”Ingeborgssteinen” på den norska Finnskogen

Den 4 juni, 20264 juni, 2026 Av Helena Wijki skogsfinnar, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

”Ingeborgssteinen” är ett vackert och lite vemodigt besöksmål längs Finnskogleden. Det är också platsen där en mörk familjehemlighet utspelade sig i min släkt, för flera hundra år sedan, då den arma flickan Ingeborg Henriksdatter Liitiäinen fördrevs från sin by och tvingades söka skydd under ett stenblock i skogen. Enligt sägnen var det också där hon födde sonen Daniel hösten 1741.

Familjen Liitiäinen
Medlemmar av familjen Liitiäinen lämnade sin by Liitilä i Savolax i slutet av 1500-talet. Man lockades till den västra rikshalvan av svenska kronan, som erbjöd flera års skattefrihet för dem som tog upp nya hemman i skogarna. Tidigt 1600-tal slog familjen sig ner i de mellansvenska skogsbygderna, där Gästrikland och Hälsingland var de första anhalterna. I takt med att de svenska finnmarkerna mättades sökte sig nästa generation vidare västerut och i mitten på 1600-talet kom man så till nordligaste Värmland (Dalby socken), där Aspberget kom att bli en viktig plats för familjen. Under senare delen av 1600-talet rörde man sig vidare mot Solør på den norska sidan av Finnskogen. I Gravberget bodde sedan familjen Liitiäinen i flera hundra år och än idag finns många ättlingar kvar i området.

En tonårsmamma i 1700-talets kyla
Ingeborg Henriksdatter Liitiäinen föddes år 1720 i Våler, Norge. Hennes pappa dog när hon endast var 12 år gammal och familjen fick det mycket tufft. Fattigdom tvingade ut Ingeborg i hårt arbete i tidig ålder. Endast 16 år gammal blev hon gravid och födde sonen Ole strax före sin 17-årsdag. Den nyblivna modern kunde själv inte närvara vid rättsprocesserna om faderskapet då hon var svag och sjuk i ”barnekopper” (smittkoppor), och hon hade inte ett öre att betala de böter som kyrkan krävde för att hon fött barn utom äktenskapet. Den lille pojken, Ole, som föddes 1737 avled endast fyra år gammal. Hans far var troligen den gifte mannen Ole Olsen Suroinen i Flisberget.

Bygdens kvinnor greps av ett rasande ursinne. De var förmodligen rädda för att deras egna äkta män skulle besöka denna förfärliga ”löskona”. Den nyförlösta Ingeborg drevs ut ur gemenskapen och förvisades till skogs. Det var här, i de djupa skogarna, som hon tvingades söka skydd i ren desperation – en plats som under kommande år skulle bli hennes enda fasta tillflykt.

”Ingeborgssteinen”. Enligt sägnen födde Ingeborg sin son Daniel under stenblocket i Gravberget hösten 1741. Foto: Nils-Erik Iversen

En gift man
Att föda barn som ogift var inte lätt förr i tiden och Ingeborg gick en hård framtid till mötes. Under sin livstid var hon omtalad som ”Ingeborg løskone”.
Men det var hennes andra graviditet som blev droppen i bygden. Enligt sägnen föddes sonen Daniel under stenblocket i Gravberget hösten 1741. Denna gång handlade det inte ”bara” om att få barn utom äktenskap – fadern var nämligen en namngiven, gift man från Gravberget vid namn Henrik Mortensen Liitiäinen. (Henrik var min farfars morfars mormors morfar)

Detta klassades som leiermål (hor/äktenskapsbrott) och var ett mycket allvarligt lagbrott på den tiden. I domboken framgår att Ingeborg ställdes inför rätta för att berätta vem som var barnafader och hon uppgav den gifte mannen Henrik ”Mortensen Gravberget”: ”Ingeborg Henricksdaatter i Graffbberged stevnet for å forklare hvem som er far til det andre barnet hun, som ennå ikke er gått til Guds bord, nestleden høst fødte til verden. Hun skal ha utlagt ektemannen Henrik Mortensen Grafberged, som har sin hustru i live, for barnefar. Ingeborg er også stevnet for andre leiermål i sin ungdom, Utsatt”.

DNA bekräftar faderskapet
Under den bittra rättegången betalade Henrik Mortensen Liitiäinen en redan dömd man, Henrik Mickelsson Kananinen, från Järpliden (på den svenska sidan) för att denne skulle ta på sig faderskapet. På så sätt hoppades han att själv undgå straff. På senare tid har DNA-tester visat att det faktiskt var Henrik som var pappa till både Daniel och brodern Erik ”Lidjans-Erik” som föddes i Gravberget 1750.

Domen och den fortsatta utfrysningen gjorde Ingeborgs liv tufft. Hon tvingades fly ännu längre bort och gömma sig under en annan sten nära Haldammen. Under sin livstid födde hon fem barn. De barn som levde till vuxen ålder var Daniel f. 1741, Erik f. 1750 och Ingrid f. 1762. Ingeborgs spår i historien blir allt svagare, tills de till slut försvinner helt i slutet av 1700-talet.

