”Ingeborgssteinen” på den norska Finnskogen

Den 4 juni, 20264 juni, 2026 Av Helena Wijki skogsfinnar, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

”Ingeborgssteinen” är ett vackert och lite vemodigt besöksmål längs Finnskogleden. Det är också platsen där en mörk familjehemlighet utspelade sig i min släkt, för flera hundra år sedan, då den arma flickan Ingeborg Henriksdatter Liitiäinen fördrevs från sin by och tvingades söka skydd under ett stenblock i skogen. Enligt sägnen var det också där hon födde sonen Daniel hösten 1741.

Familjen Liitiäinen
Medlemmar av familjen Liitiäinen lämnade sin by Liitilä i Savolax i slutet av 1500-talet. Man lockades till den västra rikshalvan av svenska kronan, som erbjöd flera års skattefrihet för dem som tog upp nya hemman i skogarna. Tidigt 1600-tal slog familjen sig ner i de mellansvenska skogsbygderna, där Gästrikland och Hälsingland var de första anhalterna. I takt med att de svenska finnmarkerna mättades sökte sig nästa generation vidare västerut och i mitten på 1600-talet kom man så till nordligaste Värmland (Dalby socken), där Aspberget kom att bli en viktig plats för familjen. Under senare delen av 1600-talet rörde man sig vidare mot Solør på den norska sidan av Finnskogen. I Gravberget bodde sedan familjen Liitiäinen i flera hundra år och än idag finns många ättlingar kvar i området.

En tonårsmamma i 1700-talets kyla
Ingeborg Henriksdatter Liitiäinen föddes år 1720 i Våler, Norge. Hennes pappa dog när hon endast var 12 år gammal och familjen fick det mycket tufft. Fattigdom tvingade ut Ingeborg i hårt arbete i tidig ålder. Endast 16 år gammal blev hon gravid och födde sonen Ole strax före sin 17-årsdag. Den nyblivna modern kunde själv inte närvara vid rättsprocesserna om faderskapet då hon var svag och sjuk i ”barnekopper” (smittkoppor), och hon hade inte ett öre att betala de böter som kyrkan krävde för att hon fött barn utom äktenskapet. Den lille pojken, Ole, som föddes 1737 avled endast fyra år gammal. Hans far var troligen den gifte mannen Ole Olsen Suroinen i Flisberget.

Bygdens kvinnor greps av ett rasande ursinne. De var förmodligen rädda för att deras egna äkta män skulle besöka denna förfärliga ”löskona”. Den nyförlösta Ingeborg drevs ut ur gemenskapen och förvisades till skogs. Det var här, i de djupa skogarna, som hon tvingades söka skydd i ren desperation – en plats som under kommande år skulle bli hennes enda fasta tillflykt.

”Ingeborgssteinen”. Enligt sägnen födde Ingeborg sin son Daniel under stenblocket i Gravberget hösten 1741. Foto: Nils-Erik Iversen

En gift man
Att föda barn som ogift var inte lätt förr i tiden och Ingeborg gick en hård framtid till mötes. Under sin livstid var hon omtalad som ”Ingeborg løskone”.
Men det var hennes andra graviditet som blev droppen i bygden. Enligt sägnen föddes sonen Daniel under stenblocket i Gravberget hösten 1741. Denna gång handlade det inte ”bara” om att få barn utom äktenskap – fadern var nämligen en namngiven, gift man från Gravberget vid namn Henrik Mortensen Liitiäinen. (Henrik var min farfars morfars mormors morfar)

Detta klassades som leiermål (hor/äktenskapsbrott) och var ett mycket allvarligt lagbrott på den tiden. I domboken framgår att Ingeborg ställdes inför rätta för att berätta vem som var barnafader och hon uppgav den gifte mannen Henrik ”Mortensen Gravberget”: ”Ingeborg Henricksdaatter i Graffbberged stevnet for å forklare hvem som er far til det andre barnet hun, som ennå ikke er gått til Guds bord, nestleden høst fødte til verden. Hun skal ha utlagt ektemannen Henrik Mortensen Grafberged, som har sin hustru i live, for barnefar. Ingeborg er også stevnet for andre leiermål i sin ungdom, Utsatt”.

