Släktforskning Västmanland – Helena Wijk

Björneborg i Skultuna. På fotot syns Johanna Hedin f. 1867 i Gunnilbo med några av de fem barnen. Johanna var änka efter arbetaren J. Johansson. Foto: Västmanlands museum

Min farfars farmor hette Lovisa Asplund och föddes 1796 vid Skultuna mässingsbruk i Västmanland. Hon var ogift, hade två barn och arbetade som barnmorska i bygden. Hon ägde ett litet torp, ”Björneborg” i Skultuna, men verkar inte ha bott där själv (hon bodde vid bruket). Torpet ”Björneborg” låg på Handberga ägor.

När Lovisa gick bort år 1868 fick hennes son ”torpstugan Björneborg om 1 rum och kök”. Torpet värderades till 200 kronor. I dödboken står det ”Lovisa Asplund, socknens förra barnmorska, född i Skultuna 14 mars 1896, skrifven och boende vid Skultuna bruk. Rörd af slag och sedan sängliggande i 7 1/2 år”. Stackars Lovisa fick således en stroke och blev ofärdig under återstoden av sitt liv.

I Lovisas bouppteckning finns en stugubyggnad om 1 rum och kök upptecknad.

Sonen Carl Fredrik Asplund f.1825 var mässingsarbetare på bruket och bodde i Björneborg till sin död 1901. När han avled hade han ”1 stugubyggnad samt 1 dito, mindre”. Det verkar alltså som om något hade byggts till kring stugan sedan han tog över den 1868…
Carl Fredriks dotter Hedda Serafia Östman f. 1852 fick ärva torpet. Hon var gift med Axel Oskar Ferdinand Östman och verkar ha sålt den lilla ”torpstugan”, för därefter bodde en skogvaktare Berglund där med sin familj.

Carl Fredrik ärvde torpstugan efter modern och gjorde en tillbyggnad.

Björneborg verkar ursprungligen ha varit en samlad bebyggelse med mindre torp som låg på Handberga ägor. Det är därför svårt att veta vilket av torpen som en gång var Lovisa Asplunds lilla stuga.

Björneborg, Skultuna i början av 1900-talet. På bilden syns skomakare Karl F. Arrenius f. 1839 och hans hustru Charlotta. Foto: Västmanlands läns museum

På Västmanlands läns museum/Digitalt museum hittade jag två bilder på en byggnad i Björneborg som verkar föreställa samma hus, med någon slags tillbyggnad på gaveln. Men huset ser ut att vara mycket större än den stuga om 1 rum och kök som Lovisa hade en gång i tiden…
Bilderna uppges vara tagna av fotograf Eva Timm ca 1900-1910. Vid den första bilden står det ”Dosmakare Wästberg/Wästerbergs stuga, Björneborg, Skultuna. Stugan uppfördes 1860 av dosmakare Aspling” och vid den andra bilden står ”Björneborg, Skultuna. Dosmakare Asplunds stuga”. ”Aspling” måste vara en felskrivning för ”Asplund” för någon Aspling kan jag inte hitta. Däremot fanns det en dosmakare, Anders Vilhelm Vesterlund i Björneborg som gick bort 1917. I hans bouppteckning finns ”1 stugubyggnad samt bodbyggnad och vedbod”.

Kanske någon vet mer om det gamla torpet eller om Lovisas släkt, Asplund/Kråka från Skultuna? Jag vet att familjen Kråka arbetade som smeder, skogvaktare och soldater från 1700-talet, men så mycket mer vet jag inte.

När jag började följa min farfars fars släkt bakåt i tiden ledde spåren till familjen Suhoinen i de djupa värmländska skogarna. Det är en släktgren som är ny för mig och jag håller nu på att lära känna människorna, deras liv och de platser där de levde. Ju mer jag läser, desto tydligare blir det att deras historia inte handlar om en enda by, utan om en lång vandring genom de stora skogarna – från Savolax till Värmland och vidare mot Bergslagen.

Solberg i Ekshärad, Värmland
Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet lämnade många familjer Savolax i östra Finland för att söka ett nytt liv i de svenska skogarna. Här fanns vidsträckta granskogar som lämpade sig väl för det svedjebruk som skogsfinnarna behärskade så väl. Samtidigt uppmuntrade den svenska kronan de finska nybyggarna att slå sig ned i de glest befolkade skogsbygderna genom att erbjuda dem några års skattefrihet. Solberg i Ekshärad var ett av de tidigaste skogsfinska nybyggena i Värmland. Hit kom också mina anfäder med släktnamnet Suhoinen.
Här föddes Olof Simonsson Suhoinen år 1622. Han gifte sig med Marit Matsdotter och bildade familj i Solberg, men för Olof och Marit, liksom för många andra, blev detta inte deras slutliga hem.

