Charlotta 1876 – 1953

Den 5 januari, 202528 april, 2025 Av Helena Wijki OkategoriseradeLämna en kommentar

Jag trodde på ett liv tillsammans med honom men jag ska aldrig någonsin lita på en man igen. Om jag får fler barn, ska jag fostra dem själv.

Charlotta Bure, 1896

Hon hette Charlotta Bure och föddes 1876 i Trädgårdstorp på Norrgarns ägor i Bladåker, Knutby. Under sin livstid kom hon att föda sex barn, men förblev ogift. Som ogift mor var Charlotta föraktad i bygden, trots att hon var strävsam och ordentlig. Hon förlorade sin heder, men valde trots det att gå rakryggad genom livet. När hon lämnade jordelivet saknades hennes efternamn på gravstenen, där stod endast ”Charlotta 1876–1953”.

Charlotta med söndervärkta händer
efter många år som mjölkerska.

Trädgårdstorp
Den lilla flickan Charlotta föddes en kall novemberdag 1876 i torpet Trädgårdstorp där hennes mamma, Ulrica Bure, var piga hos torparen Jan Erik Ersson och hans hustru Matilda. Det dröjde inte många dagar innan pigan fick sluta sin tjänst hos familjen. Tillsammans med dottern flyttade hon hem till sina föräldrar, soldaten Johan Peter Bure och hans hustru som bodde i soldattorp nr. 76 på Norrgarns ägor. Norrgarns herrgård var på den tiden en blomstrande gård och tjänstefolket bodde i torpen på godsets ägor. Soldatparet Bure var strävsamma och kyrkliga och fick därför anteckningen ”oklanderlig frejd” i församlingsboken.

Något oklanderligt leverne hade dock inte deras dotter Ulrica, från den dagen då hon födde sin dotter. Som ogift mor i ett litet samhälle var man ”körd”. Ingen ville ha en sköka som piga och därför förvisades de ogifta mödrarna till ladugården där de i stället fick tjäna som mjölkpigor. Att barnafadern förmodligen var gift gjorde det hela ännu värre. De ärbara, gifta fruarna visste ju inte om det kanske var deras egen make som var far till barnet.

Dopvittnen inkom skriftligen
Förr i tiden var det brukligt att fyra faddrar (dopvittnen) ställde upp vid barnets dop. Ofta var dopvittnena nära släktingar, två från moderns- och två från faderns sida. Om man inte hade släktingar i närheten, eller om de inte ville medverka så kunde även arbetsgivare, arbetskamrater eller goda grannar vara dopvittnen. När Charlotta döptes saknades dopvittnen helt. Först i februari 1877 inkom dopvittnen skriftligen, på prästens uppmaning. Arbetsgivarna i Trädgårdstorp ville inte ställa upp. Inte heller Ulricas föräldrar. Istället var barnets dopvittnen en skomakarhustru i torpet Karlberg, en statare på Norrgarn som hette Jansson samt Ulricas syster, Hilda Bure.

Flyttade från bygden
Ulrica och lilla Charlotta bodde kvar hos föräldrarna i några år, men när Ulrica åter igen födde ett oäkta barn 1879 så förvisades hon från bygden direkt efter förlossningen. Hon flyttade hem till sin bror i Söderby-Karl och den lille gossen döptes där till Carl Johan Edvard. Ulrica och sonen återvände aldrig till hembygden men när dottern Charlotta var fyra år, sändes hon tillbaka för att bli fosterdotter hos sina morföräldrar.
Ulrica styrde kosan till Uppsala där hon arbetade som hushållerska. Där födde hon ytterligare tre barn som ogift.

Åter till Trädgårdstorp
Som fosterbarn hos soldaten Johan Peter Bure fick Charlotta ett tryggt liv. Livet gick sin gilla gång i det lilla samhället och Charlotta började tidigt att arbeta som piga hos olika familjer. Därtill hjälpte hon sina morföräldrar som nu var till åren komna.

Efter att ha arbetat som piga hos flera familjer, bland annat i Ignesta och Ekorntorp i Bladåker, fick hon vintern 1894 en tjänst som piga i Trädgårdstorp, torpet där hon en gång föddes. Nu hade sonen Erik Gustaf f. 1866 tagit över som torpare efter föräldrarna Jan Erik Jansson och Matilda Ersson. Allt var frid och fröjd i ett par år, men i augusti 1896 födde Charlotta en oäkta dotter som döptes till Elin Maria. Liksom sin mamma fick hon sluta sin tjänst med omedelbar verkan och flyttade hem till sina faddrar, skomakarparet Åman i Karlberg, där hon och den lilla dottern fick en tillfällig fristad.

Tjänstefolk på Norrgarns gård. Charlotta syns i mitten på bakre raden.

Från den dagen då Charlotta föddes sin dotter, fick hon aldrig mer arbeta som piga hos familjer. Hon förvisades till Reuterskiölds ladugård på Norrgarn där hon först arbetade som mjölkpiga och sedan mjölkerska. Ett yrke hon hade fram till sin död 1953. Hon förblev ogift men födde sex barn som alla fick anteckningen ”fader okänd” i kyrkböckerna.

Tvätterskor på Norrgarn. Charlotta står på bakre raden intill mannen i keps. Här är hon 20 år och väntar sitt första barn.

Valde sin livslott
Under många år var det så ”tyst” omkring Charlotta och ingen ville berätta något. På senare tid har jag fått kontakt med underbara människor som delar med sig av sina minnen och som berättat om hur det var på den tiden och vad som sas i bygden. Det är så helande och jag är dem evigt tacksam för allt de har berättat.
Min mamma var övertygad om att hennes farmor själv valde sin ”livslott” och bestämde sig för att uppfostra barnen själv. Det har visat sig att mamma hade rätt. När Charlotta fick sitt första barn ska hon ha sagt ”Jag trodde på ett liv tillsammans med honom men jag ska aldrig någonsin lita på en man igen. Om jag får fler barn, ska jag fostra dem själv”.

Charlotta gick med högt huvud genom livet och berättade aldrig för något vem som var barnens far. Det skapade ryktesspridning och männen i bygden misstänkliggjordes. Charlotta och hennes barn försköts och fick utstå mycket spott och spe. ”Alla i bygden vände denna arma kvinna ryggen”, har mina vänliga källor berättat. Även Charlottas barn och barnbarn föraktade henne och ville helst undvika henne: ”Det kom en kvinna på stigen som var klädd i en lång, svart kjol och en svart sjal, på väg till kyrkan och då sa hon (Charlottas barnbarn) att vi måste ta en annan väg. Hon ville undvika att träffa sin mormor”.

Förlorade sitt namn
När Charlotta hade fött sin lilla dotter utom äktenskap 1896 började hon plötsligt att kalla sig Svensson. I kyrkböckerna står det ”kallar sig Svensson”, vilket var märkligt då vi inte har några ”Sven” eller ”Svensson” i släkten längre tillbaka i tiden. Charlotta hade en moster som bodde i Gottsunda. Hon var gift med en sågare som hette J.P Svensson och förmodligen var det därifrån Charlotta hämtat idén till sitt nya ”släktnamn” men vi kunde inte begripa varför hon plötsligt bestämde sig för att byta namn då hennes mor, morfar och morfars far hette Bure.

När jag studerade torparfamiljen i Trädgårdstorp lite närmare, upptäckte jag att en syster till torpare Jan Erik Ersson f. 1826 (som Ulrica Charlotta Bure var anställd hos), hade en syster, Maja Lena f. 1824 i Faringe. Hon gifte sig med torparen Mats Persson i Trädgårdstorp och paret fick dotter Inga Lovisa f. 1855 och sonen Gustaf Vilhelm f. 1862. När Charlottas morfar, Johan Peter Bure pensionerades på ålderns höst, tog Gustaf Vilhelm över som soldat nr. 76 i Bladåker. Som brukligt var, fick han då företrädarens namn och torp.