DNA bekräftar faderskapet
Under den bittra rättegången betalade Henrik Mortensen Liitiäinen en redan dömd man, Henrik Mickelsson Kananinen, från Järpliden (på den svenska sidan) för att denne skulle ta på sig faderskapet. På så sätt hoppades han att själv undgå straff. På senare tid har DNA-tester visat att det faktiskt var Henrik som var pappa till både Daniel och brodern Erik ”Lidjans-Erik” som föddes i Gravberget 1750.

Domen och den fortsatta utfrysningen gjorde Ingeborgs liv tufft. Hon tvingades fly ännu längre bort och gömma sig under en annan sten nära Haldammen. Under sin livstid födde hon fem barn. De barn som levde till vuxen ålder var Daniel f. 1741, Erik f. 1750 och Ingrid f. 1762. Ingeborgs spår i historien blir allt svagare, tills de till slut försvinner helt i slutet av 1700-talet.

Pojken under stenen
Man skulle kunna tro att Ingeborgs barn fick det svårt, men tack och lov verkar det ha gått bra för dem alla. De gifte sig och blev föräldrar, i sin tur. Mot alla odds överlevde den lilla bebisen den kalla vintern under stenblocket och Daniel Henriksen Liitiäinen (1741–1810) växte upp och blev en respekterad och arbetsam man. Han tog upp ett eget nybygge på den norska sidan som kallades Rådelsbråten (Rajalaturi på finska). Trots den skam som omgärdat hans födelse tycks han ha fått ett lyckligt liv. Han gifte sig med Marte Mortensdatter Käiväräinen och tillsammans byggde paret upp ett tryggt skogsfinskt hemman. När folklivsforskaren Carl Axel Gottlund vandrade genom Finnskogen sommaren 1821 besökte han just Rådelsbråten och träffade parets ättlingar. Han fascinerades djupt av att familjen, mer än två sekler efter att släkten lämnat Finland, fortfarande talade en ren och tydlig savolaxfinska hemma vid köksbordet. De bar sitt släktnamn Liitiäinen med stolthet. Från en skamfylld och iskall start under en sten lyckades Daniel skapa ett gott liv för sig och familjen.

Vill du besöka Ingeborgssteinen?
Platsen ligger norr om Gravberget i Våler kommun (Innlandet fylke, Norge), precis väster om den svenska gränsen i höjd med norra Värmland.
Med bil: Följ Riksväg 62 i Sverige norrut via Torsby. Om man svänger västerut mot Norge vid Medskogen (Fylkesvei 202) eller norrifrån via Höljes/Klarabro (Fylkesvei 26) så når man skogsbilvägarna mot Gravberget. Parkering finns vid Gravberget kirke. Vandringen till Ingeborgssteinen startar vid kyrkan. Följ den orange-markerade Finnskogleden norrut i cirka 1 timme. Terrängen är lätt till medelsvår skogsstig. Följ skyltningen fram till minnesmärket.

Skogsstigen är ojämn och är tyvärr inte anpassad för rörelsehindrade. Det är dock möjligt att köra bil via de lokala grusvägarna/skogsbilvägarna (mot Øvre Berget/Smalberget) för att komma närmare platsen. Jag vet dock inte hur det är med de mindre vägarnas status och om det finns eventuella vägbommar.

Källor:
Tore Henning Andersen samt egen forskning
Digitalarkivet (Norska kyrkböcker): https://www.digitalarkivet.no/
FinnskogMagasinet 2024/05: https://finnskogen.org/wp-content/uploads/2024/05/FinnskogMagasinet-2024.pdf
Kopprabas: https://www.nordvarmland.com/istid/page.php?id=835
Skogsfinska släktnamn i Skandinavien: https://hammarbacken.eu/Stefan%20Helsing/skogsfinska%20sl%C3%A4ktnamn%20i%20skandinavien.pdf
Vägbeskrivning till ”Ingeborgssteinen” (på norska): https://ut.no/turforslag/1112155710/tur-til-ingeborgsteinen
Opplev Kynna (på norska): https://opplevkynna.no/aktiviteter/ingeborgsteinen/

Kornstadberget

Den 23 januari, 202512 juni, 2025 Av Helena Wijki Härjedalen, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

Min farfars morfar Torsten föddes år 1848 på Kornstadberget/Gjesåsberget i Norge. Platsen var väldigt speciell för honom och när han flyttade till Sverige valde han att kalla sig Kornberg. Den förste i vår släkt som bodde där var Torstens farmors far, Jorgen/Joger Hansen och hans hustru Marte.

