Namnskick i äldre tider

Hamrångers_kyrka
Gården ”Vi” (stavades förr ”Wij”) låg en gång i tiden på den plats där Bergby nu ligger i Hamrånge, Gävle. Bygdens båtsmän fick efternamnet ”Wijk” av ortsnamnet.

Patronymikon anger bärarens fars namn och har använts i Sverige i hundratals år. Om pappa hette Anders så fick barnen automatiskt namnet Andersson eller Andersdotter. ”Son-namnen” stannade kvar länge inom bondefamiljerna. Torpare valde gärna naturnära efternamn som slutade med ”-kvist” eller ”-gren”. Björk, Lindgren, Malmgren och Sundgren är några av tusentals namn som har hämtats från naturen. Människor som bodde sjönära tog gärna sina namn från sin välkända miljö, exempelvis Sjökvist, Söderman och Sjölin.

IMG_1908

Soldaternas och båtsmännens namn anspelade på geografisk härkomst (ortsnamn) som exempelvis namnet Bure som är ett gammalt ryttarnamn från Knutby i Uppland och namnet Wijk som härrör från byn Vi i Hamrånge (I äldre tider var stavningen Wij). Soldatnamnen kunde även anspela på personliga egenskaper som namnen Trygg, Snygg, Stolt och Glad.

Jag har flera släktgrenar där man valde ändelse på efternamnet utifrån sitt yrke när man ”sadlade om”. Bergsbrytaren Dahlberg i Kolmården hade en far som var torpare och hade namnet Dahlgren. En annan anfader som hette Fogelberg kallade sig Fogelström när han blev laxfiskare i Norrköping år 1755. På den tiden var det inte lika strängt vad gäller namnbyten men 1903 kom den nya namnlagen då alla Sveriges efternamn ”frystes”. Den som hette Andersson eller Fogelberg, just det året kom att heta det livet ut, liksom hans barn. De ”oäkta” barnen som var födda utom äktenskap tillfrågades och kunde (om pappan hade erkänt faderskapet) ta hans patronymikon eller släktnamn. De släktnamn vi bär idag kom till genom nya namnlagen.

Lars Wijk f. 1857 i Hamrånge var Häckelsängs siste båtsman. Även hans far var båtsman och hette Wijk efter byn Vi (stavades Wij i äldre tider).

Funderar du på att byta efternamn?

Foto: Helena Bure Wijk

Funderar du på att byta efternamn? Du är inte ensam. Allt fler svenskar väljer att byta till ett nybildat efternamn och man hämtar gärna inspiration från naturen, djur, årstider, gamla släktgårdar och orter.

Om du vill byta till ett släktnamn som finns inom släkten (men som inte föräldrarna heter) så måste namnet ha funnits i släkten minst två generationer i rakt nedstigande led. Namnet ska också finnas inom fyra generationer (från föräldern räknat). Om jag räknar bakåt från mina föräldrar så kan jag byta namn till Schmidt, Rödlund, Norling, Kornberg eller Söderman. Att byta till ett gammalt släktnamn kostar 1800 kronor.
Läs mer om namnbyte på Skatteverkets webbsida som du hittar här.

Vill man byta till ett namn som föräldrarna har burit (exempelvis namn som ogift) så är det helt gratis. Det kostar inte heller något om man vill byta till ett namn som är bildat av en förälders förnamn och son/dotter som slutled. Jag skulle exempelvis kunna byta till Helena Björnsdotter, eller varför inte Helena GunBrittsdotter, utan kostnad. Att lägga till en make/makas, eller förälders efternamn som mellannamn är också gratis. Jag bär min mammas efternamn Bure som mellannamn.

Vill man byta till ett nybildat efternamn, eller ett efternamn som bärs av fler än 2000 personer så är avgiften 1800 kronor. Här kan du söka bland de vanligaste efternamnen i Sverige. Institutet för de inhemska språken har skapat en förteckning som kan vara till hjälp och inspiration för den som funderar på att byta till ett nytt efternamn.
I förteckningen, som du hittar här, finns cirka 700 svenska och cirka 5 000 finska förslag på namn. Samtliga namn i listan saknar registrerade namnbärare.

För nybildade efternamn finns regler som är bra att känna till. Efternamnet ska exempelvis inte gå att förväxla med en utdöd släkts namn. Inte heller ska namnet kunna förväxlas med utländsk känt namn. Avgiften som är 1800 kronor ska betalas in vid ansökan och man får inte tillbaka pengarna om ansökan om namnbytet avslås. Läs mer om vilka regler som gäller för byte till nybildat efternamn på Skatteverkets webbsida.

Foto: Helena Bure Wijk