Kategori: DNA-släktforskning

mtDNA-haplogrupp U5a1b6

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida civilisationer, mtDNA-haplogrupp U5a1b62 kommentarer
Av någon anledning fotvandrade ”vi” från Zimbabwe till Östergötland en gång i tiden. Foto: Family Tree DNA


U5 är en av de äldsta mtDNA-linjerna i Europa och dessa robusta och långa ”jägar-samlar-människor” var ättlingar till den människotyp som kallas Cro-Magnon. Av någon anledning började mina släktingar att fotvandra från Zimbabwe för 30 000 år sedan. De vandrade över Iran och Kazakstan och på något sätt hamnade man till slut i Östergötland, där mormor Elsa föddes 1903.

Mormor Elsa f. 1903

U5a1b6
I somras bestämde jag mig för att köpa en uppdatering av det mtDNA-test som min mamma gjorde hos Family Tree DNA 2016. Då, när vi gjorde våra DNA-test var vi gröngölingar på området och visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss av DNA. Mamma gjorde ett så kallat autosomalt DNA-test (Family Finder) samt det basala mtDNA-testet där man får veta vilken haplogrupp man tillhör på moderssidan. Vi fick veta att vi tillhör mtDNA-haplogrupp U5, men så mycket mer än så berättade inte denna variant av DNA-test.

Älskade mamma gick bort i januari 2024 men då jag förvaltar hennes DNA-test hade jag möjlighet att uppdatera testet till ”mtDNA Full Sequence”, där man får veta mer om de små ”grenar” och ”utskott” man tillhör på världens stora DNA-träd. Nu vet jag att vi tillhör den mitrokondriella haplogrupp som kallas U5a1b6.

Mitrokondriellt DNA (mtDNA)
Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid. En mtDNA-haplogrupp består av en grupp människor som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid.

Professor Bryan Sykes har genom sitt forskningsarbete och boken ”Evas sju döttrar” presenterat de sju kvinnor som kom att bli anmödrar till dagens européer när grupper av människor invandrade hit via Asien för ca 45 000 år sedan. Sykes har givit de sju anmödrarna bokstäver och namn: Jasmin, Katrine, Tara, Helena, Velda, Ursula och Xenia.

Vandrade norrut
U5 är en av de äldsta mtDNA-linjerna i Europa och dessa robusta och långa ”jägar-samlar-människor” var ättlingar till den första moderna människan som kallas Cro-Magnon. Av någon anledning började mina släktingar att fotvandra från Zimbabwe för 30 000 år sedan. De vandrade över Iran och Kazakstan. På något sätt hamnade man till slut i Östergötland, där mormor Elsa föddes 1903.

Trots att U5 var en av de första haplogrupperna som kom till Europa så är det idag bara 5 – 12% av européerna som tillhör mtDNA U5. U5 är idag mest förekommande bland samer i Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön. U5 finns i nordsamiska populationer med över 50 %.

Mamma och ”Motalakvinnan” har en gemensam anmoder. ”Motalakvinnan” levde i Östergötland under äldre stenålder och de skelett som hittades i området var långa för sin tid, mellan 1.71 cm – 1.91 cm.

Majoriteten av dagens svenskar tillhör mtDNA-haplogrupp H, Helenas grupp, som kan spåras till Västra Asien för 20 -25 00 år sedan. Denna grupp kom hit via Anatolien (dagens Turkiet) för ca 6000 år sedan. (H)elenas grupp var väldigt duktiga på att tämja djur och att odla grödor och man tror att haplogrupp U, som levde en mer nomadiserande tillvaro, successivt trängdes undan och vandrade norrut när bondefolket etablerade sig här.

Bra på att hålla värmen
Det verkar som om U5-människorna hade en speciell förmåga att generera mer kroppsvärme och det forskas om detta nu. Jägar/samlarmänniskorna med haplogrupp U5 levde när temperaturen var som allra lägst och forskarna tror att de utvecklade en förmåga att producera ”frikopplande mtDNA” som genererar mer kroppsvärme. Våra gener kommer till oss med både styrkor och svagheter. Man har även upptäckt att människor som tillhör gruppen U5 har en högre risk att få hjärtinfarkt och stroke.

Cro-Magnon
Cro-Magnon är benämningen på den första moderna människan (Homo Sapiens) som en gång i tiden levde i Europa. Namnet kommer av fyndplatsen, en grotta – Abri de Cro-Magnon – som finns i sydvästra Frankrike. Skelettfynden i grottan har visat sig vara cirka 30 000 år gamla. Till utseendet liknade Cro-Magnonmänniskan oss, men deras hjärnor var 15 % större än våra och denna människotyp var resligare.

Av förståeliga skäl vill vi idag inte dela in människor i grupper av ”långskallar” och ”kortskallar”. Det var ju sådant man sysslade med inom den avskyvärda rasbiologin. I dag talar arkeologer inte om ”Cro-magnonmänniskan” utan benämner, i vissa fall, vissa benfynd som ”av cro-magnontyp” men ofta benämns Cro-magnon numera som ”den första moderna människan” eller som ”västerländsk jägare-samlare (WHG)”. DNA och arkeologi ger oss alla svaren och kan berätta hela den spännande historien om vårt förflutna, men vi förstår inte det som läggs fram då orden som sägs är totalt intetsägande och berättar väldigt lite om de människor som har varit här före oss på jorden.

Fanns Cro-Magnon i Amerika långt innan Columbus hade hittat dit? Foto: Prehistoric Britain

Den brittiske författaren och historikern Robert John Langdon menar att det som kallas ”kranialindex” och som berättar om kroppslängd och rubusthet, absolut inte handlar om rasism. Det handlar om geometri och biomekanik och berättar för oss om de människor som gick omkring här på jorden tidigare. ”Annars riskerar vi att berätta en historia där haplogrupper uppträder isolerade, separerade från de kroppar som bar dem.”

Rekonstruktion av U5 (skelettfynd) i norra Europa.

Här och där bildas det numera ”konspirationsteorier” om mystiska ”jättar” som kan ha levt här på jorden en gång i tiden och sanningen är att dessa jättar var våra egna förfäder- och mödrar.

Cro-Magnonmänniskan var bortåt 2, 2 1/2 meter på sin tid.

Jättar på sin tid
Vad man än väljer att kalla denna forntida människotyp, så var Cro-Magnon en jätte på sin tid, med en medellängd av cirka 2 meter, en skostorlek som motsvarar storlek 50 och som vägde cirka 140 kilo och man hade en hjärna som var cirka 15 % större än vår. Cro-Magnon hade en muskulös kroppstyp med extremt starka muskelfästen/senor. Om man vill förstå dessa människors kapacitet så kan man kika närmare på de verktyg som de använde, eftersom ett verktygs utformning berättar mer om vilka händer och vilka muskler det var som använde det, menar Robert John Langdon.

Ehenside Tarn-yxan. Foto: Prehistoric Britain

Ehenside Tarn-yxan som hittats i Storbritannien har ett kort, kraftigt skaft och själva yxan väger dubbelt så mycket som ett modernt stålyxhuvud. Den Cromagnonmänniska som använde detta redskap i forntiden hade enorma händer och en stor muskelstyrka. Mätningar har visat att det krävdes ungefär dubbelt så stor styrka i underarmar och handleder än för dagens fällyxor som väger cirka 1,3 kilo.

Mer än bara ”jägare-samlare”
När vi genom DNA-testet får veta att vi är si och så många procent ”jägare-samlare” (Jag är 51 % jägare-samlare) så säger det oss nästan ingenting. Vi får ingen vidare kunskap om vilka dessa våra förfäder- och mödrar var, hur de såg ut och vad de pysslade med om dagarna. När man får DNA-resultatet kanske man ser förfäderna, för sin inre syn, sittande i en mörk grotta, lurviga och primitiva, med ögon som glimmar i skenet av en eldstad. Men våra förfäder Cro-Magnon, var så mycket mer än så.

Några jättar finns inte i mammas släkt, på närmare håll. Mormor Elsa och mamma Gun Britt var cirka 1,53 cm. De var inte särskilt långa men superstarka kvinnor ❤

Termen ”jägare-samlades” myntades en gång i tider av antropologer och hade som mål att kategorisera människans utveckling i olika utvecklingsstadier för att visa på hur avancerad den västerländska civilisationen blivit, tack vare sin djupa medkänsla för andra individer.

Mycket tyder på att Cro-Magnon hade välutvecklade kreativa, empatiska och intellektuella förmågor. Man var duktiga inom sjöfart och astronomi och byggde fantastiska megalitiska monument, samt vattenkanaler. Deras samhälle och deras religion var inte som vårt, men de var inga primitiva grottmänniskor. Världens hittills äldsta målningar (Lascauxgrottan, sydvästra Frankrike) har skapats av Cro-Magnonmänniskor. Många skelettfynd som har hittats visar på läkta skador och man har även funnit tecken på att dessa människor ägnade sig åt rituella begravningar. Stark sammanhållning i gruppen och omhändertagande om sjuka och gamla tros därför ha funnits hos dessa människor.

Hos U5-människorna i Motala hittades ett dussin människokranier som var fästa på träpålar, samt mängder av ben från både människor och djur som placerats på en stenbädd i sjön. Foto: Family Tree DNA

 

Teckning: Helena Wijk

Mina U5a1b6-anmödrar:
Mamma Gun Britt Bure f. 1933 i Uppsala, Upplands län
Mormor Elsa Andersson f. 1903 i Norrköping, Östergötland
Mormors mor Hedvig Pettersson f. 1870 i Krokek, Östergötland
Mormors mormor Kristina Lovisa Persdotter f. 1848 i Krokek, Östergötland
Mormors mormors mor Lovisa Dahlberg f. 1824 i Krokek, Östergötland
Mormors mormors mormor Anna Catharina Fogelberg f. 1884 i Kvillinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mor Ingrid Kullström f. 1755 i Kvillinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormor Brita Andersdotter f. 1724 i Risinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mor Ingrid Andersdotter f. 1699 i Risinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormor Elisabeth Svensdotter f. 1677 i Regnaholm, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormors mor Karin Pedersdotter f. 1653 1677 i Regnaholm, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormors mormor Elisabeth Persdotter f. 1630 i Östergötland

 

 

 

Källor: Artikel Nature (2023): ”A mitochondrial genome sequence of a hominin from Sima de los Huesos”, Artikel, Discover Magazine (2023): ”The Gravettian Culture that Survived an Ice Age”, Artikel: ”Kanaljorden, Motala – Rituella våtmarksdepositioner och boplatslämningar från äldre stenålder, yngre stenålder och järnålder”, Stiftelsen Kulturmiljövård (2021), Family Tree DNA, ”Evolution and dispersal of mitochondrial DNA haplogroup U5 in Northern Europe: Insights from an unsupervised learning approach” by Kristjansson et al. (2022), Prehistoric Britain och egen forskning.

Arvet från Yamnaya

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida civilisationer, Medicin & hälsa, släktforskningLämna en kommentar
Bild: Yamnaya phenotype från gravplats i Novooleksiivka, Ukraina. Wikimedia commons.


Yamnaya-kulturen har beskrivits som en av de våldsammaste som någonsin har existerat. Med hjälp av häst och vagn kunde dessa två meter långa ”barbarer” förflytta sig långa sträckor och invadera de mesolitiska byarna. Yamnaya kom att dominera Europa och Asien på sin tid och från dem har vi som bor här i norr, bland annat ärvt ett speciellt enzym som gör att vi tål mjölkprodukter.

Bild: Ancestral whispers rekonstruktion av Yamnaya (Afanasievo-kulturen från södra Sibirien)



Krigiska stäppnomader

Yamnaya var ett krigiskt herdefolk med rötter i södra Ryssland. De storvuxna (ofta 2 meter långa) människorna förde ett halvnomadiserande liv på stäpperna för cirka 5000 år sedan. Man tämjde hästar, höll tamboskap och förflyttade sig med hjälp av häst och vagn över stora områden. Man var skickliga krigare och kom så att kolonisera och dominera över delar av Europa och Asien. Med sig hade man kor, getter och får som utgjorde en viktig födokälla. Man bryggde även öl på sin tid.

Yamnaya kom bland annat till Kina för 5000 år sedan. De mumier som har hittats i Tarim Basin, Kina var Yamnaya-släktingar (Afanasievo från södra Sibirien).

Ordet Yamnaya (grop) kommer av det speciella gravskick man hade inom denna kultur. De döda placerades i gropar, så kallade kurgans, med böjda knän, beströddes med röd ockra och täcktes med jord. Dessa människor, som på sin tid uppfattades som barbarer, tros ha dödat männen i de bondesamhällen man invaderade.

Yamnaya-kranium som har hittats i Samarara, Ryssland. Den döde har målats med röd ockra. Foto: Natalia Shislina/Science Nordic


Man tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar. Man tror att Yamnaya lärde sig konsten att brygga öl från dessa kvinnor.  Yamnaya var långa, starka ryttare. Man tog sig in i stenåldersbyarna på hästryggen och invaderade blixtsnabbt, innan någon hann ana oråd. Yamnaya-folkets gener spreds snabbt och snart var de dominerande i alla områden man erövrat.

Bild: Rekonstruktion av en över 2 meter lång Yamnaya-släkting som hittats i västra Kazakhstan, Centralasien.



Arvet från Yamnaya

Efter 5000 år är Yamnaya-generna fortfarande dominerande i nordeuropéers arvsmassa. Jag, liksom många andra svenskar, är till häften Yamnaya, genetiskt sett. Finländare har den högsta koncentrationen DNA från Yamnaya, liksom östeuropéer och människor från Ryssland, men många svenskar bär också en stor del av sina genetiska rötter från dem.

När man gör ett autosomalt DNA-test hos Family Tree DNA (Family Finder), får man även veta sina forntida rötter. Bild från mitt DNA-resultat.



Från Yamnaya, som tidigt höll kor och getter som tamboskap, har många som bor i norra Europa bland annat ärvt deras förmåga att bryta ned mjölksocker, laktos. I en stor del av världen saknar man enzymet laktas – som krävs för att bryta ned laktos i tunntarmen. I exempelvis Asien är nästan 100 procent av befolkningen laktosintolerant och har därmed svårt att bryta ned laktos. Med ett enkelt hemmatest där man ”topsar” insidan av kinden kan man få veta om man har laktosintolerans. Testet Dynamic Code Test för laktosintolerans, kan köpas på Apoteket. När man har har ”topsat” sig, skickas testet portofritt till ett laboratorium för DNA-test. Svaret kommer efter cirka en vecka. Smidigt och bra!

Hemtestet Dynamic Code visar att jag inte har anlag för laktosintolerans.

 

 








Källor: Indoeuropean.eu, ”Re-theorising mobility and the formation of culture and language among the Corded Ware Culture in Europe” (Kristiansen, Allentoft, Frei, Iversen, Johannsen, Kroonen, Pospieszny, Price, Rasmussen, Sjögren, Sikora och Willerslev, 2017), NewScientist (Story of most murderous people of all time revealed in ancient DNA, 2019), musaeumscytia.blogspot, SVT, Wikimedia, Family Tree DNA, Julius Voss och egen forskning.

Vilket DNA-test ska jag välja?

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, DNA-verktyg, OkategoriseradeLämna en kommentar
Illustration: Helena Bure Wijk

Flera hundra tusen svenskar har redan gjort DNA-test och antalet bara växer. Att analysera vårt mänskliga DNA har visat sig vara en lönsam marknad för de företag som valt att specialisera sig på detta och man försöker på alla sätt att tillmötesgå våra önskemål, för att på så sätt locka fler kunder. DNA-företagen är många och det kan kännas svårt att veta vilket man ska välja.

Anledningen till att man gör DNA-test är vägledande. Om man gör testet i släktforskningssyfte kan det vara bra att välja ett DNA-företag som erbjuder flera olika DNA-test samt möjlighet till uppgraderingar av testet, om man skulle vilja göra det i framtiden. För DNA-släktforskare kan det också vara bra om flera släktingar testar sig hos samma företag. Det underlättar, om man exempelvis söker efter en okänd anfader.

Att analysera vårt mänskliga DNA har visat sig vara en lönsam marknad för de företag som valt att specialisera sig på detta.



Om man gör DNA-test för att få veta sin härkomst de närmaste generationerna bakåt, eller om man vill fördjupa sig i sina rötter, tusentals år tillbaka så finns det företag som specialiserat sig just på det. För en del är det de så kallade ”hälsotesterna” som lockar, eller att få veta mer om sin personlighetstyp. Oavsett anledning till att man gör ett DNA-test så är min förhoppning att den här lilla ”guiden” ska kunna hjälpa dig att välja det företag som passar just dig. Det finns en hel uppsjö av DNA-företag men jag har valt de som jag har personlig erfarenhet av. Alla priser som anges gäller för närvarande (april 2025) och kan komma att ändras. I texten finns ett antal rödmarkerade länkar som du kan ”klicka” på för att läsa mer och beställa DNA-test på DNA-företagens webbsidor.

Family Tree DNA – DNA-test med många fördelar

Family Tree DNA är stationerat i Texas, USA och erbjuder flera olika DNA-test för olika ändamål. Det autosamala testet heter ”Family Finder” och ger DNA-matchningar på både pappas och mammas sida. Family Finder kostar cirka 800 kronor (79 dollar). Priset är en engångskostnad och kräver inget abonnemang. Testresultatet omfattar DNA-matchningar (med nu levande släktingar), härkomst eller ”genetisk mix” som kallas ”My Origins” samt ”Ancient Origins” som berättar mer om ditt forntida DNA, tusentals år tillbaka i tiden. När man har gjort ett DNA-test hos Family Tree Dna kan man sedan hämta DNA-resultatet som rådata och sedan ladda upp det hos andra DNA-företag.

För den som vill veta mer om sin moderslinje (mtDNA) eller faderslinje (y-dna) erbjuder företaget speciella tester med varierande priser. Det allra ”djupaste” Y-DNA-testet Big Y-700 kostar cirka 4500 kronor. Manliga användare som har gjort det autosomala DNA-testet ”Family Finder” får numera även veta sin Y-DNA-haplogrupp utan extra kostnad.

Jag gjorde mitt DNA-test (Family Finder) på Family Tree DNA 2016 och har haft stor nytta och glädje av testresultatet. Genom åren har jag kunnat hitta okända fäder i släkten och har även kostnadsfritt ”laddat upp” min rådata hos andra DNA-företag.



Mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid. Family Tree DNA erbjuder DNA-testet ”mtFull Sequence” som för närvarande kostar 159 dollar (cirka 1 600 kronor). Om man redan har gjort DNA-testet ”Family Finder” kan man köpa uppdateringen ”mtFull Sequence” för cirka 1200 kronor. För att köpa uppdateringen loggar man in på sitt konto och ”klickar” på den orange, avlånga ”knappen” högst upp på sidan, där det står ”Add Ons & Uppgrades”. Man behöver då inte göra om testet på nytt utan meddelas med e-post när uppdateringen/sekvenseringen är klar.

Family Tree DNA erbjuder flera typer av DNA-test och det krävs inga kostsamma abonnemang för att kunna se och studera DNA-matchningarna.



Family Tree DNA har nyligen gjort en stor uppdatering av databasen där bland annat 40 000 nya ”mtDNA-grenar” har lagts till. Alla som har gjort (eller kommer att göra) testet ”mtFull Sequence” kommer därmed att få veta mycket om sin härstamning på moderssidan. Obs! Det är endast män som kan få veta mer om den direkta faderslinjen, Y-DNA, oavsett vilket DNA-företag man väljer men både kvinnor och män kan få veta mer om sin mtDNA-haplogrupp genom ett mtDNA-test.

Jag gjorde mitt DNA-test (Family Finder) på Family Tree DNA 2016 och har haft stor nytta och glädje av testresultatet. Genom åren har jag kunnat hitta okända fäder i släkten och har även kostnadsfritt ”laddat upp” min rådata hos andra DNA-företag, bland andra My Heritage, Living DNA, Gedmatch och My True Ancestry. Fördelarna med Family Tree DNA är att man har en stor databas med omkring 2 miljoner användare. Många som testat sig hos företaget är européer vilket är bra för oss som främst söker våra rötter i detta område. Man erbjuder flera typer av DNA-test och det krävs inga kostsamma abonnemang för att kunna se och studera DNA-matchningarna. Ett plus är också att man enkelt kan hämta DNA-resultatet (rådatan) och ladda upp det på andra släktforskningssidor. En nackdel kan vara att DNA-resultatet presenteras på ett lite ”tråkigt” sätt. Dessutom är all information på engelska.

My Heritage – bättre och bättre dag för dag…

Jag har tidigare varit ganska kritisk gentemot My Heritage då jag tycker att deras abonnemang är på tok för dyra (kostar närmare 4000 kronor/år). Om man har gjort ett DNA-test hos företaget så behöver man antingen köpa ett abonnemang, eller ”låsa upp” DNA-funktionerna (för en engångskostnad), för att kunna analysera släktskap, se DNA-matchningarnas släktträd med mer. Att låsa upp DNA-funktionerna kostar några hundra kronor och är en engångskostnad. Ett prisvärt alternativ om man vill slippa dyra abonnemang.

Under senare år har jag haft stor glädje av DNA-testet jag laddade upp på My Heritage och tycker att företaget erbjuder allt bättre funktioner.



Under senare år har jag haft stor glädje av DNA-testet jag laddade upp på My Heritage och tycker att företaget erbjuder allt bättre funktioner. Sidan är lättöverskådlig, all text är på svenska och DNA-matcherna presenteras med förslag om släktskap (hur man kan vara släkt med varandra). Man får även en ”etnicitetsuppskattning” som även kan ses som en liten videofilm. Nytt för i år är verktygen ”Forntida DNA” och ”CousinFinder”, som ingår i abonnemanget ”Komplett”, eller om man valt att låsa upp DNA-funktioner genom en engångskostnad. (Obs. Om man endast valt att låsa upp avancerade DNA-funktioner så kan man inte studera DNA-matchningars släktträd, men övrigt ingår)

Obs! Från och med maj 2025 kan man inte ladda upp ”rådatan” till My Heritage, om man har gjort DNA-test hos något annat företag.



På senare år har My Heritage, som har sitt huvudkontor i Or Yehuda, Israel, kommit att bli ett av de mest populära DNA-släktforskningsföretagen. Man erbjuder ett autosomalt DNA-test (som kartlägger rötterna på båda föräldrarnas sidor) som kostar omkring 900 kronor. Ofta erbjuds rabatterat pris vid olika kampanjer, bland annat inför jul, Alla hjärtans dag och Mors dag. För närvarande kostar DNA-testet 549 kronor.

Om man har gjort DNA-testet ”Family Finder” hos Family Tree DNA så kan man enkelt ladda upp rådatan (resultatet) till My Heritage och på så sätt få fler DNA-matchningar och värdefulla verktyg i DNA-släktforskningen. Om man har gjort ett test hos My Heritage så ska det även gå att ladda ned denna rådata, men det har jag inte lyckats med ännu. Om man förvaltar flera DNA-kit, för släktingar, så kan dessa enkelt laddas upp på samma konto.


Ancestry – extra bra DNA-test om man har släkt i USA

En väldigt bra ”grej” är ”Thru Lines” som jämför DNA med andra personer i databasen. På så sätt får man veta hur man är släkt med sina DNA-matchningar.



Ancestry har sitt huvudkontor i Lehi, USA och är idag det DNA-företag som har den allra största databasen. Företaget erbjuder det autosomala DNA-testet ”AncestryDNA” som kostar omkring 1000 kronor (79 pund). Om man har släkt i USA kan Ancestry vara ett extra bra val.

Om man har gjort ett DNA-test hos Ancestry får man även en ”etnicitetsberäkning” samt ”Ancestry egenskaper” där man får veta mer om hur generna påverkar utseende, kondition, näringsämnen och sensoriska egenskaper. En väldigt bra ”grej” är ”Thru Lines” som jämför DNA med andra personer i databasen. På så sätt får man veta hur man är släkt med sina DNA-matchningar.

”Genom Ancestry egenskaper” får man veta mer om hur generna påverkar utseende, kondition, näringsämnen och sensoriska egenskaper.

DNA-matchningarna presenteras i en lättöverskådlig lista och man kan se sina matchningar även om man inte har ett abonnemang. För att närmare studera DNA-kusinerna, läsa om egenskaper och använda ”ThruLines” krävs ett Sverigeabonnemang som kostar cirka 1000 kronor per år. Abonnemanget kan även betalas månadsvis, 135 kronor/månad. För att kunna ta del av alla DNA-funktioner finns också den billigare varianten ”AncestryDNAPlus” som kostar cirka 400 kronor.

Living DNA- liten databas men roliga uppdateringar

DNA-företaget Living DNA grundades av David Nicholson och Hannah Morden och är stationerat i Storbritannien. Företaget erbjuder DNA-tester i olika prisklasser, bland annat ett autosomalt DNA-test som kostar 70 pund (cirka 850 kronor), samt detaljerat hälsotest för cirka 1000 kronor (79 pund).

När man har gjort ett test och skapat ett personligt konto på sidan (eller laddat upp DNA-rådata från annat företag) så kan man köpa olika uppdateringar för varierande summor, bland annat kan man få veta mer om eventuellt neandertal-DNA.

När man väl har gjort ett test och skapat ett personligt konto på sidan (eller laddat upp DNA-rådata från annat företag) så kan man köpa olika uppdateringar för varierande summor – bland annat kan man få veta mer om sin härkomst för 25 pund (cirka 300 kronor), eventuella vikingarötter, neandertal- och/eller denisovanrötter för cirka 350 kronor (25 – 30 pund). Med en uppgradering kan man även få veta om man har forntida rötter i Egypten, Grekland eller romarriket för 30 pund (cirka 360 kronor). Vill man veta mer om sin hälsa så kan man även köpa en uppgradering inom detta område för 15 pund (cirka 182 kronor). Observera att samtliga uppdateringar köps separat, så vill man fördjupa sig ordentligt i sina rötter så kan det bli en dyr historia. Man kan ladda upp och administrera DNA för flera personer på samma konto, men eventuella uppdateringar gäller bara för vald person. Living DNA är ett relativt nytt företag med cirka 300 000 personer i sin databas. Att jämföras med Ancestry som idag har 18 miljoner personer i sin. Living DNA kör sina ”matching pipelines” en gång per vecka så det kan dröja lite innan några DNA-släktingar dyker upp.

Om man har gjort ett DNA-test hos ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. 

Om man har gjort ett DNA-test hos ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. En bra ”grej” är kalkylatorn som beräknar släktskapet. Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

Då antalet personer i databasen är relativt få så skulle jag kanske inte välja att göra mitt första (och kanske enda DNA-test) på My Living DNA, men det kan vara ett väldigt bra komplement om man vill fördjupa sig i sina rötter, eller om man som jag söker med ljus & lykta efter okända fäder i släkten. Det är toppen att man kan ladda upp rådata från andra DNA-företag och använda Living DNA´s lite mer basala tjänster helt gratis.

Living DNA erbjuder sina kunder att få ta del av mtDNA- och Y-DNA-resultat, DNA-matchningar, genetiska rötter 80 000 år tillbaka i tiden genom DNA-testet ”Full Ancestry Kit” som kostar cirka 1200 kronor (85 pund). Obs! Det är endast män som kan få veta mer om den direkta faderslinjen, Y-DNA, oavsett vilket DNA-företag man väljer men både kvinnor och män kan få veta mer om sin mtDNA-haplogrupp genom ett mtDNA-test.

På djupet med de rödhåriga jättarna i Lovelock Cave (del 2) – När myten visar sig vara sann

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida civilisationer, Forntida jättarLämna en kommentar

 


Berättelsen om de rödhåriga ”jättarna” i Lovelock Cave, Nevada, USA har fascinerat mig länge. Vilka var de? Varifrån kom de? Och varför i herrans namn bestämde man sig för att utrota dem i mitten av 1700-talet? Enligt muntliga berättelser tillhörde de ett storvuxet och sjöfarande folk som anlände till Amerika från ett land ”någonstans söderut”.

Tack vare dagens DNA-teknik går det att få svar på frågorna och nysta upp mysteriet om de rödhåriga jättarna, så häng med på en spännande resa, från myt till verklighet! 😊

Del 1 hittar du här


När myten visar sig vara sann

John T. Reid, som bodde i Lovelockområdet i Nevada, USA, var egentligen ingenjör inom gruvindustrin men kom under sin livstid att utforska myten om de rödhåriga jättarna. Sedan barndomen var han nära vän med Paiute-stammarna i området och talade även deras språk. Han fann det väldigt intressant att höra om ursprungsbefolkningens berättelser, legender och myter. Därtill intresserade han sig för arkeologi och antropologi.

I sina anteckningar berättar Reid hur han i början på 1920-talet träffade en släkting till Sarah Winnemucca, som tog med honom till den mytomspunna grottan Lovelock Cave, där avbrutna pilspetsar fortfarande satt fast vid grottans mynning och vittnade om de strider som en gång pågått. Släktingen, vid namn Natchez, berättade historier om de rödhåriga människor som en gång kommit till Amerika i husbåtar som var flätade av den fiberrika växten Schoenoplectus acutus, även kallad Tule. De var storvuxna och hade kommit till området sjövägen från ”ett land som låg någonstans söderut”.

Sarah Winnermucca
Foto: Yosemite Indian


Klänning med människohår

I sin bok (Life among the Piutes – Their Wrongs and Claims (1882) berättar Sarah Winnermucca om en klänning med invävt människohår som hennes familj tog som någon slags trofé på 1750-talet när man utrotat de rödhåriga jättarna i Lovelock-grottan. Klänningen, som gick i arv i hennes familj var tillverkad av ”jättarna” och har rött hår invävt i tyget; ”I min familj har en klänning, sydd av deras röda hår, gått i arv från far till son i flera generationer. Den kallas sorgklänning (mourningdress) och jag ska bära den vid någon av mina föreläsningar” skrev Winnermucca i sin bok.

Enligt John T. Reids anteckningar påstod en lantmätare, John Runner, att han med egna ögon sett den rödbruna klänning med invävda människohår som Winnermucca berättade om. Runner beskrev den som en skjortklänning, dekorerad med brunrött hår. Det invävda håret var i olika längder, mellan 6 – 60 centimeter i längd.


Arkeologiska utgrävningar

Flera arkeologiska utgrävningar har gjorts i Lovelock-grottan sedan den upptäcktes 1911. När arkeologer kom till Lovelock Cave år 1929 visade det sig att Paiute-stammens berättelse var sann. Vid grottans ingång fanns många spjutspetsar och inuti var det svart av sot. Man hittade över 1000 föremål därinne samt 49 människokroppar.

Lockbete i form av en Gräsand som tillverkats i jaktsyfte av ”jättarna” i Lovelock-grottan. Foto: Harrington Mark R.