Alla i bygden vände denna arma kvinna ryggen

Det var ett rymligt torp där Charlotta och hennes morföräldrar bodde när Gustaf Vilhelm och hans hustru flyttade in. Man delade på torpet och bodde i varsin del av huset. Gustaf Vilhelm Bure blev sedermera fjärdingsman och när Charlotta födde sina oäkta barn ville man förmodligen distansera sig från henne. Hon uppmanades att byta namn så att familjerna inte skulle sammankopplas. Men varför? Mamma och jag grubblade många år över detta. Vad i hela friden var det man ville ta avstånd från?
Torpet där Charlotta, hennes barn och fjärdingsmannens familj bodde ägdes av familjen Reuterskiöld. Charlotta var en duktig arbetare och torpet var hennes, så även om ”trädgårdstorpsfamiljen” hade velat vräka henne, så kunde man inte göra det.

Sanningen uppdagades genom DNA
Det var nog ingen som hade trott att Charlottas sex barn hade samme far. Det trodde inte jag heller, men min mamma var övertygad om den saken. När möjligheterna till DNA-släktforskning öppnade sig, gjorde vi jämförande DNA-test mellan söner till Charlottas äldsta och yngsta barn. DNA-resultatet visade att det var samme far till alla barnen. Frågan vi ställde oss var, vem i hela friden var den okände fadern?

Det var först förra vintern som jag fick veta mer om min morfars och hans syskons far var, tack vare DNA. Allt pekar mot en skomakarsläkt som hette Eklöf, som bodde i Bladåker. Petter Andersson Eklöf föddes 1821 i Bladåker och fick tillsammans med sin hustru fyra söner – Alfred, Anders Petter, Johan August och Mats Viktor. Sonen Alfred f. 1862 blev ladugårdskarl på Norrgarn, Bladåker och gifte sig med torpardottern Inga Lovisa Matsdotter från Trädgårdstorp. Inga Lovisa var syster till den fjärdingsman, Gustaf Vilhelm Bure, som bodde i samma torp som ”min” Charlotta och hennes oäkta barn.

Frågan vi ställde oss var, vem i hela friden var den okände fadern?

Det är förståeligt att ladugårdskarlens hustru trodde att det var hennes egen man, Alfred, som var far till Charlottas barn. Varken Charlotta eller hennes mamma stod särskilt högt i ”trädgårdstorpsfamiljens” ögon, sedan långt tidigare och nu blev relationerna mellan familjerna ännu sämre. Att Alfred även arbetade i samma ladugård som Charlotta gjorde inte saken bättre. Det tisslades och tasslades i bygden. Ingen visste vem som var far till Charlottas barn och med tiden växte hatet och misstron.

Alfred
Charlotta berättade ingenting om sitt hemliga förhållande för någon, vilket gjorde att ryktesspridningen fortsatte. Lösa rykten blev till ”sanningar” och det verkar även som om Charlotta själv försökte skapa ”dimridåer”. Bland annat hävdade hon att barnafadern avled 1916, men Alfred var vid full vigör fram tills den dag han avled 1935.
Ladugårdskarlen Alfred arbetade tillsammans med Charlotta i ladugården varje dag. Han var gift och fick flera barn tillsammans med sin hustru – Johan Ernfrid f. 1885, Sven Emil f. 1887, Konrad Valdemar f. 1891, Gunnar Valfrid f. 1894 och Rut Linnéa f. 1897. Därefter fick paret inga fler barn. Charlotta födde sitt första barn i augusti 1896.

Det var nog ingen som hade trott att Charlottas sex barn hade samme far. Det trodde inte jag heller, men min mamma var övertygad om den saken.

Det är oerhört sorgligt att de val som två människor gjorde en gång i tiden har präglat så många människor, ända in i nutid och orsakat så mycket sorg i flera familjer.

Även kammarherren blev utpekad
Charlotta gick till sitt arbete i ladugården varje dag, men vägrade att berätta för någon om sitt hemliga förhållande. Det retade gallfeber på min morfar och han var väldigt arg på sin mamma i ungdomen. I skolan blev han mobbad på grund av att han var en ”oäkting” och det skapade en stor vrede inom honom. I bygden fortsatte tisslet och tasslet. Många var övertygade om att det i själva verket var kammarherren Lennart Reuterskiöld på Norrgarns herrgård som var barnens far. Mina källor har berättat: ”Han stack till Charlotta pengar under bordet. Han ville väl hjälpa henne. Alla trodde därför att det var kammarherren som var far till hennes barn”.

Från Lennart Reuterskiölds bouppteckning 1940.
Charlotta tjänade 10 kronor i månaden som mjölkerska.

Familjen Reuterskiöld var vänliga och måna om sina anställda och hjälpte gärna om det behövdes, utan någon baktanke. Jag vet att Lennart Reuterskiöld även erbjöd sig att betala utbildningen för en av Charlottas söner, men hon tackade nej till erbjudandet.

Skapade stigma och osämja
För min morfar och hans syskon skapade hemlighetsmakeriet ett djupt stigma. De frågade sin mamma om fadern, men fick bara korthuggna svar, eller inga svar alls. Till slut visste de inte vad de skulle tro.
Min morfar knåpade ihop en egen historia där hans okände far var en säsongsarbetande man från Belgien. En tid trodde han att hans morfar var polis, eftersom det bodde en äldre man som var fjärdingsman i samma torp. Ibland trodde han att han var ättling till någon adelsman och funderade på allvar att byta namn till ”Silverkrycka”. Vad modern Charlotta egentligen hette var höljt i dunkel och syskonen tvistade om det. Varför hette hon Svensson? Varför ryktades det om att hon egentligen hette Bure? Allt var så mystiskt.

Morfars bror bestämde sig för att byta namn till ett soldatklingande namn. Min morfar bestämde sig till slut för att behålla namnet Svensson. Han tänkte att det måste ligga någonting viktigt i det här namnet. Varför skulle de annars heta Svensson? Han knåpade ihop en ny familjehistoria där hans far i själva verket hette Karl Svensson. Och när han själv blev förälder döpte han nästan alla sina söner till Sven.

Ladugårdskarlen Alfreds son inom äktenskapet är lik min morfar
och hans syskon.

När Charlotta avled 1953 kunde syskonen inte enas om vilket namn som skulle stå på hennes gravsten – Bure eller Svensson. Osämja uppstod och till slut valde man att bara skriva ”Charlotta 1876 – 1953”. På 1990-talet bestämde sig min mamma för att återuppta farmoderns namn, Bure och idag är vi ett tjugotal släktingar som bär namnet.

Jag avslutar detta långa blogginlägg med en dikt som min mamma skrev om sin farmor 2009.

Till farmor

Ser för mitt inre att dagar blivit till år,
Några har lagts till och några dragits ifrån.
Den vanda stigen över ängen till ditt hus.
Alltid tidig morgon till dagens slut.

Från ladugården ett krus i handen med livets dryck.
Till barnens munnar att stilla hungern.
Att ej bli äktad var en skam,
han gav ringen till någon ann.

Du slet i ditt anletes svett, i ur och skur.
Aldrig ett ömt ord du hörde.
Du förblev trotjänarinnan livet ut
och vigd i den jord du ärvde.

Och nere vid dammen brukade näckrosen blomma.
Stugan där du satte din fot så mången gång,
finns ej kvar. Stenar från grunden kan skönjas ännu idag.
Grästuvan har nu tagit över.

De åldrade och knotiga träden står kvar, vittnar om tiden som en gång var.
I gläntan bland hagtorn, där mjölkört blommade om sommaren finns du ännu kvar. Med kärlek vill vi dig minnas.

GunBritt Bure

Beräkna släktskapet till DNA-matchningar

Den 17 juni, 202418 juni, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-verktyg, Släktforskningstips2 kommentarer

När man har gjort ett DNA-test och resultatet äntligen har kommit kan det kännas lite förvirrande. Det är nämligen sida upp och sida ned med DNA-matchningar – nu levande släktingar – som man delar DNA med, av varierande mängd. De olika siffrorna anger på vilket avstånd man är släkt med personerna. DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som man är närmast släkt med, har de högsta siffrorna.

