Grue – Helena Wijk – Släktforskning & historia

Farfars morfar Torsten (t.v) med sin familj

På min farfars sida finns många norska rötter. Att släktforska i andra länder där man inte känner till släktnamn, orter och gårdar är lite klurigt, men till slut hade jag äntligen lyckats knåpa ihop alla släktgrenarna (trodde jag). Och DNA-testet visade att allt verkade stämma. Jag kände mig så glad!

I mina svenska släktgrenar finns flera okända fäder som har orsakat mycket nattgrubbel genom åren, men de norska ”guttarna och pigorna” verkar det ha varit lite mer ordning på. De gifte sig, flyttade ihop, fick barn och bodde för det mesta kvar vid sina gamla släkttorp där i Hedmark. För första gången hade jag äntligen ett släktträd utan en massa brutna grenar och tomma rutor där det står ”okänd far”…

Nya nattgrubbel

Men det dröjde inte alls länge innan det började dyka upp mystiska DNA-matchningar som var helt omöjliga att placera. Alla har de sina rötter i Norge så jag förstod att de var kopplade till farfars släkt, på något märkligt sätt.

Jag var på väg att ge upp när jag för några månader sedan upptäckte att det var Torsten, farfars morfar som var ”boven i dramat”. Äntligen kunde alla de mystiska DNA-matcherna få sina platser i släktträdet och jag kan nu äntligen sova lugnt.

Torsten Enarsen Kornberg, farfars morfar

Torsten reste till och från

Min farfars morfar Torsten, var en glad gutt som föddes 1848 på finnskogen i Åsnes, Norge. Han var sten- och vägarbetare och jobbade både i Norge och på andra sidan gränsen, i Jämtland, i slutet på 1800-talet. I Glissjöberg, Sveg, träffade han Sigrid och fick tillsammans med henne flera barn trots att paret ännu inte var gifta. Den första sonen, Johannes, föddes 1876. Torsten verkar ha varit något av en ”till-och-frånare” som bodde och arbetade på olika håll. Det var först 1884 som han gifte sig med Sigrid och bosatte sig i Glissjöberg mer permanent.

År 1888 fick familjen möjlighet att köpa en bit inrösningsjord i Glissjöberg. Man rustade då upp en befintlig lada och använde den till boningshus, men byggde senare ett nytt hus (Västbyn nr.4) i närheten. Torsten var nu hemmansägare men fortsatte att arbeta som stenarbetare i Norge. Han förblev ”norsk undersåte” (norsk medborgare) under hela sitt liv. Torsten Enarsen Kornberg och Sigrid Jonsdotter fick tio barn tillsammans och min farfars mamma, Anna Matilda föddes 1886, som nummer sex i syskonskaran.

DNA ljuger aldrig

Ju mer jag ”nystade”, desto mer stod det klart att mina mystiska norska DNA-matchningar har ett nära släktskap med Torsten Kornberg, farfars morfar. Men jag kunde inte begripa hur de kunde vara släkt med honom. Jag hade ju kartlagt hela hans liv genom kyrkböckerna och trodde att jag visste det mesta. Jag trodde att han var bofast i Glissjöberg från år 1876, när han fick sonen Johannes tillsammans med Sigrid…men tji fick jag.

DNA ljuger aldrig men som amatör-DNA-forskare är det inte alltid så lätt att hitta ”trådarna” som visar hur man är släkt med DNA-matchningarna. Men så upptäckte jag till slut att Torsten hade ännu ett barn, en flicka som föddes i Norge. Äntligen fick gåtan sina svar och ett mysterium kunde nystas upp.

Karen och dottern Kaja

Karen Knudsdatter föddes på Østaberget i Åsnes, Norge. Hon var dotter till hemmansägaren Knud och hans hustru Hermana och växte upp i en syskonskara med åtta barn. Någon gång på våren år 1876 träffade hon min farfars morfar och deras möte resulterade i att ett litet barn föddes året därpå.

Dottern Kaja Torstensdatter föddes i mars 1877 och i kyrkboken står det att modern Karen är hemmadotter. Barnafaderns namn saknas i födelseboken men det står att han är son till en ”selvejer” (hemmansägare/bonde) och hemmahörande på Kornstadsberget. (Faderns namn dyker upp senare i kyrkböckerna.)

Karen var 27 år när hon blev gravid och Torsten var jämngammal med henne. Kanske hade de varit ett par under en längre tid? Kanske hade de planerat att gifta sig? Kyrkböckerna berättar tyvärr ingenting. Där finns endast sparsmakade uppgifter.

Det enda jag med säkerhet kan veta är att Torsten, vårvintern samma år, besökte Glissjöberg i Sverige och där hade ett romantiskt möte med min farfars mormors Sigrid Jonsdotter. Nio månader senare föddes deras son Johannes.

Det är svårt att veta om Sigrid kände till att hennes make hade en dotter i Norge. Förmodligen visste hon ingenting om detta. Och när Karen Knudsdatter födde lilla Kaja hade hon säkert inte en aning om att flickan hade en halvbror som fötts i Sverige några månader tidigare. Det måste ha varit förfärligt svårt för henne att bli lämnad ensam med ett litet barn.

Kajas barnbarn

Det är så frustrerande när man så gärna vill, men inte lyckas klura ut hur man är släkt med sina DNA-matchningar. Det gäller att vara kreativ, tänka utanför boxen och att forska på bredden och tvären i släkten. Jag trodde att jag visste allt om farfars morfar eftersom han finns väldokumenterad i de svenska kyrkböckerna. Det var ett stort misstag. Jag hade aldrig en tanke på att han kanske hade fler barn, utom äktenskapet.