Jugerhanshemmet

Jorgen Hansen föddes år 1764 i Hedmark, Norge. I kyrkböckerna kallas han ”Joger” och med tiden uppstod vissa rykten kring Jorgen och hans familj. Gården där familjen bodde kom att kallas ”Jugerhanshemmet”. Som forskaren Ivar Kulseth förklarar i den norska tidningen Solung Avisa (2022): ”Boplassen på østsiden av Gjesåsberget visste alle i lokalmiljøet om, men hva med opprinnelsen?” Kanske hade ”Jugerhanshemmet” noe med å juge å gjøre?”

En ärlig och strävsam familj

Ivar Kulseth tog det modiga initiativet och startade föreningen ”Joger Hans sosiale forum”, tillsammans med vännerna Ivar Bakke och Åge Skymoen för 22 år sedan. Genom åren har medlemmarna träffats regelbundet. Det visade sig att Joger och hans familj var strävsamma och inte alls oärliga på något sätt.
Det vi vet med säkerhet är att Joger Hansen och hans hustru Marte bosatte sig på Kornstadberget, på den östra sidan av Gjesåsberget i Åsnes i Norge där de fick hyra en liten skogstomt av Gram Lindstad omkring år 1805. Paret fick tillsammans barnen Kari f. 1792, Helene f. 1800, Anne f. 1802 och Hans f. 1803.

Sorgliga händelser

Joger Hansen avled på Kornstadberget 1824 då han var i 60-årsåldern och sonen Hans tog över efter fadern. Hans gifte sig med Kari (Cassie) Embretsdatter och tillsammans fick paret 8 barn. Det finns en berättelse om ett föräldrapar som förlorade en liten son som blev tagen av varg, samt en dotter, Helga Marie, som vid tre års ålder avled av brännskador, strax därpå, då hon fått en kittel kokande vatten över sig. Barnens mamma återhämtade sig aldrig efter dessa trauman och kom så till gamlehjemmet på Sønsterud. Så sorgligt.

Kornberg från Kornstadberget

Min farfars morfar, Torsten, föddes år 1848 på Kornstadberget/Gjesåsberget i Norge. Berget måste ha haft en en speciell plats i hans hjärta. När han flyttade till Sverige hette han Torsten Enersen, men valde att byta namn till Kornberg.

Källor: Solung Avisa (2022), I Solor.no och egen forskning.

Joger Hansens ättlingar finns i dag bland annat i Norge- i Åsnes, Våler, Nord-Odal, Østerdalen, Sør-Trøndelag samt i USA och Sverige.

Jag hittade min glade tipp oldefar, tack vare DNA!

Den 13 januari, 202528 april, 2025 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Okategoriserade, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

Vermundsjøen i Åsnes. Foto: Chris Nyborg

Att försöka hitta min farfars far, eller ”tipp oldefar”, som man säger i Norge, har varit som att leta efter en nål i en gigantisk höstack, men nu är han äntligen återfunnen, tack vare DNA.

Någon passande karl med namnet Lustig kunde jag dock inte hitta i Härjedalen och långt senare skulle det visa sig att denne ”Lustig” var farfar själv.

En lustig farfar
Farfar Johan Gustaf föddes med anteckningen ”fader okänd” i Glissjöberg, Härjedalen år 1915. Hans mamma var då ogift.