En av de döda var en man ”av jätteväxt”, med rött hår. Hans fötter var bundna med rep och ett rep satt kring hans hals, som om han hade blivit hängd.
”På cirka tjugo fots djup grävde vi fram några skelett. På norra sidan, centralt i grottan på cirka fyra fots djup, hittades en kropp av en man. Hans kropp var mumifierad, 6,6 fot lång (2,1 m) och hans hår tydligt rött. Kring hans hals fanns ett rep tillverkat av vass, som var knutet under vänster öra. Repet var cirka åtta fot långt. Fötterna var sammanbundna från fotleden till ovanför knäna med samma kraftiga rep. De andra mumierna i grottan hade alla rött hår…” (John T. Reid)

I grottan fanns även kvinnoskelett som var mycket kortare än männen. Enligt John T. Reid hade de ”samma längd som japaner”. Flera av de enorma kranium man hittade i grottan såldes till privata samlare, somliga hamnade på museum men gömdes sedan undan av någon anledning.

Mortel av sten från Lovelock Cave. Foto: Megalithic Marvels


Var de jättar?

De rödhåriga kallades ”tule-eaters” (tuleätare) av de andra stammarna i området. Tule är en art av vass/gräs som ”jättarna” livnärde sig på, gjorde skor och kläder av och även tillverkade sina båtar av. De var cirka 2 -2 1/2 meter långa. I Paiutes ögon var de nog skrämmande genom sin längd och röda, långa hår…

I Lovelock-grottan hittades sandaler som motsvarar skostorlek 50, vilket amerikanska tidningar skrev om redan år 1912: ”Man har hittat en sandal är över 15 tum lång (skostorlek 50) och därmed bekräftas myten som har påståtts av Paiute-stammen att dessa människor var ”jättar”. Man fann bland annat ett käkben som är dubbelt så stort som en modern människas…”

Foto: Megalitic Marvels


Var de kannibaler?

Ja, utifrån de mikroskopiska analyser av koproliter (avföring) som hittats i Lovelock Cave kan man dra slutsatsen att människorna som en gång levde där, bland annat åt jordekorre och skogsråttor…men även människor. Om det berodde på att det var brist på föda eller om man åt människor i något annat syfte vet man dock inte. Bara ordet kannibalism väcker känslor av avsky och får håret att resa sig hos oss som lever idag, men det var en utbredd företeelse i äldre tider och vanligt förekommande bland annat hos ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika.

I de fossiliserade avföringsrester från Lovelock Cave har man hittat 25 strån från Homo Sapiens (människa), 2 strån från jordekorre, 2 strån från mus/skogsråtta, 6 hårstrån från prärievarg (eller annat djur från vargsläktet), 3 från kattfrett, 2 från rådjur och 1 strå som verkar komma från svartbjörn. 2 hårstrån kunde inte identifieras. 

”Rödhåriga jättar” även i Maccu Piccu, Peru?

Två av de skelett som hittades i Lovelock-grottan har man gjort DNA-tester på. Fynden, som av arkeologerna kallas ”Lovelock1” och Lovelock4” är till den genetiska sammansättningen snarlika de fynd man har gjort (och DNA-testat) i Machu Piccu och Ollantayambo Cusco i Peru (fynden härrör från ca 1500 e.Kr.)
Så enligt forntida DNA-mått mätt, var det samma folk som en gång kallades Inka och levde i Peru, som även levde i Nevadaöknen i Arizona, USA och där kallades ”rödhåriga jättar” och ”kannibaler” av de andra stammarna.

Machu Piccu i Peru. Foto: Martin St-Amant

Genom dagens DNA-verktyg (Gedmach och MyTrueAncestry) kan man inte bara få veta mer om det forntida DNA´t utan även få veta vilka moderna folkgrupper vårt DNA överensstämmer med. ”Grabbarna” som hittades i Lovelock-grottan i början av 1900-talet delar huvudsakligen DNA med två nutida ursprungsbefolkningar/stammar i Nordamerika – Pima och Luiseño.

Pima med rötter från sjöfarande minoer

Pimafolket lever i södra Arizona och norra Sonora, Mexiko. På senare tid har man studerat deras DNA, som överraskande nog visat sig ha grekiska och sardinska rötter. Även Hohokam-folket (vars namn betyder ”sjöfolket”) delar dessa märkliga inslag av genetiska rötter från minoer och andra medelhavsfolk som tycks ha färdats i båtar över haven, långt innan Columbus ens var påtänkt.

Dubbelyxor i jättestorlek från den minoiska kulturen. Foto: 58int/Ancient Pages


Minoerna, som sedan följdes av fenicier och libyer, upptäckte de rika mineraltillgångarna i Amerika redan 2000 f.Kr. och lade grunden för välutvecklade civilisationer på många platser, bland annat Sardinien.

Dagens Pimafolk har naturligtvis även ett genetiskt inslag av det som kallas ”amerindian”, en genetisk mix som bland annat består av DNA som matchar dagens japanska befolkning, hankineser, Oroqen (ett mongoliskt folk) och Burusho (anatoliskt inslag) samt DNA som idag bärs av människor som lever i Yakutsk, Sibirien.

Den sista shamanen av Oroqenfolket i Norra Kina. Foto: Rickard Noll

De möjliga asiatiska rötterna lyftes av flera amerikanska tidningar redan vid den första arkeologiska undersökningen av Lovelock-grottan år 1912. En tidning skrev: ”Om man är skeptisk till idén om asiatisk härkomst så räcker det att betrakta den konformade huvudbonaden som är vävd av vass. Tankarna går direkt till Kubla Khan och den liknar de som bärs av koreaner idag. Samma typ av vävnadsteknik återfinns även i sandalerna som finns på på museet.”

Nevada State Journal 1912


Luiseño

De genetiska och kulturella inslagen med rötter i Asien (Sibirien) återfinns även hos Luiseño-stammen som bland annat bebodde Stillahavskusten och Channel islands i södra Kalifornien. Detta folk kallades Payomkawichum, ”västerlänningarna”, av andra stammar men kallade sig själva kort och gott för ”folket”, Ataxum.

Luiseño levde isolerat och höll sig med de egna. Man hade en ganska krigisk natur och försvarade sitt revir med näbbar och klor. Varje stam hade sin egen ledare, som i sin tur hade en paxá, en shaman som sörjde för stammens andliga och fysiska hälsa. Man höll sig till den egna religionen, Chinigchinix, där en enda gud dyrkades. De healingmetoder som användes innefattade olika örter och växter. För sår användes omslag av vildlök och kokt tule (vass). Svåra sjukdomar ansågs dock endast kunna botas av stammens shaman. Shamanen trodde även ha förmågan att åstadkomma ont med hjälp av exempelvis en hårlock eller en nagel, varför man var noga med att aldrig lämna sådant på obevakade platser.

”Svedjebränning”

Luiseño förde ett halvnomadiserande liv och livnärde sig på jakt och fiske men odlade även sina grödor. En intressant detalj är att Luiseño förberedde marken med en metod som man kallade ”kontrollerad bränning”. Man satte helt enkelt eld på marken och sådde fröerna i den varma jorden, vilket gjorde att de önskade grödorna växte bättre. Den kontrollerade bränningen var även gynnsam när det gällde jakt på kanin, då elden skrämde kaninflockarna. Denna metod återfinns även hos de så kallade ”skogsfinnarna”.

Armband av människohår

Både kvinnor och män hade långt hår. Männen i Luiseño-stammen bar (vid kyligt väder) pälskappor av utter-, hjort- och kaninskinn. Kvinnorna bar förkläden av sidenört, vass och pilbark. Man tillverkade sandaler av vass och bar även mockasiner av hjortskinn. Vanliga smycken var halsband av björnklor, stenar, snäckor samt armband och fotlänkar som tillverkades av människohår. Enligt Paiutestammens berättelser tillverkade ”de rödhåriga jättarna” kläder där man ”vävde” in människohår av olika längder i tyget. I Lovelock-grottan hittades även diverse sandaler tillverkade av vass – somliga motsvarade skostorlek 50.

Luiseño bodde i konformade hus, byggda av vass och cederbark, som delvis låg under mark. De enda öppningarna i husen var ingången samt ett hål där röken kunde komma ut.

Till varje by hörde en bastu, en ”svetthydda” som hettades upp med hjälp av heta stenar, där man utförde renings- och härdnings-ritualer. I svetthyddan samlades männen inför jakt och renade sig genom att bränna salvia och andra örter. 

Den minoiska ormgudinnan från palatset i Knossos.

 

Källor: Life among the Piutes – Their Wrongs and Claims, Sarah Winnermucca (1882), John T. Reid’s Case for the Redheaded Giants” (1975), Part I. Analysis of hairs in Lovelock Cave coprolites”, Charles L. Douglas, University of Texas Austin, A Genetic Atlas of Human Mixture History (2014), Gedmatch, My True Ancestry

Förvirrande beräkningar

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar

 

Vermundsjøen, Åsnes, Norge. Foto: Jan-Tore Egge

Att försöka beräkna etnicitet och ursprung tycks vara en klurig uppgift för DNA-företagen. Det märks när man gör DNA-test hos olika släktforskningsföretag och får vitt skilda ”etnicitetsuppskattningar”. Ena dagen har man rötter i Norge, men strax därpå har generna hamnat i södra Yorkshire…

DNA-testerna utvecklas hela tiden till det bättre, med bättre analysmetoder och ju fler människor som låter testa sig, desto bättre kommer förhoppningsvis vårt historiska ursprung att beräknas. Tills vidare gör vi nog bäst i att se det hela som en liten ”vink” om varifrån vi kommer, utan att fästa alltför stor vikt vid det som kallas ”etnicitetsberäkning”.

Förvirrande ”etnicitetsberäkning”

När man gör ett DNA-test så får man på köpet en ”etnicitetsberäkning” som ibland kan vara förvirrande. DNA-företagen jämför nämligen DNA´t med referensgrupper som bor i olika områden, så kallade ”Founder Populations” och baserar etnicitetsberäkningen på detta. Beräkningen sträcker sig ofta bara 3–400 år tillbaka i tiden, så egentligen berättar etnicitetsberäkningen endast var släkten har hållit hus de närmaste generationerna. För att riktigt gå på djupet med sina rötter behöver man analysera det forntida DNA´t.

”Härkomst”, ”My Origins” och ”etnicitetsberäkningar” är ingen exakt vetenskap och bör tas med en stor nypa salt. Företaget My Heritage baserar sina beräkningar på referensgrupper i olika områden, så kallade ”Founder Population”. Denna etnicitetsberäkning sträcker sig ett par hundra år tillbaka.

AncestryDNA använder sig av referensgrupper av människor med känd härkomst. En sådan referensgrupp kan exempelvis vara Amishfolket i USA. Genom ett DNA-test hos Ancestry kan släktens ursprung spåras max 400 år tillbaka i tiden.

Företaget Family Tree DNA kallar sin etnicitetsberäkning ”My Origins” och denna funktion ger en procentuell uppdelning av de populationer som testpersonens DNA är kopplat till, så kallat ”ursprung”, max 5 – 6 generationer bakåt i tiden.

DNA-företaget Living DNA spårar testpersonens ursprung 6–8 generationer bakåt i tiden. Då företaget är stationerat i Storbritannien har man specialiserat sig på just brittiskt DNA. Företaget hävdar själva att man är det första företag som kan bryta ned och analysera den brittiska härkomsten till 21 specifika regioner. Living DNA använder sig av en databas med 80 olika regioner för att göra en bedömning av testpersonens ursprung.

Min pappa är 48% norsk enligt My Heritage

Gener verkar ”hoppa” lite hur som helst

Etnicitetsuppskattningen kan vara värdefull på många sätt, men är även vansklig och missvisande. I slutet av 15- och början av 1600-talen bosatte sig många östfinnar (svedjefinnar) i Sverige och Norge. De finska rötter kan med DNA-företagens analysmetoder helt försvinna och istället beräknas som norska eller svenska rötter, då anorna har levt i generation efter generation på dessa platser.

Det autosomalt DNA:t, från båda föräldrarnas sidor, som används för att beräkna en persons ursprung, ärvs ned slumpmässigt och blir mer utspätt ju längre tillbaka i tiden man kommer. För varje generation halveras mängden ärvt DNA från en specifik förfader. Min pappa är exempelvis 48% norsk enligt DNA-testet och jag är 19% norsk. Det slumpmässiga arvet, då gener tycks kunna ”hoppa” lite hur som helst kan märkas då man inte alls tycks ha ärvt samma ursprung som föräldrarna, eller sina syskon, enligt DNA-företagens ”etnicitetsberäkningar”. Vi gör därför bäst i att ta det hela med en nypa salt.

Jag är 19% norsk enligt My Heritage

Skyller på gamle Sølve och slumpen

Att mina 19% norska rötter plötsligt försvann från DNA-resultatet skyller jag på gamle Sølve. Det verkar nämligen vara hans fel att alla mina norska ”procent” plötsligt hamnade i Storbritannien, enligt Living DNA. Eller också beror även detta på något ”slumpmässigt arv” eller ”hoppande” gener? Det är svårt att veta…

Min farfars släkt kom från Solør i östra Norge där de har levt sedan urminnes tider. Solør var ett vikingatida småkungadöme en gång i tiden. Landskapet Solør omfattar kommunerna Våler, Grue, Åsnes, Brandval i Kongsvinger samt finnskogen.

Enligt myten var det norrmannen Solve Solvesson (Sølve Solvarsson/Solve den gamle) f. ca 630 som först röjde mark och bosatte sig i Solør. Gamle Solve nämns bland annat i Snorre Sturlassons ”Heimskringla”, som skrevs på 1200-talet.

Solves barnbarnsbarn ska sedan ha gift bort sin dotter, Solveig, med Olav Tretelgja (Olof Trätälja), varpå Ynglingaätten hamnade i Norge. Vad som är myt och sanning är svårt att avgöra, men det verkar i alla fall som om dagens befolkning i norska Solør har, (förutom mycket finskt DNA efter de skogsfinnar som en gång bosatte sig där) även DNA som överensstämmer med populationer i Storbritannien, bland annat Södra Yorkshire, Irland och i Östangeln som befolkades av, bland annat, norrmän en gång i tiden. Mina 19% norska rötter förvandlades plötsligt till brittiska, när jag laddade upp mitt DNA-resultat hos företaget Living DNA, vars etnicitetsberäkning sträcker sig lite längre tillbaka i tiden än exempelvis My Heritage.

Det här med etnicitetsberäkning är klurigt. När jag laddade upp mitt DNA-resultat till företaget Living DNA omvandlades mina 19% norska DNA-rötter till 17,2% brittiska.

DNA-testerna utvecklas hela tiden till det bättre, med bättre analysmetoder och ju fler människor som gör DNA-test, desto bättre kommer vårt historiska ursprung att beräknas. Tills vidare gör vi nog bäst i att se det hela som en liten ”vink” om vår härkomst, utan att fästa alltför stor vikt vid det som kallas ”etnicitetsberäkning”.

Illustration: Helena W

Y-DNA haplogrupp I-L573

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Y DNA-haplogrupper, YamnayaLämna en kommentar

Morbror Hasse tillhör haplogrupp I-L573 på faderssidan.

En haplogrupp består av människor som delar samme anfader, antingen på den manliga eller den kvinnliga linjen. Då det endast är män som ärver Y-kromosomen så berättar Y-DNA-haplogruppen varifrån man härstammar på farssidan – fars fars fars fars och så vidare. Om man har låtit DNA-testa sig hos företaget Family Finder och har gjort det autosomala testet Family Finder, så får man numera kostnadsfritt veta sin Y-DNA haplogrupp (om man är man). Om man är kvinna och nyfiken på familjens rötter på farssidan så kan man be en manlig släkting att låta DNA-testa sig. Tack vare att min morbror Hasse gjorde DNA test så fick jag veta min morfars haplogrupp.

Det finns flera fördjupande Y-DNA-tester/uppgraderingar om man riktigt vill gå på djupet med sitt ursprung, men den gratisinformation man numera får genom Family Tree DNA, är värdefull då den berättar vilken gren på mänsklighetens stora DNA-träd man tillhör. Min morfar, liksom hans fars fars fars far och så vidare, liksom hans bröder och söner, tillhör Y-DNA haplogrupp I-L573.

Morfar och hans bröder ärvde haplogrupp haplogrupp I-L573 efter sin far.


Y-DNA-haplogrupp R1a och R1b

Yamnaya var ett herdefolk med rötter i södra Ryssland. De storvuxna (ofta 2 meter långa) människorna förde ett halvnomadiserande liv på stäpperna för cirka 5000 år sedan. Man tämjde hästar, höll tamboskap och förflyttade sig med hjälp av häst och vagn över stora områden. Man var skickliga krigare och kom så att kolonisera och dominera över delar av Europa och Asien. Med sig hade man kor, getter och får som utgjorde en viktig födokälla.

DNA-studier har på senare tid visat att en grupp Yamnaya-herdar, som hade haplogrupp R1b, emigrerade söderut mot Frankrike och Storbritannien. Vissa forskare tror att somliga grupper tog sig till den amerikanska kontinenten medan andra vandrade till den indiska. Den andra gruppen, R1a, vandrade norrut och vi som bor här i Skandinavien bär en stor portion Yamnaya-gener. Från Yamnaya, som tidigt höll kor och getter som tamboskap, har många som bor i norra Europa bland annat ärvt deras förmåga att bryta ned mjölksocker, laktos.

Bild: Rekonstruktion av en över 2 meter lång ”Yamnaya-jätte” som hittats i västra Kazakhstan, Centralasien.

Haplogrupp I1

Y-DNA haplogrupp I1 är den allra vanligaste i vårt land. I1 är ett ”skott” på haploträdet I och beräknas ha uppstått för cirka 27 000 år sedan. Man tror att I-mutationen spred sig från Donauområdet, upp till Norden med Y-DNA-haplogrupp R1a-Z284 under yngre stenålder och bronsålder. Det allra äldsta arkeologiska fynd som gjorts i Sverige av en individ med haplogrupp I1 härrör från 1. 400 f. Kr.

Marek Figlerowicz som är professor i biologi menar att studier man gjort av Y-DNA på senare år, har visat att R1a och R1b kom till Central- och västeuropa med Yamnaya. En grupp Yamnaya-herdar som hade haplogrupp R1b, emigrerade söderut mot Frankrike och Storbritannien. Den andra gruppen, R1a, vandrade norrut från Karpaterna. Figlerowicz menar att förfäder till dessa Yamnayaherdar även migrerade till den amerikanska kontinenten och till Indien via Beringssund.

I området kring Karpaterna i sydöstra Europa levde Yamnafolket omkring 3000 år före Kristus och är kända genom den så kallade ”Badenkulturen”. Dessa människor höll sig med grisar, kor och getter, brukade jorden och hade vagnar på hjul som drogs av oxar.

Rekonstruktion av grav i Markowice, Polen

Goter och slaver med gemensamt ursprung

Haplogrupp I1 har många utskott och ”kvistar”, bland andra I-L573, som min morfar ärvde av sin fars fars fars far och så vidare. En anfader som hade Y-DNA haplogrupp I-L573 levde cirka 1500 f. Kr. och har av arkeologerna fått namnet ”Markowice 158”, eftersom det var på kyrkogården Markowice i Kujavian, Polen som skelettdelarna hittades. Gamle ”Markowice 158” tillhörde Piastdynastin som styrde Polen med järnhand från 900-talet, fram till 1300-talet e. Kr.

Man har på senare tid kartlagt släktens DNA genom att studera kvarlevor från släktingar, som hittats på diverse kyrkogårdar runt om i Polen, bland annat genom forskningsprojektet ”Piastatens dynasti och samhälle i ljuset av integrerad historisk, antropologisk och genomisk forskning” som pågick mellan 2019–2023 under ledning av professor Ireneuz Stolarek. Forskarna kunde se att den grupp vi kallar ”slaver”, i själva verket härstammar från goter (Wielbarkkulturen), som kom till Polen under första århundrandet efter Kristus. Och goterna är i sin tur ättlingar till de Yamnayaherdar som en gång dominerade Europas stäpper. Min gamle anfader ”Markowice 158”, liksom de andra arkeologiska fynd som är kopplade till familjen Piast, delar detta genetiska arv.


Mieszko I av Polen. Teckning: Jan Matejko/Polens nationalbibliotek

Goterna som kom till Polen spred sina gener och ersatte den tidigare Oksywiekulturen med sina egna traditioner. Bland annat begravde man sina döda utan redskap eller vapen och man reste stenar och domarringar på gravfälten, precis som i södra Skandinavien. De nyanländas kultur (Wielbarkkulturen) påminner starkt om den så kallade ”Badenkulturen” som blomstrade i Karpaterna flera tusen år före vår tideräkning, varför man ser ett gemensamt arv i de forna Yamnayaherdar som dominerade Europa en gång i tiden.

Jättesläkting. Ett kranium av en kvinna som tillhörde Piastdynastin. Hon beräknas ha varit 2,20 meter lång när hon levde.
Foto: M. Jóźwikowska/Forbes

DNA-testet Family Finder finns hos Family Tree DNA och kostar cirka 755 kronor (Maj 2025).

Morbror Hasses DNA-resa genom tiderna:

 

 

 

Källor: Family Tree DNA, ”W poszukiwaniu naszych przodków – społeczeństwo państwa Piastów” (Figlerowicz, 2023), ”Przełomowe badania polskich naukowców dot. społeczeństwa państwa Piastów” (2023), Wikipedia,

”The TRB burial site at Markowice, Poland: preliminary insights and prospects for future work” (Cambridge University, 2023), ”Genetic history of East Central Europa in the first millennium” (PDF): https://www.researchgate.net/publication/372583427_Genetic_history_of_East-Central_Europe_in_the_first_millennium_CE

My Heritage – Forntida ursprung

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, OkategoriseradeLämna en kommentar

Den så kallade ”etnicitetsuppskattning” som man får på köpet när man gör ett DNA-test i släktforskningssyfte är ingenting att hänga i julgranen om man vill hitta sina rötter. För att få veta varifrån vi kommer behöver vi studera de djupa DNA-rötterna och det finns idag flera företag som har specialiserat sig på just forntida DNA-forskning. Nu har även släktforskningsjätten MyHeritage kastat sig in i leken och erbjuder sina (betalande) kunder den nya tjänsten ”Forntida ursprung”.

Etnicitetsuppskattning

När man gör ett DNA-test i släktforskningssyfte så får man, förutom många DNA-matchningar (nu levande släktingar), även en liten ”vink” om varifrån i världen man härstammar, genom en ”etnicitetsuppskattning”.

Eftersom vi människor har migrerat över världen genom tiderna så måste man ta denna beräkning med en stor nypa salt. DNA-företagen jämför nämligen vårt DNA med diverse referensgrupper (populationer) som för närvarande bor i olika områden. Men var förfäderna höll till i världen, för tusentals år sedan, det förtäljer inte resultatet.

Blir mer och mer norsk

My Heritage har nyligen uppdaterat sin ”etnicitetsuppskattning” och jag blir mer och mer norsk. När jag gjorde DNA-testet 2016 var jag 0% norsk men no er jeg hele 19% norsk, akkurat. Det ska bli spännande att se hur dette slutar 🙂

”Etnicitetsuppskattningen” förändras i takt med att fler och fler referensgrupper/populationer gör DNA-test.


My Heritage ”Forntida ursprung”

För att få veta mer om de djupa rötterna och få veta var de gamla förfäderna höll till i begynnelsen, behöver man gå tusentals år tillbaka i tiden. Numera finns det flera företag som erbjuder sina kunder rapporter om forntida DNA, bland andra Gedmatch (kostnadsfri tjänst), Family Tree DNA, Living DNA och My True Ancestry. Nu har även My heritage gett sig in i leken och erbjuder sina(betalande) kunder tjänsten ”Forntida ursprung”.

Oavsett vilket företag man väljer så är det samma metod man använder sig av. Lite förenklat kan man säga att ditt DNA-resultat jämförs med genetiskt material (gamla skelett) som hittats på arkeologiska utgrävningsplatser runtom i världen. DNA:t jämförs med dessa benknotor som härstammar från olika forntida tidsåldrar och civilisationer. Man får en rapport där man kan se en procentuell uppdelning av olika forna befolkningar, över olika historiska epoker. Exempelvis får man veta hur många procent av DNA:t som härstammar från tidiga jägare/samlare och jordbrukare.

Så får du tillgång till resultaten

För att ta del av ”forntida ursprung” behöver man ha gjort ett DNA-test tidigare. Man behöver dessutom ha MyHeritage Komplett- eller Omni-abonnemang.

För att ta del av resultatet loggar man in på sitt konto, väljer fliken ”Forntida ursprung” i DNA-menyn och kryssar i en ruta där man ger sitt samtycke. Man ska även välja det ursprung som passar bäst, exempelvis norra Skandinavien, Afrika etcetera i den ”rullgardinsmeny” som visas på sidan. Om man är osäker kan man välja ”Global”. Obs! Om man har föräldrar som har rötter i olika världsdelar så kan det vara bra att välja alternativet ”Global”.

Resultatet kommer efter några timmar och innehåller bland annat en karta som visar den geografiska platsen för varje forntida befolkning. Genom att dra i ett ”skjutreglage” kan man välja att utforska DNA-resultaten utifrån olika historiska epoker – bronsåldern, järnåldern, senantiken och medeltiden. Man kan även välja att visa alla befolkningar i de olika epokerna (med hjälp av växlingsknappen längst ned på skärmen).

Enligt My Heritage ”Forntida ursprung” har jag forntida rötter på Färöarna, i Baltikum och är 10,2 % samisk. Resultaten är svåra att tolka och kan lätt missuppfattas.

Märkliga resultat

Resultaten påverkas av det ursprung man väljer i ”rullgardinsmenyn”. Man kan klicka på ”Skräddarsy modellen” för att ändra valet till en annan region som bättre representerar ursprunget, vilket jag gjorde. Enligt My Heritage ska man sedan kunna ändra sitt val och byta till en annan region, exempelvis ”Global”, men det gick inte, hur mycket jag än försökte. De ursprungsområden jag valde är nu ”låsta” och går inte att ändra.

Min dotter, som har en pappa från Sydamerika, fick alldeles felaktiga resultat när jag ändrade hennes ursprung till ”Norra Skandinavien” och sedan inte kunde ändra tillbaka till ”Global”. I stället för 50% sydamerikansk ursprungsbefolkning fick hon resultatet 55, 2 % samisk, vilket inte alls stämmer.


My Heritage´s ”Forntida ursprung” innehåller en del värdefulla funktioner . Bland annat får man lära sig lite mer om de olika populationerna där det även finns referenser till vetenskapliga artiklar om de olika arkeologiska fynden. Genom rapporten ”genetiska likheter” kan man lära sig mer om vilka populationer DNA:t liknar mest, det genetiska avståndet med mera.

Mina favoriter

Jag är säker på att My Heritage kommer att utveckla och förbättra det nya verktyget ”forntida ursprung” och tjäna enorma pengar på det, men mina favoritföretag vad gäller forntida DNA år dock än så länge Gedmatch som låter användarna helt kostnadsfritt få veta mer om sina djupa DNA-rötter och My True Ancestry, som också erbjuder kostnadsfri analys (dock tidsbegränsad). När det gäller vetenskapliga artiklar och referenser till de olika arkeologiska fynden, så att man kan fördjupa sin kunskap och förstå sina rötter är My True Ancestry bäst.

En gammal grottmänniska

Den Av Helena Wijki Arkeologiska fynd, DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar
Foto: Rekonstruktion av min gamle släkting i Spy Cave – Kennis Reconstructions/ Don Hitchcock

Nu är det fastställt att jag till viss del är en Neandertalmänniska. Jag hade hoppats att jag härstammade från en lite mer civiliserad hominid, men tji fick jag. Enligt mitt DNA-resultat härrör 2.07 procent av mitt DNA från en 38 000 år gammal Neandertalare som hittades i en belgisk grotta (Spy-Cave) år 1886.

Forntida människovarianter
Redan år 1829 upptäcktes Neandertal-skelett i en belgisk grotta, men namnet, Homo neanderthalensis har denna forntida människoart fått efter Neanderdalen i Västtyskland där fler kvarlevor upptäcktes 1856. År 1899 gjordes nya fynd av paleontologen Dragutin Gorjanovic-Kramberger, som hittade kvarlevor av neandertalare i Krapina, Kroatien. De äldsta fynden beräknas vara 125 000 år gamla. Sedan dess har forskarna lärt sig mycket om denna forntida människovariant, mycket tack vare den DNA-forskning som inleddes 2010.

I ”Spy Cave” i Sambreville, Belgien, hittades 1886 flera skelett från Neandertal-människor och dem tycks jag vara släkt med.


DNA-analyser har visat att den moderna människan och Neandertalmänniskans vägar korsades för cirka 50 000 år sedan. Tycke måste ha uppstått dem emellan eftersom man bestämde sig för att skaffa barn. Alla som har europeiskt eller asiatiskt ursprung bär cirka 1–3 procent neandertalgener i sitt DNA. Människor som har sina rötter i Afrika saknar dock neandertalgener eftersom Neandertalmänniskan främst bodde i Europa och Asien.

Denisovamänniskan är en mystisk ”kusin” till både människa (Homo Sapiens) och Neandertalare. Man tror att Denisova dog ut för cirka 30 000 år sedan, men innan dess hann de föröka sig och korsa sina gener med Neandertalmänniskan. Dagens européer bär inte så mycket DNA från Denisova, men människor som bor i sydöstra Asien har desto större arv från Denisovanerna.

Bild: Troy Lawrence/ The Varsity

Både positivt och negativt
De små fragment av neandertalgener vi bär, påverkar oss både positivt och negativt. Bland annat kan arvet från neandertalare öka risken för att drabbas svårt av Covid-viruset, SARS-CoV-2. En liten bit DNA på kromosom 3 kan kopplas till svårt insjuknande och andningssvikt om man drabbas av viruset. Forskarna Hugo Zeberg och Svante Pääbo rapporterar att de människor som bär denna genvariant har upp till tre gånger högre risk att hamna i respirator på grund av covid-19.

En positiv inverkan tycks det också finnas då Neandertal-DNA tycks minska risken för missfall och blödningar i tidig graviditet. Hur vi ser ut (vår fenotyp) påverkas också av våra nedärvda Neandertal-gener – exempelvis om vi har lätt att bli solbrända, har fräknar eller blont hår. Även vår dygnsrytm, om vi gillar att ta tupplurar eller inte och om vi är ”nattugglor”, kan vi skylla på vår gamle Neandertal-anfader. Immunsystemet påverkas också av Neandertalgenerna, exempelvis om vi löper högre risk att utveckla autoimmuna sjukdomar som diabetes och MS (Multipel skleros).

Living DNA – Neanderthal
Om man är nyfiken på hur många procent Neandertal- och Denisova-DNA man bär, kan man enkelt få veta det genom DNA-företaget Living DNA.

Har man gjort ett DNA-test hos ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner med ”gratisvarianten”) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. En bra ”grej” är kalkylatorn som beräknar släktskapet. Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

När man har skapat ett kostnadsfritt konto och laddat upp sitt DNA så kan man köpa uppgraderingen ”Neanderthal” som kostar 15 pund (cirka 200 kronor). DNA-resultatet visas inom några timmar.