Om jag tar mitt eget DNA-resultat som exempel kan jag se att föräldrar och barn delar cirka 3384 cM, halvsyskon/mor farföräldrar/barnbarn/moster/morbror/faster/farbror cirka 1693 cM, föräldrars kusiner cirka 422 cM (1th-2th cousin), mor/farföräldrars syskons barnbarn cirka 100–110 cM (2th – 4th cousin).

De närmaste DNA-matcherna, de personer som man delar de längsta DNA-sekvenserna med, är ofta relativt lätta att klura ut släktskapet till, men när det kommer till kusiner, ”halvkusiner”, sysslingar, pysslingar och bryllingar blir det genast lite knepigare.

Tack och lov finns det bra och kostnadsfria verktyg som kan hjälpa till att beräkna släktskapet. När man skriver in de siffror (centimorgan) som är angivna vid DNA-matchens namn, i kalkylatorn, så ges förslag på släktskap. Här nedan är länkar till några av de kostnadsfria verktygen som beräknar släktskap:

DNA Painter – Shared cM Project 4.0 tool v4 with relationship probabilities

cM Explainer – MyHeritage

nelsonDNA – free family research

För att se bilden i större format, högerklicka och välj sedan ”öppna bild i ny flik”. Källa: DNA Painter

Jag provar Living DNA

Den 27 april, 202422 oktober, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Living DNALämna en kommentar

Den senaste veckan har jag provat DNA-företaget Living DNA´s kostnadsfria tjänster. När jag började känna mig lite mer hemmastadd på sidan, beslutade jag mig för att köpa en uppgradering för 25 pund för att få veta lite mer om min genetiska härkomst. Det visade sig att jag har 17 % av mina rötter i den brittiska myllan, närmare bestämt på Irland, i södra Yorkshire och engelska östangeln.

Så värst många DNA-matcher har jag dock inte fått då företaget är relativt nytt och inte har lika många personer i sin databas som exempelvis Ancestry och My Heritage. Men de ”DNA-kusiner” som har dykt upp är intressanta och finns inte med på de släktforskningssidor där jag tidigare har laddat upp mitt DNA.

Nu börjar jag fundera på om jag kanske, kanske ska köpa en uppgradering som berättar lite mer om eventuella neandertalare i familjen 😊

DNA-tester och uppgraderingar i olika prisklasser
DNA-företaget Living DNA grundades av David Nicholson och Hannah Morden och är stationerat i Storbritannien. Företaget erbjuder DNA-tester i olika prisklasser, bland annat ett autosomalt DNA-test som kostar 70 pund (cirka 850 kronor), samt detaljerat hälsotest för cirka 1253 kronor (105 pund).

När man väl har gjort ett test och skapat ett personligt konto på sidan (eller laddat upp DNA-rådata från annat företag) så kan man köpa olika uppdateringar för varierande summor – bland annat kan man få veta mer om sin härkomst för 25 pund (cirka 300 kronor), eventuella vikingarötter, neandertal- och/eller denisovanrötter för cirka 350 kronor (25 – 30 pund). Med en uppgradering kan man även få veta om man har forntida rötter i Egypten, Grekland eller romarriket för 30 pund (cirka 360 kronor). Vill man veta mer om sin hälsa så kan man även köpa en uppgradering inom detta område för 15 pund (cirka 182 kronor).

Observera att samtliga uppdateringar köps separat, så vill man fördjupa sig ordentligt i sina rötter så kan det bli en dyr historia. Man kan ladda upp och administrera DNA för flera personer på samma konto, men eventuella uppdateringar gäller bara för vald person.

Ladda upp DNA kostnadsfritt från andra företag
Om man har gjort ett DNA-test på ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. En bra ”grej” är kalkylatorn som beräknar släktskapet.

Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

Beräkning av släktskap med DNA-match på Living DNA.

Liten databas
Living DNA är ett relativt nytt företag med cirka 300 000 personer i sin databas. Att jämföras med Ancestry som idag har 18 miljoner personer i sin. Living DNA kör sina ”matching pipelines” en gång per vecka så det kan dröja lite innan några DNA-släktingar dyker upp. Efter att ha varit medlem i en vecka har jag nu 234 DNA-matcher på sidan. På Ancestry, My Heritage och Family Tree DNA har jag tusentals…

Då antalet personer är relativt få så skulle jag personligen inte välja att göra ett första (och kanske enda DNA-test) på My Living DNA, men det kan vara ett väldigt bra komplement om man vill fördjupa sig i sina rötter, eller om man som jag söker med ljus & lykta efter okända fäder i släkten. Det är toppen att man kan ladda upp rådata från andra DNA-företag och använda Living DNA´s lite mer basala tjänster helt gratis.

Sedan jag laddade upp mitt DNA på sidan har jag fått nya och spännande DNA-matcher som inte har dykt upp på de andra släktforskningssidorna. Om man väljer att betala för en uppgradering (25 pund) så får man en detaljerad karta och ingående information om sin härkomst (recent DNA). Man får då även se var i världen man är sammankopplad med sina DNA-matcher.

Bra om man har rötter i Afrika och Storbritannien
Om man har förfäder- och mödrar i Afrika eller Storbritannien så kan Living DNA vara ett bra val. Under fliken ”Recent DNA” kan man få väldigt specifik information om härkomst i just dessa regioner.

Från att ha haft cirka 2 % genetiska rötter i Storbritannien och Irland hos andra släktforskningsföretag, har jag på Living DNA plötsligt 17,2 % i dessa områden! Det verkar nästan som om de rötter jag på andra DNA-sidor har haft i området kring dagens Ukraina teleporterades till Storbritannien på något mystiskt sätt. Det är förmodligen de gamla vikingarna i släkten som ”spökar”…

Bra komplement när man söker sina rötter
Om man ska göra ett första (och kanske enda) DNA-test så kan jag inte riktigt rekommendera Living DNA i dagsläget, beroende på att man har en relativt liten databas. Men den kommer säkerligen att växa sig större med tiden. Som komplement kan jag dock varmt rekommendera tjänsten och det är jättebra att man enkelt kan ladda upp DNA-resultat till Living DNA, om man redan har gjort ett DNA-test någon annanstans.

För personer med rötter i Afrika eller Storbritannien kan det vara väldigt värdefullt. Jag fick exempelvis veta att jag har rötter i södra Yorkshire och engelska östangeln. Det hade jag inte en aning om. Living DNA är även toppen om man specifikt vill veta mer om sin hälsa, gamla vikingar, romare eller neandertalare i släkten.

Efter att ha provat My Living DNA den senaste veckan så börjar jag känna mig alltmer hemmastadd på sidan, som är trevlig och relativt lättnavigerad. Jag har fått nya, spännande DNA-matcher och DNA-släktingar kan man ju aldrig få för många av. Nu börjar jag fundera på om jag kanske, kanske ska köpa den där uppgraderingen som berättar lite mer om eventuella neandertalare i familjen…

Ladda upp DNA på Living DNA

Innan du kan ladda upp ditt DNA (din rådatafil) på Living DNA så måste du först hämta den och ladda ned den från det företag där du har gjort DNA-test. Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

Så här gör du för att hämta DNA-filen från Ancestry, My Heritage och Family Tree DNA:

Hämta rådata från Ancestry: Logga in på ditt konto. Gå till fliken ”DNA”, välj sedan ”DNA-inställningar och scrolla ned en bit på sidan och klicka på ”Ladda ned DNA-data”.

Hämta din rådatafil från Family Tree DNA: Logga in på ditt konto och välj sedan ”Results & Tools” överst på sidan. När du håller muspekaren där, dyker fliken ”Autosomal DNA” och en lista upp. Klicka på ”Downoad Rawdata”. En ny sida öppnas, där du, längst ned på sidan väljer ”Build 37 Concatenated Raw Data”.

Hämta från My Heritage: Logga in på ditt konto. Rör muspekaren över rubriken ”DNA” överst på sidan. Välj ”Hantera DNA-kit” och klicka sedan på de tre prickarna på höger sida (vid DNA-kitet) och välj ”ladda ned DNA”. Obs! Detta är My Heritages instruktioner för att hämta rådatafilen, men det fungerar inte här hos mig. Jag får inte upp något alternativ där jag kan välja att ladda ned DNA. Om du lyckas ladda ned din rådatafil från MH, berätta gärna hur du gjorde.