När man söker efter okända fäder i släkten kan det vara värdefullt att lyssna på eventuella släktrykten eller rykten som florerar i bygden. Ofta visar det sig att det finns ett litet frö av sanning i dessa rykten. Men i det här fallet var det ingenting som stämde. Det ryktades att farfars far var järnvägsskrivare i Glissjöberg när Sveg-Hedebanan byggdes, så under många år sökte jag därför som en tok efter säsongsarbetande rallare och järnvägskontorister i kyrkböckerna. Den okände fadern skulle dessutom haft efternamnet ”Lustig”, enligt dessa rykten. Någon passande karl med namnet Lustig kunde jag dock inte hitta i Härjedalen och långt senare skulle det visa sig att denne ”Lustig” var farfar själv! Farfar Gustaf var rolig och skämtsam och kallades därför ”Gustaf Lustig” av byborna. Att hans far skulle ha arbetat vid järnvägen visade sig också vara felaktigt. Möjligen kom han farande med tåget från Norge till Sveg någon gång 1914, då farfar blev till…

Min tipp oldefar var en norsk gutt
Farfars mamma, Anna Matilda, var norsk medborgare liksom sin far och man hade en nära kontakt med släkt och vänner i Åsnes. Att farfars okände far kunde vara en norsk ”gutt”, det hade jag dock inte en tanke på. Jag utgick, felaktigt, från att han måste ha kommit från Härjedalen eftersom farfars mamma bodde där när hon blev gravid 1914.

DNA-pussel
DNA-släktforskning är en fantastisk ”grej” när man söker efter okända fäder i släkten. Tack vare de DNA-test som pappa och jag har gjort, kunde jag lägga samman pusslet och slutligen hitta farfars okände far. Jag gjorde som jag brukar, byggde hundratals släktträd för mina DNA-matchningar och kunde med tiden separera de olika släktgrenarna så att alla DNA-matchningar som tillhörde farfars okände fars sida, hamnade i en egen ”låda”. Sedan kunde jag sätta igång och ”pussla”. Ganska snart kunde jag se att alla dessa okända DNA-släktingar var ättlingar till en norsk gutt som hette Brede Husom. Jag forskade fram och tillbaka i hans släktgrenar och jämförde mängden DNA som jag och hans syskon och ättlingar delar. Genom Ancestry´s ”Thru Lines”, som jämför DNA-matcher och släktträd, kunde jag slutligen konstatera att den glade gutten Brede faktiskt var min okände farfars far.

Jag kunde till slut konstatera att den glade gutten Brede var min okände farfars far!

Brede Halvorsen Husom på äldre da´r.
Foto från Geni

Brede Halvorsen Husom föddes 1874 och växte upp i Åsnes, Sølor i norska Hedmark. Han gifte sig och fick 14 barn – Halvor, Hjørdis, Alvilde, Borghild, Klara, Harald, Hanna, Ingvald, Rolf, Tor, Klara Helene, Synnøve, Ruth Paula och Olga. Därtill hann Brede även med att bli far till ett utomäktenskapligt barn, min farfar Gustaf som föddes i Glissjöberg 1915.

Min pappa är 48 % norsk enligt My Heritage

Hitta utvandrarna i arkiven

Den 2 maj, 202429 april, 2024 Av Helena Wijki Släktforskning Norge, Svensk historia, Utvandring till AmerikaLämna en kommentar

Målningen ”Utvandrere” av Gustav Wetzel, 1903.

Det var hoppet om en bättre framtid som gjorde att miljoner människor valde att emigrera till Amerika på 1800-talet. Från Sverige emigrerade 1,3 miljoner människor och cirka 800 000 norrmän valde att styra kosan till det ”förlovade landet” åren 1820 – 1920.

På Riksarkivet hittar du digitaliserade arkiv och databaser som gör det möjligt att följa personer som har emigrerat. Du kommer till sidan genom att klicka här.

Riksarkivet har en sökbar databas med passagerarlistor (Göteborgs poliskammare) som du hittar här.

Här finns Riksarkivets Utvandrarelistor (poliskammaren i Malmö)

Norsk familj vid det nya huset, på prärien i North Dakota, USA. Foto: A. Milton

Solør i Hedmark, Norge är ett vidsträckt område som omfattar Elverum, Kongsvinger, finnskogen samt svenska gränsen i öst. Om du liksom jag har anor i Solør så finns en bra lista över emigranter som Våler historielag har sammanställt. I listan ”Utvandring fra Våler i Solør till Amerika m.m i perioden 1867 – 1905” hittar du här.