En gammal grottmänniska
När mitt DNA-resultat dyker upp på sidan så kan jag läsa att 2.07 procent av mitt DNA är ett arv från Neandertalmänniskan, närmare bestämt från en 38,000 år gammal Neandertalare som hittades i en belgisk grotta (Spy Cave) 1886. Enligt resultatet har jag ”Denisovan score 122” och har ärvt 0.22 procent DNA från Denisova-människan.

Här får jag bland annat veta att min genotyp för SNP rs5743618 innebär en lägre risk för att jag ska utveckla inflammatoriska sjukdomar. Min genotyp för SNP rs17544225 är inte associerad med en högre risk att drabbas av autoimmun sjukdom som exempelvis MS (Multipel skleros) eller diabetes.

En annan förmåga som vissa människor har ärvt av sin Neandertal-anfader är förmågan till patogenigenkänning och utvecklandet av immunitet gentemot virus och bakterier. Har man ärvt en sådan förmåga så visar det sig som ett positivt utslag på den genetiska receptorn TLR1. Någon sådan fantastisk förmåga har jag inte ärvt, berättar mitt DNA-resultat.

Ett arv från Neandertal-människan är att jag varken kan beskrivas som blond eller särskilt mörkhårig. Jag saknar fräknar och har, i alla fall enligt DNA, en mörkare hudton.

De där neandertalarna verkar ha varit energiska små ”knippen” på sin tid. Tack vare mitt Neandertal-DNA är jag pigg som en mört, dygnet runt. I alla fall om man ska tro på DNA-resultatet. Jag är tydligen en nattuggla som aldrig tar tupplurar på dagtid. Någon tendens för att utveckla den neurologiska sjukdomen Narkolepsi tycks jag inte ha, tack och lov.


Du kan läsa mer om DNA-företaget Living DNA i mitt tidigare inlägg ”Jag provar Living DNA”.

Jag hittade min glade tipp oldefar, tack vare DNA!

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Okategoriserade, Släktforskning NorgeLämna en kommentar
Vermundsjøen i Åsnes. Foto: Chris Nyborg


Att försöka hitta min farfars far, eller ”tipp oldefar”, som man säger i Norge, har varit som att leta efter en nål i en gigantisk höstack, men nu är han äntligen återfunnen, tack vare DNA.

Någon passande karl med namnet Lustig kunde jag dock inte hitta i Härjedalen och långt senare skulle det visa sig att denne ”Lustig” var farfar själv.


En lustig farfar
Farfar Johan Gustaf föddes med anteckningen ”fader okänd” i Glissjöberg, Härjedalen år 1915. Hans mamma var då ogift.

När man söker efter okända fäder i släkten kan det vara värdefullt att lyssna på eventuella släktrykten eller rykten som florerar i bygden. Ofta visar det sig att det finns ett litet frö av sanning i dessa rykten. Men i det här fallet var det ingenting som stämde. Det ryktades att farfars far var järnvägsskrivare i Glissjöberg när Sveg-Hedebanan byggdes, så under många år sökte jag därför som en tok efter säsongsarbetande rallare och järnvägskontorister i kyrkböckerna. Den okände fadern skulle dessutom haft efternamnet ”Lustig”, enligt dessa rykten. Någon passande karl med namnet Lustig kunde jag dock inte hitta i Härjedalen och långt senare skulle det visa sig att denne ”Lustig” var farfar själv! Farfar Gustaf var rolig och skämtsam och kallades därför ”Gustaf Lustig” av byborna. Att hans far skulle ha arbetat vid järnvägen visade sig också vara felaktigt. Möjligen kom han farande med tåget från Norge till Sveg någon gång 1914, då farfar blev till…

Farfar Gustaf ”Lustig”


Min tipp oldefar var en norsk gutt
Farfars mamma, Anna Matilda, var norsk medborgare liksom sin far och man hade en nära kontakt med släkt och vänner i Åsnes. Att farfars okände far kunde vara en norsk ”gutt”, det hade jag dock inte en tanke på. Jag utgick, felaktigt, från att han måste ha kommit från Härjedalen eftersom farfars mamma bodde där när hon blev gravid 1914.

Farfars mamma Anna Matilda

DNA-pussel
DNA-släktforskning är en fantastisk ”grej” när man söker efter okända fäder i släkten. Tack vare de DNA-test som pappa och jag har gjort, kunde jag lägga samman pusslet och slutligen hitta farfars okände far. Jag gjorde som jag brukar, byggde hundratals släktträd för mina DNA-matchningar och kunde med tiden separera de olika släktgrenarna så att alla DNA-matchningar som tillhörde farfars okände fars sida, hamnade i en egen ”låda”. Sedan kunde jag sätta igång och ”pussla”. Ganska snart kunde jag se att alla dessa okända DNA-släktingar var ättlingar till en norsk gutt som hette Brede Husom. Jag forskade fram och tillbaka i hans släktgrenar och jämförde mängden DNA som jag och hans syskon och ättlingar delar. Genom Ancestry´s ”Thru Lines”, som jämför DNA-matcher och släktträd, kunde jag slutligen konstatera att den glade gutten Brede faktiskt var min okände farfars far.      

Jag kunde till slut konstatera att den glade gutten Brede var min okände farfars far!                                                      

           

Brede Halvorsen Husom på äldre da´r.
Foto från Geni

                                    
Brede Halvorsen Husom föddes 1874 och växte upp i Åsnes, Sølor i norska Hedmark. Han gifte sig och fick 14 barn – Halvor, Hjørdis, Alvilde, Borghild, Klara, Harald, Hanna, Ingvald, Rolf, Tor, Klara Helene, Synnøve, Ruth Paula och Olga. Därtill hann Brede även med att bli far till ett utomäktenskapligt barn, min farfar Gustaf som föddes i Glissjöberg 1915.

Min pappa är 48 % norsk enligt My Heritage

På snabbvisit hos släkten i Motala

Den Av Helena Wijki Östergötland, DNA-släktforskning, Förkristen tro, magi, släktforskning4 kommentarer

mtDNA-haplogruppen U5 var jägare och samlare Illustration: Helena Bure Wijk

Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid. En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid. Haplogrupp U5, som jag tillhör (liksom min mamma, mormor, mormors mor osv) har spårats till södra Asien. Individer som tillhör den här mtDNA-familjen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Dessa människor var jägare och samlare.

 

Motala_ström_i_Motala_hösten_1992.
Motala ström Foto: Västgöten

Vid vattnet levde man sina liv, hämtade sin mat och begravde sina döda

Mormors äldsta rötter är ännu outforskade (av förklarliga skäl) men ättlingar till mormors anmoder Ursula valde av någon anledning att vandra till Östergötland för cirka 8-9000 år sedan. De bosatte sig intill Motala ström där det fiskrika vattnet från Vättern gav dem rikligt med föda. Man satte bo där genom att bygga hyddor intill den livgivande älven. Där ägnade man sig åt hantverk av olika slag, bland annat hantverk av ben och horn. Vid vattnet levde man sina liv, hämtade sin mat, födde sina barn och det var också där man begravde sina döda.

Människor har bott intill Motala ström under 8000 år. Foto: Helena Bure Wijk

Människoben på en stenbädd och kranium på träpålar

På botten av en igenväxt våtmark som tidigare var en sjö i närheten av Motala ström, hittade arkeologerna för några år sedan elva kranium som daterades till äldre stenåldern, för 7-8000 år sedan. Två av dessa kranium var uppträdda på träpålar. Arkeologerna tror att invånarna praktiserade någon form av rituell begravning där vid sjön intill Motala ström. Det verkar nämligen som om man först har begravt kropparna på en helt annan plats, för att sedan flytta huvudena och montera dem på pålar vid sjön.

Man upptäckte även att jägarfolket vid strömmen har stabiliserat sjöbotten genom att placera cirka 3000 stenar tätt, tätt på sjöns botten och även någon slags konstruktion av träpinnar och flätverk, varför arkeologerna funderar om platsen ansågs vara ”helig”. På denna ”stenbädd” under vattenytan fann man ben, underkäkar och skallar från elva vuxna kvinnor och män.

Plats för släktträffar eller offerplats?

Kanske träffades man vid den heliga sjön då och då för att hedra de döda genom att visa upp deras huvuden, och sedan sänka ned dem i vattnet? Ingen vet varför dessa jägare och samlare gjorde som de gjorde. Det kan finnas en grymmare förklaring funderar forskarna. Människoskallarna kan ha varit troféer från strider som man gärna ville visa upp. Att placera dem på träpålar var ett bra sätt att visa upp dem. Arkeolog Fredrik Hallgren menar att även om man vid utgrävningen hittade kranium som var monterade på trästavar och även skallar som avsiktligt har brutits isär av någon anledning, (och somliga bitar av skallar återfanns instoppade i andra skallar) så kan det handla om en ritual av vördnad. Att bryta isär ben från döda är kända från gravritualer i sen tid, exempelvis när det gäller hanteringen av helgons ben inom den kristna kyrkan.

De flesta av de kranium som återfanns i Motala hade spår av våld mot huvudet, men arkeologerna tror inte att det var detta våld som dödade individerna eftersom såren var läkta när individerna avled: ”Att en så stor andel av de döda visar läkta skador av våld är mycket ovanligt, inte bara bland jägare-samlare utan över huvud taget i samhällen både under förhistorisk och historisk tid. Detta gör att vi tror att de döda inte utgör ett slumpvis urval av en lokalbefolkning utan att de genom att ha varit med om speciella händelser i sina liv – till exempel uppvisat mod i strid – har valts att ingå i ritualen”. Källa: Populär arkeologi

Arkeologerna noterade även att samtliga skelettdelar från armar och ben märkligt nog kom från högra sidan av kropparna. Även ett spädbarn återfanns, men här hade hela kroppen placerats på stenbädden. Även djur hade begravts, på andra sidan av ”stenbädden” och här återfanns mängder av djurkroppar och käkar, men konstigt nog, inga kranier. Förutom de dödas ben fanns även många föremål av sten, trä, horn och ben, bland annat en ”fiskfigur” som var avsedd att bäras skaftad på en trästör.

DNA-match med Motala-skeletten

När det gäller ”Motala-jägarnas” ursprung och utseende så vet forskarna nu genom DNA-studier att de tillhör mtDNA-haplogruppen U5, att de var släkt med skandinaver, men hade även rötter i Nordöstra och Västra Europa. Några hade anor från östra Asien. Jägar/samlarindividerna i Motala hade ljus hud, blå ögon och hår som varierade mellan ljust och mörkbrunt.

Genom ett DNA-test på Family Tree DNA får man inte bara DNA-match med de levande. Man får även veta vilka gamla skelett man är släkt med. Jag är släkt med skeletten i Motala 🙂

Beräkna släktskapet till DNA-matchningar

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-verktyg, Släktforskningstips2 kommentarer


När man har gjort ett DNA-test och resultatet äntligen har kommit kan det kännas lite förvirrande. Det är nämligen sida upp och sida ned med DNA-matchningar – nu levande släktingar – som man delar DNA med, av varierande mängd. De olika siffrorna anger på vilket avstånd man är släkt med personerna. DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som man är närmast släkt med, har de högsta siffrorna.

Om jag tar mitt eget DNA-resultat som exempel kan jag se att föräldrar och barn delar cirka 3384 cM, halvsyskon/mor farföräldrar/barnbarn/moster/morbror/faster/farbror cirka 1693 cM, föräldrars kusiner cirka 422 cM (1th-2th cousin), mor/farföräldrars syskons barnbarn cirka 100–110 cM (2th – 4th cousin).

Teckning: Helena Bure Wijk


De närmaste DNA-matcherna, de personer som man delar de längsta DNA-sekvenserna med, är ofta relativt lätta att klura ut släktskapet till, men när det kommer till kusiner, ”halvkusiner”, sysslingar, pysslingar och bryllingar blir det genast lite knepigare.

Tack och lov finns det bra och kostnadsfria verktyg som kan hjälpa till att beräkna släktskapet. När man skriver in de siffror (centimorgan) som är angivna vid DNA-matchens namn, i kalkylatorn, så ges förslag på släktskap. Här nedan är länkar till några av de kostnadsfria verktygen som beräknar släktskap: 

DNA Painter – Shared cM Project 4.0 tool v4 with relationship probabilities

cM Explainer – MyHeritage

nelsonDNA – free family research

För att se bilden i större format, högerklicka och välj sedan ”öppna bild i ny flik”. Källa: DNA Painter

Jag provar Living DNA

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Living DNALämna en kommentar
Norra Yorkshire. Foto: Laurie Smithies

Den senaste veckan har jag provat DNA-företaget Living DNA´s kostnadsfria tjänster. När jag började känna mig lite mer hemmastadd på sidan, beslutade jag mig för att köpa en uppgradering för 25 pund för att få veta lite mer om min genetiska härkomst. Det visade sig att jag har 17 % av mina rötter i den brittiska myllan, närmare bestämt på Irland, i södra Yorkshire och engelska östangeln.

Så värst många DNA-matcher har jag dock inte fått då företaget är relativt nytt och inte har lika många personer i sin databas som exempelvis Ancestry och My Heritage. Men de ”DNA-kusiner” som har dykt upp är intressanta och finns inte med på de släktforskningssidor där jag tidigare har laddat upp mitt DNA.

Nu börjar jag fundera på om jag kanske, kanske ska köpa en uppgradering som berättar lite mer om eventuella neandertalare i familjen 😊

Möjligen en släkting.

DNA-tester och uppgraderingar i olika prisklasser
DNA-företaget Living DNA grundades av David Nicholson och Hannah Morden och är stationerat i Storbritannien. Företaget erbjuder DNA-tester i olika prisklasser, bland annat ett autosomalt DNA-test som kostar 70 pund (cirka 850 kronor), samt detaljerat hälsotest för cirka 1253 kronor (105 pund).

När man väl har gjort ett test och skapat ett personligt konto på sidan (eller laddat upp DNA-rådata från annat företag) så kan man köpa olika uppdateringar för varierande summor – bland annat kan man få veta mer om sin härkomst för 25 pund (cirka 300 kronor), eventuella vikingarötter, neandertal- och/eller denisovanrötter för cirka 350 kronor (25 – 30 pund). Med en uppgradering kan man även få veta om man har forntida rötter i Egypten, Grekland eller romarriket för 30 pund (cirka 360 kronor). Vill man veta mer om sin hälsa så kan man även köpa en uppgradering inom detta område för 15 pund (cirka 182 kronor).

Observera att samtliga uppdateringar köps separat, så vill man fördjupa sig ordentligt i sina rötter så kan det bli en dyr historia. Man kan ladda upp och administrera DNA för flera personer på samma konto, men eventuella uppdateringar gäller bara för vald person.

Ladda upp DNA kostnadsfritt från andra företag
Om man har gjort ett DNA-test på ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. En bra ”grej” är kalkylatorn som beräknar släktskapet.

Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

Beräkning av släktskap med DNA-match på Living DNA.

Liten databas
Living DNA är ett relativt nytt företag med cirka 300 000 personer i sin databas. Att jämföras med Ancestry som idag har 18 miljoner personer i sin. Living DNA kör sina ”matching pipelines” en gång per vecka så det kan dröja lite innan några DNA-släktingar dyker upp. Efter att ha varit medlem i en vecka har jag nu 234 DNA-matcher på sidan. På Ancestry, My Heritage och Family Tree DNA har jag tusentals…

Då antalet personer är relativt få så skulle jag personligen inte välja att göra ett första (och kanske enda DNA-test) på My Living DNA, men det kan vara ett väldigt bra komplement om man vill fördjupa sig i sina rötter, eller om man som jag söker med ljus & lykta efter okända fäder i släkten. Det är toppen att man kan ladda upp rådata från andra DNA-företag och använda Living DNA´s lite mer basala tjänster helt gratis.

Sedan jag laddade upp mitt DNA på sidan har jag fått nya och spännande DNA-matcher som inte har dykt upp på de andra släktforskningssidorna. Om man väljer att betala för en uppgradering (25 pund) så får man en detaljerad karta och ingående information om sin härkomst (recent DNA). Man får då även se var i världen man är sammankopplad med sina DNA-matcher.

Bra om man har rötter i Afrika och Storbritannien
Om man har förfäder- och mödrar i Afrika eller Storbritannien så kan Living DNA vara ett bra val. Under fliken ”Recent DNA” kan man få väldigt specifik information om härkomst i just dessa regioner.

Från att ha haft cirka 2 % genetiska rötter i Storbritannien och Irland hos andra släktforskningsföretag, har jag på Living DNA plötsligt 17,2 % i dessa områden! Det verkar nästan som om de rötter jag på andra DNA-sidor har haft i området kring dagens Ukraina teleporterades till Storbritannien på något mystiskt sätt. Det är förmodligen de gamla vikingarna i släkten som ”spökar”…

Mina rötter enligt Living DNA.


Bra komplement när man söker sina rötter
Om man ska göra ett första (och kanske enda) DNA-test så kan jag inte riktigt rekommendera Living DNA i dagsläget, beroende på att man har en relativt liten databas. Men den kommer säkerligen att växa sig större med tiden. Som komplement kan jag dock varmt rekommendera tjänsten och det är jättebra att man enkelt kan ladda upp DNA-resultat till Living DNA, om man redan har gjort ett DNA-test någon annanstans.

För personer med rötter i Afrika eller Storbritannien kan det vara väldigt värdefullt. Jag fick exempelvis veta att jag har rötter i södra Yorkshire och engelska östangeln. Det hade jag inte en aning om. Living DNA är även toppen om man specifikt vill veta mer om sin hälsa, gamla vikingar, romare eller neandertalare i släkten.

En gammal viking i släkten 🙂

Efter att ha provat My Living DNA den senaste veckan så börjar jag känna mig alltmer hemmastadd på sidan, som är trevlig och relativt lättnavigerad. Jag har fått nya, spännande DNA-matcher och DNA-släktingar kan man ju aldrig få för många av. Nu börjar jag fundera på om jag kanske, kanske ska köpa den där uppgraderingen som berättar lite mer om eventuella neandertalare i familjen…


Ladda upp DNA på Living DNA

Innan du kan ladda upp ditt DNA (din rådatafil) på Living DNA så måste du först hämta den och ladda ned den från det företag där du har gjort DNA-test. Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

Så här gör du för att hämta DNA-filen från Ancestry, My Heritage och Family Tree DNA:

Hämta rådata från Ancestry: Logga in på ditt konto. Gå till fliken ”DNA”, välj sedan ”DNA-inställningar och scrolla ned en bit på sidan och klicka på ”Ladda ned DNA-data”.

Hämta din rådatafil från Family Tree DNA: Logga in på ditt konto och välj sedan ”Results & Tools” överst på sidan. När du håller muspekaren där, dyker fliken ”Autosomal DNA” och en lista upp. Klicka på ”Downoad Rawdata”. En ny sida öppnas, där du, längst ned på sidan väljer ”Build 37 Concatenated Raw Data”.

Hämta från My Heritage: Logga in på ditt konto. Rör muspekaren över rubriken ”DNA” överst på sidan. Välj ”Hantera DNA-kit” och klicka sedan på de tre prickarna på höger sida (vid DNA-kitet) och välj ”ladda ned DNA”.  Obs! Detta är My Heritages instruktioner för att hämta rådatafilen, men det fungerar inte här hos mig. Jag får inte upp något alternativ där jag kan välja att ladda ned DNA. Om du lyckas ladda ned din rådatafil från MH, berätta gärna hur du gjorde.


 Filen med rådata kan sedan sparas på din dator eller hämtas från ”hämtade filer” när den ska laddas upp.

Skapa ett konto på My Living DNA. Det är helt kostnadsfritt. Det är även gratis att ladda upp ditt egen och andras DNA (om du administrerar flera DNA-kit), på sidan. Ladda sedan upp din rådatafil där. 

Lycka till med dina spännande efterforskningar! ❤ 

DNA-Faces och forntida DNA

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Forntida civilisationer, forntida DNA1 kommentar

 

Den här glade släktingen levde för 6400 år sedan i Donkalnis, Litauen. Han begravdes tillsammans med sina verktyg av flinta. Foto: MyTrueAncestry

 

När man har gjort ett DNA-test hos något av de olika släktforskningsföretagen, exempelvis Ancestry, Family Tree DNA och My Heritage, så ligger fokus främst på att matcha vårt DNA med nu levande släktingar och förmedla genetisk information några hundra år tillbaka i tiden. Om man är intresserad av att utforska sitt forntida DNA så finns flera företag som erbjuder fördjupade analyser av DNA-resultatet, bland andra Gedmatch (gratis), Genomelink och MyTrueAncestry. En ny funktion hos My True Ancestry är ”DNA-faces” där man med hjälp av AI-teknik ger de gamla arkeologiska kvarlämningarna ansikten. 

Gedmatch – kostnadsfri databas

Om man redan har gjort ett DNA-test så finns möjligheter att gå på djupet med DNA-resultatet, helt gratis. Gedmatch är en kostnadsfri och oberoende databas där man kan ladda upp sitt DNA-resultat, oavsett vilket företag man har låtit testa sig hos. Gedmatch har bland annat verktyget ”Archaic DNA matches”, där vårt DNA jämförs med DNA-prov från arkeologiska utgrävningar som har gjorts på olika platser runtom i världen.

I tyska Benzingerode-Heimburg hittades kvarlevorna efter den här bronsåldersmannen som jag delar DNA med.


Family Tree DNA – Ancient Origins

När man gör DNA-testet Family Finder hos företaget Family Tree DNA så ingår en beräkning av den personliga genetiska ”mixen” där DNA:t jämförs med olika moderna populationer. ”Ancient Origins” erbjuds endast av företaget Family Tree DNA och ingår i priset. Här jämförs vårt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits.

My True Ancestry

Företaget My True Ancestry fokuserar på riktigt, riktigt långväga släktingar, tusentals år tillbaka i tiden och när man har skapat ett konto och laddat upp sitt DNA-resultat så får man efter cirka 10 minuter många nya DNA-matcher, i form av gamla skelett. Företaget erbjuder inga DNA-tester utan man laddar upp befintligt DNA-resultat på den personliga sidan.

DNA-resultatet jämförs med genetiskt material som hittats på tusentals arkeologiska utgrävningsplatser och DNA:t jämförs med 150 forntida civilisationer. Materialet som används för analys kommer bland annat från NCBI, National Center for Biotechnology Information.

Den gamla släktingen som har fått namnet ”urm160” hittades på en vikingatida gravplats vid St. Gertruds kyrkogård i Sigtuna.

Medlemsnivåer i olika prisklasser

MyTrueAncestry erbjuder 10 olika medlemsnivåer till varierande pris – från 0 kronor till cirka 430 kronor. På gratisnivån (Commoner level 0) kan man ladda upp ett DNA-kit och får tillgång till 10 DNA-matcher samt kartor, befolkningsgrupper och PCR-diagram. Om man väljer att använda sig av gratis-modellen kommer resultatet dock att försvinna efter 48 timmar. Men man kan alltid ladda upp det igen, så många gånger man önskar.

Om man önskar att DNA-resultatet inte ska försvinna sin kos behöver man betala för medlemsnivå 1 (Footman level 1) som förnärvarande (4 april 2024) kostar 37 dollar (ca 392 kronor). Då får man fördjupade analyser och fler matchningar med individer och populationer. För att kunna ladda upp flera DNA-kit på samma konto behöver man gå ett eller flera ”snäpp” vidare på medlemsstegen, beroende på om man vill ladda upp två eller fler DNA-kit. Man behöver inte uppge någon personlig information när man skapar konto och kan vara helt anonym om man vill. Allt som behövs är ett e-postkonto och själva DNA-resultatet (rådatan) som man sedan laddar upp på sidan.

En gammal släkting från Fatayanovokulturen under tidig bronsålder. Skelettet hittades i Moskva, Ryssland.


AI-genererade bilder och annat smått och gott

Om man tycker att det är spännande att fördjupa sig i forntida civilisationer och arkeologi så är MyTrueAncestry en bra grej.  ”Sample match” indikerar att man delar genetiska markörer med individen (de arkeologiska fynden) och ”deep dive match” är en individ som man delar DNA-segment och en gemensam förfader med.


Det här är inte en AI-genererad bild på Jesus 🙂 Bilden sägs föreställa en av mina DNA-släktingar som levde för cirka 3500 år sedan i nuvarande Tjeckien.


En ny funktion är ”DNA-faces” där man med hjälp av AI-teknik ger de gamla arkeologiska kvarlämningarna ansikten. När man laddat upp sitt DNA på kontot får man även sin ”personliga DNA-historia” i form av en filmsnutt (DNA-saga). Nytt är även filmsnutten ”Saga-Faces” där man får se hur de gamla skelettsläktingarna förmodas ha sett ut, på den tiden när det begav sig…

Mina DNA-filmer från MyTrueAncestry kan du se här:
DNA-Saga
Saga-Faces

Jag 🙂

 

Mina norska nattgrubbel

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Släktforskning Norge2 kommentarer
Farfars morfar Torsten (t.v) med sin familj

På min farfars sida finns många norska rötter. Att släktforska i andra länder där man inte känner till släktnamn, orter och gårdar är lite klurigt, men till slut hade jag äntligen lyckats knåpa ihop alla släktgrenarna (trodde jag). Och DNA-testet visade att allt verkade stämma. Jag kände mig så glad!

I mina svenska släktgrenar finns flera okända fäder som har orsakat mycket nattgrubbel genom åren, men de norska ”guttarna och pigorna” verkar det ha varit lite mer ordning på. De gifte sig, flyttade ihop, fick barn och bodde för det mesta kvar vid sina gamla släkttorp där i Hedmark. För första gången hade jag äntligen ett släktträd utan en massa brutna grenar och tomma rutor där det står ”okänd far”…


Nya nattgrubbel

Men det dröjde inte alls länge innan det började dyka upp mystiska DNA-matchningar som var helt omöjliga att placera. Alla har de sina rötter i Norge så jag förstod att de var kopplade till farfars släkt, på något märkligt sätt.

Jag var på väg att ge upp när jag för några månader sedan upptäckte att det var Torsten, farfars morfar som var ”boven i dramat”. Äntligen kunde alla de mystiska DNA-matcherna få sina platser i släktträdet och jag kan nu äntligen sova lugnt.

Torsten Enarsen Kornberg, farfars morfar


Torsten reste till och från

Min farfars morfar Torsten, var en glad gutt som föddes 1848 på finnskogen i Åsnes, Norge. Han var sten- och vägarbetare och jobbade både i Norge och på andra sidan gränsen, i Jämtland, i slutet på 1800-talet. I Glissjöberg, Sveg, träffade han Sigrid och fick tillsammans med henne flera barn trots att paret ännu inte var gifta. Den första sonen, Johannes, föddes 1876. Torsten verkar ha varit något av en ”till-och-frånare” som bodde och arbetade på olika håll. Det var först 1884 som han gifte sig med Sigrid och bosatte sig i Glissjöberg mer permanent.

Anna Matilda, farfars mamma f. 1886


År 1888 fick familjen möjlighet att köpa en bit inrösningsjord i Glissjöberg. Man rustade då upp en befintlig lada och använde den till boningshus, men byggde senare ett nytt hus (Västbyn nr.4) i närheten. Torsten var nu hemmansägare men fortsatte att arbeta som stenarbetare i Norge. Han förblev ”norsk undersåte” (norsk medborgare) under hela sitt liv. Torsten Enarsen Kornberg och Sigrid Jonsdotter fick tio barn tillsammans och min farfars mamma, Anna Matilda föddes 1886, som nummer sex i syskonskaran.

Västbyn 4, Glissjöberg


DNA ljuger aldrig

Ju mer jag ”nystade”, desto mer stod det klart att mina mystiska norska DNA-matchningar har ett nära släktskap med Torsten Kornberg, farfars morfar. Men jag kunde inte begripa hur de kunde vara släkt med honom. Jag hade ju kartlagt hela hans liv genom kyrkböckerna och trodde att jag visste det mesta. Jag trodde att han var bofast i Glissjöberg från år 1876, när han fick sonen Johannes tillsammans med Sigrid…men tji fick jag.

DNA ljuger aldrig men som amatör-DNA-forskare är det inte alltid så lätt att hitta ”trådarna” som visar hur man är släkt med DNA-matchningarna. Men så upptäckte jag till slut att Torsten hade ännu ett barn, en flicka som föddes i Norge. Äntligen fick gåtan sina svar och ett mysterium kunde nystas upp.

Karen och dottern Kaja

Karen Knudsdatter föddes på Østaberget i Åsnes, Norge. Hon var dotter till hemmansägaren Knud och hans hustru Hermana och växte upp i en syskonskara med åtta barn. Någon gång på våren år 1876 träffade hon min farfars morfar och deras möte resulterade i att ett litet barn föddes året därpå.

Dottern Kaja Torstensdatter föddes i mars 1877 och i kyrkboken står det att modern Karen är hemmadotter. Barnafaderns namn saknas i födelseboken men det står att han är son till en ”selvejer” (hemmansägare/bonde) och hemmahörande på Kornstadsberget. (Faderns namn dyker upp senare i kyrkböckerna.)

Karen var 27 år när hon blev gravid och Torsten var jämngammal med henne. Kanske hade de varit ett par under en längre tid? Kanske hade de planerat att gifta sig? Kyrkböckerna berättar tyvärr ingenting. Där finns endast sparsmakade uppgifter.

Det enda jag med säkerhet kan veta är att Torsten, vårvintern samma år, besökte Glissjöberg i Sverige och där hade ett romantiskt möte med min farfars mormors Sigrid Jonsdotter. Nio månader senare föddes deras son Johannes.

Sigrid Jonsdotter, farfars mormor


Det är svårt att veta om Sigrid kände till att hennes make hade en dotter i Norge. Förmodligen visste hon ingenting om detta. Och när Karen Knudsdatter födde lilla Kaja hade hon säkert inte en aning om att flickan hade en halvbror som fötts i Sverige några månader tidigare. Det måste ha varit förfärligt svårt för henne att bli lämnad ensam med ett litet barn.

Kajas barnbarn

Det är så frustrerande när man så gärna vill, men inte lyckas klura ut hur man är släkt med sina DNA-matchningar. Det gäller att vara kreativ, tänka utanför boxen och att forska på bredden och tvären i släkten. Jag trodde att jag visste allt om farfars morfar eftersom han finns väldokumenterad i de svenska kyrkböckerna. Det var ett stort misstag. Jag hade aldrig en tanke på att han kanske hade fler barn, utom äktenskapet.

Det är sorgligt att veta att Torsten lämnade Karen och den lilla dottern när han flyttade till Sverige. Jag hoppas att de båda fick ett gott liv, trots allt.

Karen Knudsdatter förblev ogift och avled av lungsjukdom 1918. Hon bodde då på Rotaberget, Grue finnskog.

