hur levde de?

Jag lyckades efter många års detektivarbete hitta min okände farfar och hade ett långt telefonsamtal med honom. Farfar lovade att han skulle komma och hälsa på oss sommaren därpå, men det blev aldrig så. När han gick bort 2011 så trodde jag att alla ”länkar” till hans släkt i Norge för alltid var borta eftersom vi inte kände till några andra släktingar där.

Torsten 2
Farfars morfar, Torsten Ejnarsen f. 1847 i Åsnes, Norge

Sommaren 2015 gjorde jag ett DNA-test i släktforskningssyfte och ganska snart fick jag en DNA-match i Norge och förstod att det var en släkting på farfars sida. Vi skrev till varandra och det visade sig att vi är ättlingar till syskonen Berte och Torsten Sønsterud som föddes i slutet av 1600-talet. Vi är alltså tiomänningar. Tack vare den omfattande  släktforskning vi båda har gjort genom åren, så kunde vi direkt hitta vår gemensamma ana. I somras träffade jag vår nya släkting och han visade mig alla platser och gårdar där våra släktingar en gång bott. Det var så fantastiskt.

IMG_5955 (1)
Sorknes gård, Hedmark

Mina norska anor hittar du här

Ursulas folk och Helenas…

Cherdik_-_John_Speed
Kung Cerdic av Wessex d.534 och min farmor hade något gemensamt

Mitokondrie-DNA (mtDNA) är en DNA-sträng som finns i cellernas bränslestationer, mitokondrierna. Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. I den raka mödernelinjen (mor, mormor, mormors mor osv) har alla kvinnor samma mtDNA i tusentals generationer eftersom denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid.

En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-familj, eller grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid. Professor Bryan Sykes har genom sitt forskningsarbete och boken ”Evas sju döttrar” presenterat de sju kvinnor som kom att bli anmödrar till dagens européer när grupper av människor invandrade hit via Asien för ca 45 000 år sedan. Sykes har givit de sju anmödrarna bokstäver och namn: Jasmin, Katrine, Tara, Helena, Velda, Ursula och Xenia.

Haplogrupp U5, som jag tillhör (liksom min mamma, mormor, mormors mor osv) har spårats till södra Asien. Individer med den här haplogruppen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Man tror att dessa människor var jägare och samlare. I dag är det endast ca 10 % av skandinaverna som tillhör U5, men nästan hälften av samerna och en femtedel av finländarna tillhör haplogrupp U5, Ursulas folk.

Majoriteten av svenskarna tillhör haplogrupp H, Helenas folk, som kan spåras till Västra Asien för 20 -25 00 år sedan. Denna grupp människor kom hit till dagens Sverige via Anatolien för ca 6000 år sedan. Helenas grupp var väldigt duktiga på att tämja djur och att odla grödor och man tror att haplogrupp U, som levde en mer nomadiserande tillvaro, successivt trängdes undan när bondefolket etablerade sig här.

Min mormor var således en Ursula (U5) men min farmor var en Helena (H3h1).
Människor som delar farmors haplogrupp H3 finns över hela Europa och även i Marocko och Tunisien, men har inte återfunnits i fjärran Östern.

Grenen H3 har sitt ursprung i mesolitiska jägar-samlarsamhällen för ca 9- 11 000 år sedan men den ”kvist” på grenen som farmor tillhörde – H3h – återfinns främst i norra Europa. DNA- undersökningar av den anglosaxiska kungen Cerdic av Wessex d.534 har visat att även han tillhörde haplogrupp H3h. Man tror att anmodern till denna ”haplo-kvist” föddes för högst 3 700 år sedan, men hennes ursprung är ännu okänt.

Ursulagener
mtDNA-haplogrupp U5 – Ursulas folk,
var ursprungligen jägare-samlare.

DNA-släktforskning

Deoxiribonukleinsyra (DNA) är det kemiska ämne som bär vår genetiska information. På senare tid har många släktforskare, även jag, valt att göra DNA-test i släktforskningssyfte. Det finns flera olika företag som erbjuder DNA-tester till varierande priser. Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av. Jag rekommenderar Family Tree DNA, som är det företag där flest svenskar har låtit testa sig.

Family Tree DNA erbjuder en mängd olika tester för att spåra DNA på fädernet (Y-DNA) och på mödernet (Mitokondrie DNA) samt för att knyta kontakt med släktingar. Man erbjuder även ett autosomalt DNA-test där du får veta mer om ditt ursprung samt blir ”matchad” med många levande DNA-”kusiner” på både pappas och mammas sida. Detta test heter Family Finder.

IMG_5053
Ett DNA-test görs genom ”topsning” av kindernas insidor. Det dröjer cirka 5 veckor innan resultatet kommer.

Med testresultatet följer även funktionen ”My Origins” som ger en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”, eller ”ethnic makeup” som man kallar det, samt ”Ancient Origins” där man jämför ditt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits. Företaget My Heritage, som också erbjuder DNA-tester har en liknande funktion i sina test, men där kallas den ”din etnicitetsuppskattning”.

Både Family Tree DNA:s ”My Origins” och My Heritages ”Din etnicitetsuppskattning” ska tas med en stor nypa salt. Testpersonens DNA jämförs med små referensgrupper och kan ge missvisande resultat. Det är t.e.x. mycket svårt att avgöra vad som är ryskt/finskt/baltiskt. Så är jag t.ex. 100 % europé enligt de båda testföretagen. Jag är cirka 80 % skandinav enligt båda testerna, men enligt My Heritage är jag 16,3 % finsk och 3,6 % baltisk. Enligt Family Tree DNA är jag 12 % finsk och 6 % östeuropé. Men sammantaget ger väl de båda resultaten en liten, liten vink om min genetiska blandning. Efter många års släktforskning vet jag att det finns många ”skogsfinnar” från Östfinska Savolax i släkten, liksom baltiska anor, från Estland och Lettland, samt ryska anor, från Novgorod.

myheritage
Här är min ”etnicitetsuppskattning” enligt My Heritage.

Den mest värdefulla funktionen i Family Tree DNA:s test ”Family Finder” är den som heter ”matches” och som låter oss lära känna levande släktingar på båda föräldrarnas sidor. Jag har genom mitt test fått drygt 1800 DNA-matcher. Än så länge har jag bara lyckats ”klura ut” släktskapet till ett trettiotal personer. Men tack vare DNA-testet har jag fått kontakt med nya, härliga släktingar och i somras träffade jag för första gången en DNA-kusin i Norge. Vi är tiomänningar och hittade varandra genom Family Tree DNA.

norge
Härifrån kommer en stor del av mitt DNA enligt ”My Origins”, Family Tree DNA.