Filen med rådata kan sedan sparas på din dator eller hämtas från ”hämtade filer” när den ska laddas upp.

Skapa ett konto på My Living DNA. Det är helt kostnadsfritt. Det är även gratis att ladda upp ditt egen och andras DNA (om du administrerar flera DNA-kit), på sidan. Ladda sedan upp din rådatafil där.

Lycka till med dina spännande efterforskningar! ❤

En liten ”dutt” samojediska rötter

Den 23 februari, 202424 februari, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, GedmatchLämna en kommentar

Mystiska arktiska rötter
När jag gjorde DNA-testet 2016 så trodde jag att jag visste det mesta om mina rötter. Jag härstammar från Jämtland och Uppland genom mina föräldrar, men våra gener består ju av så mycket mer än våra föräldrars DNA. Vi utgör alla en ”väv”, en spännande ”mix” som består av olika populationer och kulturella sammanhang, tack vare alla våra förfäder- och mödrar som genom tiderna har färdats över jorden och på vägen blandat DNA med andra grupper. När jag gjorde testet kunde jag inte gissa att jag är 10 % östslav, 20 % finsk eller 4 % samojed.

För att försöka klura ut mina mystiska arktiska rötter har jag tagit hjälp av gratisverktyget Gedmatch. Jag har skrivit om Gedmatch i flera tidigare inlägg som du hittar här.

Ursprungsbefolkning
Samojeder är en språklig befolkningsgrupp som utgör ursprungsbefolkningen i taigan, tundran samt i de sibiriska bergstrakterna. Den samojediska språkgruppen har nära släktskap med finsk-ugriska och genom tiderna har man haft nära relationer med Khanty, Samer och Komi i området. Benämningen ”samojed” betraktas numera som föråldrat och nedsättande, eftersom det ryska ordet samo-yed betyder ”kannibal” (självätare). Jag har sökt, men hittar tyvärr ingen annan, bättre benämning att använda.

I den samojediska religiösa föreställningsvärlden har naturen en central plats. Man vördar vissa djur, bland andra gäddan och björnen. Shamanen har en viktig roll som medlare mellan den andliga och fysiska världen. I shamanens uppgifter ingår bland annat att bota sjuka, påkalla skydd vid jakt, hitta försvunna föremål och förutspå framtiden. Shamanism och björndyrkan fanns också i skogsfinnarnas religiösa föreställningsvärld, som jag skrivit om tidigare.

Gedmatch MDLP World-22

Begreppet samojed avser en stor språklig folkgrupp i Sibirien. För att få veta lite mer om den lilla ”dutt” av samojediskt DNA som jag har ärvt väljer jag fliken ”Free tools” och därefter ”Admixture/Oracle” när jag loggat in på Gedmatch.

Jag väljer sedan ”MDLP World-22” i menyn. Med det här verktyget kan man söka efter, och få matchningar efter den referenspopulation man uppger. I sökfältet skriver jag ”samoedic”, eftersom det är den populationen jag vill jämföra mitt DNA med.

Med hjälp av Gedmatch program ”bryts” den uppgivna referensgruppen ”samoedic” ned till mer exakt matchningar och jag får veta att den samojediska befolkningsgrupp som mitt DNA närmast överensstämmer med är Komi-folket.

Komifolket i nordvästra Ryssland

Komifolket är ett finsk-ugriskt folk som har sina rötter i nordvästra Ryssland. Namnet ”komi” kommer av det finsk-ugriska ordet för ”man” eller ”människa”.

Jakt och fiske, liksom jordbruk har länge utgjort huvudnäringen för komifolket och många är verksamma inom rennäringen. Från 1100-talet idkade man även pälshandel med handlare i Novgorod, vilket för mina tankar till birkarlarna i släkten som också sysslade med handel av päls. Kanske är det hos birkarlarna/kvänerna som den ”samojediska kopplingen” finns?
Här kan du läsa ett inlägg om birkarlarna.

Idag tillhör majoriteten av Komifolket den rysk-ortodoxa kyrkan men i äldre tider praktiserade man en shamanistisk form av religion där naturen stod i fokus. Man vördade naturen, speciellt vissa heliga träd där man trodde att de dödas andar stannade kvar. Även djuren ansågs vara heliga. Komijägare bar amuletter med björntassar och björntänder, i hopp om beskydd från det heliga djuret. Även andfåglar, liksom gäddan vördades högt inom denna kultur.

Liksom de flesta andra folkgrupper här på jorden har Komifolkets DNA blandats genom tiderna och är idag en spännande ”mix” av genetisk mångfald. Nyligen gjorda DNA-studier har visat att dagens Komi delar ungefär 20 % av sitt DNA med Nganasan-folket (kallades tidigare tavgisamojeder) som har rötter i norra Sibirien.

Nganasan shaman
Foto: Ninara/ The Krasnoyarsk regional museum

Alla vägar bär till Anders

Den 17 januari, 202417 januari, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Okända fäder i släktforskningen, Släktforskning Uppland, Släktforskningsgåtor2 kommentarer

Konstnär: Nils Alfred Larsson (1872 -1914)
Foto: Bo Niklasson/Bohusläns museum

Sökande efter okända fäder

Sedan 1990 har jag lusläst gamla kyrkböcker i jakten på mina spårlöst försvunna anfäder. Sökandet efter ”fader okänd” delar jag med många andra släktforskare. Problemet i min släkt är att det här inte är endast en far som fattas – här saknas morfars far, morfars morfar, farfars far, och som jag nyligen (till min fasa) upptäckte, även farmors far.

Jag har många gånger slitit mitt hår i förtvivlan och varit på vippen att ge upp, men skam den som ger sig! 2016 gjorde jag och familjen DNA-tester med förhoppning om att hitta de försvunna den vägen. Nu börjar jag äntligen skönja ett mönster. Alla vägar verkar nämligen bära till Anders…

Mystiska skomakarrötter

DNA-släktforskning är en hel vetenskap och jag är fortfarande bara en glad amatör, men jag har lyckats klura ut ganska många släktskap genom åren genom att bygga släktträd för mina DNA-matchningar. De okända fäderna lyser dock ännu med sin frånvaro…men nu börjar jag skönja ett visst mönster. Det visar sig nämligen att flera DNA-matchningars vägar bär till en och samme man – en gammal skomakare som hette Anders!

Anders Eklöf föddes år 1782 i Ekeby, Uppland. Det var förmodligen av födelsebyn som han tog sitt namn, Eklöf. Anders blev skomakare och bodde en tid med sin familj i torpet Karlberg, Bladåker. Lustigt nog är det samma torp där jag bodde en tid i min glada ungdom, när jag provade på att leva torparliv…
Det var också i skomakartorpet Karlberg som min morfars mammas dopvittnen bodde när hon föddes som ”oäkta” i Bladåker år 1876.

Klurigt släktmysterium

Anders Eklöf och hans hustru Eva Lena fick tillsammans fem barn – Eva Lena f. 1813, Johannes f. 1815, Petter f. 1821 och Eric f. 1824. Skomakarfamiljen bodde i Lågbol i Bladåker och sonen Eric tog över skomakaryrket och även torpet efter fadern. De andra sönerna blev torpare/nybyggare i närheten och dottern Eva Lena gifte sig med smeden Per Edberg i Björinge, Edebo, Uppland.

När man gör ett DNA-test får man DNA-matchningar med nu levande personer som också har låtit testat sig. Jag har hittills fem DNA-matchningar som alla är ättlingar till skomakaren Anders genom hans barn, Johannes f. 1815 (3 DNA-matchningar) och Petter f. 1821 (2 DNA-matchningar). DNA-släktskapet (storleken på de DNA-segment jag delar med matcherna) varierar mellan 43 – 198 centiMorgan vilket tyder på att någon av skomakaren Anders Eklöfs barnbarn var min morfars okände morfar.

Fem DNA-matchningar är ättlingar till skomakaren Anders.