Emigranter från Oslo åren 1867 – 1930 kan du söka i norska Digitalarkivet.

Passagerarlistor och mycket annat material om emigranter från Norge hittar du på websidan Norway-Heritage.

Många fler sökbara arkiv, passagerarlistor och annat material finns tillgängligt hos Arkiv digital, Ancestry och My Heritage men där krävs betalabonnemang.

Mina norska nattgrubbel

Den 2 april, 20242 april, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Släktforskning Norge2 kommentarer

Farfars morfar Torsten (t.v) med sin familj

På min farfars sida finns många norska rötter. Att släktforska i andra länder där man inte känner till släktnamn, orter och gårdar är lite klurigt, men till slut hade jag äntligen lyckats knåpa ihop alla släktgrenarna (trodde jag). Och DNA-testet visade att allt verkade stämma. Jag kände mig så glad!

I mina svenska släktgrenar finns flera okända fäder som har orsakat mycket nattgrubbel genom åren, men de norska ”guttarna och pigorna” verkar det ha varit lite mer ordning på. De gifte sig, flyttade ihop, fick barn och bodde för det mesta kvar vid sina gamla släkttorp där i Hedmark. För första gången hade jag äntligen ett släktträd utan en massa brutna grenar och tomma rutor där det står ”okänd far”…

Nya nattgrubbel

Men det dröjde inte alls länge innan det började dyka upp mystiska DNA-matchningar som var helt omöjliga att placera. Alla har de sina rötter i Norge så jag förstod att de var kopplade till farfars släkt, på något märkligt sätt.

Jag var på väg att ge upp när jag för några månader sedan upptäckte att det var Torsten, farfars morfar som var ”boven i dramat”. Äntligen kunde alla de mystiska DNA-matcherna få sina platser i släktträdet och jag kan nu äntligen sova lugnt.

Torsten Enarsen Kornberg, farfars morfar

Torsten reste till och från

Min farfars morfar Torsten, var en glad gutt som föddes 1848 på finnskogen i Åsnes, Norge. Han var sten- och vägarbetare och jobbade både i Norge och på andra sidan gränsen, i Jämtland, i slutet på 1800-talet. I Glissjöberg, Sveg, träffade han Sigrid och fick tillsammans med henne flera barn trots att paret ännu inte var gifta. Den första sonen, Johannes, föddes 1876. Torsten verkar ha varit något av en ”till-och-frånare” som bodde och arbetade på olika håll. Det var först 1884 som han gifte sig med Sigrid och bosatte sig i Glissjöberg mer permanent.

År 1888 fick familjen möjlighet att köpa en bit inrösningsjord i Glissjöberg. Man rustade då upp en befintlig lada och använde den till boningshus, men byggde senare ett nytt hus (Västbyn nr.4) i närheten. Torsten var nu hemmansägare men fortsatte att arbeta som stenarbetare i Norge. Han förblev ”norsk undersåte” (norsk medborgare) under hela sitt liv. Torsten Enarsen Kornberg och Sigrid Jonsdotter fick tio barn tillsammans och min farfars mamma, Anna Matilda föddes 1886, som nummer sex i syskonskaran.

DNA ljuger aldrig

Ju mer jag ”nystade”, desto mer stod det klart att mina mystiska norska DNA-matchningar har ett nära släktskap med Torsten Kornberg, farfars morfar. Men jag kunde inte begripa hur de kunde vara släkt med honom. Jag hade ju kartlagt hela hans liv genom kyrkböckerna och trodde att jag visste det mesta. Jag trodde att han var bofast i Glissjöberg från år 1876, när han fick sonen Johannes tillsammans med Sigrid…men tji fick jag.

DNA ljuger aldrig men som amatör-DNA-forskare är det inte alltid så lätt att hitta ”trådarna” som visar hur man är släkt med DNA-matchningarna. Men så upptäckte jag till slut att Torsten hade ännu ett barn, en flicka som föddes i Norge. Äntligen fick gåtan sina svar och ett mysterium kunde nystas upp.