Rotberget, Grue finnskog Foto: Gräsmark


Dottern Kaja gifte sig med Theodor Torstensen Digermandhaugen. Paret fick tillsammans sju barn – Oline, Thora, Kristine, Oddfrid, Hulda, Kåre och Tarald. Alla mina ”mystiska” DNA-matcher är barnbarn och barnbarnsbarn till dem.




Norska Arkivverket har publicerat alla norska kyrkböcker i Digitalarkivet, som är helt kostnadsfritt och öppet för alla att forska i. Länken till arkivet finns här.

Vallonrötter

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Okategoriserade, Religion, upplandLämna en kommentar
Vallonsmide. Hasse Gille, vallonsmed i 14:e generationen.

Redan i slutet av 1500-talet invandrade valloner till Sverige från sydöstra Belgien och norra Frankrike, på initiativ av arrendatorn Welam de Besche och hertig Karl. De svenska bruken var i behov av skicklig arbetskraft och kunde erbjuda bra löner. Det var vallonernas kunnighet och speciella teknik att framställa smidesjärn som gjorde dem så efterfrågade. Den tidiga invandringen skedde främst till bruken i Östergötland och Värmland men under 1600-talets första del inflyttade många vallonfamiljer till de Uppländska bruken, som arrenderades av köpmannen Louis de Geer.

Man beräknar att ett par tusen valloner invandrade till Sverige mellan åren 1626 – 1655. Av dessa personer bosatte sig en tredjedel vid de Uppländska bruken. För många var det hoppet om en bättre ekonomi som lockade dem hit, men många flyttade också av religiösa skäl. De var kalvinister som lämnade sitt land efter en tid av förföljelse, för att bosätta sig i bland annat Belgien, Irland, Tyskland och Sverige. Till den reformerta tron bekände sig exempelvis smältarmästaren Godefroid Pousette som var min anfader.

Inte heller i Sverige fanns religionsfrihet på den tiden, men man tilläts att utöva sin religion privat om man lovade att inte sprida läran utanför hemmets väggar.
Den dubbla predestinationsläran är kanske det mest utmärkande för kalvinismen, tron att Gud redan på förhand har utvalt somliga människor för evigt liv, medan andra är dömda till förtappelse. De reformerta vallonerna hade även en annan uppfattning om nattvarden.
”Vid riksdagen 1647 behandlades villkoren för Stockholms reformerta trosbekännare. Alla som bodde i Sverige skulle gå till Svenska kyrkan och döpa sina barn där. Främmande trosbekännare skulle inte ha rätt till högre ämbeten. De fick inte vara dopvittnen och skulle inte begravas med några högtidligare ceremonier. Varken reformerta eller katolska konventiklar skulle tillåtas”. (Källa: T Hållander/Vägen in i sockenkyrkan)

För många av de valloner som bosatte sig i Sverige, gick assimileringen snabbt och man smälte in i det nya samhället. Namnen försvenskades, man gifte sig med svenskar och anammade den lutherska tron. Somliga släkter tycks ha varit mer motsträviga och vägrade smälta in. Vallonsläkten Poulain kom till Sverige i början av 1600-talet och höll länge fast vid sin reformerta tro, varför man assimilerades ganska sent till lutherdomen.
Flera släktingar antecknas ha deltagit i reformerta sammankomster vid bruken sent 1600-tal.

Flera invandrade vallonsläkter behöll sin religion, språk och kultur och gifte sig nästan uteslutande med landsmän, långt in i tiden. Vid Lövsta och Österbybruk i Uppland hade man egen undervisning på franska och man tror att detta, tillsammans med att man uteslutande gifte sig med landsmän, försenade assimileringen. I kyrkböckerna kan man se att många inte kunde redogöra för sina kristendomskunskaper på svenska under 1700-talet.

Vallonättlingar. Morfar och hans bröder Foto: privat

Av de fransktalande valloner som bosatte sig och sedan valde att stanna i Sverige finns idag fler än 100.000 ättlingar. Det är naturligtvis inte mycket av anfädernas- och mödrarnas ursprungliga ”vallon DNA” som finns kvar hos ättlingarna efter flera hundra år, men genom DNA-test har jag fått ett tjugotal släktmatcher med personer som också härstammar från samma anfäder, Dubois och Pousette.

Många är de skrönor som florerar kring vallonättlingarnas speciella fysiska ”kännetecken”, exempelvis bruna ögon, solbränd hud, långa stortår, knölar i nacken, små öronsnibbar, överrörliga tummar och så kallade ”vallonveck” eller ”streck” på armar och ben. Man bör ta allt sådant med en jättestor nypa salt, men visst kan jag hålla med om att ”vallonstrecken”, är något även jag har ärvt. Min mamma och hennes syskon har tydliga ”streck” på båda armarna, medan jag bara har ett tydligt streck/veck på höger arm.

Streck/veck på underarmens insida, några centimeter nedanför armbågen, påstås av många vara ett arv från vallonförfäderna. Foto: Privat

Några av mina vallonrötter hittar du här

Klura ut släktskapet med hjälp av triangulering

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskning, Släktforskningstips, Släktforskningsverktyg2 kommentarer
Foto: Helena Bure Wijk


Triangulering är en värdefull metod när man försöker klura ut släktskapet med sina DNA-matchningar. My Heritage har ett väldigt bra DNA-verktyg som kan hjälpa till att hitta den gemensamme förfadern.

Kromosomläsare

Släktforskningsföretaget My Heritage har ett bra och användbart verktyg för triangulering som du kan använda om du har gjort, eller laddat upp, ett DNA-test på My Heritage, (eller förvaltar någon annans DNA-kit). Verktyget ingår i Komplett-abonnemanget men är även tillgängligt om man har valt att betala en engångssumma (324 kronor) för att ”låsa upp” DNA-funktioner. Mer om det kan du läsa här.

Så fungerar det

Genom att lägga in DNA-matchningar i kromosomläsaren får du veta vilka DNA-segment som du och de valda DNA-matchningar. Triangulerade segment visar på att ni delar en gemensam förfader. Med hjälp av verktyget kan man även ta reda på exakt från vilken ana det gemensamma DNA´t kommer.

Gör så här

Logga in på My Heritage, välj fliken ”DNA-verktyg” och klicka sedan på verktyget ”Kromosomläsare”. Där kan du sedan lägga till och ta bort DNA-matchningar. Klicka sedan på den lilafärgade ”knappen” där det står ”Jämför”.




DNA-matcherna Claes-Björn, Elisabeth och jag saknar helt triangulerade segment och har därför ingen gemensam förfader. Claes-Björn är nämligen min fasters son, medan Elisabeth är ett barnbarn till min mormors syster.




Carina, Magnus och jag delar däremot hela 11 triangulerade segment. Det beror på att Magnus och Carina är barn till två av mina morbröder, Rolf och Stig.


Här finns en bra och informativ videofilm där DNA-experten Peter Sjölund berättar mer om hur du jobbar med triangulering.

Foto: Helena Bure Wijk

En liten ”dutt” samojediska rötter

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, GedmatchLämna en kommentar

 

Pappa Björn


Mystiska arktiska rötter
När jag gjorde DNA-testet 2016 så trodde jag att jag visste det mesta om mina rötter. Jag härstammar från Jämtland och Uppland genom mina föräldrar, men våra gener består ju av så mycket mer än våra föräldrars DNA. Vi utgör alla en ”väv”, en spännande ”mix” som består av olika populationer och kulturella sammanhang, tack vare alla våra förfäder- och mödrar som genom tiderna har färdats över jorden och på vägen blandat DNA med andra grupper. När jag gjorde testet kunde jag inte gissa att jag är 10 % östslav, 20 % finsk eller 4 % samojed.



För att försöka klura ut mina mystiska arktiska rötter har jag tagit hjälp av gratisverktyget Gedmatch. Jag har skrivit om Gedmatch i flera tidigare inlägg som du hittar här.


Ursprungsbefolkning
Samojeder är en språklig befolkningsgrupp som utgör ursprungsbefolkningen i taigan, tundran samt i de sibiriska bergstrakterna. Den samojediska språkgruppen har nära släktskap med finsk-ugriska och genom tiderna har man haft nära relationer med Khanty, Samer och Komi i området. Benämningen ”samojed” betraktas numera som föråldrat och nedsättande, eftersom det ryska ordet samo-yed betyder ”kannibal” (självätare).  Jag har sökt, men hittar tyvärr ingen annan, bättre benämning att använda.

Foto: Helena Bure Wijk

I den samojediska religiösa föreställningsvärlden har naturen en central plats. Man vördar vissa djur, bland andra gäddan och björnen. Shamanen har en viktig roll som medlare mellan den andliga och fysiska världen. I shamanens uppgifter ingår bland annat att bota sjuka, påkalla skydd vid jakt, hitta försvunna föremål och förutspå framtiden. Shamanism och björndyrkan fanns också i skogsfinnarnas religiösa föreställningsvärld, som jag skrivit om tidigare.

Gedmatch MDLP World-22

Begreppet samojed avser en stor språklig folkgrupp i Sibirien. För att få veta lite mer om den lilla ”dutt” av samojediskt DNA som jag har ärvt väljer jag fliken ”Free tools” och därefter ”Admixture/Oracle” när jag loggat in på Gedmatch.

Jag väljer sedan ”MDLP World-22” i menyn. Med det här verktyget kan man söka efter, och få matchningar efter den referenspopulation man uppger. I sökfältet skriver jag ”samoedic”, eftersom det är den populationen jag vill jämföra mitt DNA med.




Med hjälp av Gedmatch program ”bryts” den uppgivna referensgruppen ”samoedic” ned till mer exakt matchningar och jag får veta att den samojediska befolkningsgrupp som mitt DNA närmast överensstämmer med är Komi-folket.




Komifolket i nordvästra Ryssland

Komifolket är ett finsk-ugriskt folk som har sina rötter i nordvästra Ryssland. Namnet ”komi” kommer av det finsk-ugriska ordet för ”man” eller ”människa”.

Jakt och fiske, liksom jordbruk har länge utgjort huvudnäringen för komifolket och många är verksamma inom rennäringen. Från 1100-talet idkade man även pälshandel med handlare i Novgorod, vilket för mina tankar till birkarlarna i släkten som också sysslade med handel av päls. Kanske är det hos birkarlarna/kvänerna som den ”samojediska kopplingen” finns?
Här kan du läsa ett inlägg om birkarlarna.

Komifolket
Foto: Irina Kazanshaya


Idag tillhör majoriteten av Komifolket den rysk-ortodoxa kyrkan men i äldre tider praktiserade man en shamanistisk form av religion där naturen stod i fokus. Man vördade naturen, speciellt vissa heliga träd där man trodde att de dödas andar stannade kvar. Även djuren ansågs vara heliga. Komijägare bar amuletter med björntassar och björntänder, i hopp om beskydd från det heliga djuret. Även andfåglar, liksom gäddan vördades högt inom denna kultur.

Foto: Helena Bure Wijk


Liksom de flesta andra folkgrupper här på jorden har Komifolkets DNA blandats genom tiderna och är idag en spännande ”mix” av genetisk mångfald. Nyligen gjorda DNA-studier har visat att dagens Komi delar ungefär 20 % av sitt DNA med Nganasan-folket (kallades tidigare tavgisamojeder) som har rötter i norra Sibirien.

Nganasan shaman
Foto: Ninara/ The Krasnoyarsk regional museum

En ovanligt trist typ

Den Av Helena Wijki Ancestry, DNA-släktforskning, DNA-test, släktforskningLämna en kommentar

 

Foto: Helena Bure Wijk

Genom mitt DNA-test har jag nu fått möjlighet att lära känna mig själv lite mer på djupet och inser att jag är en ovanligt trist typ. Jag varken dansar eller spelar musik. Jag är kräsen och överdrivet försiktig med det mesta. Jag gillar inte kryddstark mat eller sötsaker. Unnar mig inte ens en liten tupplur då och då. Jag dricker bara kaffe, mest hela tiden. Dessutom blir jag väldigt sur och grinig när jag är hungrig. För mitt eget bästa bör jag nog undvika att berätta det här i min kontaktannons, om jag någonsin får för mig  att skriva en…

Ancestry egenskaper
Om man har gjort ett DNA-test hos Ancestry kan man numera få veta mer om hur generna påverkar utseende, kondition, näringsämnen och sensoriska egenskaper. Genom Ancestry fick jag nyligen veta en massa saker om mig själv som jag tidigare inte har kopplat ihop med genetik. Det är fascinerande att ett DNA-test kan ge så mycket information. Här kan du läsa mer om Ancestry egenskaper.

Jag är en ovanligt trist och överdrivet försiktig typ, enligt mitt DNA. Illustration: Helena Bure Wijk


Röda nyanser och håravfall i släkten
Jag är blond (åt det röda hållet), har blå ögon och ljus hudton. Jag har inga fräknar och saknar anlag för hakgrop. Mitt pekfinger är längre än mitt ringfinger, enligt Ancestry och det stämmer bra, alltihop.

Foto: Sandra-Li Wijk

Det är MC1R-genen (melanokortin 1-receptor) som ger upphov till rött hår och den har jag ärvt. Jag hade morotsrött hår när jag föddes och mina ättlingar har förmodligen ärvt den röda tonen från mig, gissar programmet. De röda nyanserna i håret är ett arv på min farmors sida. På bilderna här nedan syns farmor Margit, jag samt min farbror Owe.

Jag har rakt hår, med fina, dvs tunna hårstrån. Ett typiskt ”svenskt” hår med andra ord. Farfar Gustav hade nästan inget hår alls på sitt huvud i vuxen ålder. Det hade inte heller hans morfar och det här anlaget för håravfall har jag ärvt. Men enligt Ancestry kommer jag inte att överföra anlaget till mina söner (om jag hade haft några), genom inverkan av gener på mammas sida, som motverkar anlagen för håravfall. Detta beror förmodligen på att morfar Ivar och hans släkt hade rejäla kalufser och inte tappade hår.

Morfar Ivar hade en rejäl kalufs.

Bilderna här nedan föreställer farfars morfar Torsten f. 1848 och farfar Gustaf f. 1915.


Det är inte kockens fel att jag är petig med maten
Jag firade min 8-årsdag i Ungern och dagen till ära bjöds jag på stekt kyckling och flamberade pannkakor på en fin restaurang. Jag hade precis börjat äta när jag upptäckte något obehagligt på min tallrik. Där låg nämligen ett öga och stirrade på mig. Kocken måste ha slarvat ordentligt när han tillredde hönan den dagen. Jag började gråta och ropade ”Pappa, det ligger ett fisköga på min tallrik!”.

Och inte blev det bättre när servitören bar in efterrätten, ”flamberad pannkaka med chokladsås”. Just när efterrätten skulle serveras, satte servitören eld på alltihop och jag föll åter i gråt. Jag har sedan dess varit lite extra noga med vad jag stoppar i mig. Jag kollar alltid datumstämplar och är noga med att maten alltid är vällagad och fräsch.

Foto: Björn Wijk


Min kräsenhet vad gäller mat härrör dock inte från ”festmåltiden” i Budapest, har jag nu fått veta. Egenskapsrapporten i Ancestry berättar att jag har ärvt gener som gör att vissa av oss är lite kräsna med maten – en kvarleva från forntiden då man var tvungen att vara extra försiktig med vad man stoppade i sig, för att överhuvudtaget klara livhanken när man vandrade omkring där på stäppen och knaprade på diverse rötter och andra mystiska födoämnen. Varianter av den här ”kräsenhetsgenen”, TAS2R38, avgör också hur känslig man är för bittra smaker.

Foto: Björn Wijk

Jag har aldrig gillat sötsaker och enligt mitt DNA är jag extra känslig för söta smaker. Ancestry berättar att det är variationerna i våra gener som styr hur vi upplever smaker och därmed avgör om en chokladkaka är ”för söt” eller inte. ”Människor har en inbyggd drift att leta efter socker”, skriver man.

På grund av genetiskt arv från båda mina föräldrar så verkar jag helt sakna den där ”sockerdriften”. Jag är istället helt och hållet inställd på goda, mustiga köttgrytor med potatis. Min drift tycks innefatta samtliga maträtter där man kan tillsätta potatis och en stor skvätt vispgrädde.

Foto: Magnus Bolin

En försiktig, trist och alldaglig typ
Hur vi fungerar och beter oss beror naturligtvis på många andra faktorer än vårt genetiska arv, men det är ändå väldigt intressant att få veta vad DNA kan berätta. Samtliga av de 40 egenskaper som presenteras i Ancestrys egenskapsrapport stämmer in på mig. Tyvärr är det en ganska trist och alldaglig personlighetstyp som jag får lära känna genom mitt DNA. För säkerhets skull ska jag nog undvika att räkna upp allt det här i min kontaktannons, om jag någonsin får för mig att skriva en.

Jag är en väldigt trist och försiktig typ. Det insåg jag under coronapandemin, och det har nu även bekräftats av Ancestry 🙂 Illustration av mig.


Enligt mitt DNA spelar jag inget instrument och gillar troligtvis inte heller dans. Ancestry meddelar att man har hittat drygt 1730 DNA-markörer som kan kopplas till benägenheten att uppskatta dans. Samtliga ”dansmarkörer” saknas helt i mitt DNA (!)

Jag saknar alla anlag för dans. Foto: Sandra-Li Wijk


Jag är en utpräglad morgonmänniska, tar inga tupplurar och minns nästan aldrig mina drömmar. Jag gillar inte kryddstark mat och är en väldigt försiktig typ som sällan tar risker, om jag inte måste. Jag dricker mer kaffe än genomsnittet, fem koppar eller mer och därtill blir jag sur och grinig när jag är hungrig. DNA-forskare har funnit 70 DNA-markörer som kan kopplas till det som kallas ”hungerirritation”. Jag verkar ha ärvt dem alla, både från fars- och morssidan.

Jag har anlag för sammanväxta ögonbryn och jag avskyr koriander. Därtill har jag mer ansiktsbehåring än genomsnittet.

Illustration: Helena BW


Men allt är inte bara elände, tack och lov! Jag är en ganska utåtriktad person som med lätthet kan bryta ned mjölkprodukter (laktas) och alkohol. Mitt näringsupptag borde fungera bra (enlogt DNA) och jag drabbas väldigt sällan av ”solnysningar” 🙂

Foto: Björn Wijk



Så fungerar det
I våra kromosomer finns generna, som utgör delar av vårt DNA. I generna finns instruktioner för många av våra ärvda egenskaper, såsom hår- och ögonfärg, anlag för sammanväxta ögonbryn och mycket mer. Vi bär två kopior av varje gen, en som har ärvts från mamma och en som vi ärvt från pappa. Specifika platser i DNA kallas ”markörer” och dessa kan associeras till vissa egenskaper, exempelvis rött hår. Vid en speciell markör är det vår genotyp som avgör om vi har anlag för rött hår, eller inte. Som Ancestry förklarar: Genotypen visar vad generna säger. Fenotypen visar vad vi faktiskt har. Det vi ser när vi tittar i spegeln är ibland inte detsamma som visar sig i våra genotypsbaserade egenskaper eftersom genotyperna ofta påverkas av många gener och även av miljöfaktorer.

Vi ärver egenskaper av båda föräldrarna men visst DNA påverkar mer och det är dessa markörer man har kikat närmare på i Ancestryns ”egenskaps-funktion”. Här får användaren veta mer om det DNA som påverkar mest och i vissa fall får man veta från vilken förälder det specifika arvet kommer.

Jag och ett litet rådjurskid. Foto: Björn Wijk


Så här får du tillgång till Ancestry egenskaper
Om man har gjort ett DNA-test hos Ancestry kan man numera få veta mer om hur generna påverkar utseende, kondition, näringsämnen och sensoriska egenskaper. Om man har Ancestry´s World deLuxe-abonnemang (kostar 1995 kr/år eller 295 kr/mån) så ingår denna tjänst i abonnemanget. Om man inte vill ha tillgång till kyrkböcker och register, men vill kunna använda alla DNA-funktioner, inklusive ”egenskapsrapporten”, så är AncestryDNA Plus ett prisvärt alternativ. 6 månaders abonnemang kostar 227 kronor. Abonnemanget är fortlöpande och för att man inte ska debiteras igen måste man avbryta abonnemanget senast två dagar innan det förfaller. Detta gör man på sin personliga sida på Ancestry. 

 

 

 

 

Obs! Viktigt meddelande från Ancestry: ”Dessa test saknar medicinsk betydelse. Ingenting i dessa egenskapsrapporter utgör en diagnos på ett hälsotillstånd eller en medicinsk störning. Rapporterna ska inte ersätta en läkares råd. Innan du gör några livsstils- eller kostförändringar, eller om du har några frågor om hur din genetiska profil kan relatera till din hälsa eller ditt välbefinnande, bör du kontakta din vårdgivare.”

Alla vägar bär till Anders

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Okända fäder i släktforskningen, Släktforskning Uppland, Släktforskningsgåtor2 kommentarer

 

Konstnär: Nils Alfred Larsson (1872 -1914)
Foto: Bo Niklasson/Bohusläns museum


Sökande efter okända fäder

Sedan 1990 har jag lusläst gamla kyrkböcker i jakten på mina spårlöst försvunna anfäder. Sökandet efter ”fader okänd” delar jag med många andra släktforskare. Problemet i min släkt är att det här inte är endast en far som fattas – här saknas morfars far, morfars morfar, farfars far, och som jag nyligen (till min fasa) upptäckte, även farmors far.

Jag har många gånger slitit mitt hår i förtvivlan och varit på vippen att ge upp, men skam den som ger sig! 2016 gjorde jag och familjen DNA-tester med förhoppning om att hitta de försvunna den vägen. Nu börjar jag äntligen skönja ett mönster. Alla vägar verkar nämligen bära till Anders…

Mystiska skomakarrötter

DNA-släktforskning är en hel vetenskap och jag är fortfarande bara en glad amatör, men jag har lyckats klura ut ganska många släktskap genom åren genom att bygga släktträd för mina DNA-matchningar. De okända fäderna lyser dock ännu med sin frånvaro…men nu börjar jag skönja ett visst mönster. Det visar sig nämligen att flera DNA-matchningars vägar bär till en och samme man – en gammal skomakare som hette Anders! 

Anders Eklöf föddes år 1782 i Ekeby, Uppland. Det var förmodligen av födelsebyn som han tog sitt namn, Eklöf. Anders blev skomakare och bodde en tid med sin familj i torpet Karlberg, Bladåker. Lustigt nog är det samma torp där jag bodde en tid i min glada ungdom, när jag provade på att leva torparliv…
Det var också i skomakartorpet Karlberg som min morfars mammas dopvittnen bodde när hon föddes som ”oäkta” i Bladåker år 1876.

Augusta Charlotta Bure f. 1876



Klurigt släktmysterium

Anders Eklöf och hans hustru Eva Lena fick tillsammans fem barn – Eva Lena f. 1813, Johannes f. 1815, Petter f. 1821 och Eric f. 1824. Skomakarfamiljen bodde i Lågbol i Bladåker och sonen Eric tog över skomakaryrket och även torpet efter fadern. De andra sönerna blev torpare/nybyggare i närheten och dottern Eva Lena gifte sig med smeden Per Edberg i Björinge, Edebo, Uppland.

När man gör ett DNA-test får man DNA-matchningar med nu levande personer som också har låtit testat sig. Jag har hittills fem DNA-matchningar som alla är ättlingar till skomakaren Anders genom hans barn, Johannes f. 1815 (3 DNA-matchningar) och Petter f. 1821 (2 DNA-matchningar). DNA-släktskapet (storleken på de DNA-segment jag delar med matcherna) varierar mellan 43 – 198 centiMorgan vilket tyder på att någon av skomakaren Anders Eklöfs barnbarn var min morfars okände morfar.

Fem DNA-matchningar är ättlingar till skomakaren Anders.

DNA ljuger inte, så nu gäller det ”bara” att försöka klura vem av skomakarens söner jag härstammar ifrån…

 

Byskomakaren av Axel Borg. Ägare Torsten Åqvist/Örebro läns museum



Att en av mina DNA-matchningar, den person som jag delar störst mängd DNA med (198 Cm), även är en släkting på en annan släktgren, gör att det blir svårare att urskilja mönstret. Det är svårt, men absolut inte omöjligt och jag har bestämt mig för att lösa denna släktgåta. 

DNA-experten Peter Sjölund är en hejare på att lösa släktgåtor. Här hittar du en jättebra genomgång för hur man använder triangulering som ett verktyg i DNA-släktforskning.





DNA-släktforskning, ett spännande detektivarbete

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, SläktforskningstipsLämna en kommentar

Teckning: Helena Bure Wijk

Äntligen har DNA-resultatet kommit och man loggar förväntansfullt in på den personliga DNA-sidan, bara för att inse att man inte förstår någonting. Där är sida upp och sida ned med hundratals – kanske tusentals DNA-kusiner (om du har finskt påbrå), som är släkt på varierande avstånd…men man känner inte igen någon av dem. Det är som ett virrvarr av  mystiska, okända ”2th -4th cousins” och dessutom lika många obegripliga ”remote cousins” som man aldrig någonsin kommer att kunna lista ut släktskapet till. Så känns det i alla fall till en början.

DNA-släktforskning är så spännande…och många gånger väldigt frustrerande, men ge inte upp! Här är några små tips som jag hoppas kan hjälpa dig vidare.

Börja med de närmaste DNA-matcherna

DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som du är närmast släkt med har de högsta siffrorna. Börja med att utforska dessa och gå sedan vidare med släktingar på längre avstånd, allt eftersom. Jag har, tillsammans med flera DNA-matcher lyckats spåra de gemensamma anorna trots att vi bara delar cirka 40 cM, men då krävs det grundlig släktforskning att utgå ifrån. DNA-matcher som du delar 75-100 cM med finns det stora chanser att hitta den gemensamma länken till. Om du, liksom jag har några ”fader okänd” i på vissa grenar i ditt släktträd, så är det svårare, men det är inte alls omöjligt att hitta den gemensamme anfadern med en del detektivarbete.

När jag utgår från mitt eget DNA-test så ser det ut så här när det gäller DNA-matcher och gemensamt DNA:
Föräldrar och barn cirka 3384 cM
Halvsyskon/mor-farföräldrar/barnbarn/moster/morbror/faster/farbror cirka 1693 cM
Föräldrars kusiner cirka 422 cM (1th-2th cousin)
Mor/farföräldrars syskons barnbarn cirka 230-280 cM (1th-3th cousin)
Mor/farföräldrars föräldrars syskons barnbarn cirka 100-110 cM (2th-4th cousin)

Your DNA Guide har gjort ett utförligt schema över centimorgan och beräknat släktskap som du hittar här

Bygg släktträd

Hos samtliga företag som erbjuder DNA-tester har användarna möjlighet att lägga in sina släktträd men det är långt ifrån alla som gör det. Man kanske inte känner till sin släkt eller man har kanske gjort ett DNA-test i annat syfte än släktforskning.

Ett släktträd, åtminstone några generationer tillbaka, kan underlätta enormt och öka möjligheterna att hitta de gemensamma anorna. När de saknas brukar jag bygga släktträd till mina DNA-matcher. Jag har lyckats lösa många DNA-mysterier på detta sätt. När man har kommit några generationer tillbaka så brukar den ”röda tråden” synas i form av släktnamn och geografiska platser.

Att ”skissa” släktträd för de DNA-matcher som saknar egna kan hjälpa dig att lösa släktgåtorna

Riksarkivets digitala forskarsal med Sveriges kyrkböcker och andra viktiga register är gratis att använda. För att enkelt kunna strukturera och spara fynden kan man använda ett släktforskningsprogram, exempelvis Min Släkt som kan laddas ned gratis här

Blåa och röda gubbar

Om du har låtit testa dig på företaget Family Tree DNA så finns det en funktion som kan vara till stor hjälp. När du har lyckats hitta släktskapet till DNA-matcher så kan du ”länka” dem på rätt plats (till rätt ana) i ditt släktträd. Om personen är en släkting på din mammas sida så skapas då en röd ”gubbe”(maternal) och en blå ”gubbe” (paternal), om det är en släkting på pappas sida. På så sätt får du både blåa och röda ”gubar” på din DNA-sida, vilket hjälper dig att enkelt se vilken släktsida dina DNA-matcher hör hemma på.

De blåa och röda ”gubbarna” hjälper dig att se hur du är släkt med dina DNA-matcher

 

Gamla barbarer, vikingar och mycket mer

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskning, Släktforskningsverktyg2 kommentarer

 

Vill man ta sitt DNA-resultat till nya, oanade höjder – eller kanske rättare sagt, till nya djup, så finns det flera företag som erbjuder fördjupade analyser av DNA-resultatet, bland andra Genomelink och MyTrueAncestry. I det här inlägget ska jag berätta lite mer om MyTrueAncestry som jag just nu är i full färd med att utforska.

Gedmatch – kostnadsfri databas

Om man redan har gjort ett DNA-test så finns många möjligheter att gå på djupet med DNA-resultatet. Jag har tidigare skrivit om Gedmatch här i bloggen – en kostnadsfri och oberoende databas där man kan ladda upp sitt DNA-resultat, oavsett vilket företag man har låtit testa sig hos. Gedmatch har bland annat verktyget ”Archaic DNA matches”, där vårt DNA jämförs med DNA-prov från arkeologiska utgrävningar som har gjorts på olika platser runtom i världen.

DNA-matcher i form av gamla skelett

När man har gjort ett DNA-test hos något av de olika släktforskningsföretagen, exempelvis Ancestry, Family Tree DNA och My Heritage, så ligger fokus främst på att matcha vårt DNA med nu levande släktingar och förmedla genetisk information några hundra år tillbaka i tiden. Så fungerar det inte hos MyTrueAncestry. Här fokuseras det på riktigt, riktigt långväga släktingar, tusentals år tillbaka i tiden och när man har skapat ett konto och laddat upp sitt DNA-resultat så får man efter cirka 10 minuter många nya DNA-matcher, i form av gamla skelett. DNA-resultatet jämförs med genetiskt material som hittats på tusentals arkeologiska utgrävningsplatser och DNA:t jämförs med 85 forntida civilisationer. Materialet som används för analys kommer bland annat från NCBI, National Center for Biotechnology Information.

Arkeologiska utgrävningsplatser med släktkoppling, enligt MyTrueAncestry


Medlemsnivåer i olika prisklasser

MyTrueAncestry erbjuder 10 olika medlemsnivåer till varierande pris – från 0 kronor till cirka 430 kronor. På gratisnivån (Commoner level 0) kan man ladda upp ett DNA-kit och får tillgång till 10 DNA-matcher samt kartor, befolkningsgrupper och PCR-diagram. Om man väljer att använda sig av gratis-modellen kommer resultatet dock att försvinna efter 48 timmar. Men man kan alltid ladda upp det igen, så många gånger man önskar.