Pojken under stenen
Man skulle kunna tro att Ingeborgs barn fick det svårt, men tack och lov verkar det ha gått bra för dem alla. De gifte sig och blev föräldrar, i sin tur. Mot alla odds överlevde den lilla bebisen den kalla vintern under stenblocket och Daniel Henriksen Liitiäinen (1741–1810) växte upp och blev en respekterad och arbetsam man. Han tog upp ett eget nybygge på den norska sidan som kallades Rådelsbråten (Rajalaturi på finska). Trots den skam som omgärdat hans födelse tycks han ha fått ett lyckligt liv. Han gifte sig med Marte Mortensdatter Käiväräinen och tillsammans byggde paret upp ett tryggt skogsfinskt hemman. När folklivsforskaren Carl Axel Gottlund vandrade genom Finnskogen sommaren 1821 besökte han just Rådelsbråten och träffade parets ättlingar. Han fascinerades djupt av att familjen, mer än två sekler efter att släkten lämnat Finland, fortfarande talade en ren och tydlig savolaxfinska hemma vid köksbordet. De bar sitt släktnamn Liitiäinen med stolthet. Från en skamfylld och iskall start under en sten lyckades Daniel skapa ett gott liv för sig och familjen.

Vill du besöka Ingeborgssteinen?
Platsen ligger norr om Gravberget i Våler kommun (Innlandet fylke, Norge), precis väster om den svenska gränsen i höjd med norra Värmland.
Med bil: Följ Riksväg 62 i Sverige norrut via Torsby. Om man svänger västerut mot Norge vid Medskogen (Fylkesvei 202) eller norrifrån via Höljes/Klarabro (Fylkesvei 26) så når man skogsbilvägarna mot Gravberget. Parkering finns vid Gravberget kirke. Vandringen till Ingeborgssteinen startar vid kyrkan. Följ den orange-markerade Finnskogleden norrut i cirka 1 timme. Terrängen är lätt till medelsvår skogsstig. Följ skyltningen fram till minnesmärket.

Skogsstigen är ojämn och är tyvärr inte anpassad för rörelsehindrade. Det är dock möjligt att köra bil via de lokala grusvägarna/skogsbilvägarna (mot Øvre Berget/Smalberget) för att komma närmare platsen. Jag vet dock inte hur det är med de mindre vägarnas status och om det finns eventuella vägbommar.

Källor:
Tore Henning Andersen samt egen forskning
Digitalarkivet (Norska kyrkböcker): https://www.digitalarkivet.no/
FinnskogMagasinet 2024/05: https://finnskogen.org/wp-content/uploads/2024/05/FinnskogMagasinet-2024.pdf
Kopprabas: https://www.nordvarmland.com/istid/page.php?id=835
Skogsfinska släktnamn i Skandinavien: https://hammarbacken.eu/Stefan%20Helsing/skogsfinska%20sl%C3%A4ktnamn%20i%20skandinavien.pdf
Vägbeskrivning till ”Ingeborgssteinen” (på norska): https://ut.no/turforslag/1112155710/tur-til-ingeborgsteinen
Opplev Kynna (på norska): https://opplevkynna.no/aktiviteter/ingeborgsteinen/

Sökandet efter gamle Tørris

Den 3 oktober, 202216 oktober, 2022 Av Helena Wijki skogsfinnar, släktforskning, Släktforskning NorgeLämna en kommentar

Min farfars morfars mamma hette Anne Tørrisdatter och föddes år 1812 i Åsnes, Hedmark, Norge. Annes far, Torris (Tørris) Larsen föddes 1789 i Åsnes och gifte sig med Olea (Oleana) Andersdatter från Gravberget på Finnskogen i Hedmark. Olea var ättling till de östfinska familjerna Liitiäinen och Puranen som kommit till Norge från Värmland på 1600-talet men Tørris anfäder- och mödrar har jag inte lyckats hitta.

Tørris Larsen och Olea Andersdatter fick tillsammans sju barn, Anne, Karen, Anders, Ole, Arne, Thea och Lovise. Dottern Anne Tørrisdatter f.1812 gifte sig med Ejner (Ener) Gundersen som var ättling till familjerna Hakkarainen, Liitiäinen och Karjalainen.

Från Tørberget i Norge till USA

Tørris och Oleas son, Arne Tørrisen f.1824 gifte sig med Ellie Mortensdatter Tørberget f.1829. Ellie var ättling till Morten Mortensen Liitiäinen f. 1703 och Marit Pedersdatter Kuosmainen f. 1718. Det var familjen Kuosmainen som upptog Tørberget i Trysil en gång i tiden. Anders Olsen Kuosmainens familj kom från Mikkelin (Sankt Michel) i södra Savolax och man bosatte sig först i Dalarna och norra Värmland. Sonen Anders f.1627 i Ore kom att bosätta sig i Tørberget, Trysil i Norge och släkten har idag många ättlingar.

Arne Tørrisen och hustrun Ellie emigrerade till Wisconsin i USA år 1887. Paret fanns med på fartyget, men sedan är de omöjliga att hitta. Vart tog de vägen när de kom till La Crosse?