DNA ljuger inte, så nu gäller det ”bara” att försöka klura vem av skomakarens söner jag härstammar ifrån…

Byskomakaren av Axel Borg. Ägare Torsten Åqvist/Örebro läns museum

Att en av mina DNA-matchningar, den person som jag delar störst mängd DNA med (198 Cm), även är en släkting på en annan släktgren, gör att det blir svårare att urskilja mönstret. Det är svårt, men absolut inte omöjligt och jag har bestämt mig för att lösa denna släktgåta.

DNA-experten Peter Sjölund är en hejare på att lösa släktgåtor. Här hittar du en jättebra genomgång för hur man använder triangulering som ett verktyg i DNA-släktforskning.

DNA-släktforskning, ett spännande detektivarbete

Den 10 juni, 202320 februari, 2024 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, SläktforskningstipsLämna en kommentar

Äntligen har DNA-resultatet kommit och man loggar förväntansfullt in på den personliga DNA-sidan, bara för att inse att man inte förstår någonting. Där är sida upp och sida ned med hundratals – kanske tusentals DNA-kusiner (om du har finskt påbrå), som är släkt på varierande avstånd…men man känner inte igen någon av dem. Det är som ett virrvarr av mystiska, okända ”2th -4th cousins” och dessutom lika många obegripliga ”remote cousins” som man aldrig någonsin kommer att kunna lista ut släktskapet till. Så känns det i alla fall till en början.

DNA-släktforskning är så spännande…och många gånger väldigt frustrerande, men ge inte upp! Här är några små tips som jag hoppas kan hjälpa dig vidare.

Börja med de närmaste DNA-matcherna

DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som du är närmast släkt med har de högsta siffrorna. Börja med att utforska dessa och gå sedan vidare med släktingar på längre avstånd, allt eftersom. Jag har, tillsammans med flera DNA-matcher lyckats spåra de gemensamma anorna trots att vi bara delar cirka 40 cM, men då krävs det grundlig släktforskning att utgå ifrån. DNA-matcher som du delar 75-100 cM med finns det stora chanser att hitta den gemensamma länken till. Om du, liksom jag har några ”fader okänd” i på vissa grenar i ditt släktträd, så är det svårare, men det är inte alls omöjligt att hitta den gemensamme anfadern med en del detektivarbete.

När jag utgår från mitt eget DNA-test så ser det ut så här när det gäller DNA-matcher och gemensamt DNA:
Föräldrar och barn cirka 3384 cM
Halvsyskon/mor-farföräldrar/barnbarn/moster/morbror/faster/farbror cirka 1693 cM
Föräldrars kusiner cirka 422 cM (1th-2th cousin)
Mor/farföräldrars syskons barnbarn cirka 230-280 cM (1th-3th cousin)
Mor/farföräldrars föräldrars syskons barnbarn cirka 100-110 cM (2th-4th cousin)

Your DNA Guide har gjort ett utförligt schema över centimorgan och beräknat släktskap som du hittar här

Bygg släktträd

Hos samtliga företag som erbjuder DNA-tester har användarna möjlighet att lägga in sina släktträd men det är långt ifrån alla som gör det. Man kanske inte känner till sin släkt eller man har kanske gjort ett DNA-test i annat syfte än släktforskning.

Ett släktträd, åtminstone några generationer tillbaka, kan underlätta enormt och öka möjligheterna att hitta de gemensamma anorna. När de saknas brukar jag bygga släktträd till mina DNA-matcher. Jag har lyckats lösa många DNA-mysterier på detta sätt. När man har kommit några generationer tillbaka så brukar den ”röda tråden” synas i form av släktnamn och geografiska platser.

Att ”skissa” släktträd för de DNA-matcher som saknar egna kan hjälpa dig att lösa släktgåtorna

Riksarkivets digitala forskarsal med Sveriges kyrkböcker och andra viktiga register är gratis att använda. För att enkelt kunna strukturera och spara fynden kan man använda ett släktforskningsprogram, exempelvis Min Släkt som kan laddas ned gratis här

Blåa och röda gubbar

Om du har låtit testa dig på företaget Family Tree DNA så finns det en funktion som kan vara till stor hjälp. När du har lyckats hitta släktskapet till DNA-matcher så kan du ”länka” dem på rätt plats (till rätt ana) i ditt släktträd. Om personen är en släkting på din mammas sida så skapas då en röd ”gubbe”(maternal) och en blå ”gubbe” (paternal), om det är en släkting på pappas sida. På så sätt får du både blåa och röda ”gubar” på din DNA-sida, vilket hjälper dig att enkelt se vilken släktsida dina DNA-matcher hör hemma på.

Carl Nässel från Gottröra – en okänd anfader

Den 12 juni, 202212 juni, 2022 Av Helena Wijki Allmänna barnhuset, barnhusbarn, Fader okänd, militärt, Släktforskning Uppland, SoldaterLämna en kommentar

Okänd soldat på foto, från morfars mammas fotosamling. Uniformen var vanligt förekommande under slutet av 1800-talet men vi vet inte vem soldaten är.

I hopp om att hitta de okända fäderna i släkten gör jag sedan några år tillbaka släktträd/antavlor till alla mina DNA-matcher som jag delar cirka 40 centimorgan (cM är längden av delat DNA-segment), eller mer med. Jag tog ett första DNA-test 2016 och sitter nu här med hundratals antavlor i min dator som innehåller namn, födelseort och födelseår på människor som är mina okända, nu levande släktingar.

Genom åren har jag lyckats hitta den gemensamme anfadern för många DNA-matcher, men när det gäller de okända fäderna i släkten känns det mer och mer som att leta efter en pytteliten nål i en gigantisk myrstack. Ibland har jag varit på vippen att ge upp sökandet men nyfikenheten och viljan att få svar driver mig att fortsätta. När det gäller släktforskning är tålamod och envishet bra egenskaper att ha.

Okända släktgrenar i norra Norrland och i södra Skåne

När man gör ett DNA-test i släktforskningssyfte så får man hundratals, ja, kanske rent av tusentals DNA-matcher/matchningar som är nu levande släktingar. Det är sällan man direkt vet vilka dessa släktingar är, men man kan i alla fall vara säker på en sak – någonstans i släktträdet så finns det en gemensam anfader. Det gäller bara att hitta ”guben”.

Min morfar Ivar föddes i uppländska Bladåker som ”oäkta” son till sin mamma, den ogifta mjölkerskan Charlotta Bure 1901. Det finns inga uppgifter om barnafadern i kyrkböckerna men vi vet att alla Charlottas barn (hon fick fem barn som ogift) hade samma pappa. Det fick vi bekräftat när vi gjorde ett jämförande DNA-test mellan Charlottas äldsta och yngsta sonson för några år sedan. Sannolikheten att Hans och Kenneth har samme farfar är 99,9%.

Okända fäder i flera led

Det borde således gå att finna denne okände fader men eftersom även morfars mamma, Charlotta, som föddes 1876 i Bladåker, hade en okänd far, så blir det mer komplicerat. Det är två okända släktgrenar som ska spåras och kartläggas i jakten på de okända fäderna.
Och inte blir det lättare att försöka bena ut denna trassliga släkthärva då DNA-matcherna på morfars och hans mammas okända fäders sidor befinner sig ömsom i norra Norrland och i södra Skåne – platser där vi inte har några kända släktgrenar. Även Västra Götaland med helt okända socknar ”spökar” i DNA-matchernas träd.

Svenska dragoner genom tiderna. Nordisk familjebok 1907.

Dragon Carl Nässel från Gottröra

När man har gjort ett antal släktträd för DNA-matcher börjar det (i bästa fall) att framträda ett mönster med namn, orter och gårdar som dyker upp i flera antavlor. Virrvarret av okända släkttrådar börjar äntligen att forma något som liknar en släktväv. I morfars ”väv” är Carl Nässel en figur som dyker upp, om och om igen, så han måste vara en gemensam anfader. Men hur?