Karen och dottern Kaja

Karen Knudsdatter föddes på Østaberget i Åsnes, Norge. Hon var dotter till hemmansägaren Knud och hans hustru Hermana och växte upp i en syskonskara med åtta barn. Någon gång på våren år 1876 träffade hon min farfars morfar och deras möte resulterade i att ett litet barn föddes året därpå.

Dottern Kaja Torstensdatter föddes i mars 1877 och i kyrkboken står det att modern Karen är hemmadotter. Barnafaderns namn saknas i födelseboken men det står att han är son till en ”selvejer” (hemmansägare/bonde) och hemmahörande på Kornstadsberget. (Faderns namn dyker upp senare i kyrkböckerna.)

Karen var 27 år när hon blev gravid och Torsten var jämngammal med henne. Kanske hade de varit ett par under en längre tid? Kanske hade de planerat att gifta sig? Kyrkböckerna berättar tyvärr ingenting. Där finns endast sparsmakade uppgifter.

Det enda jag med säkerhet kan veta är att Torsten, vårvintern samma år, besökte Glissjöberg i Sverige och där hade ett romantiskt möte med min farfars mormors Sigrid Jonsdotter. Nio månader senare föddes deras son Johannes.

Det är svårt att veta om Sigrid kände till att hennes make hade en dotter i Norge. Förmodligen visste hon ingenting om detta. Och när Karen Knudsdatter födde lilla Kaja hade hon säkert inte en aning om att flickan hade en halvbror som fötts i Sverige några månader tidigare. Det måste ha varit förfärligt svårt för henne att bli lämnad ensam med ett litet barn.

Kajas barnbarn

Det är så frustrerande när man så gärna vill, men inte lyckas klura ut hur man är släkt med sina DNA-matchningar. Det gäller att vara kreativ, tänka utanför boxen och att forska på bredden och tvären i släkten. Jag trodde att jag visste allt om farfars morfar eftersom han finns väldokumenterad i de svenska kyrkböckerna. Det var ett stort misstag. Jag hade aldrig en tanke på att han kanske hade fler barn, utom äktenskapet.

Det är sorgligt att veta att Torsten lämnade Karen och den lilla dottern när han flyttade till Sverige. Jag hoppas att de båda fick ett gott liv, trots allt.

Karen Knudsdatter förblev ogift och avled av lungsjukdom 1918. Hon bodde då på Rotaberget, Grue finnskog.

Dottern Kaja gifte sig med Theodor Torstensen Digermandhaugen. Paret fick tillsammans sju barn – Oline, Thora, Kristine, Oddfrid, Hulda, Kåre och Tarald. Alla mina ”mystiska” DNA-matcher är barnbarn och barnbarnsbarn till dem.

Norska Arkivverket har publicerat alla norska kyrkböcker i Digitalarkivet, som är helt kostnadsfritt och öppet för alla att forska i. Länken till arkivet finns här.

Norska fångar på foto i Digitalarkivet

Den 22 oktober, 20222 november, 2022 Av Helena Wijki Släktforskning Norge2 kommentarer

Digitalarkivet är en riktig guldgruva om man söker sin släkt i Norge. Här finns kyrkböcker och många andra viktiga källor att söka i, helt kostnadsfritt. Du kommer till Digitalarkivet genom att ”klicka” här.

Nytt för i år är bland annat en söktjänst med 12 000 foton av norrmän som hamnat i klammer med rättvisan genom tiderna. På Digitalarkivets webbsida förklarar man; ”I dette arkivet finnes det forbryteralbum med portretter av arresterte fra perioden 1880 til 1957. Blant de arresterte og dømte som finnes i albumene er det flest menn, men også bortimot 900 kvinner. De fotograferte er fra hele landet og i alle aldersgrupper. De eldste personene er født rundt 1810 og de yngste vil være født på 1930-tallet.”
Du hittar arkivet här.

I Digitalarkivet finns numera 12 000 foton på norska fångar under perioden 1880 – 1930.