Ole Arnesen Törberget och hans hustru Johanna Jacobsdotter i Snohomish county, Washington, USA, 1927.
Foto: Karin Larsson

Från Kornstadsberget till Glissjöberg i Härjedalen

Arnes syster Anne stannade kvar i Norge. Tillsammans med Ener Gundersen fick hon flera barn, bland annat Torsten som föddes 1848 i Åsnes. I Norge var det vanligt att man fick ett tillnamn från gården/platsen man föddes på. Torstens syster kallades därför Olia Enersdatter Kornstadsberget. När hennes bror Torsten, min farfars morfar, flyttade till Sverige i slutet av 1880-talet valde han istället att kalla sig Kornberg.

*Min farfars morfar Torsten Enersen Kornberg.*
*Foto: privat*

De flesta av släktens grenar är nu kartlagda men sökandet efter gamle Torris och hans rötter fortsätter. Torris (Tørris) föddes ca 1789 i Hof, Hedmark och enligt flera uppgifter hette hans pappa Lars Torrisen/Tørrisen f. ca 1753, gift med okänd hustru som föddes ca 1762.

Vet du mer om Torris och hans släkt? Vet du kanske vad som hände med Arne Tørrisen och hans familj efter att de anlänt till La Crosse i Wisconsin, USA?
Kontakta mig gärna: forskningwijk(at)gmail.com
Alla upplysningar är så värdefulla.

Källor: ”Kuosmainens ättlingar i Trysil och Nordvärmland” av Bjarne Persson, egen forskning och Karin Larssons släktforskning.

Finska anor i Norge

Den 28 juni, 202114 juli, 2021 Av Helena Wijki Ångermanland, Östergötland, Hedmark, Norge, skogsfinnar, släktforskningLämna en kommentar

Gammalt finnetorp i Hedmark, Norge Foto: Helena Bure Wijk

Att släktforska är fantastiskt roligt men kan ibland vara oerhört frustrerande. Speciellt, om man som jag, söker rötter till de östfinska anfäder och mödrar som en gång i tiden bosatte sig i Ångermanland.

Släktnamnet var oerhört viktigt för skogsfinnarna och visade vilken grupp man tillhörde. Namnen bildades efter klanledarens förnamn, tillnamn, yrke, utseende eller hemort, exempelvis släktnamnet Hakkarainen som betyder stenhuggare och Karjalainen som betyder karelare. Men de östfinska nybyggare från Savolax som bosatte sig i Ångermanland i slutet av 1500- och början av 1600- talen förlorade snabbt sina släktnamn och kallas endast förnamn och ”finne” i dokumenten. Spåren efter skogsfinnarna är få och har resulterat i att jag och många andra släktforskare har släktträd med många Pål, Grels, Henrik och Eskil ”finne”, som vi inte kan forska vidare på. Inte heller går det att hitta deras finska släktnamn.

De finska nybyggare som kom till finnskogarna i Värmland och norska Hedmark är lyckligtvis mycket väl dokumenterade. En stor del av dagens befolkning i Hedmark är ättlingar till de finska nybyggare som en gång i tiden slog sig ned där och man är stolta över sitt arv. Man har kartlagt sina rötter med hjälp av DNA-test och lyfter fram den skogsfinska kulturen genom att anordna årliga marknader och sammankomster där de gamla skogsfinska traditionerna, hantverk och mat står i fokus.

Liitiäinen i Hedmark

Släkten Liitiäinen (som jag härstammar från) tycks ha kommit till Hedmark, Norge via Gästrikland, Sverige, i mitten av 1600-talet. I Hedmark bosatte man sig vid Gravberget och Risberget, Våler. Släkten spred sig även till svensk sida (Aspberget och Södra Finnskoga) men många ättlingar finns i dag kvar i området vid Gravberget.

Om Ingeborg Henriksdatter Liitiäinen finns många berättelser. Ingeborg föddes 1720 i Gravberget, Våler, som dotter till Henrik Andersen Liitiäinen och Anne Mortensdatter. Hon fick flera barn utom äktenskap och kom att bli omtalad som ”Ingeborg løskone”. När hon födde sin andre son utom äktenskap 1742 antecknades följande:
”Ingeborg Henricksdaatter i Graffbberged stevnet for å forklare hvem som er far til det andre barnet hun, som ennå ikke er gått til Guds bord, nestleden høst fødte til verden. Hun skal ha utlagt ektemannen Henrik Mortensen Grafberged, som har sin hustru i live, for barnefar. Ingeborg er også stevnet for andre leiermål i sin ungdom, Utsatt”.
(Källa: Morten Nasch Sandvold)

Barnafadern(fäderna?) tycks ha varit gifta män i trakten och Ingeborg blev hatad av många, speciellt av de gifta kvinnorna som såg henne som ett hot. Det har berättats att kvinnorna i Gravberget tvingade bort henne och att hon därför bosatte sig under ett liggande stenblock, en bit ovanför bebyggelsen i Gravberget. Enligt denna vandringssägen var det också där hon födde sonen Daniel år 1741. Ingeborg dömdes sedermera att flytta därifrån och tillsammans med barnen begav hon sig till en ny sten, vid Haldammen, Gravberget.