Finnmarksbyn Rosentorp är den allra äldsta i Orsa finnmark. Dit kom Anders Mårtensson Jämsäläinen och hans hustru Margareta Matsdotter i början av 1600-talet. Familjen, som hade utvandrat från Tavastland i Finland, slog sig ned som nybyggare i Orsa finnmark och år 1627 utfärdade kung Gustaf II Adolf ett kungabrev. Genom detta viktiga brev fick Anders Mårtensson Jämsäläinen och hans familj tillåtelse att bosätta sig som nybyggare i Rosentorp. ”Den 22 mars 1627 utfärdades kungabrev för Rosentorp, där en Anders Mårtensson ska ha kommit från Jämsä by i Finland och kallade sig och nybygget för Jämsä. Anders Mårtensson i Rossundeberg, född i Laukas sn i Sepalesby hafwer s.k. bref, dat. Kopparberget 22 martij 1627.” (avskrift av kungabrev)
Många ättlingar
Anders och Margareta Jämsäläinen fick flera barn tillsammans och har i dag många ättlingar. De barn jag hittills har hittat är Mats f. 1609 (gift med Karin Henriksdotter f. 1620), Margareta f. 1620 (gift med Göran Olofsson Makkoinen) och Urban f. 1624. Ättlingarna bosatte sig bland annat i Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Södermanland. Grenar av släkten finns fortfarande kvar i området kring Rosentorp.
Okokta ärtor och salt
Skogsfinnarna blev snabbt beryktade för att vara trolldomskunniga och familjen Jämsäläinen var tyvärr inget undantag. Enligt uppgift avrättades Margareta Matsdotter i Rosentorp för trolldom år 1668 eller 1669 (men jag har inte lyckats hitta någon källa för det).
Trolldomsryktena kring familjen Jämsäläinen tycks ha varit seglivade. År 1725 ställdes även parets barnbarn, Staffan Matsson inför tinget, anklagad för trolldom. Staffan var son till Margareta och Anders son Mats f. 1609 (gift med Karin Henriksdotter). Han var då 90 år gammal och uppgav att han fått sina övernaturliga krafter av sin farmor, Margareta. Inför rätten berättar Staffan att han blivit kallad till en familj i byn för att bota svartsjuka mellan mannen och hans hustru. Det var hustrun som hade bett Staffan att komma dit eftersom hennes avlidna föräldrar varit goda vänner till Staffan och hans familj.
När Staffan besökte familjen hade han med sig ett fat med okokta ärtor och väl på plats bad han om att få lite salt. I den finska kulturen var lyckan central och man trodde att illasinnade människor och väsen kunde stjäla lyckan och kraften. När det hände blev man modstulen och förlorade sin äktenskapslycka och livskraft, men genom att läsa välsignelser och trolldomsramsor över salt – och sedan ge den drabbade samma salt att äta, så trodde man att kraften och lyckan skulle återvända.
Staffan Matsson rådde kvinnan i svartsjukedramat att skrapa lite svett från sin vänstra armhåla när hon var i badstugan. Denna svett skulle hon sedan blanda med salt och brännvin. Därefter skulle hon sedan ge sin make denna ”brygd” till frukost, men hon fick absolut inte dricka av trolldomsdrycken själv. Staffan Matsson hade, tack och lov, fina rekommendationer från högt uppsatta män i bygden och han var inte straffad tidigare. Han undslapp därför straff. Värre gick det för hans bror, Mats, som redan 1682 dömdes och avrättades för blodskam (incest).
Avrättad sonson
Anders Mårtensson Jämsäläinen och Margareta Matsdotters son Mats f. 1609 i Rosentorp gifte sig med Karin f. 1620 och fick med henne barnen Mats f. 1645, Staffan f. 1647, Per f. 1652 och Henrik f. 1664. Sonen Staffan var den som anklagades för trolldom år 1725 och som friades från anklagelser. Men redan på 1680-talet hade parets äldste son, Mats f. 1645 i Rosentorp, varit föremål för anklagelser och han avrättades omkring 1682 för blodskam (incest) mot sin dotter, Karin. Blodskam var ett vedervärdigt och grovt brott som var belagt med dödsstraff, både för förövare och offer. Både Staffan och dottern Karin dömdes till döden. Karins dom tycks dock ha mildrats för hon flydde sedan till Sveg i Härjedalen, där hon gifte sig och fick flera barn.
Fadern avrättades däremot omkring år 1682 genom halshuggning. Han stod även anklagad för att ha haft utomäktenskapliga förbindelser samt för misshandel mot sin hustru: ”För fordoms laster med lappkonan blev Mats Matsson på egen bekännelse efter kongl maj.ts. straffordning 1 puncht dömd till 320 d.k.m. Såsom och för idkat hor med sin dåvarande lege piga Sigrid Jonsdotter, som nu är Sigfrid Markussons hustru i Tandsjö efter samma punkt till dubbel bot 640 d.k.m. Jämväl för blodsår och hårdrag på sin hustru till 24 d.k.m.” ”Mats Matsson i Hambra dömdes för begången blodskam efter guds lag och för det heliga sakramentets lifliga missbruk efter högl. i åminnelse Hr. Johans och Hr. Gustaf Adolph articlar de anno 1599 och 1621 under lifs straff: Dhen högl. kungl. hofrätt sådant ödmiukast hemställt”. (Källa: dombok/Torbjörn Näs)
Mats hustru fick det väldigt svårt efter makens död då hon blev lämnad med flera små barn. Det finns en anteckning från 1685 då änkan trädde fram inför tinget i Orsa: ”Finnen Mats Matssons i Hambra som för några år sedan vart avrättad, änka beklagade sig ynkligen över sitt fattiga tillstånd eftersom hon omsöriande är och hafer 4 stycken små barn att föda…” (Källa: dombok/Torbjörn Näs)