Om man önskar att DNA-resultatet inte ska försvinna sin kos behöver man betala för medlemsnivå 1 (Footman level 1) som förnärvarande (30 April 2023) kostar 18 dollar (185 kronor). Då får man fördjupade analyser och fler matchningar med individer och populationer. För att kunna ladda upp flera DNA-kit på samma konto behöver man gå ett eller flera ”snäpp” vidare på medlemsstegen, beroende på om man vill ladda upp två eller fler DNA-kit.

Man behöver inte uppge någon personlig information när man skapar konto och kan vara helt anonym om man vill. Allt som behövs är ett e-postkonto och själva DNA-resultatet (rådatan) som man sedan laddar upp på sidan.

Min pappas rötter enligt MyTrueAncestry

DNA-resultatet (rådata) kan enkelt laddas ned från din sida på Ancestry, My Heritage och Family Tree DNA. På Family Tree DNA gör du så här:
Logga in på ditt konto och välj fliken ”Results & Tools” som finns överst på sidan. Välj därefter ”Autosomal DNA” och sedan ”Download Raw Data”. Filen sparas i ”hämtade filer” på datorn eller kan sparas manuellt, gärna på datorns skrivbord där du har lätt att hitta den. Sedan är det bara att ladda upp filen när du har skapat ett konto på MyTrueAncestry.


Barbarer, vikingar och mycket mer

Om man har skandinaviska rötter dyker det upp diverse vikingar och ”långskägg” i DNA-resultatet på MyTrueAncestry. Langobarder/Lombarder var på sin tid en germansk stam som migrerade från Skandinavien till nuvarande Italien och jag tycks ha en stor portion DNA därifrån.

Men min dotter Sandra, som har hälften av sina rötter i Sydamerika, har fått helt andra matchningar, bland annat med befolkningsgruppen Iroquois (irokeser), som tillhör Nordamerikas ursprungsbefolkning.

Wah-Ta-Waso tillhörde den nordamerikanska befolkningsgruppen irokeser (Iroquois). Foto: Wikipedia

Om man tycker att det är spännande att fördjupa sig i forntida civilisationer och arkeologi så är MyTrueAncestry en fantastisk ”grej”!  ”Sample match” indikerar att man delar genetiska markörer med individen och ”deep dive match” är en individ som man delar DNA-segment och en gemensam förfader med.

Det anglosaxiska skelettet 120679 och jag har en gemensam anfader enligt MyTrueAncestry.


Förutom matchningar med gamla befolkningsgrupper och skelett, kan man även få veta mer om familjens haplogrupp – både Y- och mtDNA-haplogrupp. Om man behöver tips på intressanta resmål inför sommaren så finns fliken ”DNA travel” med alla arkeologiska utgrävningsplatser där de gamla släkt-skeletten har hittats.

På begravningsplatsen Collegno i Turin, Italien finns tre gamla skelett som är mina släktingar, enligt MyTrueAncestry.

 

MyTrueDNA hittar du här.

Lycka till med dina spännande efterforskningar!

Jättarnas ätt (del 2)

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida människor, Yamnaya6 kommentarer

Det finns många berättelser om forntida ”jättar” som en gång levde på jorden. Bland annat i Nordamerika, Irland, Sardinien, Kina och Afghanistan har man hittat människoskelett som vittnar om att det en gång funnits människor här på jorden som varit exceptionellt långa. Även i Sverige finns berättelser om ovanligt storvuxna och starka människor. Är dessa gamla sägner om högresta människor verkligen bara skrönor, eller kan det finnas en smula sanning i berättelserna? Jag gör en djupdykning i vår forntida historia för att försöka hitta svaren…


Cro-Magnon – modern människa i jätteformat

Rekonstruktion av en Cro-Magnon-man

Cro-Magnon är benämningen på den första moderna människan (Homo Sapiens) som en gång i tiden kom vandrande till Europa från västra Asien. Namnet kommer av fyndplatsen, en grotta – Abri de Cro-Magnon – som finns i sydvästra Frankrike. Skelettfynden i grottan har visat sig vara cirka 30 000 år gamla. Till utseendet liknade Cro-Magnonmänniskan oss, men deras hjärnor var större än våra och denna människotyp var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på cirka 2, 5 meter.

I dåtida jägar/samlar-samhälle handlade vardagen förmodligen mest om att jaga, fiska och att hitta ätliga växter, men dessa människor ägnade sig även åt kreativa uttryck och man hade en andlig föreställningsvärld. Världens hittills äldsta målningar har skapats av Cro-magnonmänniskor.

Målning i Lascauxgrottan, sydvästra Frankrike


Många skelettfynd som har hittats visar på läkta skador och man har även funnit tecken på att dessa människor ägnade sig åt rituella begravningar. Stark sammanhållning i gruppen och omhändertagande om sjuka och gamla tros därför ha funnits hos Cro-magnon-folket. En av de tidiga sederna inom denna kultur var att måla eller beströ de döda med röd ockra, en sed som sedan fördes vidare genom tiderna.

Cro-Magnonmänniskan var lång, cirka 2, 5 meter.

Rituell kannibalism 

Cro-Magnon-människan kallas visserligen ”den första moderna människan”, men verkar inte ha haft ett modernt tankesätt, med våra mått mätt. Det var tyvärr inte ovanligt att man knaprade på sina medmänniskor på den tiden.

Skelettfynd som har hittats i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England visar tydliga tecken på att Cro-Magnonättlingarna som levde där för cirka 15 000 år sedan (Magdalenian-kulturen) inte bara åt sina medmänniskor. De ägnade sig även åt att rista in konstnärliga mönster i offrens skelett (efter måltiden) och använde de dödas huvudskål som dryckesbägare. Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden.

Inom den skogsfinska kulturen använde man ibland björnens kranium som en rituell öl-bägare. Björnen var fruktad och dyrkad av de östfinska nybyggarna. Ceremonin gick ut på att man hängde upp en björnskalle på en träkil i en lämplig tall. Därefter fylldes skallen med öl. Genom hålen i skallen droppade drycken sedan ner på marken. Då sköt man salut och festen tog sin början. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg som du hittar här.

Dryckesbägare i form av ett människokranium som hittats i Gough´s cave. Foto: Natural History Museum


Paleoantropologen Silvia Bello vid Natural History Museum i London, England, tror inte att de forntida Cro-magnon-människorna i Gough’s-grottan åt upp sina medmänniskor på grund av hunger. I stället kan man skönja någon slags rituell ceremoni i denna kannibalism som vi inte riktigt förstår oss på – kanske ”knaprade” man på de döda som en åminnelse om livets eviga kretslopp?

Gravetti – mammutjägarna

Den jägar-samlarkultur som kallas Gravetti levde på äldre stenåldern för ungefär 35 000 år sedan. Dessa cro-magnon-ättlingar levde på stäppen där de jagade mammut och följde elefanthjordarna för att få mat och kläder. Dessa människor beräknas ha varit 180 – 190 centimeter långa och var sin tids ”jättar”. DNA-undersökningar av skelettfynd från denna period har visat att Gravetti tillhörde Y-DNA-haplogruppen (hg)I på faderssidan och MtDNA-haplogrupp U5 och U2, på moderssidan.

Min morfar hade-Y-DNA-haplogrupp I och på mormors sida har vi MtDNA-haplogrupp U5. Det är mycket möjligt att de första anfäderna- och mödrarna i vår släkt som en gång i tiden kom till Europa, tillhörde just denna stenålderskultur. En hisnande tanke! 

Figurinen Venus av Brassempouy med rötter i Gravettikulturen, hittades i en grotta i sydvästra Frankrike. Rekonstruktion av Libor Balák, Czech Academy of Sciences, Institute of Archaeology in Brno, The Center for Paleolithic and Paleoethnological research.

 

Arvet från Yamnaya

Ättlingarna till de forntida jättarna som en gång i tiden jagade mammut i ett bistert klimat och följde hjordarna på deras väg, kom med tiden att etablera sig på många platser i världen. Från stenåldersjägarkulturen Gravetti uppstod senare bronsålderskulturen Yamnaya (Yamna). Jag, liksom många andra svenskar, är genetiskt, till häften Yamnaya.

Rekonstruktion av Yamnaya-man från skelettfynd. (Bykovo, Korgan 12, Ryssland)

Yamnaya, som var ett herdefolk, bestod övervägande av långa, starka och ganska våldsbenägna män som förde ett nomadiserande liv på stäpperna i dagens Ukraina och Rumänien för cirka 5000 år sedan. Man förflyttade sig med hjälp av häst och vagn över stora områden och kom att kolonisera delar av Europa. På senare tid har forskare, med hjälp av DNA-teknik, funnit att dessa forntida stäppherdar inte alls var särskilt trevliga. I själva verket hade de en ganska våldsam och mörk natur. För att se till så att deras egna gener spreds vidare mördade man nämligen männen i de stenålderssamhällen man invaderade och tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar. Man red in i byarna på hästar och invaderade blixtsnabbt, innan någon hann ana oråd.

Föremål av ben med inristade ornament från Yamnaya-kulturen. Foto: Eugeny Genkivi

Yamnayas gener kom att korsas, bland annat med den snörkeramiska kulturen, även kallad båtyxekulturen (Corded Ware), Klockbägarkulturen (Bell Beaker culture), liksom med de asiatiska Sintashta- och Srubnaya-kulturerna.

Yamnaya-människornas kultur kan beskrivas som ”halvnomadisk”. Man förflyttade sig över stora områden och bodde i vagnar, men bedrev även småskaligt jordbruk och livnärde sig på kött och mejeriprodukter. Yamnaya var troligtvis den första kulturen som tämjde hästar och använde vagnar med hjul.

Yamnaya hade ett speciellt gravskick där de döda placerades med böjda knän i gropgravar, beströddes och målades med röd ockra och täcktes sedan med jordhögar. Sådana jordhögar, kurger, var även tradition i den skytiska kulturen, i omådet vid Kaspiska havet. 

Yamnaya-kranium som har hittats i Samarara, Ryssland. Den döde har målats med röd ockra. Foto: Natalia Shislina/Science Nordic

I dagens Europa har finländare den högsta koncentrationen DNA från Yamnaya, liksom östeuropéer och människor från Ryssland, men många svenskar bär också en stor ”portion” Yamnaya-rötter.

Som många andra svenskar är jag ättling till Yamnaya och har mer än 50 procent jägar/samlar-DNA enligt Ancient Origins (Family Tree´s DNA-test)


De sista jättarna

Mound-builders reconstructed av marcia K Moore, Ciamar Studio

Ättlingarna till de storvuxna Cro-Magnons som en gång i tiden jagade mammut i ett extremt kallt klimat och följde hjordarna på deras väg, kom med tiden att etablera sig på många platser i världen. När mammuten dog ut för cirka 4000 år sedan, blev bisonoxen en viktig födokälla och man följde hjordarna. ”Klockbägarkulturen” (Bell Beaker) och den så kallade ”Adenakulturen” i Nordamerika räknas som de sista kända kulturer som har sina rötter hos Cro-Magnon.

Sheriffen Wickham hittade ett jätteskelett på sin vingård i Ohio, USA år 1856. Wickham hävdade att skelettet var en bra bit över 3 meter. Käken och tänderna var nästan lika stora som hos en häst. (Wheeling Times år 1856)

På 1800-talet började rapporter komma om ”jätteskelett” som hittats i forntida gravhögar i Nordamerika. Skeletten, som var 2-3 meter långa, visade märkliga avvikelser. De var långa och hade ovanligt långa skallar och massiva underkäkar. Människorna som en gång levde i området, från cirka 1000 f. Kr. och byggde dessa gravhögar kallas Adenakulturen (Allegewi) och var den allra första i Nordamerika. Den hade sitt centrum i nuvarande Ohio och anses vara föregångare till Hopewellkulturen. Man begravde de döda tillsammans med gravgåvor av metall, pärlor och ben. Liken beströddes med röd ockra.

Marcia K Moore/Mound-builders reconstructed/ Ciamar Studio
Marcia K Moore/ Mound-builders reconstructed/Ciamar Studio

Konstnären Marcia K. Moore har med hjälp av skelettfynd skapat modeller som visar hur de högresta Adena-människorna såg ut i en fantastisk film som du kan se här

Som många andra har jag hittat berättelser om ”jättar” i min släktforskning. De första nybyggarna i Härjedalen, Jämtland sägs ha varit ovanligt resliga och starka. Mer om det kan du läsa i mitt tidigare inlägg här i bloggen,”Jättarnas ätt (del 1)”. Några ”jättar” har jag dock inte hittat i släkten inom de närmaste generationerna…men min farfar var närmare 2 meter. Själv är jag bara 1.64 centimeter över havet och jag verkar krympa med åren  🙂

Farfar Gustaf (t.h) var ingen ”jätte”, men lång och reslig för sin tid.

 

 

 

 

 

 

Källor: Indoeuropean.eu, ”Re-theorising mobility and the formation of culture and language among the Corded Ware Culture in Europe” (Kristiansen, Allentoft, Frei, Iversen, Johannsen, Kroonen, Pospieszny, Price, Rasmussen, Sjögren, Sikora och Willerslev, 2017), NewScientist (Story of most murderous people of all time revealed in ancient DNA, 2019), Tanya Payak (Mound Builders), Natural History Museum (The cannibals of Gough’s Cave), Science Advances, Marcia K Moore, Family Tree DNA och egen forskning.

Gedmatch ”Archaic DNA matches” – en liten guide

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskningLämna en kommentar

 

Loschbourmannens kvarlevor hittades i en bergsskreva i Luxemburg

Gedmatch har många bra verktyg som är helt gratis, bland annat ”Archaic DNA matches” där vårt DNA kan jämföras med DNA-prov från arkeologiska utgrävningar som har gjorts på olika platser i världen. 

Du hittar ”Archaic DNA matches” under fliken ”Free Tools” längst upp på sidan när du har loggat in på Gedmatch.




Skriv in kit-nummer, för dig eller någon annan person vars DNA du administrerar. Du hittar dessa nummer under fliken ”Dashboard” vid ditt namn (som finns på höger sida när du loggat in).


När du skrivit in ditt (eller någon annan persons) kit-nummer och klickat på ”match with ancient DNA”, kommer en låång lista med många matcher, som du är släkt med, upp. Verktyget är nämligen inställt på ”upper segment threshold limit 0,5 centimorgan”, men det går lätt att ändra…

 


Med några små justeringar kan man få veta lite mer exakt, vilka gamla skelett man är släkt med. Man blir kanske inte så mycket klokare, men det är spännande. Du kan enkelt ändra och öka från 0,5 centimorgan till 2, 3, 4 osv. centimorgan. Då blir urvalet mindre och du kan lättare se dina forntida rötter.

 

Gamla jägare och samlare

När jag ändrade sökfunktionen till 4 centimorgan var det endast några få gamla kvarlevor som visade sig vara mina DNA-matcher – gamle Kotias från Georgien, Bichon från Schweiz, Loschbour från Luxemburg och ett gammalt skelett som kallas RISE11, som har sina rötter någonstans i Ryssland.

Den glade släktingen Bichon hittades i en grotta och verkar ha haft en ovanligt lång skalle, enligt arkeologerna.

Kotias är ett gammalt skelett som hittades i en grotta i västra Georgien och beräknas ha 37 000 år på nacken, Bichon-kvarlevorna återfanns i en grotta i Schweiz och verkar ha tillhört en jägar-samlarkultur som hade väldigt långa skallar. Loschbour-mannen (hans skelett) hittades i en grotta och tros vara cirka 8000 år. Den mystiske DNA-matchen RISE511, har jag inte hittat någon information om, tyvärr.

Tack vare Gedmatch lyckades jag spåra mina forntida rötter till Satsurbliagrottan i västra Georgien. Foto: Paata Vardanslivili


Clovis Montana

1968 hittades flera barnskelett i New Mexico, USA. De döda beräknas ha levt här på jorden för cirka 12 000 år sedan, hade rötter i den så kallade Clovis-kulturen och tillhör Nordamerikas urbefolkning.  Min dotter Sandra-Li, som har sina rötter i Sydamerika på sin pappas sida, får ”Clovis Montana” som en av få DNA-matcher när vi ändrar hennes sökning till 4 centimorgan på Gedmatch ”Archaic DNA matches”. Clovis kan visserligen inte ha några nu levande ättlingar eftersom den lille pojken beräknas ha varit i ettårsåldern när han gick bort. Men om du, liksom min flicka har Clovis som DNA-match så är du helt säkert släkt med hans familj på något sätt.

Sandras DNA-match är Clovis Montana

 

 

Genjägarna – sanningen genom DNA

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar
Foto: Karolinska Institutet

Du missar väl inte den fantastiska programserien ”Genjägarna – Sanningen genom DNA” som sänds på SVT1, söndagskvällar? Duktiga DNA-släktforskare hjälper människor att hitta saknade familjemedlemmar med hjälp av DNA-test. En fantastiskt spännande och gripande programserie! Alla avsnitt finns att se i SVT Play som du hittar här

Rurik och hans ättlingar

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskningLämna en kommentar

Rurik och hans bror landstiger vid Ladoga. målning av Viktor Vasnetsov

Rurik (Rørikr) föddes på 800-talet och var en av många nordmän, så kallade varjager som bosatte sig i rusernas land i Östra Europa. Rurik och hans landsmän kallade den stora handelsstaden Novgorod i nordvästra Ryssland för Holmgård. En nordman som bosatte sig där kallades för варѧгъ, varjager eller væringr.

Enligt Nestorkrönikan som tecknades av munken Nestor f. 1056 i Ryssland bjöds Rurik in till området i hopp om att styra upp i en kaotisk tid. ”Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss.” Det är svårt att tro på detta men det vi i alla fall vet är att Rurik, tillsammans med sina bröder Signjot och Torvard tog makten och Kievriket (Kievrus), den första slaviska staten uppstod strax därpå. Ruriks ättlingar bredde med tiden ut sig i området och kom att härska där mellan år 862 och 1598.

Ingegerd Olofsdotter – heliga Anna av Novgorod är helgon inom den Rysk-Ortodoxa kyrkan.

”Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod, den andre, Sineus (Signjot), bosatte sig vid Beloozero, och den tredje, Truvor (Torvard), i Izborsk. Och efter dessa varjager fick det rusiska landet sitt namn: folken i Novgorod är av varjagisk släkt, tidigare var de slaver. Två år senare dog Sineus och hans bror Truvor. Och Rurik tog makten och förlänade åt sina män olika städer – en fick Polotsk, en Rostov och en annan Beloozero. I dessa städer är varjagerna inflyttare, medan de ursprungliga invånarna i Novgorod var slaver, i Polotsk krivitjer, i Rostov merer, i Beloozero vepser, i Murom muroma; och över dem alla härskade Rurik”.

Rurik. Målning av H. W. Koekkoek

Rurik var min mm fm mf fm mf mf mf mf ff mf mf mm mf ff ff men när det gäller anor så här långt tillbaka i tiden är det näst intill omöjligt att bekräfta sanningshalten i ”pappers-släktforskningen”.  Här kan DNA-släktforskning vara en stor hjälp. Sedan några år tillbaka finns släktens DNA med i ”Russian Nobility” en DNA-grupp med hundratals ättlingar till Rurik.

Mina rötter enligt DNA-testet

Karin på Regnaholm

Den Av Helena Wijki Östergötland, DNA-släktforskning, Okategoriserade, släktforskning2 kommentarer

Regnaholm
Regnaholms slott vid sjön Regnas norra sida hette ursprungligen Båtstorp.
Foto: Sinikka Halme

Mitokondrie-DNA är en DNA-sträng som finns i cellernas bränslestationer, mitokondrierna. Mitokondrie-DNA som även kallas mtDNA, ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Den mitokondriella DNA-strängen är en exakt kopia av moderns och förändras väldigt långsamt över tid. Därför bär både män och kvinnor samma mtDNA som de kvinnliga anorna har burit i tusentals generationer på den raka moderslinjen.

En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-familj, eller grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid.  Haplogrupp U5, som jag tillhör, liksom min mamma och hennes förmödrar, har spårats till södra Asien. Personer med den här haplogruppen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Man tror att dessa människor var jägare och samlare. I dag är det endast ca 10 % av skandinaverna som tillhör U5, men nästan hälften av samerna och en femtedel av finländarna tillhör denna mtDNA- haplogrupp.

Den äldsta kända ana på min raka moderslinje var en kvinna som hette Karin Pedersdotter.  Karin, som var min mm mm mm mm mm, föddes 1654 på Regnaholms slott i Östergötland och det är från henne vi har ärvt haplogruppen U5. Det är svindlande att tänka sig att Karins och hennes kvinnliga förmödrars mtDNA har ärvts vidare, generation efter generation i nästan oförändrad form. Eftersom även jag är mor till en dotter så kommer det kanske att ärvas vidare genom hennes barn en gång i tiden…

Karins föräldrar hette Peder Håkansson och Elisabeth. Peder föddes i Floda, Södermanland.

Vet du kanske något mer om familjen? Kontakta mig gärna i så fall. Alla upplysningar, stora som små, är av intresse: forskningwijk(snabela)telia.com

Ursulagener
Illustration: Helena Bure Wijk
mtDNA haplogruppen U5 tros vara 55- 60 000 år och tillhörde ursprungligen en jägar/samlarkvinna i södra Asien som fick en dotter, som i sin tur fick en dotter och hon, i sin tur…

Mina U5-förmödrar:
Elisabeth NN på Regnaholm
Karin Pedersdotter
Elisabeth Svensdotter
Ingrid Andersdotter
Brita Andersdotter
Ingrid Kullström
Anna Catharina Fogelberg
Lovisa Dahlberg
Kristina Lovisa Persdotter
Elsa Lovisa Andersson
Gun Britt Bure
Helena (jag)

Vallonen

Den Av Helena Wijki Ångermanland, DNA-släktforskning, släktforskning, Släktforskning Tyskland, Svensk historia, vallonerLämna en kommentar
Vallonsmedja i Österbybruk
Foto: Zejo

 

Den förste kände anfadern i vallonsläkten Dewall var Johan som kom till Sverige på 1620-talet. Johan städslades som snidverkssmed på myntverket i Säter, Dalarna och kom med tiden att få många ättlingar och den talrika ”Gålsjö-grenen” har idag många levande ättlingar. Namnet de Waal har anor från 1400-talet och betyder kort och gott ”vallonen” på flamländska. Namnet uttalades med ett kort a-ljud varför man tidigt började stava namnet Dewall/Devall i kyrkböckerna. Myntsmeden Johans efternamn skrevs de Waal (Dewaal) med den ursprungliga nederländska/tyska stavningen.


Säters myntverk

Säters myntverk anlades på 1620-talet då kung Gustav II Adolf hade lyckats rekrytera den tyskfödda Govert Silentz som kunde konsten att raffinera råkoppar till smidbart så kallat ”garkoppar”, som användes till beklädnad på kyrkors och slotts tak. Kungshyttan i Säter kom att bli garmakeri och även myntverk 1624 och strax därpå anställdes Johan de Waal. Namnet de Waal har anor från 1400-talet och betyder kort och gott ”vallonen” på flamländska. 

Johan de Waal avled år 1666 i Avesta, dit myntverket i Säter då hade flyttat sin verksamhet. Genom kyrkböckerna kan man se att Johans barnbarn och hustru avled något/några år före honom. I december 1660 skänkte han nämligen testamentespengar till kyrkan efter sitt sonbarn, och några år därefter, våren 1665, gav han testamentespengar efter sin hustru.

Smedssläkt med många grenar

Johan de Waal hade flera barn. Den äldsta sonen Olof Dewall f. 1624 blev smed, liksom sin far och bosatte sig i Romfartuna, Västmanland. Även sonen Erik Dewall som föddes 1633 blev smed. Han gifte sig med Karin Matsdotter. Erik är nämnd i mantalslängder för Avesta åren 1663–86 då han var snidverkssmed, ”snewärkssmed”. Erik flyttade sedermera till Färna Bruk i Gunnilbo i Västmanland där han kom att arbeta som spiksmed.

Gålsjöbruk
Foto: Y-mannen

Eriks son Johan f. 1662 blev hammarsmed i Karbenning (Högfors bruk) och hans son Erik f. 1692, liksom hans söner, var verksamma vid Gålsjö bruk i Västernorrland. Gålsjögrenen av släkten Dewall kom att bli stor med tiden. Det finns även en gren genom Eriks son Abraham f. 1708, som stannade kvar i Karbenning. Namnen Fahlén, Kallin och Löfgren, liksom det norska släktnamnet de Wahl är alla sprungna ur ”Gålsjö-grenen”.



Vet du mer om släkten de Waal/Dewall?
Kontakta mig gärna: forskningwijk (at) gmail.com

 

 

 

 

 

 

Källor: Egen forskning, de Valska släktföreningen, Svenska numismatiska föreningen (Säters myntverk 1624- 1642) och Conny Ulf Ingelsson

Covid-19 och neandertal-DNA

Den Av Helena Wijki covid-19, DNA-släktforskning, GedmatchLämna en kommentar
Skelett och rekonstruktion av neanderthalman, Tokyo (beskuren) Foto: Photaro

En pytteliten snutt DNA på kromosom 3

När forskare förra året hittade vissa kopplingar mellan en speciell kromosom i vårt DNA och risken för att bli svårt sjuk i covid-19 så blev jag riktigt rädd. Jag tillhör den gamla MtDNA-haplogruppen U5 som är den äldsta i Europa med cirka 40-50.000 år på nacken.
Det var just den där ”neandertal-kromosomen” som jag helst ville undvika- en pytteliten ”snutt” DNA på kromosom 3 som kan kopplas till svårt insjuknande och andningssvikt om man drabbas av coronaviruset. Forskarna Hugo Zeberg och Svante Pääbo har rapporterat att de människor som bär på denna genvariant har upp till tre gånger högre risk att hamna i respirator på grund av covid-19.

Studien visar att den genetiska riskvarianten är vanlig i södra Asien där ungefär halva befolkningen beräknas bära på genen från neandertalare, men genvarianten finns inte alls i samma utsträckning i Afrika och i östra Asien. I Europa beräknar man att en av sex personer bär på denna riskabla genvariant. Genvarianten uppkom en gång i tiden, för cirka 60 000 år sedan, när neandertalare och moderna människor blandade sig med varandra.

Illustration: Helena Bure Wijk

Samlade kottar och nötter

Jag tillhör MtDNA-haplogruppen U5, den äldsta haplogruppen i Europa. Mina anmödrar- och fäder gick omkring och samlade nötter och kottar här, många tusentals år innan dagens svenskar, (där majoriteten tillhör MtDNA-haplogruppen H, ens hade börjat fundera på att fotvandra hela vägen från Anatolien för ca 6000 år sedan (dagens Turkiet). Med en så gammal uråldrig haplogrupp i bagaget var jag nästan säker på att jag hade neandertalare i mina rötter och det kändes lite oroligt i dessa corona-tider. Med min vanliga otur hade det hela förstås hamnat på just kromosom 3. Jag försökte därför att förtränga det hela, så gott det nu gick…

Jag blev plötsligt upprymd och loggade in på Gedmatch

Nya studier av samma forskare har nu visat att en liten snutt neandertal-DNA på kromosom 12 i själva verket kan minska risken att bli svårt sjuk i covid-19! Den här genvarianten, som är nedärvd från neandertalare, tycks vara kopplad till minst 20 procents minskad risk att bli inlagd på intensivvårdsavdelning med covid-19. Dessa gener, som kallas OAS, reglerar aktiviteten av ett protein som bryter ner virus. Genvarianten som är nedärvd från neandertalare gör detta mer effektivt. Jag kände mig plötsligt upprymd och loggade in på Gedmatch. På Gedmatch kan alla som har gjort ett DNA-test hos de olika släktforskningsföretagen ladda upp sitt DNA-resultat helt gratis. Gedmatch har många spännande DNA-verktyg där man mer ingående får veta mer om sina rötter, även eventuella Neandertal- och Denisovan-rötter.

Neandertalare och denisovan (de översta raderna) lyser med sin frånvaro i mitt DNA.

Jag hade förväntat mig massor av neandertal-DNA på de flesta kromosomer, men aldrig får man vara riktigt glad. Både neandertal och denisovan lyser med sin frånvaro i mina gener. Däremot tycks jag vara nära besläktad med de människor som en gång levde i Motala, där de fiskade vid strömmen och placerade sina anhörigas kvarlevor på pålar under ceremoniliknande former. Men det är en annan historia som du kan läsa mer om i ett tidigare inlägg som du hittar här 🙂

Djupa rötter i norr

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Gedmatch, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

Jag och ett litet rådjurskid för många år sedan Foto: Pappa Björn Wijk

Gedmatch har många bra verktyg för DNA-släktforskning som är gratis.  När man har skapat ett konto på Gedmatch kan man enkelt ladda upp sitt DNA-resultat genom att hämta det från den från den personliga DNA-sidan på Family Tree DNA, My Heritage, Ancestry etc. Här finns en guide som visar hur man gör.

Genom att ladda upp DNA-resultatet på Gedmatch kan man få många nya DNA-matcher som har låtit DNA-testa sig på de olika företag som erbjuder DNA-test. Här finns även möjlighet att lägga in ett eget släktträd och möjlighet att se DNA-matchernas släktträd, förutsatt att de har valt att lägga upp sina träd. För varje DNA-match finns även en ungefärlig beräkning om avståndet till de gemensamma anorna.

I Tåsjö på 1970-talet Foto: Björn Wijk

Gedmatch har många olika verktyg för etnicitetsberäkning där det uppladdade DNA-resultatet jämförs med populationer över hela världen. Om man genom DNA-testet har fått veta att man huvudsakligen härstammar från Europa kan man exempelvis välja verktyget Eurogenes för att få en fördjupad kunskap. All ”etnicitets-beräkning” bör tas med en stor nypa salt, men det kan vara roligt att se hur de olika DNA-testernas beräkningar överensstämmer med varandra.

Om man har judiska anor kan man välja Jtest för att få veta mer. Dodecat är ett annat verktyg som kan vara bra om man vet att man har rötter i Asien, Afrika och/eller Europa. World9 passar oavsett varifrån i världen man härstammar och här jämförs det egna DNA-resultatet med nio populationer i världen.

Foto: Björn Wijk

Genom den funktion som kallas ”oracle” kommer testet att gissa ursprung genom att lista olika populationer. ”Oracle 4” är samma sak, men här listar testet flera kombinationer. Ju högre upp på listan, desto mer sannolik är kombinationen, enligt testet.

Genom släktforskningen vet jag att det finns djupa släktrötter bland samer och skogsfinnar i norra Sverige och även i Norge, men kommer det att visa sig när jag laddar upp mitt DNA-resultat på Gedmatch? Jag trycker på ”knappen” och efter någon minut kommer resultatet där min ”genetiska mix” presenteras och det verkar ju stämma ganska bra:

 

 

 

 

 

Ursulas folk och Helenas

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskningLämna en kommentar

Cherdik_-_John_Speed
Kung Cerdic av Wessex d.534 och min farmor hade något gemensamt

Mitokondrie-DNA (mtDNA) är en DNA-sträng som finns i cellernas bränslestationer, mitokondrierna. Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. I den raka mödernelinjen (mor, mormor, mormors mor osv) har alla kvinnor samma mtDNA i tusentals generationer eftersom denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid.