Det är sorgligt att veta att Torsten lämnade Karen och den lilla dottern när han flyttade till Sverige. Jag hoppas att de båda fick ett gott liv, trots allt.

Karen Knudsdatter förblev ogift och avled av lungsjukdom 1918. Hon bodde då på Rotaberget, Grue finnskog.

Dottern Kaja gifte sig med Theodor Torstensen Digermandhaugen. Paret fick tillsammans sju barn – Oline, Thora, Kristine, Oddfrid, Hulda, Kåre och Tarald. Alla mina ”mystiska” DNA-matcher är barnbarn och barnbarnsbarn till dem.

Norska Arkivverket har publicerat alla norska kyrkböcker i Digitalarkivet, som är helt kostnadsfritt och öppet för alla att forska i. Länken till arkivet finns här.

I norska Grue, Hedmark ligger gården Sorknes där mina förfäder levde en gång i tiden. Sorknes, som gränsar mot Hof i norr och mot Stemsrud i söder är den äldsta gården i området och var under vikingatiden en enda stor gård som kom att delas upp i flera mindre gårdar – Nord-Sorknes och Sø- (och Mellom-) Sorknes. Vid uppstyckningen uppkom även gårdarna Dal och Toverud.

Gårdarna ödelades av pesten

Sorknes var ett kronogods fram till år 1312 då kung Håkon V skänkte gården till sin oäkta dotter Agnes. När pesten slog till i bygden 1350 ödelades Sorknes och andra gårdar i området. Det var först under 1600-talet som man så smått började att befolka gårdarna i området igen och Sorknes kom att delas upp i flera mindre bruk, ”stuer”. Den här speciella uppdelningen mellan flera gårdsägare var särskilt utmärkande på Sorknes, där det har berättats att det till slut var så många brukare, som bodde så tätt inpå varandra, att ”sju gard-kjerringer kunne sitte med spinnerokken utafor hver si stue og prate sammen”. (Sju granntanter kunde sitta med sina spinnrockar utanför sina hus och samtala med varandra)

*Gården delades upp så mycket och så tätt att sju *gard-kjerringer* kunde sitta och samtala med varandra.*
Foto: Grueboka (1949)

Mellom-Sorknes

Till Mellom-Sorknes kom anfadern Tosten Knutsen i början av 1600-talet. Tosten var son till Knut Kalgarden från Arneberg, Hof, Hedmark. Tosten hann bruka gården i ungefär tio år innan han avled omkring 1620 och hans söner, Knut och Ola tog över gården. Till en början brukade bröderna gården gemensamt då man samsades om att sköta gården något år i taget. Sonen Knut var äldst och hade rätt att ta över hela gården men han beslutade sig för att dela lika med sin lillebror Ola. I ett brev från 1631 står det att Knut går med på att överlåta till ”min kjære broder og hans arvinger det halve åsete, nemlig den halve del udi hus, ager og eng, skog og mark, fiskevan nog fegang – for 36 riksdaler”. Mellom-Sorknes kom härefter att delas upp i två gårdar – Nystua och Nordgarn (Noggarn). (Knut gav sin lillebror hälften av hus, åker, äng, skog och fiskevatten)

Ola Tostensson på Noggarn

Min anfader Ola Tostensen f.1631 fick, tack vare sin äldre broder gården Noggarn att bruka och förvalta. Det verkar ha gått bra för Ola. 1657 hade han 2 hästar, 22 kor, 20 får och 5 grisar. Ättlingar till Olas tre barn kom att stanna på Sorknes och omgivande gårdar i många generationer. Olas barnbarn, Torsten f.1700 kom sedermera till gården Sønsterud i Åsnes, Hedmark. Tosten Knutsens ättlingar stannade kvar i Norge, förutom den släktgren som jag tillhör, som kom till Sverige och Härjedalen i Jämtland på 1880-talet.

Flera hundra år senare

Våren 2016 gjorde jag ett autosomalt DNA-test hos företaget Family Tree DNA. I många år hade jag suttit och ”knåpat” med släktträdet på min farfars sida och hade kommit långt tillbaka vad gäller namn och årtal, men att släktforska i bygder man inte känner till och i andra länder, är svårt. Farfars morfars släkt kom från Norge och det är så svårt att få en bild av hur det var på den tiden, var platserna låg och hur människorna levde, när man aldrig själv har varit där.

När mitt DNA-resultat kom kunde jag inte i min vildaste fantasi drömma om att jag snart skulle få kontakt med en släkting i Norge som skulle ta mig till alla dessa platser och berätta hela släktens historia och mycket mer! Men i Norge fanns min tiomänning Nils Erik, som liksom jag är en hängiven släktforskare. I början av år 2016 hade Nils Erik gjort ett likadant DNA-test hos Family Tree DNA som jag och snart kom vi upp i varandras lista över DNA-matchningar, som ”3th-5th cousins” (som delar 45 centiMorgan).

När jag hittade Nils Erik och insåg att han måste vara ättling till anorna i Hedmark, Norge så kastade jag mig över datorn och skrev ett mejl till honom. Vi hittade väldigt snart våra gemensamma anor på gårdarna Sorknes och Sønsterud och våren 2017 reste jag till Hedmark. Tack vare ett DNA-test fick vi lära känna varandra och det var en fantastisk upplevelse att tillsammans besöka gårdarna Sorknes och Sønsterud där bröderna, som kom att bli våra anfäder, en gång i tiden växte upp.