Carl Nässel föddes år 1806 i Gottröra, Uppland och blev dragon och korpral i Närtuna, Uppland. Han gifte sig med Karin som kom från Garn i Uppland och fick tillsammans med henne barnen Lovisa Kristina f. 1830, Carl Peter f. 1835, Carolina f. 1840 och Johanna f. 1842. År 1847 tog Karin och Carl emot två fosterbarn – Gustaf Vilhelm och Carl Fredrik, som föddes på Allmänna barnhuset i Stockholm, som söner till den ogifta Charlotta Vilhelmina Hesse, som själv växte upp på barnhuset. Jag har skrivit om henne i ett tidigare inlägg som du hittar här.

När hustru Karin avled 1853 gifte Carl Nässel om sig med den yngre Maria Sofia som föddes 1821 i Närtuna och fick tillsammans med henne barnen Carl f. 1855, Johan f. 1857, Vilhelm f. 1858 och Emma f. 1860. Hustrun Maria Sofia avled i Närtuna 1879 och den då 73-årige Carl Nässel gifte sig för tredje gången i maj 1880 med den tjugotvå år yngre Sofia Lindros från Almunge. Några barn föddes inte i detta äktenskap. Carl avled i oktober samma år på Lindbergs ägor i Gottröra, ”utfattig och befriad”.

Carl Nässel var son till Per Jansson f. 1751 i Edebo och Brita Andersdotter f. 1764 i Estarne. Vi har inga kända släktrötter till dessa personer, så Carl Nässel är verkligen en person som orsakat en del nattgrubbel genom åren. Jag har en DNA-match som är ättling till Carl Nässels dotter Lovisa Kristina f. 1830 och en DNA-match som är ättling till dottern Carolina f. 1840. Att Carl Nässel är min anfader är därmed klarlagt, men jag vet fortfarande inte på vilken släktgren vi sammanstrålar. Har forskat på alla Nässels barn framåt i tiden, men kan inte hitta någon anknytning. Ingen av hans ättlingar befann sig i Bladåker där morfars mor och hennes mamma bodde under 18- och 1900-talets början.

Vet du mer om Carl Nässel och hans familj? Kontakta mig gärna. Alla upplysningar, stora som små, är av intresse. Min e-post: forskningwijk(at)gmail.com

Karin på Regnaholm

Den 11 juni, 202216 juli, 2022 Av Helena Wijki Östergötland, DNA-släktforskning, Okategoriserade, släktforskning2 kommentarer

Regnaholms slott vid sjön Regnas norra sida hette ursprungligen Båtstorp.
Foto: Sinikka Halme

Mitokondrie-DNA är en DNA-sträng som finns i cellernas bränslestationer, mitokondrierna. Mitokondrie-DNA som även kallas mtDNA, ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Den mitokondriella DNA-strängen är en exakt kopia av moderns och förändras väldigt långsamt över tid. Därför bär både män och kvinnor samma mtDNA som de kvinnliga anorna har burit i tusentals generationer på den raka moderslinjen.

En haplogrupp kan beskrivas som en mtDNA-familj, eller grupp, som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid. Haplogrupp U5, som jag tillhör, liksom min mamma och hennes förmödrar, har spårats till södra Asien. Personer med den här haplogruppen tros ha invandrat till Skandinavien när inlandsisen smälte. Man tror att dessa människor var jägare och samlare. I dag är det endast ca 10 % av skandinaverna som tillhör U5, men nästan hälften av samerna och en femtedel av finländarna tillhör denna mtDNA- haplogrupp.

Den äldsta kända ana på min raka moderslinje var en kvinna som hette Karin Pedersdotter. Karin, som var min mm mm mm mm mm, föddes 1654 på Regnaholms slott i Östergötland och det är från henne vi har ärvt haplogruppen U5. Det är svindlande att tänka sig att Karins och hennes kvinnliga förmödrars mtDNA har ärvts vidare, generation efter generation i nästan oförändrad form. Eftersom även jag är mor till en dotter så kommer det kanske att ärvas vidare genom hennes barn en gång i tiden…

Karins föräldrar hette Peder Håkansson och Elisabeth. Peder föddes i Floda, Södermanland.

Vet du kanske något mer om familjen? Kontakta mig gärna i så fall. Alla upplysningar, stora som små, är av intresse: forskningwijk(snabela)telia.com

Ursulagener
Illustration: Helena Bure Wijk
mtDNA haplogruppen U5 tros vara 55- 60 000 år och tillhörde ursprungligen en jägar/samlarkvinna i södra Asien som fick en dotter, som i sin tur fick en dotter och hon, i sin tur…

Mina U5-förmödrar:
Elisabeth NN på Regnaholm
Karin Pedersdotter
Elisabeth Svensdotter
Ingrid Andersdotter
Brita Andersdotter
Ingrid Kullström
Anna Catharina Fogelberg
Lovisa Dahlberg
Kristina Lovisa Persdotter
Elsa Lovisa Andersson
Gun Britt Bure
Helena (jag)

DNA-resultat gav svaret på släktgåtan

Den 19 september, 202129 oktober, 2021 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-test, Fader okändLämna en kommentar

DNA-test är ett fantastiskt verktyg för oss som släktforskar. Genom ett litet salivprov kan vi numera verifiera den gamla pappersforskningen och få bevis på att forskningen verkligen stämmer. DNA är ett väldigt, väldigt pricksäkert litet verktyg som ibland, tyvärr, omkullkastar allt vi hoppades och trodde på…

Sedan 1990 har jag sökt som en galning efter min morfars okände far, utan att hitta honom. Morfar föddes 1901 i Bladåker, Uppland med anteckningen ”fader okänd” i födelse-och dopboken. Innan han gick bort berättade han att fadern hette Düring och kom från Belgien. Mamma och jag började släktforska, övertygade om att vi snart skulle kunna berätta mer för morfar om hans far. Men tji fick vi. Nu, mer än trettio år senare, sitter vi fortfarande här och grubblar.

Morfars mamma var vallonättling från Belgien från familjerna Sporrong, Dubois och Pousette men varifrån morfars far kom vet vi fortfarande inte. Genom åren har jag försökt att kartlägga en familj i Uppsala som ömsom antecknades som Düring och ömsom som Düsing i kyrkböckerna. Familjen hade sina rötter i tyska Mecklenburg-Vorpommern. Tänk om detta var morfars okände fars släkt? Genom ett inlägg här i bloggen fick jag i våras kontakt med en underbar familj som är ättlingar till familjen Düsing från Vorpommern. Det kändes redan från första början av vår kontakt att vi var släkt och de var så snälla och ville göra ett DNA-test för att hjälpa oss att få svar på den här släktgåtan.

DNA är ett fantastiskt verktyg för släktforskning men ibland är det väldigt brutalt och inte alls så roligt. När familjen Düsing/Dürings DNA-resultat äntligen kom kunde vi inte hitta varandra i listan över gemensamma DNA-matcher, vilket betyder att vi tyvärr inte är biologisk släkt. Att få nya underbara vänner är så värdefullt och jag är så tacksam för det ❤

Rykten i släkten har ofta ett litet korn av sanning och man bör absolut lyssna på dessa rykten och gärna skriva ned dem, men det här med Düring verkar morfar ha fått helt om bakfoten 😉 Sökandet efter morfars okände far går vidare…

En fantastisk hjälp på vägen

Den 19 maj, 202119 maj, 2021 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar

Släktforskning är för det mesta väldigt roligt, givande och spännande, men när man år efter år sitter och försöker hitta okända fäder i släktgrenarna så kan det ibland kännas hopplöst trist att släktforska. Här kan DNA-test vara en fantastisk hjälp på vägen.

*DNA-test kan vara en fantastisk hjälp på vägen*

Autosomalt DNA-test

När man försöker att reda ut släktskap så kan ett autosomalt DNA-test vara en stor hjälp. Genom testet får man DNA-matcher som presenteras i en lista (som uppdateras med nya matchningar kontinuerligt). Alla DNA-matcher som kommer upp i listan är nu levande släktingar, som är släkt på pappas, eller på mammas sida. DNA-sekvensers längd mäts i centimorgan (cM) och de DNA-matcher som man är närmast släkt med har de högsta siffrorna.