En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-familj, eller grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid. Professor Bryan Sykes har genom sitt forskningsarbete och boken ”Evas sju döttrar” presenterat de sju kvinnor som kom att bli anmödrar till dagens européer när grupper av människor invandrade hit via Asien för ca 45 000 år sedan. Sykes har givit de sju anmödrarna bokstäver och namn: Jasmin, Katrine, Tara, Helena, Velda, Ursula och Xenia.

Haplogrupp U5, som jag tillhör (liksom min mamma, mormor, mormors mor osv) har spårats till södra Asien. Individer med den här haplogruppen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Man tror att dessa människor var jägare och samlare. I dag är det endast ca 10 % av skandinaverna som tillhör U5, men nästan hälften av samerna och en femtedel av finländarna tillhör haplogrupp U5, Ursulas folk.

Majoriteten av svenskarna tillhör haplogrupp H, Helenas folk, som kan spåras till Västra Asien för 20 -25 00 år sedan. Denna grupp människor kom hit till dagens Sverige via Anatolien för ca 6000 år sedan. Helenas grupp var väldigt duktiga på att tämja djur och att odla grödor och man tror att haplogrupp U, som levde en mer nomadiserande tillvaro, successivt trängdes undan när bondefolket etablerade sig här.

Min mormor var således en Ursula (U5) men min farmor var en Helena (H3h1).
Människor som delar farmors haplogrupp H3 finns över hela Europa och även i Marocko och Tunisien, men har inte återfunnits i fjärran Östern.

Grenen H3 har sitt ursprung i mesolitiska jägar-samlarsamhällen för ca 9- 11 000 år sedan men den ”kvist” på grenen som farmor tillhörde – H3h – återfinns främst i norra Europa. DNA- undersökningar av den anglosaxiska kungen Cerdic av Wessex d.534 har visat att även han tillhörde haplogrupp H3h. Man tror att anmodern till denna ”haplo-kvist” föddes för högst 3 700 år sedan, men hennes ursprung är ännu okänt.

Ursulagener
mtDNA-haplogrupp U5 – Ursulas folk,
var ursprungligen jägare-samlare.

Dags att ta till det tunga artilleriet!

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Fader okändLämna en kommentar

 

 

Efter att ha sökt efter tre okända fäder i släkten i mer än trettio år, utan att hitta dem, börjar det hela kännas lite tröttsamt. Visserligen är jag envis men ibland känns det här projektet så hopplöst. Som att leta efter nålar i en gigantisk höstack.

Men skam den som ger sig! För att ”maxa” mina chanser att, åtminstone hitta en av de okända ”gubarna” innan jag går i pension, har jag nu skaffat ett abonnemang på My Heritage också. Nu när både DNA och abonnemang finns hos de största företagen – Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage, så borde det väl kunna leda till svar på släktgåtorna? Åtminstone någon av gåtorna? Hoppas, hoppas!

 

Ni som har följt mig i den här bloggen vet att jag har varit lite ”anti” vad gäller My Heritage och Geni (Geni ägs av My Heritage). Dels tycker jag att abonnemangen är alldeles för dyra och om man har lagt upp ett släktträd på Geni så är det omöjligt att radera trädet om man skulle vilja, då andra användare har ”hakat” in i trädet. Uppgifterna i släktträdet används även på My Heritage som ”smarta matcher”. Jag har nu lovat mig själv att sluta vara så himla kritisk och i stället se alla möjligheter som en tids vistelse på My Heritage kan erbjuda. Jag tycker fortfarande att abonnemangen är på tok för dyra, men lyckades igår hitta ett presentmedlemskap med 50 % rabatt. Jag beställde och gav denna trevliga gåva till mig själv. 😊

Om de okända fäderna inte ger sig till känna nu när jag har tagit till det riktigt tunga artilleriet i form av tre av de största släktforskningstjänsterna – då får jag nog lov att erkänna för mig själv att dessa släktgåtor kommer att förbli olösta.

Carl Wilhelmson 1866-1928/Nationalmuseum

Uppdatering i AncestryDNA

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar

AncestryDNA har i dagarna lanserat en uppdatering av användarnas etniska bakgrund där man, genom att referensgruppen har utökats, får ett mer exakt resultat. Ancestry skriver om sin uppdatering att den utökade mängden data i referensgruppen gör det lättare att åtskilja närliggande regioner vilket ger en mer exakt uppskattning. Genom den nya uppdateringen har man även lagt till åtta nya regioner – Egeiska öarna, Bengalen, Arabiska halvön, Egypten och Levanten. Även tre nya regioner på den amerikanska kontinenten finns nu tillgängliga – ursprungsbefolkning i Panama och Costa Rica, Ecuador och Chile.

För egen del innebar uppdateringen att jag har blivit tre procent mer finsk och en procent mer norsk, så det tillförde inte så mycket för mig personligen, men kan säkert vara till glädje för andra användare. AncestryDNA´s beräkningar kring vilka regioner i Sverige jag härstammar från stämmer ganska bra.

Jag blev 1% mer norsk 🙂


Vid en ”etnicitetsuppskattning” har man jämfört mitt DNA-resultat med en referensgrupp bestående av människor som bor i olika länder och regioner. Ju fler människor som gör DNA-test, desto större blir referensgruppen och resultatet blir mer rättvisande, men man bör ändå ta dessa beräkningar med en nypa salt. Min ”etnicitetsberäkning” hos tre av de största DNA-företagen, Ancestry, Family Tree DNA och My Heritage skiljer sig åt men ger en liten ”vink” om var jag har mina rötter och överensstämmer ganska bra med min släktforskning.

AncestryDNA: 81% Sverige/Danmark, 14% Finland, 3% Norge och 2% Baltikum

 

Family Tree DNA: 76% Skandinavien, 11% Finland, 10% östslav och 4% baltisk

 

My Heritage: 79% skandinavisk, 17,6% finsk och 3,3% baltisk

 

DNA-resultat gav svaret på släktgåtan

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Fader okändLämna en kommentar

DNA-test är ett fantastiskt verktyg för oss som släktforskar. Genom ett litet salivprov kan vi numera verifiera den gamla pappersforskningen och få bevis på att forskningen verkligen stämmer. DNA är ett väldigt, väldigt pricksäkert litet verktyg som ibland, tyvärr, omkullkastar allt vi hoppades och trodde på…

Sedan 1990 har jag sökt som en galning efter min morfars okände far, utan att hitta honom. Morfar föddes 1901 i Bladåker, Uppland med anteckningen ”fader okänd” i födelse-och dopboken. Innan han gick bort berättade han att fadern hette Düring och kom från Belgien. Mamma och jag började släktforska, övertygade om att vi snart skulle kunna berätta mer för morfar om hans far. Men tji fick vi. Nu, mer än trettio år senare, sitter vi fortfarande här och grubblar.



Morfars mamma var vallonättling från Belgien från familjerna Sporrong, Dubois och Pousette men varifrån morfars far kom vet vi fortfarande inte. Genom åren har jag försökt att kartlägga en familj i Uppsala som ömsom antecknades som Düring och ömsom som Düsing i kyrkböckerna. Familjen hade sina rötter i tyska Mecklenburg-Vorpommern. Tänk om detta var morfars okände fars släkt? Genom ett inlägg här i bloggen fick jag i våras kontakt med en underbar familj som är ättlingar till familjen Düsing från Vorpommern. Det kändes redan från första början av vår kontakt att vi var släkt och de var så snälla och ville göra ett DNA-test för att hjälpa oss att få svar på den här släktgåtan.

Foto: Helena BW



DNA är ett fantastiskt verktyg för släktforskning men ibland är det väldigt brutalt och inte alls så roligt. När familjen Düsing/Dürings DNA-resultat äntligen kom kunde vi inte hitta varandra i listan över gemensamma DNA-matcher, vilket betyder att vi tyvärr inte är biologisk släkt. Att få nya underbara vänner är så värdefullt och jag är så tacksam för det ❤

Rykten i släkten har ofta ett litet korn av sanning och man bör absolut lyssna på dessa rykten och gärna skriva ned dem, men det här med Düring verkar morfar ha fått helt om bakfoten 😉 Sökandet efter morfars okände far går vidare…

Mysteriet med de rödhåriga jättarna i Lovelock Cave

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning2 kommentarer
Bild: Generalissimo Snake

Släktforskning är så spännande och man vet aldrig var man hamnar när man börjar att nysta i släkttrådarna. Ena dagen sitter man och söker efter indelta soldater i Bladåkers socken och dagen därpå har man hamnat i en gammal grotta i Nevadaöknen tillsammans med kannibaler…

Schoenoplectus acutus /Tulegräs
Foto: Gordon Leppisg & Andrea J. Pickart



De rödhåriga kannibalerna i Lovelock Cave

Intill den numera uttorkade Humboldtsjön (Lake Lahontan) i Nevada, USA, ligger den mytomspunna Lovelock-grottan. Enligt den nordamerikanska ursprungsbefolkningens berättelser levde där rödhåriga jättar en gång i tiden. Enligt sägnen hade dessa ljushyade, storvuxna människor anlänt till Nordamerika med båtar, långt innan de andra stammarna kom dit.

Papyrusbåten Ra II, Thor Heyerdahl, Oslo: Kon-Tiki Museum

De långa, rödhåriga människorna var djupt fruktade av övriga stammar. Sarah Winnemucca, som tillhörde Paiute-stammen, har i sin bok ”Life among the Piutes – Their Wrongs and Claims” (1882) berättat hur jättarna brukade ligga i bakhåll för hennes folk, överfalla dem och sedan döda dem. Dessa jättar var inte bara stridslystna, de var även kannibaler. Av rädsla brukade därför medlemmarna i Paiute-stammen färdas på stigarna nattetid, men de rödhåriga passade då på att gräva stora hål i stigarna, som man handlöst föll ned i.

Sarah Winnermucca

Winnemucca, liksom många andra från ursprungsbefolkningen har hävdat att de rödhåriga var kannibaler som åt sina döda: ”De brukade även gräva upp våra döda som hade begravts, bära i väg dem för att sedan äta dem”, berättar hon och fortsätter: ”Då och då hände det att de kom och inledde strider mot mitt folk. De ville slåss. Så snart någon hade dödats kom deras kvinnor och bar bort kropparna. Mitt folk har berättat att de var väldigt modiga. Under striderna hoppade de upp i luften och fångade pilarna som sköts över deras huvuden, för att sedan skjuta tillbaka samma pilar”.

Sarah Winnermucca
Foto: Yosemite Indian

Tog sin flykt till grottan

Den nordamerikanska ursprungsbefolkningen tröttnade på att vara villebråd för dessa barbariska jättar, så man slog sig samman och bestämde sig för att ta kål på dem, en gång för alla. Paiute-stammen gick samman med andra stammar som redan hade lyckats utrota de rödhåriga på sitt territorium. När Paiute inledde sitt krig mot de rödhåriga jättarna var ”jättarna” cirka 2600 till antalet. Striderna kom att vara under tre års tid. Sarah Winnemucca berättar i sin bok: ”Mitt folk dödade de flesta av dem. De få som överlevde drog sig undan och gömde sig i de djupa skogarna vid Humboldt-sjön, men mitt folk satte då eld på skogen. De försökte rädda sig genom att att tillverka båtar och bege sig ut på sjön, men de kunde inte överleva utan eld. De var nära svältgränsen där de befann sig. Mitt folk stod på land runt sjön och höll utkik och så snart de försökte ta sig i land blev de dödade”.

Jättestor mortel av sten som hittats i Lovelock Cave. Foto: Megalithic Marvels

Efter att ha jagats i åratal gick slutligen de överlevande ”jättarna” iland, på sjöns östra sida och flydde in i en djup grotta som nu kallas Lovelock Cave. De andra stammarna stod på vakt vid grottans ingång, beredda att döda dem så snart de försökte lämna sitt gömställe för att hämta vatten. Enligt Winnermucca ville man få de rödhåriga att ge upp sin kannibalistiska tradition: ”Mitt folk frågade dem om de var beredda att ge upp och leva som oss och sluta upp med att äta människor som vore de prärievargar eller odjur. Men de ville inte ge upp”.

Innebrända

Man beslutade sig nu för att ta kål på individerna som gömde sig i grottan och samlade ihop ved och ris som snart fyllde hela grottans ingång. Människorna inne i grottan försökte förtvivlat rädda sig genom att rasera vedtravarna och bära in det brännbara materialet, långt in i grottan. De som vaktade grottans ingång tände slutligen eld på veden och ropade samtligt: ”Vill ni ge upp och vara som människor och sluta äta människor som djur? Om ni inte ger upp kommer ni alla att dö. Svara snabbt, så släcker vi elden”. Men inget svar hördes inifrån grottan.

Tio dagar förflöt. Då och då gick några av Paiute-stammen till grottan för att se om elden hade slocknat. Det luktade förfärligt vid grottan och man insåg då att alla som varit fångade därinne, nu var döda.

(?)
Kranium av en individ med dubbla tandrader från Lovelock Cave (numera spårlöst försvunnet) Foto: Don Monroe/Megalithic Marvels



Si-Te-Cah

De rödhåriga främlingarna kallades ”Tule-ätare” (tule/ Schoenoplectus acutus är ett fiberrikt sävgräs som växer i våtmarker) men som Sarah Winnermucca förklarar i sin bok, fick de ett nytt namn: ”Efter att mitt folk hade utrotat dem kom de att kallas Si-Te-Cah som betyder ”erövrare”, men även ”fiende”.

Skor, tillverkade av bark som är 40 centimeter långa.

Det var nog få, om ens någon, som trodde att det fanns substans i dessa muntliga sägner. Men i början av 1900-talet så upptäckte man att människor faktiskt hade levt i Lovelock Cave och sedan 1911 har det gjorts flera arkeologiska undersökningar. Bland annat upptäcktes tecken på att det förekommit bränder i grottan. Avbrutna pilspetsar satt länge kvar vid grottans mynning och vittnade om att strider utkämpats på platsen. Man hittade sedan cirka 10 000 föremål i grottan – bland annat handgjorda sandaler som var 40 centimeter långa, enorma stenverktyg och vackra handgjorda änder som en gång i tiden hade tillverkats som lockbeten för att fånga gräsand. Och mumifierade individer som begravts i grottan, inlindade i fisknät.

”Bland de mest intressanta fynden är fångstbeten i form av änder, perfekt bevarade, med fjädrar… Det förefaller helt obegripligt att en sådan vild stam (enligt legenden var de kannibaler) kunde ha utvecklat en sådan konstnärlig och perfekt teknik, att tillverka modeller av fåglar, i jaktsyfte. Deras visselpipor är tillverkade av ihåliga rådjursben. Perfekt välbevarade filtar, tillverkade av hundratals skinn från ängsmöss, noga sammanfogade och ganska vackert sydda har även hittats i grottan”.

”De döda är mumifierade och har blivit begravda tillsammans med sina jordiska ägodelar och blivit insvepta i fisknät”. (Oakdale Leader 1929)

Foto: Harrington Mark R.

Enligt Nevada State Journal (1952) fanns tusentals välbevarade artefakter i grottan – mumier, korgar, sandaler, träföremål, bearbetade stavar, rep av ormskinn, begravningsnät och mycket, mycket mer. I samma artikel skriver man att Nevada State Historical Society Museum stödjer teorin om att den nordamerikanska ursprungsbefolkningen förmodligen härstammar från nomadiska asiatiska stammar: ”Om du är skeptisk kring idén om den asiatiska härstamningen, ta en titt på den konformade hjälmen som är vävd av vass. Den här ”råa” vävningstekniken har man även använt sig av när man tillverkade sandaler. En av sandalerna är mer än 40 centimeter lång och stödjer myten om att dessa människor var jättar. En käke, dubbelt så stor som hos en modern människas samt skelett av storleken 182–274 centimeter ger definitivt stöd till att berättelserna om jättar är sanna”. 

Foto: Megalitic Marvels

Spårlöst försvunna

”Rödhåriga Nevada-jättar med den äldsta kulturen i U.S”, skrev Santa Fe New Mexican i juni 1929, men på senare tid verkar hela berättelsen ha fallit i glömska.

Somliga fynd i Lovelock Cave har daterats 10,000 år tillbaka i tiden men det verkar som om människor levde i grottan ända in på 1800-talet. De flesta av de tusentals föremålen, liksom skeletten efter de individer som en gång levde i grottan är numera spårlöst försvunna – men tack vare gamla tidningsartiklar och DNA kan man ändå få ett litet hum om dessa människor och deras kultur.

Lovelock1 och Lovelock2 dök upp som DNA-matcher på MyTrueAncestry.

Bild: Scythian. Generalissimo Snake

DNA från Centralasien

Även om de mänskliga fynden som hittades i Lovelock Cave numera är spårlöst försvunna för allmänheten, så har man, glädjande nog, gjort DNA-tester på  dessa individer- sammanlagt fyra (skelett) som av forskare kallas Lovelock 1-4.

Min dotter delar samme anfader med de individer som kallas ”Lovelock1” och ”Lovelock4”. Lovelock4 tillhör haplogrupp Q-YP4004 och hade sina rötter i Eurasien.


Spår av människohår

På arkeologiska utgrävningsplatser kan man ibland hitta rester av hår från de djur som människorna, som en gång levde på platsen, ätit. Genom att analysera koproliter (fossiliserad avföring) går det att avgöra vilka djurarter som ingått i kosthållningen. Ett problem är dock att dessa hårrester ofta är fragmentariska och illa åtgångna av tidens tand. Ett annat problem är att det är svårt att avgöra hur dessa hårstrån kommit in i matsmältningssystemet en gång i tiden. Däggdjur har ofta en fin underpäls där små strån lätt kan färdas i luften och på så sätt hamna i maten, så ett fåtal hårrester från en speciell djurart behöver inte betyda att just detta djur har ingått i människornas kost, menar bland andra Charles L. Douglas vid University of Texas.

Utifrån de mikroskopiska analyser av koproliter som hittats i Lovelock Cave kan man dra slutsatsen att människorna som en gång levde där bland annat åt jordekorre och skogsråttor, eftersom hårstrån från dessa djur förekommer i lämningarna. Forskarna kan dock inte förklara varför en större del av håren i koproliterna visat sig tillhöra människa.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om Cro-magnon och rituell kannibalism.

I de fossiliserade avföringsrester från Lovelock Cave har man hittat 25 hårstrån från Homo Sapiens (människa), 2 strån från jordekorre, 2 strån från mus/skogsråtta, 6 hårstrån från prärievarg (eller annat djur från vargsläktet), 3 från kattfrett (ringtailed cat), 2 från rådjur och 1 strå som verkar komma från svartbjörn. 2 hårstrån kunde inte identifieras.

Skytiska krigare

 

Cro-Magnon

Cro-Magnonmänniskan var bortåt 2 1/2 meter på sin tid.

Cro-Magnon kallas den första moderna människan (Homo Sapiens) som en gång i tiden kom vandrande till Europa från västra Asien. Till utseendet liknade Cro-Magnonmänniskan oss, men deras hjärnor var större än våra och denna människotyp var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på cirka 2, 5 meter.

LaBrana1 hittades i en grotta i Spanien.


Skelettfynd som har hittats i Gough’s Cave i England visar tydliga tecken på att Cro-Magnonättlingarna som levde där för cirka 15 000 år sedan inte bara åt sina medmänniskor. De ägnade sig även åt att rista in konstnärliga mönster i offrens skelett (efter måltiden) och använde de dödas huvudskål som dryckesbägare. Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera forntida kulturer som härstammade från Cro-magnon, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden.

Bild: Scythians, E.K, 2018/Generalissimo Snake


Forntida kusiner i Kina, Peru och Egypten?

I Tarim Basin som ligger i Xinjiang, Kina, har man hittat ljushyade, rödhåriga mumier som beräknas vara cirka 4000 år gamla. DNA-tester har visat att dessa individer hade sina genetiska rötter i Kaukasus-området. Männen beräknas ha varit långa, omkring 2 – 2 1/2 meter.

Tack vare klimatet har dessa mumier bevarats och gravfynden visar att man var väldigt skickliga på att väva. De vackra kläderna har röda, invävda band och avancerade vackra mönster. På begravningsplatsen hittades uppresta träformationer som liknar åror. Gravmonumenten hade målats röda.

I Paracas, Peru, har man hittat märkliga, avlånga kranium efter människor som hade rött hår under sin livstid. Skallarna har 25% större volym än våra. Forskaren och författaren Brien Foerster har låtit göra DNA-analyser sim visat att dessa individer hade sina genetiska rötter i området kring Svarta havet.

På bilden syns några av de avlånga kranium som har hittats i Peru. Foto:Regional Museum of Ica/Wikipedia
Rekonstruktion av Paracas-skalle. Foto: Marcia K.Moore/Ciamar Studios
Farao Echnatons kranium (kallades även Akhenaton) – make till Nefertiti och pappa till Tutankhamon.

På senare tid har det visat sig att flera av de egyptiska faraonerna hade rött hår, bland andra Ramses II De forntida egyptierna hade mer gemensamt med européer än med dagens egyptier, enligt DNA-analyser.

 

 

 

 

 

 

Källor:

”Life among the Piutes – Their Wrongs and Claims”, Sarah Winnemucca Hopkins (1882): https://digital.library.upenn.edu/women/winnemucca/piutes/piutes.html#III

John T. Reid’s Case for the Redheaded Giants, Dorothy P. Dansie, The Nevada Historical Society (1975)

”Part I. Analysis of hairs in Lovelock Cave coprolites”, Charles L. Douglas, University of Texas Austin.

Oakdale Leader, 22 augusti 1929

Nevada State Journal 3 augusti 1952

MyTrueAncestry


Har tagit upp jakten igen

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Fader okänd, släktforskningLämna en kommentar

Efter en härlig och varm sommar som jag mestadels har tillbringat på balkongen, bland gurkor, paprikor och tomater, är jag tillbaka vid datorn och har på nytt tagit upp jakten på släktens okända fäder. Visserligen har jag sökt efter de okända ”gubarna” i mer än trettio år, men skam den som ger sig. Någon gång måste jag väl hitta dem!
Det är märkligt hur karlarna bara kunde försvinna spårlöst förr i tiden…

Min morfars far var ”okänd”, liksom hans morfar och min farfars far. Kyrkböckerna ger inga ledtrådar alls om barnafäderna. I 1800-talets Uppland var det vanligt att pigor fick barn som ogifta och som släktforskare kan man ofta hitta barnafadern om man tittar lite närmare på drängarna som arbetade på samma gård. Ofta dyker fadern upp i kyrkboken något år senare och har då erkänt faderskapet. Det är också vanligt att pigan gifte sig med barnets far. Om der var bonden på gården som var barnafader, eller en annan gift man, finns det sällan några anteckningar.

Tack vare DNA-tekniken har vi släktforskare fått ett nytt värdefullt redskap när vi söker efter okända pappor i släkten. När man har gjort ett DNA-test och resultatet har kommit, får man hundratals, ofta tusentals DNA-matcher i en lista. Alla dessa personer är nu levande släktingar och nu gäller det att försöka klura ut hur man är släkt. Någonstans finns en gemensam anfader men ofta kan det kännas som att leta efter en nål i en höstack. Jag brukar bygga släktträd för mina DNA-matcher om de inte själva har lagt ut sina träd. Har skrivit lite mer om hur man kan göra i ett tidigare inlägg som du hittar här.



Med flera okända fäder i släkten så är det svårt att hitta någon ”röd tråd” att gå vidare på, men ibland visar det sig att flera DNA-matcher har samme anfader och då kan man vara säker på att denne ”gube” är värd att titta närmare på. När dragonen Carl Nässel började dyka upp i flera av mina DNA-machers släktträd blev jag nyfiken. Han föddes i Rö, Uppland år 1806 och eftersom flera av släktens okända fäder levde i samma område känns det viktigt att gå på djupet med gamle Carl och hans familj.

Carl Nässel, en hittills okänd anfader



Carl Nässel föddes i Rö och var under sin livstid korpral och dragon. Han var gift tre gånger – det tredje äktenskapet ingicks när Carl hade fyllt 80 år och han avled samma månad – och fick många barn. Någon av hans fyra söner kan vara min morfars okände morfar, men vem av dem? För att få reda på det sitter jag nu och forskar om Carl Nässels ättlingar. Om man ”klättrar” upp och ned i släktträdet och ser efter var de bodde och arbetade kan man med lite tur hitta den okände fadern. Eller åtminstone en liten ”röd tråd” att följa vidare…

När jag började släktforska på 1990-talet blev jag varnad av en erfaren forskare. När man väl har börjat med det här så är det nästan omöjligt att sluta, sa han. Med facit i hand ångrar jag ibland att jag inte lyssnade på varningen 🙂

Någonstans i trädet finns den okände fadern…



En fantastisk hjälp på vägen

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar

Släktforskning är för det mesta väldigt roligt, givande och spännande, men när man år efter år sitter och försöker hitta okända fäder i släktgrenarna så kan det ibland kännas hopplöst trist att släktforska. Här kan DNA-test vara en fantastisk hjälp på vägen.

DNA-test kan vara en fantastisk hjälp på vägen

Autosomalt DNA-test

När man försöker att reda ut släktskap så kan ett autosomalt DNA-test vara en stor hjälp. Genom testet får man DNA-matcher som presenteras i en lista (som uppdateras med nya matchningar kontinuerligt). Alla DNA-matcher som kommer upp i listan är nu levande släktingar, som är släkt på pappas, eller på mammas sida. DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som man är närmast släkt med har de högsta siffrorna.

DNA-matcher, som de visas hos Family Tree DNA

DNA-test kan bekräfta släktskap

Om man har fått kontakt med en person som möjligen är en släkting så kan det autosomala DNA-testet påvisa släktskapet. Om både jag och min förmodade släkting gör DNA-testet så kommer vi att kunna se varandra i listan med DNA-matchningar, om vi är släkt. Om inget biologiskt släktskap finns så kommer vi inte upp som varandras DNA-matcher. På så sätt är DNA ett fantastiskt verktyg.

DNA-testet kanske visar att vi är släkt?

Väldigt viktigt att tänka på att DNA-testet kan verifiera släktskap och på så sätt vara en fantastisk ”dörröppnare” vad gäller släktskap, men det kan även omkullkasta allt man trodde var sant. För några år sedan uppmuntrade jag en vän som gärna ville veta mer om sin pappas släktgrenar, att göra ett DNA-test. När DNA-resultatet äntligen kom så visade det sig att pappan som personen vuxit upp med, inte var biologisk far. Allt blev bra för den här familjen och man fick en fin kontakt med den biologiska faderns släkt genom DNA-testet, men det hade kunnat sluta olyckligt. Numera passar jag alltid på att varna lite extra för att det kan dyka upp sådana här saker när man gör DNA-test.

Flera företag

Det finns flera företag som erbjuder autosomala DNA-test. De största är Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage. Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av. Om man är flera personer som ska göra DNA-test för att bekräfta släktskap så är det bäst att välja att göra DNA-test hos samma företag, annars kommer man inte att se varandra som DNA-matchningar.

DNA-matcher som de visas på Ancestry

Full kontroll

Det är långt ifrån alla människor som kan tänka sig att göra ett DNA-test för att bekräfta släktskap och det måste respekteras. Vårt DNA är ju vårt innersta material, som innehåller all information om oss och om vår härkomst. Om man får detta förtroende så är det väldigt viktigt att personen får möjlighet att själv administrera DNA-testet och på så sätt har full kontroll över sitt DNA-test och resultatet.

DNA-matcher på My Heritage



Teckningar: Helena Bure Wijk

DNA kommer att ge svaret

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar
Mamma och jag när vi började släktforska 1990

Otaliga släktforskare, inklusive jag själv, har ägnat många år åt att grubbla över anteckningen ”fader okänd” i födelseböckerna. Den lilla anteckningen får ju så stora konsekvenser då den bryskt bryter ett helt släktled och gör det svårt, nästan omöjligt att komma vidare med släktforskningen och på så sätt få lära känna sina rötter. Men tack vare DNA-släktforskning kan vi äntligen få svar på släktgåtorna.

Fader okänd

Min morfar Ulrik Ivar föddes 1901 i Bladåker, Uppland med anteckningen ”Fader okänd”, liksom hans fem syskon. Deras mor arbetade till en början som piga hos familjerna i bygden men efter att hon hade fött sitt första barn som ogift, kunde hon inte längre arbeta hos familjerna i gårdarna. På den tiden ville man inte ha ogifta pigor som hade fött utomäktenskapliga barn i sina hem. Man tänkte sig att barnen kunde påverkas negativt av hennes blotta närvaro.  Charlotta blev därför förvisad till ladugården och där kom hon att arbeta som mjölkerska under hela sitt liv.

Torpet i Bladåker där morfar och hans syskon växte upp


En svårfångad man

Charlotta födde fem barn men gifte sig aldrig. Hon bodde tillsammans med barnen i den lilla stuga hon fick ta över efter sina morföräldrar och arbetade vid Norrgarns herrgård hela sitt liv, fram till 1953 då hon avled. När morfar var 90 år berättade han att hans pappa hette Düring och kom från Belgien. Han visste inte så mycket mer om sin far men sa att han bodde tillsammans med familjen i Bladåker ”ibland” och att hans föräldrar var ”trolovade”. Mamma och jag började släktforska 1990. När morfar berättade vad fadern hette – ett ovanligt namn, så trodde vi att det skulle vara lätt att hitta honom men han skulle visa sig vara en väldigt svårfångad man. I dag, mer än trettio år senare, har vi fortfarande inte hittat honom.

Köpte läsapparat och reste runt i bygden

När vi började släktforska var kyrkböcker inte lika lättillgängliga som idag. På den tiden var man tvungen att boka tid i bibliotekets släktforskarsal för att få tillgång till en speciell läsapparat som kunde läsa mikrokort. Mikrokorten, med de avfotograferade kyrkböckerna, beställdes från SVAR och man var tvungen att veta vilken församling, tidsperiod och vilka utdrag men ville kika på från de olika böckerna – husförhörslängder, församlingsböcker, vigsel-födelse eller dödböcker. Efter beställningen måste man vänta någon vecka innan de efterlängtade mikrokorten kom med posten. Sedan rusade man till biblioteket och läsapparaten, bara för att upptäcka att man hade beställt fel mikrokort.

Vi köpte en egen läsapparat. Det underlättade en del, men det var ändå krångligt att släktforska. Mamma och jag började istället resa till Släktforskarnas hus och Landsarkiv där vi hade möjlighet att sitta hela dagar och söka i riktiga kyrkböcker. Vi reste även runt i bygden där morfar och hans familj hade bott, i hopp om att någon kunde berätta mer. Vid den tiden hade morfar tyvärr lämnat jordelivet.

