Namnskick i äldre tider

Hamrångers_kyrka
Gården ”Vi” (stavades förr ”Wij”) låg en gång i tiden på den plats där Bergby nu ligger i Hamrånge, Gävle. Bygdens båtsmän fick efternamnet ”Wijk” av ortsnamnet.

Patronymikon anger bärarens fars namn och har använts i Sverige i hundratals år. Om pappa hette Anders så fick barnen automatiskt namnet Andersson eller Andersdotter. ”Son-namnen” stannade kvar länge inom bondefamiljerna. Torpare valde gärna naturnära efternamn som slutade med ”-kvist” eller ”-gren”. Björk, Lindgren, Malmgren och Sundgren är några av tusentals namn som har hämtats från naturen. Människor som bodde sjönära tog gärna sina namn från sin välkända miljö, exempelvis Sjökvist, Söderman och Sjölin.

IMG_1908

Soldaternas och båtsmännens namn anspelade på geografisk härkomst (ortsnamn) som exempelvis namnet Bure som är ett gammalt ryttarnamn från Knutby i Uppland och namnet Wijk som härrör från byn Vi i Hamrånge (I äldre tider var stavningen Wij). Soldatnamnen kunde även anspela på personliga egenskaper som namnen Trygg, Snygg, Stolt och Glad.

Jag har flera släktgrenar där man valde ändelse på efternamnet utifrån sitt yrke när man ”sadlade om”. Bergsbrytaren Dahlberg i Kolmården hade en far som var torpare och hade namnet Dahlgren. En annan anfader som hette Fogelberg kallade sig Fogelström när han blev laxfiskare i Norrköping år 1755. På den tiden var det inte lika strängt vad gäller namnbyten men 1903 kom den nya namnlagen då alla Sveriges efternamn ”frystes”. Den som hette Andersson eller Fogelberg, just det året kom att heta det livet ut, liksom hans barn. De ”oäkta” barnen som var födda utom äktenskap tillfrågades och kunde (om pappan hade erkänt faderskapet) ta hans patronymikon eller släktnamn. De släktnamn vi bär idag kom till genom nya namnlagen.

Lars Wijk f. 1857 i Hamrånge var Häckelsängs siste båtsman. Även hans far var båtsman och hette Wijk efter byn Vi (stavades Wij i äldre tider).

Ryttartorpet

Johan Eriksson föddes år 1790 på gården Burvik i Knutby, Uppland. Han var min morfars mormors farfar. Förr i tiden var det den äldste sonen som fick ta över släktgården och Burvik togs därför över av den äldste brodern, Anders. Johan fick skaffa försörjning på annat håll. Han valde att bli ryttare och dragon. Vid anställningens början år 1813, fick han namnet Bure. Dragoner var infanterisoldater som förflyttade sig med häst, men som stred till fots.

Svenska_dragonuniformer,_Nordisk_familjebok
Svenska dragoner från sent 1600- till 1900-talet. Bild: Nordisk familjebok 1907

Soldaternas namn hade ofta anknytning till det geografiska område där man verkade, men namnen kunde också anspela på mer personliga attribut, som exempelvis soldatnamnen ”Stark”, ”Munter” och ”Glad” gör. Johan Bure fick ett ryttarnamn som var kopplat till gården Burvik och till det rusteri där han var anställd. Burvik hette ursprungligen Yla, men fick sitt nuvarande namn på 1600-talet när Jonas Bure från Skellefteå köpte gården.

Johan gifte sig med soldatdottern Ulrica Stark och paret flyttade in i dragontorpet Svanbol i Knutby.

Ryttartorpet var ett så kallat ”dubbeltorp” som hyste två familjer och byggdes på 1600-talet. Foto: Helena Wijk

Det var svåra tider och livet som soldat och soldathustru var ingen dans på rosor.  Paret fick många barn tillsammans men endast några få nådde vuxen ålder. Johan var anställd som dragon och ryttare vid Livregementets dragoner under de kommande 31 åren och han slutade sitt yrkesliv med betyget ”tjänt berömligt”. Han avled 1858.  ”Askedade dragonen och Häradstjänaren Jan Bure 68 år, 3 månader och 3 dagar”.

Torpet Svanbol kom därefter att hysa andra dragoner, som fick samma efternamn som föregångaren. Huset, som var i mycket dåligt skick genomgick flera renoveringar under senare delen av 1800-talet. Det var bland annat hål i väggar och spisen var otät med ohälsosam rök i bostaden som resultat. Dessutom var fähuset fallfärdigt. I slutet av 1800-talet fick torpet, som tidigare hade varit naturfärgat, sin nuvarande röda färg.

Foto: Privat

För några år sedan fick jag kontakt med husets nuvarande ägare. Familjen har lagt ner många hundratals arbetstimmar på varsam renovering för att återställa det gamla torpet till ursprungligt skick. Att torpet var väldigt ohälsosamt kallt och dragigt när Johan och Ulrica bodde där, det framgår av Krigsarkivets handlingar då man genomförde besiktningar. De nuvarande ägarna har hittat människohår som har använts för att täta de dragiga fönstren. Kanske försökte Ulrica förtvivlat att täta fönstren med sitt hår, för att barnen skulle överleva? Men endast fyra av de elva barnen överlevde till vuxen ålder.
De nuvarande ägarna har även hittat vitlöksplantor intill torpet. Vitlök har använts sedan tusentals år tillbaka för att bota förkylningssjukdomar och har även använts som beskydd,  för att hålla onda krafter borta.

Det gamla torpet vårdas idag ömt av nuvarande ägaren. Foto: Privat