När nästa generation växte upp fortsatte vandringen österut, där nya möjligheter väntade i Bergslagens vidsträckta skogar. Familjen flyttade så småningom till Skilån i Skinnskattebergs socken, där ett nytt kapitel i berättelsen tog sin början.

Korpimäki, Orsa finnmark i Dalarna. Foto: Enfore

Vidare till Skinnskatteberg
Min farfars mm fm ff far, Pål Olofsson Suhoinen f. 1655 i Solberg, Ekshärad var ett av de barn som kom till Skinnskatteberg med sina föräldrar. Området kring Skinnskatteberg och Riddarhyttan i Västmanlands län koloniserades under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal av skogsfinnar från Savolax. Skilån i Skinnskatteberg var en av de platser där finska familjer slog sig ner för att arbeta med bergsbruk och kolning. Så gjorde även familjen Suhoinen.

Pål gifte sig med Kerstin Tomasdotter f. 1655 i Långvattnet, Söderbärke i Dalarna och paret fick tio barn tillsammans. Påls föräldrar ansågs inte vara särskilt ”kristliga”, men Pål och hans hustru verkar ha varit lite mer populära hos prästen. När Pål avled av rödsot i juli 1742 skrev prästen: ”…Den som kristligt levt, Pål Olofsson ifrån Schila (Skila) är född i Värmland vid Ekshärads socken, Solberga by år 1655. Fadren var Olof Simsson och Modern Marit Mattsdotter, dessa kunde enfaldeligen förstå sin kristendom. Kom ifrån Värmland med sina föräldrar till denna församling. Gift på sitt 19 år med sin salig hustru Kerstin Tomasdotter med vilken han levt 42 år, avlat 4 söner 6 döttrar. 2 söner och 4 döttrar leva. Varit sjuklig i 16 år, sjuknade i bröstvärk. Den 19 juni besöktes Herrans Nattvard…”

Kerstin Tomasdotter från Långvattnet i Söderbärke
Anmodern Kerstin Tomasdotter föddes år 1665 i Långvattnet, i Söderbärke, Dalarna. Hennes föräldrar, Tomas Tomasson (Hakkarainen?) och Brita Jakobsdotter var båda födda i Skinnskatteberg men som många andra familjer rörde man sig mellan nybyggen, bruk och skogsmarker beroende på arbete och tillgång till jord. Familjen bodde bland annat i Haraldstorp i Malingsbo och i Sandtjärn i Ramsberg innan man bosatte sig i västra Långvattnet i Söderbärke. Senare kom man till Skräppbo i Skinnskatteberg. Brita Jakobsdotter föddes år 1644 och Tomas Tomasson år 1640. Britas pappa, Jakob, kom förmodligen från någon av släkterna Kurroinen/Korhonen/Kuronen då han i dokumenten kallas ”Kurr-Jakob” och ”Jakob Kurri”.

Kerstin Tomasdotter fick 10 barn med maken Pål Olofsson och sex av barnen levde till vuxen ålder. Hon gick bort år 1726 i Skinnskatteberg och i dödboken har prästen präntat: ”Kerstin Tomasdotter ifrån Skräppbo, född år 1665 i september i Söderbärke och Långvattnet. Fadern var Tomas Tomasson, modern Brita Jakobsdotter. Blifvit döpt och väl upplärd till sin kristendom, som hon ock gjort gott uti. Kom till sin fader i församlingen hit år 1667. Här kom i äktenskap med efterlämnade man Pål Olsson uti Skräppbo, med vilken hon levt uti 38 år och sammanavlat 10 barn, 4 söner 6 döttrar, varav 2 söner och 4 döttrar leva. Sjuknat av stark feber, död den 28 februari. Begravd den 13 mars, 60 år gammal.”

Kerstin Tomasdotters dödsruna 1726. Foto från Arkiv digital

Kerstin och Påls dotter, Kersti f. 1692, gifte sig med Olof Andersson från Linshyttan i Skinnskatteberg. Han hade djupa släktrötter i Skinnskattebergs hyttor och parets son, Olof f. 1723 bytte namn till Smedberg. Ättlingarna arbetade sedan som hammarsmedsmästare och smeder vid bruken i Västmanland långt in i tiden.