DNA-matcher, som de visas hos Family Tree DNA

DNA-test kan bekräfta släktskap

Om man har fått kontakt med en person som möjligen är en släkting så kan det autosomala DNA-testet påvisa släktskapet. Om både jag och min förmodade släkting gör DNA-testet så kommer vi att kunna se varandra i listan med DNA-matchningar, om vi är släkt. Om inget biologiskt släktskap finns så kommer vi inte upp som varandras DNA-matcher. På så sätt är DNA ett fantastiskt verktyg.

*DNA-testet kanske visar att vi är släkt*?

Väldigt viktigt att tänka på att DNA-testet kan verifiera släktskap och på så sätt vara en fantastisk ”dörröppnare” vad gäller släktskap, men det kan även omkullkasta allt man trodde var sant. För några år sedan uppmuntrade jag en vän som gärna ville veta mer om sin pappas släktgrenar, att göra ett DNA-test. När DNA-resultatet äntligen kom så visade det sig att pappan som personen vuxit upp med, inte var biologisk far. Allt blev bra för den här familjen och man fick en fin kontakt med den biologiska faderns släkt genom DNA-testet, men det hade kunnat sluta olyckligt. Numera passar jag alltid på att varna lite extra för att det kan dyka upp sådana här saker när man gör DNA-test.

Flera företag

Det finns flera företag som erbjuder autosomala DNA-test. De största är Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage. Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av. Om man är flera personer som ska göra DNA-test för att bekräfta släktskap så är det bäst att välja att göra DNA-test hos samma företag, annars kommer man inte att se varandra som DNA-matchningar.

Full kontroll

Det är långt ifrån alla människor som kan tänka sig att göra ett DNA-test för att bekräfta släktskap och det måste respekteras. Vårt DNA är ju vårt innersta material, som innehåller all information om oss och om vår härkomst. Om man får detta förtroende så är det väldigt viktigt att personen får möjlighet att själv administrera DNA-testet och på så sätt har full kontroll över sitt DNA-test och resultatet.

Teckningar: Helena Bure Wijk

DNA kommer att ge svaret

Den 18 maj, 202118 maj, 2021 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, DNA-testLämna en kommentar

Mamma och jag när vi började släktforska 1990

Otaliga släktforskare, inklusive jag själv, har ägnat många år åt att grubbla över anteckningen ”fader okänd” i födelseböckerna. Den lilla anteckningen får ju så stora konsekvenser då den bryskt bryter ett helt släktled och gör det svårt, nästan omöjligt att komma vidare med släktforskningen och på så sätt få lära känna sina rötter. Men tack vare DNA-släktforskning kan vi äntligen få svar på släktgåtorna.

Fader okänd

Min morfar Ulrik Ivar föddes 1901 i Bladåker, Uppland med anteckningen ”Fader okänd”, liksom hans fem syskon. Deras mor arbetade till en början som piga hos familjerna i bygden men efter att hon hade fött sitt första barn som ogift, kunde hon inte längre arbeta hos familjerna i gårdarna. På den tiden ville man inte ha ogifta pigor som hade fött utomäktenskapliga barn i sina hem. Man tänkte sig att barnen kunde påverkas negativt av hennes blotta närvaro. Charlotta blev därför förvisad till ladugården och där kom hon att arbeta som mjölkerska under hela sitt liv.

Torpet i Bladåker där morfar och hans syskon växte upp

En svårfångad man

Charlotta födde fem barn men gifte sig aldrig. Hon bodde tillsammans med barnen i den lilla stuga hon fick ta över efter sina morföräldrar och arbetade vid Norrgarns herrgård hela sitt liv, fram till 1953 då hon avled. När morfar var 90 år berättade han att hans pappa hette Düring och kom från Belgien. Han visste inte så mycket mer om sin far men sa att han bodde tillsammans med familjen i Bladåker ”ibland” och att hans föräldrar var ”trolovade”. Mamma och jag började släktforska 1990. När morfar berättade vad fadern hette – ett ovanligt namn, så trodde vi att det skulle vara lätt att hitta honom men han skulle visa sig vara en väldigt svårfångad man. I dag, mer än trettio år senare, har vi fortfarande inte hittat honom.

Köpte läsapparat och reste runt i bygden

När vi började släktforska var kyrkböcker inte lika lättillgängliga som idag. På den tiden var man tvungen att boka tid i bibliotekets släktforskarsal för att få tillgång till en speciell läsapparat som kunde läsa mikrokort. Mikrokorten, med de avfotograferade kyrkböckerna, beställdes från SVAR och man var tvungen att veta vilken församling, tidsperiod och vilka utdrag men ville kika på från de olika böckerna – husförhörslängder, församlingsböcker, vigsel-födelse eller dödböcker. Efter beställningen måste man vänta någon vecka innan de efterlängtade mikrokorten kom med posten. Sedan rusade man till biblioteket och läsapparaten, bara för att upptäcka att man hade beställt fel mikrokort.

Vi köpte en egen läsapparat. Det underlättade en del, men det var ändå krångligt att släktforska. Mamma och jag började istället resa till Släktforskarnas hus och Landsarkiv där vi hade möjlighet att sitta hela dagar och söka i riktiga kyrkböcker. Vi reste även runt i bygden där morfar och hans familj hade bott, i hopp om att någon kunde berätta mer. Vid den tiden hade morfar tyvärr lämnat jordelivet.

Släktrykten

Morfar påstod att hans pappa hette Düring och flera släktingar menade att de också hade hört honom tala om fadern. Vissa hade hört honom säga Düring, andra sa att fadern hette Düringer. Vissa sa att fadern arbetat som murare, snickare och målare i Uppsala. Andra sa att han varit inspektor/förman på någon gård samt arbetat som trädgårdsmästare vid något slott eller herrgård i Uppland. Flera uppgifter pekar på att barnafadern avled mellan 1916 och 1918, men ingen vet säkert.
1991 hittade mamma och jag en familj som hette Düring i församlingsboken för Uppsala i början på 1900-talet, där fadern och flera söner arbetade just inom hantverk – som murare, målare, plåtslagare och snickare. Mamma och jag blev så glada, men glädjen blev kortvarig eftersom det snart visade sig att familjen hette Düsing. Vi blev tvungna att lägga bort alla förhoppningar om att detta kunde vara en familj med koppling till morfars okände far…

Inga ledtrådar

När mamma och jag reste runt i Bladåker i början av 1990-talet och pratade med de äldre invånarna som bodde där så hoppades vi på att få någon liten ledtråd till den okände barnafadern. Något litet skvaller…vad som helst…
I en liten bygd där alla känner alla så borde man ha sett eller hört någonting om en ogift kvinna födde fem barn. Kanske tisslades det och tasslades i stugorna? Kanske hade man sett någon främmande karl smyga runt? Men nix. Ingen hade sett någon man tillsammans med Charlotta.
En kvinna berättade att Charlotta ofta brukade tvätta kläder vid den lilla sjön, intill stugan. En annan berättade att hon kokade alldeles för starkt kaffe. En man sa att torpet där man bodde var jättekallt då det var byggt direkt på marken, utan husgrund. Någon sa att man alltid kunde se Charlotta gå till och från ladugården med en höghalsad klänning. Ingen visste någonting om den okände barnafadern.

Samma far till alla barnen

Charlotta fick barn åren 1896, 1901, 1904, 1912, 1914 och 1916. Det är ett ”hopp” på åtta år mellan barnen och det var för mig väldigt svårt att tro att det skulle vara samme fader till alla barnen. Vi gjorde ett jämförande DNA-test mellan Charlottas äldste sons son och hennes yngste sonson som visade att de har samma farfar till 99,9%. Att det är samme far till alla barnen tyder på att han måste ha befunnit sig i trakten (och kanske arbetat på annat håll under de åtta år då Charlotta inte fick några barn) men ingenting tyder på att han bodde i bygden. De DNA-test min mamma, hennes bror och kusin har gjort på senare år visar inte alls att han kom från Uppland. DNA pekar istället på för oss helt nya och okända släktrötter, i Skåne.

DNA kommer att ge svaret

För några år sedan bestämde jag mig för att ta upp forskningen kring familjen Düsing igen och följa dem i kyrkböckerna. Det visade sig att prästerna skrev familjen som Düring i vissa kyrkböcker och som Düsing i andra böcker. När jag följer dem tillbaka i tiden så kommer jag till Skåne och den anrika gården Bollerup.

