Min morfar Ivar Ulrik som föddes 1901 i Bladåker hade djupa rötter i den uppländska myllan och vid de järnbruk som en gång blomstrade där. Som många andra svenskar var han ättling till de valloner som kom hit på 1600-talet när Sverige behövde skicklig arbetskraft, men det var långt ifrån alla bruksarbetare som var valloner. Vid bruken fanns även tyska, svenska och finska familjer.
Bruksarbetare i Bennebol
Bennebols bruk ligger djupt inne i de uppländska skogarna. Gården Bennebol ägdes ursprungligen av Görel Fadersdotter Sparre. I slutet av 1600-talet övertogs Bennebol av riksamiralen Gustav Otto Stenbock och det var han som beslutade sig för att uppföra ett järnbruk på platsen.
I masugnen tillverkades tackjärn mellan åren 1683 och 1884. När verksamheten blomstrade som mest tillverkade man årligen cirka 400 ton tackjärn i bruket. Bruket var ett litet miniatyrsamhälle, där några hundra personer levde. Längs Bruksgatan fanns arbetarbostäder, ladugårdar, skolhus, smedja och stall. De flesta familjer stannade och arbetade i bruket i generation efter generation. Det var inte ovanligt att man var anställd på bruket i närmare 60 år och när man blivit gammal och orkeslös fick man ändå försöka att dra sitt strå till stacken genom att arbeta med det man klarade av. Barn och gamla tillbringade dagarna med att ”boka” (sönderslå) malmen. Bruksarbetarnas liv var hårt.
Vid Bennebols masugn fanns några vallonfamiljer men de flesta bruksarbetare var svenska och några hade finska rötter, som exempelvis familjen Bladin.
Behöll sina sedvänjor
De fransktalande vallonsmederna och masmästarna stod högt i rang. På bruken levde de sina liv och behöll sina kulturella sedvänjor och det franska språket, långt in i tiden. Bruken var som små samhällen i miniatyr och när man forskar i de gamla arkiven kan man se att några familjer ofta hade en mer framträdande position än andra, bland annat familjen Sporrong som arbetade vid de uppländska bruken från tidigt 1600-tal.
För arbetsgivaren var det viktigt att upprätthålla en monopolställning inom produktionen och för vallonfamiljerna var det viktigt att uppnå en sådan ställning vad gäller arbetstillfällen. Arbetslagen utgjorde för de anställda och familjerna den sociala tryggheten. Mästaren hade den högsta sociala positionen på bruket och hans söner bereddes ofta plats i faderns arbetslag där de fick börja sin bana som dräng eller kolpojke, goujar.
Ett socialt mönster formades på bruken där vissa familjer hade mer framträdande poster inom arbetslagen och svarade för ett utbyte av giftemålspartner. På så sätt såg man till att arbetstillfällena på bruket hölls inom familjen. Som utomstående var det väldigt svårt att komma in i dessa slutna sociala sammanhang, men det kunde i vissa fall ske, genom ingifte eller om en släkt saknade en manlig medlem i lämplig ålder i sitt arbetslag. Det här mönstret levde kvar på vallonbruken länge, ända in på 1900-talet på vissa orter.
Johan Adolf Bladin f. 1856
Masmästarna och deras ättlingar i Bennebol, antog gärna släktnamn som innehöll orden ”Blad”, ”Åker” och ”Lund”, från ortsnamnet Bladåker – exempelvis Bladlund, Åkerlind, Bladin och Lund.
Johan Adolf Bladin var kemist under sin livstid och föddes 1856 i Bennebol, Bladåker som son till bruksinspektorn Lars Adolf Bladin f. 1823 i Bladåker och Hedvig Kristina Westin. Johan Adolfs farfar, Carl Bladin f. 1780, var masmästare liksom sin far, Erik Bladin f. 1741. Den första i denna släkt som antog namnet Bladin var Mårten f. 1680 i Nordmaling.
I sina minnesanteckningar har Johan Adolf berättat om barndomen på bruket i Bennebol: ”I masugnen var det mitt största nöje att gå och rota. Detta observerade baron Oxenstierna och jag fick av honom aldrig heta annat än lilla masmästaren. Då jag var omkring 9 à 10 år lät pappa göra träskor och förskinn åt mig och sedan jag fått dem gick jag sällan i masugnen utan att vara uppsträckt i dem. Vanligtvis gick jag där och samlade järnbitar. Sedan lät jag väga dem och fick visst för pundet”.
Finska rötter
Familjen Bladin har sina släktrötter i Norrland, bland annat i Nordmaling och man var ättlingar till de östfinska nybyggare som kom hit från Savolax i slutet av 1500- och början på 1600-talet. Johan Adolf Bladins farfars farfars farmors farfar hette Olof Matsson Juvonen och föddes år 1699 i Savolax. Olof blev nybyggare i Mullsjö, Nordmaling och var gift med Anna Olofsdotter. Hans far, Matti Juvonen hade rykte om sig att vara trollkunnig.
De finska familjerna Juvonen, Tarvainen och Tenhuinen hade en nära koppling och följdes åt när de kom som nybyggare från Savolax. Bland annat gifte sig Olof Matsson Juvonens dotter, Elisabeth, sig med Pål, som var sonson till min anfader Heikki Tenhuinen f. 1545 i Savolax. Liksom Juvonen hade familjen Tenhuinen rykte om sig att vara trolldomskunniga.
Källor: ”Rötter i Anundsjö – en bygd i Nolaskogs” av Bengt Sjöberg, ”I Bennebol på 1860 – talet ur Adolf Bladins minnesanteckningar, Min första barndom, (inledning och kommentar Bengt Ehn)” och egen forskning.
Helena Wijk - Släktforskning & historia 