Sökandet efter gamle Tørris

Den 3 oktober, 202216 oktober, 2022 Av Helena Wijki skogsfinnar, släktforskning, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

Min farfars morfars mamma hette Anne Tørrisdatter och föddes år 1812 i Åsnes, Hedmark, Norge. Annes far, Torris (Tørris) Larsen föddes 1789 i Åsnes och gifte sig med Olea (Oleana) Andersdatter från Gravberget på Finnskogen i Hedmark. Olea var ättling till de östfinska familjerna Liitiäinen och Puranen som kommit till Norge från Värmland på 1600-talet men Tørris anfäder- och mödrar har jag inte lyckats hitta.

Tørris Larsen och Olea Andersdatter fick tillsammans sju barn, Anne, Karen, Anders, Ole, Arne, Thea och Lovise. Dottern Anne Tørrisdatter f.1812 gifte sig med Ejner (Ener) Gundersen som var ättling till familjerna Hakkarainen, Liitiäinen och Karjalainen.

Från Tørberget i Norge till USA

Tørris och Oleas son, Arne Tørrisen f.1824 gifte sig med Ellie Mortensdatter Tørberget f.1829. Ellie var ättling till Morten Mortensen Liitiäinen f. 1703 och Marit Pedersdatter Kuosmainen f. 1718. Det var familjen Kuosmainen som upptog Tørberget i Trysil en gång i tiden. Anders Olsen Kuosmainens familj kom från Mikkelin (Sankt Michel) i södra Savolax och man bosatte sig först i Dalarna och norra Värmland. Sonen Anders f.1627 i Ore kom att bosätta sig i Tørberget, Trysil i Norge och släkten har idag många ättlingar.

Arne Tørrisen och hustrun Ellie emigrerade till Wisconsin i USA år 1887. Paret fanns med på fartyget, men sedan är de omöjliga att hitta. Vart tog de vägen när de kom till La Crosse?

Ole Arnesen Törberget och hans hustru Johanna Jacobsdotter i Snohomish county, Washington, USA, 1927.
Foto: Karin Larsson

Från Kornstadsberget till Glissjöberg i Härjedalen

Arnes syster Anne stannade kvar i Norge. Tillsammans med Ener Gundersen fick hon flera barn, bland annat Torsten som föddes 1848 i Åsnes. I Norge var det vanligt att man fick ett tillnamn från gården/platsen man föddes på. Torstens syster kallades därför Olia Enersdatter Kornstadsberget. När hennes bror Torsten, min farfars morfar, flyttade till Sverige i slutet av 1880-talet valde han istället att kalla sig Kornberg.

*Min farfars morfar Torsten Enersen Kornberg.*
*Foto: privat*

De flesta av släktens grenar är nu kartlagda men sökandet efter gamle Torris och hans rötter fortsätter. Torris (Tørris) föddes ca 1789 i Hof, Hedmark och enligt flera uppgifter hette hans pappa Lars Torrisen/Tørrisen f. ca 1753, gift med okänd hustru som föddes ca 1762.

Vet du mer om Torris och hans släkt? Vet du kanske vad som hände med Arne Tørrisen och hans familj efter att de anlänt till La Crosse i Wisconsin, USA?
Kontakta mig gärna: forskningwijk(at)gmail.com
Alla upplysningar är så värdefulla.

Källor: ”Kuosmainens ättlingar i Trysil och Nordvärmland” av Bjarne Persson, egen forskning och Karin Larssons släktforskning.

Liitiäinen i Gravberget, Våler

Den 10 oktober, 202125 oktober, 2021 Av Helena Wijki skogsfinnar, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

Farfars morfar var en norsk gutt med finska rötter

Min farfars morfar Torsten föddes i Åsnes, Norge på 1800-talet. I hans släktgrenar finns många östfinska nybyggare som en gång kom att bosätta sig på finnskogen i Norge och i Sverige. Tack vare verktyget ThruLines på Ancestry har jag nu, efter många års forskande, lyckats reda ut mina skogsfinska släktgrenar i Norge.