Friederich Ludwig Düsing f. 1801 invandrade till Sverige från Mecklenburg-Vorpommern i norra Tyskland, tillsammans med hustrun Sofia Elisabeth Röse (von Röös) f. 1800 och deras barn. Familjen bodde till en början vid Bollerups gård i Tomelilla, Skåne och med tiden kom deras ättlingar att etablera sig på flera orter, i bland annat Skåne, Uppland, Södermanland och Östergötland. I kyrkböckerna skrevs man ibland som Düsing och ibland som Düring och det har berättats att släkten ursprungligen hette von Deuringer.

Genom ett blogginlägg där jag för några år sedan efterlyste information om familjen Düsing/Düring har jag fått en så fin kontakt med ättlingar till familjen. De har visat stor vänlighet och har berättat mycket om sin släkt, dess rötter och släktgrenar. För att hjälpa oss att få svar på den förbryllande släktgåtan med morfars okände far så vill man hjälpa oss genom att göra ett DNA-test, som kommer att ge svar på gåtan. Den vänlighet som mamma och jag har mött från familjen värmer våra hjärtan. DNA-testet Family Finder kommer snart att ge svaret, men även om det skulle visa sig att vi inte är biologisk släkt så vill vi gärna fortsätta att hålla kontakten. Det känns att vi är släkt i själ och hjärta.

Fortsättning följer…

Ett DNA-test kan göra historien levande

Den 1 maj, 20201 maj, 2020 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Hedmark, Norge, Okategoriserade, släktforskningLämna en kommentar

IMG_5959 (2)
Sønsterud gård i Gjesåsen, Hedmark

År 1642 föddes anfadern Anders Mikkelsen Sønsterud i Hedmark, Norge. Anders gifte sig med Maren Torstensdatter Sorknes f. 1644 i Hedmark. Paret bodde på Sønsterud gård i Gjesåsen och fick tillsammans fem barn – Berte, Torsten, Kari, Mikkel och Gunhild.
Dottern Berte f. 1680, gifte sig med Gunnar Håkonsen på gården Sorknes och fick med honom flera barn. Min ana, Torsten f. 1682, gifte sig med Lisbeth Arnesdatter Holmen och fick sju barn.

Jag började släktforska i början av 1990-talet och har genom åren ”byggt” min farfars släktträd med norska anor långt, långt tillbaka i tiden. Men ett släktträd där man inte har någon kännedom om människorna, eller någon anknytning till bygden där de levde blir inte så mycket mer än ett obegripligt träd med en massa namn och årtal. Genom åren har jag så många gånger funderat över farfars släkt. Hur såg det ut där de bodde? Hur levde de?

Jag lyckades efter många års detektivarbete hitta min okände farfar och hade ett långt telefonsamtal med honom. Farfar lovade att han skulle komma och hälsa på oss sommaren därpå, men det blev aldrig så. När han gick bort 2011 så trodde jag att alla ”länkar” till hans släkt i Norge för alltid var borta eftersom vi inte kände till några andra släktingar där.

Torsten 2
Farfars morfar, Torsten Ejnarsen f. 1847 i Åsnes, Norge

Sommaren 2015 gjorde jag ett DNA-test i släktforskningssyfte och ganska snart fick jag en DNA-match i Norge och förstod att det var en släkting på farfars sida. Vi skrev till varandra och det visade sig att vi är ättlingar till syskonen Berte och Torsten Sønsterud som föddes i slutet av 1600-talet. Vi är alltså tiomänningar. Tack vare den omfattande släktforskning vi båda har gjort genom åren, så kunde vi direkt hitta vår gemensamma ana. I somras träffade jag vår nya släkting och han visade mig alla platser och gårdar där våra släktingar en gång bott. Det var så fantastiskt.

IMG_5955 (1)
Sorknes gård, Hedmark

Så mycket kostar DNA-testet

Den 19 oktober, 201915 januari, 2021 Av Helena Wijki DNA, DNA-släktforskning, DNA-test, Släktforskningstips, Släktforskningsverktyg26 kommentarer

I det här inlägget ska jag berätta lite mer om DNA-test, vad det kostar på de olika företagen samt vad man bör tänka på innan man beställer testet. Det finns flera olika DNA-test att välja på men idag ska jag berätta om det mest populära testet, det autosomala DNA-test som bland andra företagen Family Tree DNA, Ancestry och My Heritage erbjuder.

Att göra DNA-test har blivit alltmer populärt på senare år. Genom ett DNA-test får du möjlighet att verifiera din ”pappersforskning”, får många nya DNA-släktingar som ”matcher” och därmed hundratals nya släktgåtor att reda ut. Genom de ”etnicitetsuppskattningar” som ingår i testet kan du även få en liten vägvisare om var i världen du har dina genetiska rötter. Jag gjorde DNA-test för några år sedan och i dagsläget är vi ett tiotal nära släktingar som har valt att göra DNA-test.

Autosomalt DNA-test – dina rötter på både pappas och mammas sida

Det autosomala DNA-testet ger dig många DNA-matcher. Dessa personer presenteras i en lista som uppdateras vartefter. Dina DNA-matcher är nu levande släktingar, som är släkt med dig på din pappas eller din mammas sida, 4-6 (ofta ännu längre tillbaka) generationer tillbaka i tiden. Kontaktuppgifter till dina nya DNA-kusiner finns också (om de har valt att visa denna information).

Det är en smaksak vilket företag man vill använda sig av. Viktigt att tänka på om ni är flera personer som ska göra DNA-test är att ni inte kommer att se varandra som DNA-matcher om ni väljer att låta testa er på olika företag. Bäst är därför att välja ett företag som passar era behov och plånbok och så gör era tester där. Om ni har gjort DNA-test på olika företag så kan ni ladda upp resultaten, helt gratis, på Gedmatch som erbjuder bra verktyg, bland annat för att mer exakt se varifrån i världen man härstammar.

Med testresultatet följer även en funktion som ger dig en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”. Resultatet ska tas med en stor nypa salt. Testpersonens DNA jämförs med små referensgrupper och kan ge missvisande resultat.

Så mycket kostar DNA-testen och detta ingår i priset:

Family Tree DNA är det företag där flest svenskar har låtit DNA-testa sig. Det autosomala DNA-testet heter Family Finder och kostar ca 752 kronor men företaget erbjuder flera gånger per år kraftigt rabatterade priser.

Nya DNA-matcher kommer att presenteras på din personliga DNA-sida, någon/några gånger per vecka de närmaste 25 åren. Med testresultatet följer även funktionen ”My Origins” som ger en procentuell beräkning av din personliga genetiska ”mix”, eller ”ethnic makeup” som man kallar det, samt ”Ancient Origins” där man jämför ditt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits. Ancient DNA erbjuds endast av Family Tree DNA. Det pris du betalar för ditt DNA-test är en engångskostnad och inga andra kostnader tillkommer för att använda de olika funktionerna och verktygen som medföljer testet.
Pris: ca 752 kronor

My Heritage erbjuder ett liknande autosomalt DNA-test som kostar 810 kronor. Just nu är det rabatt och testet kostar 610 kronor. Även med testet My Heritage DNA får du DNA-matcher och uppskattat etnicitet. Man erbjuder även användare att kostnadsfritt ladda upp sina DNA-test, som har gjorts via andra företag. Om man nappar på detta erbjudande får man en lista med DNA-matcher men sedan kommer man inte så mycket längre. För att se etnicitetsuppskattning, kromosomläsare, se DNA-matchernas släktträd etc. så kostar det 324 kronor. (engångskostnad)
Pris: 820 kronor
Obs! Att ”låsa upp” uppladdade DNA-kit för att se etnicitetsberälning, kontakta DNA-matcher etc. kostar 324 kronor per uppladdat DNA-kit.

Ancestry erbjuder ett autosomalt DNA-test som heter Ancstry DNA. Med testresultatet följer uppgifter om ditt etniska ursprung samt en lista med DNA-matcher.
Pris: ca 1210 kronor