Morfar och hans bröder

Släktrykten

Morfar påstod att hans pappa hette Düring och flera släktingar menade att de också hade hört honom tala om fadern. Vissa hade hört honom säga Düring, andra sa att fadern hette Düringer. Vissa sa att fadern arbetat som murare, snickare och målare i Uppsala. Andra sa att han varit inspektor/förman på någon gård samt arbetat som trädgårdsmästare vid något slott eller herrgård i Uppland. Flera uppgifter pekar på att barnafadern avled mellan 1916 och 1918, men ingen vet säkert.
1991 hittade mamma och jag en familj som hette Düring i församlingsboken för Uppsala i början på 1900-talet, där fadern och flera söner arbetade just inom hantverk – som murare, målare, plåtslagare och snickare. Mamma och jag blev så glada, men glädjen blev kortvarig eftersom det snart visade sig att familjen hette Düsing. Vi blev tvungna att lägga bort alla förhoppningar om att detta kunde vara en familj med koppling till morfars okände far…

Inga ledtrådar

När mamma och jag reste runt i Bladåker i början av 1990-talet och pratade med de äldre invånarna som bodde där så hoppades vi på att få någon liten ledtråd till den okände barnafadern. Något litet skvaller…vad som helst…
I en liten bygd där alla känner alla så borde man ha sett eller hört någonting om en ogift kvinna födde fem barn. Kanske tisslades det och tasslades i stugorna? Kanske hade man sett någon främmande karl smyga runt? Men nix. Ingen hade sett någon man tillsammans med Charlotta.
En kvinna berättade att Charlotta ofta brukade tvätta kläder vid den lilla sjön, intill stugan. En annan berättade att hon kokade alldeles för starkt kaffe. En man sa att torpet där man bodde var jättekallt då det var byggt direkt på marken, utan husgrund. Någon sa att man alltid kunde se Charlotta gå till och från ladugården med en höghalsad klänning. Ingen visste någonting om den okände barnafadern.

Samma far till alla barnen

Charlotta fick barn åren 1896, 1901, 1904, 1912, 1914 och 1916. Det är ett ”hopp” på åtta år mellan barnen och det var för mig väldigt svårt att tro att det skulle vara samme fader till alla barnen. Vi gjorde ett jämförande DNA-test mellan Charlottas äldste sons son och hennes yngste sonson som visade att de har samma farfar till 99,9%. Att det är samme far till alla barnen tyder på att han måste ha befunnit sig i trakten (och kanske arbetat på annat håll under de åtta år då Charlotta inte fick några barn) men ingenting tyder på att han bodde i bygden. De DNA-test min mamma, hennes bror och kusin har gjort på senare år visar inte alls att han kom från Uppland. DNA pekar istället på för oss helt nya och okända släktrötter, i Skåne.

DNA kommer att ge svaret

För några år sedan bestämde jag mig för att ta upp forskningen kring familjen Düsing igen och följa dem i kyrkböckerna. Det visade sig att prästerna skrev familjen som Düring i vissa kyrkböcker och som Düsing i andra böcker. När jag följer dem tillbaka i tiden så kommer jag till Skåne och den anrika gården Bollerup.

Friederich Ludwig Düsing f. 1801 invandrade till Sverige från Mecklenburg-Vorpommern i norra Tyskland, tillsammans med hustrun Sofia Elisabeth Röse (von Röös) f. 1800 och deras barn. Familjen bodde till en början vid Bollerups gård i Tomelilla, Skåne och med tiden kom deras ättlingar att etablera sig på flera orter, i bland annat Skåne, Uppland, Södermanland och Östergötland. I kyrkböckerna skrevs man ibland som Düsing och ibland som Düring och det har berättats att släkten ursprungligen hette von Deuringer.

Genom ett blogginlägg där jag för några år sedan efterlyste information om familjen Düsing/Düring har jag fått en så fin kontakt med ättlingar till familjen. De har visat stor vänlighet och har berättat mycket om sin släkt, dess rötter och släktgrenar. För att hjälpa oss att få svar på den förbryllande släktgåtan med morfars okände far så vill man hjälpa oss genom att göra ett DNA-test, som kommer att ge svar på gåtan. Den vänlighet som mamma och jag har mött från familjen värmer våra hjärtan. DNA-testet Family Finder kommer snart att ge svaret, men även om det skulle visa sig att vi inte är biologisk släkt så vill vi gärna fortsätta att hålla kontakten. Det känns att vi är släkt i själ och hjärta.

Fortsättning följer…

Skotsk-tysk-baltiska rötter

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Släktforskning Blekinge, Släktforskning Skottland, Släktforskning TysklandLämna en kommentar
Katedralen i Elgin, Skottland

Anfadern Magnus Dublar, som egentligen hette Dunbar, var en skotsk handelsman som bosatte sig i Ronneby, Blekinge i början av 1600-talet. Han föddes i Dundee, Skottland omkring år 1600, som son till borgaren John Dunbar och Elisabeth Tulidef från Elgin i Skottland. Släkten Dunbar spårar sina rötter tillbaka till kung Æthelred II av England som föddes år 966.

DNA-testet visar på skotska och irländska rötter.

Mogens Dobblare
Magnus Dunbar gifte sig två gånger under sin livstid och i det andra äktenskapet med Maren Michelsdotter f.1610 föddes dottern Anne år 1636. Två år senare, föddes sonen Casten. Anne, som är min anmoder, gifte sig med guldsmedsmästaren Olof Schmidt f.1637 i Ronneby.

Annes bror Casten kom att bli kyrkoherde och han antog då det latiniserade namnet Rönnow, efter staden Ronneby. Enligt en berättelse räddade han kung Karl XI undan snapphanarna i kriget 1678, genom att beordra kungen att gömma sig i en skorsten. Som tack fick Castens ättlingar ärva Åhus pastorat och Castens son, Magnus f. 1765 adlades med namnet Dublar, som man då uppgav som släktnamn. I de gamla handlingarna kallas fadern Mogens Dublar, Mogens Dobblar och Mogens Dobblare.

Casten Rönnow f.1638 i Ronneby, Blekinge

Flydde religionsförföljelser

Electric Scotland nämner den skotske handelsmannen Magnus Dublar, eller Dunbar, som emigrerade till Sverige och Ronneby för att göra affärer. Han reste tillsammans med landsmannen John Innes (Ennes) som kom att bli handelsman i Helsingborg. På grund av stridigheter efter reformationen flydde många reformerta kristna till andra länder och det gjorde också släkten Innes på 1580-talet då man lämnade Skottland för Emden i Oestfriesland. Man sökte sig till länder med större religionsfrihet och etablerade sig där.

Guldsmedssläkt med okända rötter

Magnus Dublar/Dunbar´s dotter Anne, som jag härstammar från, gifte sig med guldsmeden Olof Schmidt i Ronneby. Släktnamnet Schmidt har funnits i vår familj i rakt nedstigande led sedan dess men vi vet fortfarande inte varifrån släkten kom från början. Schmidt verkar haft en stark koppling till Skottland och tysk-baltiska länder. Man döpte sina barn till tyskklingande förnamn, som Gerhardt, Adolph och Friederich, långt in på 1800-talet.

Släkten Schmidt gifte in sig i de skotska släkterna Ouchterlony och Dublar (Dunbar), men även tysk-baltiska släkter, som von Cappel, von Fliegen och Freytag (von der Loringhoven). Dessa släktgrenar sägs ha sina rötter i det tyska området Niederösterreich, som gränsar till Slovakien, Tjeckien och flera andra länder. De tysk-baltisk-skotska anorna tycks ha invandrat till Blekinge som handelsmän, hantverkare och militärer.

Kung Ethelred II

Skotska släktgrenar

Släkten Dunbar spårar sina rötter tillbaka till kung Æthelred II f. 966 och man kartlägger nu släktens grenar genom ett pågående DNA-projekt.

Ouchterlony är en släkt med skotska rötter som etablerade sig i Karlshamn genom sjökaptenen John Ouchterlony.  Hans ättling, Hanna Ouchterlony f.1838 i Värnamo, grundade Frälsningsarmén i Sverige och Norge.

Hanna Ouchterlony f.1838 i Värnamo Foto: Wikipedia/Projekt Runeberg

Tysk-baltiska släktgrenar

DNA-testet visar att det finns rötter i det här området…

Släkten von Cappel spårar sitt ursprung till orten Cappeln nära staden Wildeshausen i tyska Niedersachsen. Grenar av släkten utvandrade till Norge och Sverige. Borgmästaren i Wildeshausen, Dietrich von Cappelen, var far till Johan von Cappelen (1627–1688), som år 1653 utvandrade till Norge. Genom sina tre söner blev Johan stamfader till en stor släkt där.

Anfader med spännande kläder. Herman von Cappel f.1595.  Målning: Georg Günther Kraill von Bemeberg.

Anfadern Johan von Cappelen var gift med Mechelt Kalkum-Leuchtmar från Tyskland. Den första noteringen om hennes släkt är från år 1176 när Willelmus de Calechheim donerade 60 hektar jord till ett kloster i Ostfriesland.

Slottet Kalkum


Anmodern Sophie von Wittenhorst hade sina rötter i tyska Sonsfeld, Nordrhein-Westfalen. Anfadern Nicolaus Freytag von Loringhoven kom från Pulkau i Niederösterreich, liksom hans hustru Maria Elisabeth von Fliegen. Freytag von Loringhoven är numera en stor släkt i Baltikum och Tyskland. Von Fliegen sägs ha sina rötter i tyska Nordrhein-Westfalen. 

Dorothea von Wittenhorst-Sonsfeld

Den långa väntan är över och jag är mer än nöjd

Den Av Helena Wijki Ancestry, DNA-släktforskning, DNA-test2 kommentarer
Vinter i Västerås Foto: Helena Bure Wijk

Sommaren 2016 gjorde jag ett autosomalt DNA-test hos företaget Family Tree DNA i släktforskningssyfte (Testet heter Family Finder och kartlägger våra rötter på både mammas och pappas sida) och har även laddat upp mitt DNA-resultat hos My Heritage, ett annat släktforskningsföretag. Tack vare en liten ”topsning” på insidan av kinden har jag fått möjlighet att verifiera min stora ”pappersforskning” som jag påbörjade 1990. Jag har även lyckats lösa många släktgåtor och har fått kontakt med många nya, härliga släktingar tack vare DNA-testet. Jag trodde inte att det kunde bli mycket bättre än så här…


För några månader sedan medverkade jag i en artikel om DNA-släktforskning och fick då möjlighet att göra ett DNA-test hos Ancestry, som är ett av de ledande släktforskningsföretagen. Jag trodde nog att jag redan visste det mesta om min släkt och att ännu ett DNA-test inte skulle kunna bidra med något nytt, men tji fick jag. Efter en lång väntan har jag nu fått mitt resultat på AncestryDNA och jag är mer än nöjd.

Släktrötter i norra Sverige

När DNA-resultatet presenteras av företagen, på en personlig sida som kräver inloggning, så får man även veta sin genetiska mix (etnicitetsberäkning) och enligt My heritage och Family Tree DNA är jag cirka 20 procent finsk/baltisk. AncestryDNA berättar att jag är 11 procent finsk, 2 procent baltisk och 2 procent norsk. Här får jag även veta att mina rötter främst finns i norra Sverige – i Ångermanland- och det stämmer ju väldigt bra.

ThruLines- ett värdefullt släktforskningsverktyg

ThruLines är ett fantastiskt verktyg som bara finns hos Ancestry. När man gör ett DNA-test hos företaget kan man ladda upp eller skriva in det man känner till om sin släkt (om man vill). Släktträdet som bör omfatta 3-4 generationer ”matchas” sedan med andra användares träd och man får förslag om hur man är släkt med sina DNA-matcher. Jag fick direkt förslag genom ThruLines och hittade en anfader på min mormors sida som jag har grubblat över under många år. Jag hittade även släkt på farfars sida som jag inte kände till.

Jag hittade mormors gamle anfader tack vare ThruLines

Många nya släktingar

Mitt DNA-resultat kom för bara några dagar sedan men jag har redan hunnit lösa flera släktgåtor och fått kontakt med nya släktingar. Hos AncestryDNA finns många ättlingar till de människor som utvandrade till Amerika från Norge och Sverige på 1800-talet. Jag brukar sällan lovsjunga vinstdrivande företag när det gäller släktforskning, men jag måste erkänna att jag är djupt imponerad av AncestryDNA. Har nu fått nytt hopp om att snart kunna lösa släktgåtorna med de okända fäderna i min släkt.

Priser februari 2020

AncestryDNA är lite dyrare än andra DNA-test. Kostar 79 pund, cirka 900 kronor i februari 2021. Positivt är att man inte behöver frankera brevet och gå till postombud i pandemitider, när man har gjort testet. Det är bara att lägga ned den lilla behållaren med saliv i kuvertet och lägga på brevlådan. I priset, som är en engångssumma, får man veta sin etnicitetsberäkning och får många DNA-matchningar med nu levande släktingar. Även tips genom ThruLines om man har valt att lägga in ett litet släktträd.

För att kunna gå vidare och granska förslagen i ThruLines så behöver man ha ett abonnemang. Sverigeabonnemanget som ger tillgång till alla DNA-funktioner och alla svenska kyrkböcker kostar cirka 900 kronor per år men kan även abonneras för 135 kronor per månad. Abonnemanget kan avbrytas när som helst utan uppsägningstid. Här kan du beställa ett autosomalt DNAkit på Ancestry.

Okända rötter i Västerbotten

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Släktforskning i Västerbotten, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

Genom ett DNA-test får man, förutom många nya, härliga släktingar, även möjlighet att verifiera släktforskningen. Med hjälp av DNA-resultatet kan vi se om det vi har forskat fram stämmer och ibland dyker det även upp nya, oupptäckta saker om släkten. Härom dagen fick vi veta att mamma, som kommer från Uppsala, har sina rötter i Västerbotten.

Ny uppdatering på My Heritage

I december uppdaterade My Heritage den så kallade ”etnicitetsuppskattningen” med många fler geografiska regioner och genetiska grupper. Man förklarar på sin hemsida vad detta innebär: ”Genetiska gruppers grundpopulationer är grupper av människor som levde inom samma område i århundraden, gifte sig bara inom den gruppen eller kanske migrerade som en grupp. Med tiden bildade de unika genetiska signaturer”.

Genetiska grupper

Genom uppdateringen blir beräkningen mer exakt och vi får bland annat veta från vilka områden släkten härstammar. Med uppdateringen finns nu 100 genetiska grupper från Sverige, 103 från Norge, 49 från Danmark och 4 från Island. Genetiska grupper kan vara ett värdefullt verktyg för oss som släktforskar. Med grupperna följer en detaljerad sida som listar de främsta platserna där släkten levt de senaste århundradena. Vi får även veta vilka efternamn och förnamn som är vanligt förekommande i området samt vanligt förekommande etniciteter bland gruppens medlemmar. Här berättas lite mer om hur man använder de nya verktygen.

Okända rötter i Västerbotten

Min pappa har främst sina släktrötter i Jämtland, Ångermanland och Norge. My Heritage etnicitetsuppskattning visar att detta stämmer väldigt bra.

Mamma har sina rötter i Uppland och Östergötland. Mormors släkt från Östergötland har vi lyckats kartlägga på alla grenar eftersom det saknas okända fäder i hennes släkt. Morfars släkt är lite knepigare. Morfars far är ännu okänd, liksom hans morfar, varför vi fortfarande saknar flera viktiga släktgrenar i vårt träd. Genom den nya uppdateringen i My Heritages etnicitetsuppskattning fick vi häromdagen en ny, viktig ledtråd att följa upp. Det visar sig att mamma har sina rötter i Västerbotten, främst i Skellefteå, på faderssidan.

Ladda upp testet på my Heritage utan abonnemang

Om du har gjort ett DNA-test hos ett annat företag och vill ladda upp det på My Heritage för att ta del av DNA-matcher, etnicitetsuppskattning med mer så går det att ladda upp testet (rådatan) till My Heritage. Det kostar 324 kronor (engångskostnad) att låsa upp alla funktioner för DNA-testet, så man behöver inte ha något abonnemang.

Jag testar AncestryDNA

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test2 kommentarer

Det finns idag flera företag som erbjuder DNA-test i släktforskningssyfte. Family Tree DNA, My Heritage och Ancestry är de största och jag ska nu testa AncestryDNA för att, förhoppningsvis, få veta lite mer om min släkt och mig själv. Vem vet, kanske kommer jag att hitta morfars okände morfar? 🙂

Jag har tidigare gjort ett DNA-test hos företaget Family Tree DNA och har även laddat upp DNA-resultatet på My Heritage. Det kan vara väldigt bra att låta testa sig hos flera företag eftersom man då ökar möjligheterna att lösa släktgåtor när man får fler DNA-matcher – som testat sig på de olika företagen. Som DNA-släktforskare är det dumt att lägga alla äggen i samma korg, som släktforskaren och skribenten Gunvor Persson skriver i sin fina blogg. 

Autsomalt DNA-test

Ancestry berättar på sin webbsida att man erbjuder mikromatrisbaserade autosomala DNA-tester som undersöker 700 000 platser i en persons kompletta arvsmassa. Genom det autosomala DNA-testet får man veta sina rötter, och får nya DNA-matchningar med nu levande släktingar, på både mammas och pappas släktsida, flera generationer tillbaka.

Enkla och bra instruktioner

Instruktionerna är enkla och beskrivs i tre steg. Ancestrys DNA-test skiljer sig en del från det test jag tidigare har gjort på Family Tree DNA. Istället för att ”topsa” insidan av kinderna med två pinnar ska man här lämna ett salivprov.

Obs! Detta är viktigt!

Man måste aktivera DNA-kitet med den medföljande koden som finns på behållaren. Aktiveringen görs genom att man loggar in på Ancestry (om man redan har ett konto), eller genom att skapa ett konto. Att skapa ett konto är gratis.

Behållaren med en liten ”tratt” längst upp är behållaren för salivprovet. Provet placeras sedan i det medföljande kuvertet/kartongen och postas på närmaste brevlåda. Porto behövs inte.

Enkelt test och bra sekretess

Jag tycker att Ancestrys DNA-test känns ganska smidigt och relativt enkelt att hantera och utföra. Om man har svårt att använda händerna för att skruva av, och på små lock samt om man ser dåligt så är det jättebra om det finns någon som kan vara till hjälp. Men själva testet är enkelt att göra och väldigt bra att man kan posta det direkt utan porto.

Som användare kan man känna sig trygg då Ancestry värnar om användarnas integritet. Ingen information delas till tredje part. Man kan när som helst ladda ned sin råa DNA-data och begära att Ancestry raderar DNA-testresultat. Man kan även begära att företaget förstör det fysiska salivprovet som har skickats in.  Det är väldigt bra.

Om några månader kommer resultatet

Mitt DNA kommer snart att analyseras med fler än 700 000 genetiska markörer och information om mitt etniska ursprung upp till 1000 år tillbaka kommer att presenteras. Inom 6 – 8 veckor kommer ett mail med en länk där DNA-resultatet presenteras online.

Fortsättning följer…

Många fler populationer i myOrigins 3.0

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, SläktforskningstipsLämna en kommentar

Min genetiska mix enligt myOrigins

I dagarna har Family Tree DNA lanserat myOrigins 3.0 där användarnas DNA jämförs med många fler referensgrupper, vilket möjliggör en tydligare ”genetisk mix”. I den tidigare versionen, myOrigins 2, jämfördes DNA mot referensgrupper bestående av 24 populationer, som nu har utökats till hela 90. En stor förbättring.

Med den nya versionen har jag numera 25% av mitt DNA i Ryssland (östslav), Baltikum och Finland, vilket överensstämmer med min släktforskning. I ett av mina tidigare inlägg kan du läsa mer om Ryssland och den gamle anfadern Rurik.

Genom uppdateringen av programmet fick min pappa 13% i Irland, en viktig bit i släktväven som vi har saknat i tidigare versioner av myOrigins. Under 500-talet f Kr började keltiska stammar invandra till Irland och mot slutet av 700-talet kom vikingarna till området. Anfadern Domhnal Lochlainn var kung på Irland och föddes år 1048. Mer om honom och släkten kan du läsa här.

myOrigins 3.0 är tillgängligt för alla som tidigare har gjort DNA-test hos företaget Family Tree DNA samt för alla som gör testet nu och i framtiden.

Jag hittade DNA-experten med hjälp av DNA- släktforskning

Den Av Helena Wijki Ångermanland, DNA-släktforskning, OkategoriseradeLämna en kommentar

DNA är ett fantastiskt redskap för oss som söker våra rötter genom släktforskning. Många släktgåtor kan få sina svar tack vare ett enkelt DNA-test. Nu har det även visat sig att DNA-släktforskning kan vara oerhört värdefullt när det gäller att lösa allvarliga gåtor, som mord. Det fruktansvärda dubbelmordet på en 8-årig pojke och en 56-årig kvinna i Linköping 2004 fick nyligen sin lösning tack vare polisens envetenhet och den duktige DNA-släktforskaren Peter Sjölunds detektivarbete.

DNA-experten hittade mördaren med hjälp av DNA-släktforskning

Peter Sjölund har genom åren hjälpt många människor att hitta biologiska fäder med hjälp av DNA och förra året erbjöd han polisen sin hjälp för att försöka hitta Mohamed och Anna-Lenas mördare med samma metod. I förra veckan häktades den misstänkte gärningsmannen och han har erkänt morden.

252838
Peter Sjölund Foto: Ulrica Zwenger

Peter Sjölund är pionjär och expert inom DNA-släktforskning och har genom åren undervisat tusentals svenskar genom sina fina böcker och inspirerande föreläsningar. Han är bland annat medförfattare till boken ”Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren” som han skrev tillsammans med vetenskapsjournalisten och författaren Karin Bojs (Albert Bonniers förlag, 2017).

Jag hittade DNA-experten 

Sedan några år tillbaka har jag, som många andra släktforskare, använt DNA för att försöka lösa de gamla släktgåtorna. DNA-släktforskning är väldigt spännande, men svårt och jag befinner mig fortfarande på en nybörjarnivå där jag kan använda och förstå de mer basala funktionerna och verktygen. Jag kommer aldrig att bli lika duktig som DNA-experten Peter Sjölund, men tack vare DNA-släktforskning har jag i alla fall lyckats hitta min farfars okände far. Och för några år sedan lyckades jag även hitta släktskapet till DNA-experten. Min farmors mormors farmor och Peters Sjölunds ana har samma föräldrar så vi är sexmänningar. 🙂

Erik och Barbro Katharina var föräldrar till farmors mormors farmor.

Ett DNA-test kan göra historien levande

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Hedmark, Norge, Okategoriserade, släktforskningLämna en kommentar

IMG_5959 (2)
Sønsterud gård i Gjesåsen, Hedmark 

År 1642 föddes anfadern Anders Mikkelsen Sønsterud i Hedmark, Norge. Anders gifte sig med Maren Torstensdatter Sorknes f. 1644 i Hedmark. Paret bodde på Sønsterud gård i Gjesåsen och fick tillsammans fem barn – Berte, Torsten, Kari, Mikkel och Gunhild.
Dottern Berte f. 1680, gifte sig med Gunnar Håkonsen på gården Sorknes och fick med honom flera barn. Min ana, Torsten f. 1682, gifte sig med Lisbeth Arnesdatter Holmen och fick sju barn.

Jag började släktforska i början av 1990-talet och har genom åren ”byggt” min farfars släktträd med norska anor långt, långt tillbaka i tiden. Men ett släktträd där man inte har någon kännedom om människorna, eller någon anknytning till bygden där de levde blir inte så mycket mer än ett obegripligt träd med en massa namn och årtal. Genom åren har jag så många gånger funderat över farfars släkt. Hur såg det ut där de bodde? Hur levde de?

Jag lyckades efter många års detektivarbete hitta min okände farfar och hade ett långt telefonsamtal med honom. Farfar lovade att han skulle komma och hälsa på oss sommaren därpå, men det blev aldrig så. När han gick bort 2011 så trodde jag att alla ”länkar” till hans släkt i Norge för alltid var borta eftersom vi inte kände till några andra släktingar där.

Torsten 2
Farfars morfar, Torsten Ejnarsen f. 1847 i Åsnes, Norge

Sommaren 2015 gjorde jag ett DNA-test i släktforskningssyfte och ganska snart fick jag en DNA-match i Norge och förstod att det var en släkting på farfars sida. Vi skrev till varandra och det visade sig att vi är ättlingar till syskonen Berte och Torsten Sønsterud som föddes i slutet av 1600-talet. Vi är alltså tiomänningar. Tack vare den omfattande  släktforskning vi båda har gjort genom åren, så kunde vi direkt hitta vår gemensamma ana. I somras träffade jag vår nya släkting och han visade mig alla platser och gårdar där våra släktingar en gång bott. Det var så fantastiskt.

IMG_5955 (1)
Sorknes gård, Hedmark

 

Tack vare DNA-släktforskning har vi äntligen hittat farfars okände far

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Härjedalen, militärt, Okategoriserade, rallare, SläktforskningstipsLämna en kommentar

Min farfar Gustaf föddes 1915 i Glissjöberg, Jämtland, med anteckningen ”fader okänd”. Enligt många rykten som vi har hört genom åren så hette hans far ”Lustig” i efternamn och arbetade vid järnvägen när Sveg-Hedebanan byggdes. Enligt dessa rykten arbetade den okände fadern även som skrivare/kontorist, men det fanns ingen med namnet Lustig i Sveg med omnejd (i kyrkböckerna) vid den tiden då farfar blev till.

Tack vare DNA-släktforskning har vi nu äntligen hittat farfars okände far!

Det stämmer verkligen att farfars far arbetade som rallare när Sveg-Hedebanan byggdes. Han bodde en tid i Glissjöberg men flyttade sedan till Hede i Jämtland och kom där att bli kommunalnämndens ordförande, så det mesta av de rykten som vi har hört genom åren stämmer, då han också var en duktig administratör. Men han hette inte Lustig. Han hette Gustaf Westling.

IMG_6116
Farfar Gustaf arbetade som bevakningsman/tågpolis Foto: Privat

Liksom sin far valde även farfar Gustaf järnvägen som sin arbetsplats, där han arbetade som bevakningsman/militärpolis. Han flyttade till Göteborg på 1940-talet och kom att rota sig där. Farfar levde tillsammans med sin älskade maka Märta och sedan hon gick bort, tillsammans med en sambo. Han fick bara ett barn, min pappa.

När jag efter många års sökande äntligen lyckades hitta farfar 1996, hade vi ett långt telefonsamtal. Han var väldigt trevlig och berättade att han tyckte om att lösa korsord och gå långa promenader. Han lovade att komma och hälsa på sommaren därpå, men hörde tyvärr aldrig av sig. Genom DNA-test har vi nu äntligen hittat farfars okände far och har fått kontakt med nära släktingar på farfars sida.

Pål ”finne” i Västertorp

Den Av Helena Wijki övernaturligt, DNA-släktforskning, Okategoriserade, skogsfinnar, släktforskning2 kommentarer

1024px-Skuleberget
Skuleberget, Ångermanland Foto: Zejo

Det har berättats att fyra bröder – Anders, Påvel (Pål), Henrik och Måns, en höstdag året 1573 utvandrade från östfinska Savolax för att finna en bättre framtid. De landsteg i Härnösand lagom till den årliga korsmässomarknaden som började den 14 september samma år och mötte där en storbonde från Näs i Lännäsfjärden som erbjöd dem arbete vid ett sågbygge. De tre äldsta bröderna, Anders, Pål och Henrik tackade ja till anställning och kom att arbeta i Näs de följande tolv åren, medan den yngste brodern, Måns, fick en tjänst hos kyrkoherden Peder Olstaui i Nordanåker.

En försommarmorgon år 1585 begav sig de fyra bröderna till Västanfjäll, ett björn- och vargrikt skogsområde utmed Ångermanälven och Faxälven, som långt in på 1500-talet varit öde, förutom några samiska familjer som levde i området tillsammans med sina renhjordar. Dit styrde man kosan och hoppades på goda tider.

800px-Howlsnow
Foto: Retron

Brodern Pål valde att sätta bo vid en sluttande mo i närheten av en å, cirka 2 mil väster om Ytterlännäsbygden. Ett intilliggande berg uppkallades efter den finske nybyggaren och fick namnet ”Pålsberget”. Nybygget Västertorp kallades Länsitorpa. (Länsi/väster och torpa/gård, men osäkert om detta är sant).

Brodern Henrik började först att odla vid en liten tjärn i närheten av Västertorp och hans boställe fick namnet ”paska lampi hutta” (Lortträsksvedjan), men området där han odlade plågades av frost och låg alltför nära broderns Länsitorpa, så Henrik valde sedermera att flytta och istället anlägga Aborrsjöns nybygge (nuvarande Aborrsjön) under Ytterlännäs. Den äldste brodern Anders valde att sätta bo vid Graningesjön och den yngste brodern, Måns, slog sig ner sydväst om Knäsjön.

Abborrsjön, Filitjärn, Härsjön, Lamyra, Majaån, Västansjö och Västertorp kom att bli finska nybyggen i området. Byarna Forsed, Högsta och Mo var ödehemman vid tiden, som återupptogs av finnar.

Då området var väldigt öde och obefolkat innan de finska nybyggarbröderna valde att slå ner sina bopålar där, är de flesta som har sina rötter i området kring Ytterlännäs i Ångermanland ättlingar till de fyra bröderna och andra finska familjer som bebyggde området. Påvel (Pål) ”finne” är min fm mf fm mm fm ff mf f.

Om anfadern Pål finns tyvärr inte så mycket positivt nedtecknat. Det har berättats att han var en stridslysten, trollkunnig och bråkig typ. Under sin livstid låg han i fejder med många människor, bland annat med ”Västansjöfinnen” och de båda männen försökte mästra varandra med sin trolldomsförmåga. De ”stämde björn” på varandra och tog på så sätt mental kontroll över björnen och tvingade den att anfalla ovännens tamboskap.

 

Björnstämning var en form av ”svart” magi som endast återfinns i den skogsfinska föreställningsvärlden. Foto: Helena Bure Wijk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källor: Egen släktforskning, B. Hasselberg Graningesläkter

 

 

Fler DNA-matcher och bra verktyg

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, OkategoriseradeLämna en kommentar

Foto: Helena Bure Wijk

Om du redan har gjort DNA-test hos Family Tree DNA, Ancestry, 23andMe eller Living DNA så kan du skapa ett gratis konto hos My Heritage och ladda upp DNA där gratis och få fler DNA-matcher och värdefulla verktyg. Det är gratis att skapa kontot (samt släktträd med max 250 personer) men kostar 324 kronor per DNA-kit för att ”låsa upp” alla funktioner (engångskostnad). Man förbinder sig inte vid något abonnemang vilket är väldigt bra.