ThruLines

ThruLines är ett verktyg som följer med då man väljer att göra DNA-test hos Ancestry. När man gör ett DNA-test hos företaget kan man ladda upp ett släktträd på sin sida (eller skriva in det man känner till om sin släkt). Det är helt frivilligt om man vill publicera sitt träd, men ThruLines kan vara en fin hjälp på vägen. Jag har bland annat kunnat verifiera pappersforskningen kring mina skogsfinska släktgrenar i Norge. Jag har även hittat en anfader på mormors sida som jag grubblat över i många år. Släktträdet, som bör omfatta åtminstone 3-4 generationer ”matchas” sedan med andra användares träd och man får förslag om hur man är släkt med sina DNA-matcher.

Liitiäinen i Gravberget, Våler

Farfars morfar Torsten föddes i Åsnes, Norge 1848. Hans mormor, Oleana Andersdotter tillhörde släkten Liitiäinen som bodde i Gravberget, i Våler finnskog, Norge i flera hundra år. Släkten Liitiäinen kom till Hedmark via svenska Gästrikland i mitten av 1600-talet. I Hedmark bosatte man sig vid Gravberget och Risberget i Våler. Släkten spred sig även till svensk sida (Aspberget och Södra Finnskoga) men många ättlingar finns i dag kvar i området vid Gravberget. Enligt forskaren och författaren Bjarne Persson var släkten Liitiäinen (som också kallades Lyytikäinen) talrik i Suomenniemi- och Pellosniemi, söder om staden Mikkeli. Släkten bodde där bland annat på gården Lyytikäinen talo, som finns kvar där än idag och som ett gårdsmuseum.

Landskap från Savolax av Berndt Lindholm f.1841 d.1914

Den äldste kände Liitiäinen i min egen släkt var Jacob som föddes ca 1550 i Suonenjoki i norra Savolax. Hans son Morten föddes i Savolax, på gården Liitila år 1590 och det var när han bestämde sig för att emigrera som släkten etablerade sig i Norge. Släktnamnet Liitiäinen kommer enligt flera forskare av gårdsnamnet Liitila. Morten gifte sig med Berte Larsdatter Hakkarainen f.1605 i Aspberget, Dalby, Värmland och paret fick tillsammans flera barn, bland annat min anfader Jakob Mårtensson Liitiäinen f.1636 i Järbo (Ovansjö), Gävleborg. Jakob gifte sig med Marit Eriksdotter Karttuinen f.1646 i Fryksdalen, Värmland och år 1666 föddes i Gravberget sonen Morten. Morten och hans hustru Brita fick sonen Henrik 1694 i Gravberget, som gifte sig med Kari f.1706. Tillsammans fick paret sonen Henrik 1739, som i sin tur fick sonen Anders f.1753. Anders Hendriksen Liitiäinen blev pappa till farfars morfars mormor Oleana år 1896. När hon föddes hade familjen Liitiäinen bott i Gravberget i 130 år.

Jag har skrivit mer om Gravberget i ett tidigare inlägg som du kan läsa här.

Ett gammalt finnetorp i Hedmark, Norge Foto: Helena BW

Fjorton generationer

Jacob Liitiäinen f.ca1550 – Beret Persdotter f.1572
Mårten Jacobsson Liitiäinen f.1590 – Berte Larsdatter Hakkarainen f.1605
Jacob Mårtensson Liitiäinen f.1636 – Marit Eriksdotter Karttuinen f.1646
Morten Jacobsen Liitiäinen f.1666 – Berte Pedersdatter Purainen f.1672
Henrik Mortensen Liitiäinen f.1703 – Kari Mathisdatter f.1706
Henrik Henriksen Liitiäinen f.1739 – NN
Anders Henriksen Liitiäinen f.1753 – Maren Pedersdatter
Oleana Andersdatter Liitiäinen f.1786
Anne Tørrisdatter f.1812
Torsten Enersen Kornberg f.1848
Anna Mathilda Kornberg f.1886
Johan Gustaf Sjölin f.1915
Björn Wijk f.1936
Helena Bure Wijk f.1967

Källor: Ancestry ThruLines, Bjarne Persson ”Livet i Finnskogarna: Mina skogsfinska anor, nybyggarna i Nordvärmlands och Hedmarkens Finnskogar” och egen forskning.