Gör så här:

1. Skapa ett gratis konto på My Heritage

2. Välj ”Ladda upp DNA”

3. Logga in på din DNA-sida (där du har gjort ditt DNA-test)

4. På Family Tree DNA – Välj Family Finder och sedan ”download raw data”

5. Välj ”ladda ned Build 37 Raw Data Concatenated”.

6. Efter några dagar är resultatet färdigt och du kan välja ”lås-upp-funktionen” som kostar 324 kronor. (Obs! 324 kronor för varje DNA-kit som du väljer att låsa upp)

 

Så mycket kostar DNA-testet

Den Av Helena Wijki DNA, DNA-släktforskning, DNA-test, Släktforskningstips, Släktforskningsverktyg26 kommentarer

I det här inlägget ska jag berätta lite mer om DNA-test, vad det kostar på de olika företagen samt vad man bör tänka på innan man beställer testet. Det finns flera olika DNA-test att välja på men idag ska jag berätta om det mest populära testet, det autosomala DNA-test som bland andra företagen Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage erbjuder.

Att göra DNA-test har blivit alltmer populärt på senare år. Genom ett DNA-test får du möjlighet att verifiera din ”pappersforskning”, får många nya DNA-släktingar som ”matcher” och därmed hundratals nya släktgåtor att reda ut. Genom de ”etnicitetsuppskattningar” som ingår i testet kan du även få en liten vägvisare om var i världen du har dina genetiska rötter. Jag gjorde DNA-test för några år sedan och i dagsläget är vi ett tiotal nära släktingar som har valt att göra DNA-test.

Autosomalt DNA-test – dina rötter på både pappas och mammas sida

Det autosomala DNA-testet ger dig många DNA-matcher. Dessa personer presenteras i en lista som uppdateras vartefter. Dina DNA-matcher är nu levande släktingar, som är släkt med dig på din pappas eller din mammas sida, 4-6 (ofta ännu längre tillbaka) generationer tillbaka i tiden. Kontaktuppgifter till dina nya DNA-kusiner finns också (om de har valt att visa denna information).

Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av.  Viktigt att tänka på om ni är flera personer som ska göra DNA-test är att ni inte kommer att se varandra som DNA-matcher om ni väljer att låta testa er på olika företag. Bäst är därför att välja ett företag som passar era behov och plånbok och så gör era tester där. Om ni har gjort DNA-test på olika företag så kan ni ladda upp resultaten, helt gratis, på Gedmatch som erbjuder bra verktyg, bland annat för att mer exakt se varifrån i världen man härstammar.

Med testresultatet följer även en funktion som ger dig en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”. Resultatet ska tas med en stor nypa salt. Testpersonens DNA jämförs med små referensgrupper och kan ge missvisande resultat.

Så mycket kostar DNA-testen och detta ingår i priset:

Family Tree DNA är det företag där flest svenskar har låtit DNA-testa sig. Det autosomala DNA-testet heter Family Finder och kostar ca 752 kronor men företaget erbjuder flera gånger per år kraftigt rabatterade priser.

Nya DNA-matcher kommer att presenteras på din personliga DNA-sida, någon/några gånger per vecka de närmaste 25 åren. Med testresultatet följer även funktionen ”My Origins” som ger en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”, eller ”ethnic makeup” som man kallar det, samt ”Ancient Origins” där man jämför ditt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits. Ancient DNA erbjuds endast av Family Tree DNA. Det pris du betalar för ditt DNA-test är en engångskostnad och inga andra kostnader tillkommer för att använda de olika funktionerna och verktygen som medföljer testet.
Pris: ca 752 kronor

My Heritage erbjuder ett liknande autosomalt DNA-test som kostar 810 kronor. Just nu är det rabatt och testet kostar 610 kronor. Även med testet My Heritage DNA får du DNA-matcher och uppskattat etnicitet. Man erbjuder även användare att kostnadsfritt ladda upp sina DNA-test, som har gjorts via andra företag. Om man nappar på detta erbjudande får man en lista med DNA-matcher men sedan kommer man inte så mycket längre. För att se etnicitetsuppskattning, kromosomläsare, se DNA-matchernas släktträd etc. så kostar det 324 kronor. (engångskostnad)
Pris: 820 kronor
Obs! Att ”låsa upp” uppladdade DNA-kit för att se etnicitetsberälning, kontakta DNA-matcher etc. kostar 324 kronor per uppladdat DNA-kit. 

Ancestry erbjuder ett autosomalt DNA-test som heter Ancstry DNA. Med testresultatet följer uppgifter om ditt etniska ursprung samt en lista med DNA-matcher.
Pris: ca 1210 kronor

Måns Michelsson ”finne”

Den Av Helena Wijki Ångermanland, Brott och straff, DNA-släktforskning, Häxor, Jämtland, skogsfinnar, släktforskningLämna en kommentar

 

Foto: Helena Bure Wijk

Prästen och släkttecknaren Bertil Hasselberg beskrev sydvästra Ångermanland och norra Medelpad som öde, ända fram till mitten av 1500-talet. Inom detta område återfinns socknarna Graninge, Viksjö, delar av Sollefteå, Ytterlännäs och Gudmundrå. Hasselberg skrev: ”Hit kommo åtskilliga finnar och byggde hem i ödemarken under den stora finska invasionen till Sverige, som pågick i slutet av 1500-talet och hela 1600-talet”.

Hasselberg har antecknat att det år 1592 fanns tre finska nybyggar-familjer bosatta i Västergraninge, i Ytterlännäs, Ångermanland – Henrik Henriksson ”finne”, Sigfrid Persson ”finne” samt Måns Michelsson ”finne”. Familjerna bebodde gårdarna Gammelgården, Böle och Wojen, men jorden var inte så noga skiftad och namnen på gårdarna växlar på ett förbryllande sätt. Hasselberg tänkte därför att det ursprungligen kan ha kommit en grupp finnar till platsen, som slog sig ned och arbetade där och som var ägare till en och samma gård.

Bråk och stridigheter

Hur det var med ägarförhållandena vet vi inte riktigt, men inbördes stridigheter tycks ha uppstått ganska snart inom den finska gruppen. Redan år 1610 var Måns ”finne” tvungen att skaffa skyddsbrev från kungen, mot sin svåger Sigfrid ”finne”, för att över huvud taget kunna bo kvar på gården. Att släktingarna Sigfrid och Måns avskydde varandra framgår med all tydlighet av domböckerna. Vid Sollefteå ting år 1607 dömdes Måns för att ha skadat sin svåger. Domen blev 20 marks böter för ett ”fullsår” mot Sigfrid samt 3 mark för ”en blånad”. Sigfrid dömdes för ”två blånader mot Måns, till böter om 6 mark”.

Tiden gick och familjefriden fortsatte att lysa med sin frånvaro. Två år senare tvingades nämligen Måns att böta 6 mark för att han slagit Sigfrid och orsakat honom två blånader. Sigfrid dömdes samtidigt till 3 marks böter för att han inte inkommit med sitt kyrkotionde i tid. Några år senare, år 1612 hade våldet trappats upp ytterligare och Sigfrid dömdes till 20 marks böter, då han ”slagit Måns finne, ett knivslag och en blånad”.

Vanvördig och talar med swärord

Inte heller nybyggarnas söner tycks ha kommit så särskilt bra överens med släkt och grannar. Olof Månsson f.1597 (min ana), son till Måns ”finne”, hamnade i bråk med bönderna i Jämtland och anklagades för att ha svedjat över ”landamäret”, samt för att vara vanvördig och ha dåligt uppförande. Rätten antecknade: ”Talar med swärord och pockande”. Även Olofs bror, Lars, anklagades för dåligt uppförande år 1635 och dömdes ”för försmädliga ord mot lagläsare och tolvmän. Bötar 76 mark och får sitta en vecka i kistan och spisa vatten och bröd”.

Olof Månsson anklagades flera gånger för att ha ”huggit och sått rågsvedjor” på annans mark men han blev med tiden landstingsman och flyttade till Nordsjö i Långsele där han bland annat var nämndeman. Olof tycks ha levt ett fridsamt liv på äldre dagar men han trätade  en del med kyrkoherden Laurentius Noraeus i Sollefteå angående ”förmenta präststommar” i Långsele.

Trolldomsanklagelser 

Olof Månsson f. 1597 gifte sig två gånger – första äktenskapen med okänd hustru som avled i ung ålder. Olofs andra hustru, Dordi Michelsdotter var född 1614 och var dotter till Michel Kristoffersson Brase (”Bras-Mickel”), en finsk fjärdingsman och bonde i Långsele. Dordi anklagades för trolldom och Blåkullafärd 1674 och dömdes till kyrkoplikt under fyra söndagar: ”Hustru Dordi, Olof Månssons, i Nordsjö, 50 åhr gammall, förehades hwilken af flickan Maria är angifwen rijdite på een koo till Blåkulla och tillspordes derom”. Även parets dotter Anna f. 1646 anklagades för trolldom men friades. Dordi Michelsdotters syster, ”Bras-Anna” anklagades också för trolldom och dömdes till 120 piskrapp.

Vittnade för de döda

År 1654 blev tre finnar mördade av en man som hette Jon Olofsson och dennes båda söner i Ragunda, Jämtland. Jon dömdes och halshöggs för morden år 1655. Anfadern Olof Månsson uppträdde under rättegången som målsägare för Mats Matsson från Östergraninge, en av de tre mördade finnarna. Målsägarna medgav inför rätten att ”de döda sig själva förränt och gåvo sig till freds med 90 riksdaler i förlikning, varjämte de förklarade sig icke stå efter mördarnas liv”. Man menade således att de mördade personerna själva meddelat att de var nöjda om gärningsmännen betalade 90 riksdaler i förlikning. Man skulle därmed inte kräva hämnd och döda dem.

Foto: Helena Bure Wijk


Finska nybyggare från Savolax och Österbotten

Många av de finska nybyggare som kom till Ångermanland under 15- och 1600-talet härstammade från östfinska Savolax, men det kom även nybyggare från andra områden. Somliga nybyggare hade flytt oroligheter i finska Österbotten där klubbekriget, bestående av en rad bondeuppror, pågick åren 1596 – 1597. De finska bönderna levde i svår fattigdom och svält på grund av flera missväxtår, men adeln krävde dem ändå på skatt. När bönderna reste sig upp mot adeln i protest slogs upproret ned brutalt av kung Sigismund.  Många bönder tog till flykten, undan krig och misär. Det verkar som om anfadern Måns Michelsson ”finne” hade sina rötter i finska Österbotten.

Från finska Österbotten kom även anfadern Jon Jonsson som slog sig ned i Härjedalen med sin familj och gav upphov till den släktgren som kallades ”Rems-släkten”. Här kan du läsa mer om honom.

Genom det DNA-test jag har gjort i släktforskningssyfte fick jag nyligen kontakt med en släkting som också härstammar från anfadern Måns Michelsson ”finne”. Det är så fantastiskt att vi idag, tack vare DNA kan få kontakt med nu levande släktingar och hitta det gemensamma släktskapet till anfäder- och mödrar som levde nio generationer (och ännu längre) tillbaka.

 

Källor: Bertil Hasselberg, Graningesläkter, Björn Espell, Richard Gothe, Fornvårdaren I, Thord Bylund och egen forskning

En liten guide till Gedmatch

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Släktforskningstips, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

Gedmatch har många bra verktyg för DNA-släktforskning och alla är gratis att använda. I det här inlägget kommer jag att ta upp några av dem.

När du har skapat ett konto på Gedmatch kan du enkelt ladda upp ditt DNA-resultat genom att hämta det från den från din personliga DNA-sida som du har på Family Tree DNA, My Heritage, Ancestry etc. Här finns en guide som visar hur du gör.

Många nya DNA-matcher

Genom att ladda upp ditt DNA-resultat på Gedmatch kommer du att få många nya DNA-matcher som har låtit DNA-testa sig på de olika företagen. Du får även möjlighet att lägga in ditt eget släktträd och se dina DNA-matchers, om de har lagt ut släktträd. För varje DNA-match finns även en beräkning om avståndet till de gemensamma anorna.

Den här DNA-matchen och jag har en gemensam ana ungefär tre generationer tillbaka, enligt Gedmatch.

 

Är dina föräldrar släkt med varandra?

Verktyget ”Are your parents related?” låter dig veta om dina föräldrar är släkt med varandra. Du behöver inte ladda upp deras DNA, det räcker att ditt DNA finns inlagt i databasen. Jag gjorde testet som visar att pappa och mamma inte är släkt med varandra.

Mina föräldrar delar inga gemensamma DNA-segment och är inte släkt med varandra.

Etnicitetsberäkning

Gedmatch har många olika verktyg för etnicitetsberäkning där ditt DNA jämförs med populationer över hela världen. Om man genom DNA-testet har fått veta att man huvudsakligen härstammar från Europa kan man välja verktyget Eurogenes för att få en fördjupad kunskap. All ”etnicitets-beräkning” bör tas med en stor nypa salt, men det kan vara roligt att se hur de olika DNA-testerna överensstämmer med varandra. Om man har judiska anor kan man välja Jtest för att få veta mer. Dodecat är ett annat verktyg som passar om du vet att du har rötter i Asien, Afrika och/eller Europa. World9 passar oavsett varifrån du härstammar i världen och här jämförs ditt DNA med  nio populationer i världen. Prova dig fram.

Genom den funktion som kallas ”oracle” kommer testet att gissa ditt ursprung genom att lista olika populationer. ”Oracle 4” är samma sak, men här listar testet flera kombinationer. Ju högre upp på listan, desto mer sannolik kombination, enligt testet.

Verktyget Eurogenes K36 gissar att jag är svensk…eller tysk, väst-finsk, dansk, svensk-samisk (1 population), eller 50% brittisk och 50% estnisk (2 populationer).

Min DNA-mix består av större ”tårtbitar” fennoskandiskt (Skandinaviska halvön) och nordsjö-DNA, följt av mindre ”tårtbitar” med centraleuropeiskt och östeuropeiskt DNA bland annat.

 

Forntida DNA

Gedmatch har även olika verktyg för att beräkna forntida DNA där det uppladdade DNA-resultatet jämförs med olika fynd (kvarlevor) som gjorts runtom i världen samt jämförelser med forntida populationer som kan ge en fingervisning om vad som döljer sig i våra rötter. Själv insåg jag förfärat att jag till över 80% är en gammal grottmänniska i grund och botten 🙂

Jag – en grottmänniska 🙂 57,41% västeuropeisk jägare/samlare (WHG), 23,75% jägare/samlare från Kaukasus (CHG) och 18,84% stenålders-jordbrukare (ENF)

 

Illustration: Helena Wijk

Här kan du läsa mer om Gedmatch i ett tidigare inlägg

Gedmatch – ett bra verktyg för oss som DNA-släktforskar

Den Av Helena Wijki DNA, DNA-släktforskning, DNA-test, släktforskning, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

Foto: Helena Bure Wijk

Gedmatch är en kostnadsfri och oberoende databas där man kan ladda upp sitt DNA-resultat, oavsett vilket företag man har låtit testa sig hos. På så sätt får man många nya möjligheter att hitta sina anor genom alla de DNA-matcher som man får via Gedmatch. Genom Gedmatch får man även fri tillgång till flera andra verktyg som kan vara värdefulla i släktforskningen.

Möjlighet att lösa brott genom DNA

Om du redan har, eller funderar på att skapa ett konto på Gedmatch så är det viktigt att veta att polisen nyligen har fått utökade befogenheter när det gäller DNA för att lösa brott. De stora DNA-databaserna hos företag som Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage är skyddade, men Gedmach är en frivillig och öppen DNA-databas där polisen nu har möjlighet att göra sökningar, men endast i de fall där kontoinnehavaren själv har godkänt detta.

Gedmatch har gått ut med information om detta till alla sina användare. Man har möjlighet att välja samtycke till att vara öppen för sökningar genom LE (law enforcement): ”On May 18, GEDmatch changed its rules relating to matches with kits uploaded by representatives of Law Enforcement. All previously existing DNA kits in the GEDmatch database were set to ‘opt-out’ of these comparisons. This change affects searches for unknown bodies and violent crimes. If you wish to include your kit in these searches, you need to click on the ‘Police’ icon to the right of your kit number on this page”.

Alla användarkonton är ”förbockade” att inte vara sökbara för polisen. Man använder tjänsten för släktforskning, precis som tidigare. Om man vill att DNA ska bli sökbart för polisen behöver man aktivt välja ”opt-in”. Både nya och gamla användare får vid inloggning möjlighet att välja det alternativ som passar bäst. Personligen tycker jag att det är bra att man nu har möjlighet att lösa grova brott med hjälp av DNA, till hjälp för brottsoffer och deras anhöriga och jag har därför givit mitt samtycke till att vara ”opt-in” för polisens sökningar.

Gedmatch är ett riktigt bra verktyg för oss som DNA-släktforskar. I nästa inlägg ska jag berätta mer om de olika verktyg som du kan använda helt gratis som Gedmatch-användare.

Här kan du skapa ditt konto på Gedmatch.

Foto: Helena Bure Wijk

I väntan på DNA-resultatet

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, släktforskning, Släktforskningsverktyg2 kommentarer

När du har beställt DNA-test från Family Tree DNA får du snart dina inloggningsuppgifter (Kitnumber och password) med e-post. Med dessa uppgifter kan du redan nu logga in på din personliga sida.

Om du inte vill visa ditt riktiga namn kan du exempelvis välja att bara skriva dina initialer eller ett smeknamn. Självklart är det roligare för dina kommande DNA-kusiner att se ditt riktiga namn, men du väljer själv vad som känns bäst för dig.

Under fliken Privacy&Sharing väljer du vilka som ska kunna se ditt DNA-resultat och ditt släktträd (om du väljer att ha ett sådant). Man kan välja att vara synlig för DNA-matcher på alla nivåer, på långt håll, nära håll eller för ingen alls men viktigt att veta är att om du väljer inställningen ”none” så får du själv inte heller se dina DNA-matcher. Jag har valt inställningen ”all levels” men det är en smaksak. Huvudsaken är att man själv känner sig bekväm.

Eftersom DNA-testet kommer att ge nya DNA-matcher under de kommande 25 åren, är det även viktigt att vi funderar ut vem som ska ansvara för DNA-sidan om vi ”faller ifrån”. Namn och adress på denna person kan med fördel skrivas in under fliken ”Beneficiary information”, så behöver vi inte fundera mer på det 🙂

Här kan du välja hur mycket du vill dela av ditt DNA-resultat, ändra lösenord och mycket mer.

Ett släktträd, åtminstone några generationer bakåt i tiden, är en ovärderlig hjälp när du och dina kommande DNA-matcher söker efter gemensamma anor. Under fliken ”my Family Tree” kan du skriva in de anfäder- och mödrar som du känner till, eller ladda upp befintligt släktträd som GEDCOM. Du kan även lägga in bilder och annan information.

Det är enkelt att bygga släktträd på Family Tree DNA och några generationer bakåt i tiden kan underlätta enormt mycket för dig och dina kommande DNA-matcher, när ni ska finna era gemensamma ”nämnare”.

 

Läs mer om DNA-test här

Att göra DNA-test är inte svårt

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

DNA-testet Family Finder är ett så kallat autosomalt test som ger dig DNA-matcher, nu levande släktingar, som är släkt med dig på både din pappas och din mammas sida, 4-6 (ofta ännu längre tillbaka) generationer tillbaka i tiden.
Family Finder beställs och betalas enkelt med kort via hemsidan Family Tree DNA. Då priserna anges i amerikanska dollar är det bra att ha en valutaomvandlare till hands, exempelvis Valuta.se. Family Tree DNA har sitt huvudkontor i USA och hemsidan är engelskspråkig, men låt dig inte skrämmas av det. Googles kostnadsfria översättningstjänst är en bra hjälp. Du kan enkelt kopiera och klistra in text i översättningsprogrammet.

När du har beställt ditt DNA-test får du strax en bekräftelse på beställningen samt ett personligt ”Kit-nummer” och lösenord skickat till den e-postadress som du har uppgivit. Den personliga DNA-sidan kan du med fördel bekanta dig med i god tid innan ditt resultat har kommit. Där kan du bland annat ställa in sekretess och välja hur mycket/hur lite du vill visa av dig själv för andra DNA-släktforskare. Om du inte vill att ditt namn ska stå kan du välja att skriva bara förnamn, ett smeknamn eller bara dina initialer. För dina DNA-matcher är det förstås roligt att få veta lite mer om dig än bara initialer, men genom att ”klicka” på din profil kan de kontakta dig via e-post.

Att fylla i några generationer bakåt i ditt personliga släktträd (Family Tree) på din DNA-sida underlättar väldigt mycket för dig och dina kommande DNA-kusiner när ni tillsammans ska ”klura ut” hur ni är släkt.

Så gör du själva DNA-testet:

Efter att beställning och betalning är gjord kommer du efter någon/några veckor att få ditt DNA-testkit i brevlådan. Testkitet innehåller välkomstbrev, instruktioner (med bilder), föradresserat vadderat returkuvert, ett dokument med ditt kitnummer, två sterila ”tops” samt två provrör med konserveringsvätska.

Testet görs med fördel på morgonen innan du har ätit och borstat tänderna. (Det måste ha förflutit 4 timmar sedan du åt mat senast). Tag ut den ena ”topsen” (svabben) och gnugga lätt på insidan av ena kinden. Gnugga inte för hårt så att det börjar blöda. Placera sedan testpinnen i behållaren och ”bryt” av pinnen (det knäpper till när den är av). Skruva sedan på locket och upprepa samma procedur med den andra ”pinnen”.
Glöm inte att underteckna det gröna dokumentet med ditt namn och kryssa i.
Sedan är det bara att placera allt i kuvertet, köpa porto (ca 20-30 kronor) och lägga kuvertet på postlådan. Jag brukar gå in på Pressbyrån eller annan butik och be dem hjälpa mig med vägning och porto, samt en liten röd ”Airmail-lapp”.

Med ett DNA-test får du kontakt med nya, härliga släktingar och får möjlighet att verifiera din ”pappersforskning” Teckning: Helena Bure Wijk

 

DNA berättar mer om vårt ursprung

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, släktforskning, SläktforskningsverktygLämna en kommentar

rajag
Mor och dotter med rötter i olika delar av världen

När man bestämmer sig för att göra ett DNA-test så öppnar sig en ny spännande värld. Genom DNA-släktforskning får du möjlighet att verifiera ”pappersforskningen”, får många nya DNA-släktingar som ”matcher” och därmed hundratals nya släktgåtor att reda ut. Genom de ”etnicitetsuppskattningar” som de olika företagen erbjuder kan du även få en vägvisare om var i världen du har dina genetiska rötter.

När man väljer att göra DNA-testet ”Family Finder” genom företaget Family Tree DNA får man veta sin genetiska ”mix” genom det verktyg som heter ”My Origins”. ”Family Finder” är ett så kallat autosomalt DNA-test som kartlägger arvsmassan på både mammas och pappas sida och som matchar ditt DNA med nu levande släktingar på båda föräldrars sidor.

All etnicitetsuppskattning bör tas med en stor nypa salt eftersom DNA-företagen jämför ditt DNA med relativt små referensgrupper från olika populationer, men ju fler som väljer att DNA-testa sig, desto mer exakt kommer uppskattningen att bli.

Jag har alla mina anor i Europa men min dotters pappa har sina rötter i Argentina och Bolivia. Enligt DNA-testet är jag 100% europé och 82% skandinav och min dotter är 72% europé och endast 10% skandinav. Enligt DNA-testet har jag 10% av mina gener i Finland och 6% i Östra Europa (vilket stämmer väl överens med min släktforskning). Min dotter har lustigt nog hela 10% Finland enligt testet. Finskt och svensk DNA skiljer sig markant åt. Det finska härrör inte från Skandinavien utan från södra Asien.

När man väl har fått sitt DNA-resultat kan man ladda upp det helt gratis på Gedmatch som erbjuder fantastiska verktyg, bland annat för att mer exakt se varifrån i världen man härstammar. Mitt DNA tycks vara en blandning av Norge, Ryssland och Skottland.

Jag är en finsk-norsk skotte enligt testet 🙂

Min dotters farfar hade sina genetiska rötter hos ursprungsbefolkningen som lever i Bolivia och hennes DNA påvisar detta i Gedmatch. Min flicka bär i sin arvsmassa bland annat rötter i Karitiana, en indiansk befolkning som nu lever i Brasiliens regnskogar. (En genetisk studie visade 2015 att Karitiana-folket är släkt med de människor som bor på Andamanöarna i Indiska oceanen, Australien och Papua Nya Guinea).
Hon har även rötter i den nordamerikanska folkgruppen Pima (Akimel O`odham) som själva kallar sig ”flodfolket”, Miwok-indianerna i norra Kalifornien, Wixáritari i Mexiko, Cochimi och Mixtec ”molnfolket” i Mexiko.

Mixtec, molnfolket lever i Mexico. Bild: Wikipedia

 

Stamkort och militära handlingar kan vara en riktig skatt för oss släktforskare

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning, militärt, släktforskning, Släktforskningsverktyg, upplandLämna en kommentar

Stamkort är dokument som utfärdas för personer som har gjort värnplikt och/eller tjänstgjort inom försvaret. På stamkortet finns bland annat information om tid för tjänstgöring, var den är gjord, utbildningar, befordringar, bestraffningar och mycket mer. Stamkortet finns arkiverat på den ort där personen bodde då han avslutade sin militära bana eller gick i pension. Om du har svårt att hitta stamkortet på egen hand finns möjlighet att få hjälp av Riksarkivet.

Min morfar, Ulrik Ivar föddes 1901 i Bladåker, Uppland, som ”oäkta” son till mjölkerskan Augusta Charlotta Bure. Charlotta fick fem barn men förblev ogift. Någon gång kring sekelskiftet 1900 valde hon att byta namn och kallade sig därefter Svensson. Varför vet vi inte. Någon anfader med namnet Sven finns inte i Charlottas släktträd.

Kyrkböckerna avslöjar ingenting om fadern till Charlottas barn men jämförande DNA-test som vi har gjort mellan söner till hennes yngsta och äldsta barn har visat att det är samme far till alla barn. I mer än trettio år har jag sökt efter morfars och hans syskons okände far och tack vare morfars militära handlingar, tror jag att vi äntligen har hittat honom.

Stamkortet berättar att morfar gick rekrytutbildning, hovslagarskola och vice korpral-utbildning.

Efter utbildningen blev morfar anställd som militär i Uppsala och arbetade där fram till 1927, när han fick anställning som hovslagare och valde att avsluta sin militära bana. För att trivas inom det militära bör man helst inte ha svårigheter med att lyda order. Det hade min morfar. Morfar arbetade väldigt hårt och var duktig, men han hade svårt att ta order från andra.

En dokumenterad händelse under morfars utbildningstid i början av 1922 väckte min nyfikenhet. Vid en övning befallde löjtnant E. Nilsson att morfar skulle springa, men han vägrade. Trots upprepade befallningar om språngmarsch, vägrade volontär 512 Svensson. Han gick några steg, sakta för att sedan stanna upp helt, vilket gjorde löjtnant Nilsson ursinnig. Morfar dömdes för olydnad och fick sitta åtta dagar i arrest.
När han fördes ut från arresten av furir Lagerström frågade denne om morfar inte tyckte att det hela var tråkigt, varpå morfar svarade: ”Det gör detsamma”.

Det var då jag upptäckte att stamkort och militära dokument kan vara en fantastisk skatt för oss som släktforskar. Förutom förhör, vittnesmål, erkännande, beslut m.m. från mars 1922 då morfar gjorde sig skyldig till olydnad, så har man även antecknat ”levnadsförhållanden”. Där står min morfars namn, födelsedata samt båda föräldrarnas namn!

Äntligen har vi fått veta vad barnafadern hette! ”Fader: Karl Svensson, jordbruksarbetare, död” Fadern var således död 1922.

Mycket riktigt visade det sig att det fanns en gift man som hette Karl Svensson i Bladåker vid tiden då Charlotta och hennes barn levde där. Karl bodde med sin familj på en gård, alldeles i närheten. Han utbildade sig först vid en jordbruksskola och blev sedan förvaltare på gården. Han gick bort hastigt i juli 1915. Några månader senare födde morfars mamma sitt sista barn.

Morfar Ulrik Ivar Foto: Helena Bure Wijk

 

 

DNA-släktforskning

Den Av Helena Wijki DNA-släktforskning4 kommentarer

Deoxiribonukleinsyra (DNA) är det kemiska ämne som bär vår genetiska information. På senare tid har många släktforskare, även jag, valt att göra DNA-test i släktforskningssyfte. Det finns flera olika företag som erbjuder DNA-tester till varierande priser. Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av. Jag rekommenderar Family Tree DNA, som är det företag där flest svenskar har låtit testa sig.

Family Tree DNA erbjuder en mängd olika tester för att spåra DNA på fädernet (Y-DNA) och på mödernet (Mitokondrie DNA) samt för att knyta kontakt med släktingar. Man erbjuder även ett autosomalt DNA-test där du får veta mer om ditt ursprung samt blir ”matchad” med många levande DNA-”kusiner” på både pappas och mammas sida. Detta test heter Family Finder.

IMG_5053
Ett DNA-test görs genom ”topsning” av kindernas insidor. Det dröjer cirka 5 veckor innan resultatet kommer.

Med testresultatet följer även funktionen ”My Origins” som ger en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”, eller ”ethnic makeup” som man kallar det, samt ”Ancient Origins” där man jämför ditt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits. Företaget My Heritage, som också erbjuder DNA-tester har en liknande funktion i sina test, men där kallas den ”din etnicitetsuppskattning”.

Både Family Tree DNA:s ”My Origins” och My Heritages ”Din etnicitetsuppskattning” ska tas med en stor nypa salt. Testpersonens DNA jämförs med små referensgrupper och kan ge missvisande resultat. Det är t.e.x. mycket svårt att avgöra vad som är ryskt/finskt/baltiskt. Så är jag t.ex. 100 % europé enligt de båda testföretagen. Jag är cirka 80 % skandinav enligt båda testerna, men enligt My Heritage är jag 16,3 % finsk och 3,6 % baltisk. Enligt Family Tree DNA är jag 12 % finsk och 6 % östeuropé. Men sammantaget ger väl de båda resultaten en liten, liten vink om min genetiska blandning. Efter många års släktforskning vet jag att det finns många ”skogsfinnar” från Östfinska Savolax i släkten, liksom baltiska anor, från Estland och Lettland, samt ryska anor, från Novgorod.

myheritage
Här är min ”etnicitetsuppskattning” enligt My Heritage.

Den mest värdefulla funktionen i Family Tree DNA:s test ”Family Finder” är den som heter ”matches” och som låter oss lära känna levande släktingar på båda föräldrarnas sidor. Jag har genom mitt test fått drygt 1800 DNA-matcher. Än så länge har jag bara lyckats ”klura ut” släktskapet till ett trettiotal personer. Men tack vare DNA-testet har jag fått kontakt med nya, härliga släktingar och i somras träffade jag för första gången en DNA-kusin i Norge. Vi är tiomänningar och hittade varandra genom Family Tree DNA.

norge
Härifrån kommer en stor del av mitt DNA enligt ”My Origins”, Family Tree DNA.