När jag började följa min farfars fars släkt bakåt i tiden ledde spåren till familjen Suhoinen i de djupa värmländska skogarna. Det är en släktgren som är ny för mig och jag håller nu på att lära känna människorna, deras liv och de platser där de levde. Ju mer jag läser, desto tydligare blir det att deras historia inte handlar om en enda by, utan om en lång vandring genom de stora skogarna – från Savolax till Värmland och vidare mot Bergslagen.

Solberg i Ekshärad, Värmland
Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet lämnade många familjer Savolax i östra Finland för att söka ett nytt liv i de svenska skogarna. Här fanns vidsträckta granskogar som lämpade sig väl för det svedjebruk som skogsfinnarna behärskade så väl. Samtidigt uppmuntrade den svenska kronan de finska nybyggarna att slå sig ned i de glest befolkade skogsbygderna genom att erbjuda dem några års skattefrihet. Solberg i Ekshärad var ett av de tidigaste skogsfinska nybyggena i Värmland. Hit kom också mina anfäder med släktnamnet Suhoinen.
Här föddes Olof Simonsson Suhoinen år 1622. Han gifte sig med Marit Matsdotter och bildade familj i Solberg, men för Olof och Marit, liksom för många andra, blev detta inte deras slutliga hem.

När nästa generation växte upp fortsatte vandringen österut, där nya möjligheter väntade i Bergslagens vidsträckta skogar. Familjen flyttade så småningom till Skilån i Skinnskattebergs socken, där ett nytt kapitel i berättelsen tog sin början.

Vidare till Skinnskatteberg
Min farfars mm fm ff far, Pål Olofsson Suhoinen f. 1655 i Solberg, Ekshärad var ett av de barn som kom till Skinnskatteberg med sina föräldrar. Området kring Skinnskatteberg och Riddarhyttan i Västmanlands län koloniserades under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal av skogsfinnar från Savolax. Skilån i Skinnskatteberg var en av de platser där finska familjer slog sig ner för att arbeta med bergsbruk och kolning. Så gjorde även familjen Suhoinen.

Pål gifte sig med Kerstin Tomasdotter f. 1655 i Långvattnet, Söderbärke i Dalarna och paret fick tio barn tillsammans. Påls föräldrar ansågs inte vara särskilt ”kristliga”, men Pål och hans hustru verkar ha varit lite mer populära hos prästen. När Pål avled av rödsot i juli 1742 skrev prästen: ”…Den som kristligt levt, Pål Olofsson ifrån Schila (Skila) är född i Värmland vid Ekshärads socken, Solberga by år 1655. Fadren var Olof Simsson och Modern Marit Mattsdotter, dessa kunde enfaldeligen förstå sin kristendom. Kom ifrån Värmland med sina föräldrar till denna församling. Gift på sitt 19 år med sin salig hustru Kerstin Tomasdotter med vilken han levt 42 år, avlat 4 söner 6 döttrar. 2 söner och 4 döttrar leva. Varit sjuklig i 16 år, sjuknade i bröstvärk. Den 19 juni besöktes Herrans Nattvard…”

Kerstin Tomasdotter från Långvattnet i Söderbärke
Anmodern Kerstin Tomasdotter föddes år 1665 i Långvattnet, i Söderbärke, Dalarna. Hennes föräldrar, Tomas Tomasson (Hakkarainen?) och Brita Jakobsdotter var båda födda i Skinnskatteberg men som många andra familjer rörde man sig mellan nybyggen, bruk och skogsmarker beroende på arbete och tillgång till jord. Familjen bodde bland annat i Haraldstorp i Malingsbo och i Sandtjärn i Ramsberg innan man bosatte sig i västra Långvattnet i Söderbärke. Senare kom man till Skräppbo i Skinnskatteberg. Brita Jakobsdotter föddes år 1644 och Tomas Tomasson år 1640. Britas pappa, Jakob, kom förmodligen från någon av släkterna Kurroinen/Korhonen/Kuronen då han i dokumenten kallas ”Kurr-Jakob” och ”Jakob Kurri”.

Kerstin Tomasdotter fick 10 barn med maken Pål Olofsson och sex av barnen levde till vuxen ålder. Hon gick bort år 1726 i Skinnskatteberg och i dödboken har prästen präntat: ”Kerstin Tomasdotter ifrån Skräppbo, född år 1665 i september i Söderbärke och Långvattnet. Fadern var Tomas Tomasson, modern Brita Jakobsdotter. Blifvit döpt och väl upplärd till sin kristendom, som hon ock gjort gott uti. Kom till sin fader i församlingen hit år 1667. Här kom i äktenskap med efterlämnade man Pål Olsson uti Skräppbo, med vilken hon levt uti 38 år och sammanavlat 10 barn, 4 söner 6 döttrar, varav 2 söner och 4 döttrar leva. Sjuknat av stark feber, död den 28 februari. Begravd den 13 mars, 60 år gammal.”

Kerstin och Påls dotter, Kersti f. 1692, gifte sig med Olof Andersson från Linshyttan i Skinnskatteberg. Han hade djupa släktrötter i Skinnskattebergs hyttor och parets son, Olof f. 1723 bytte namn till Smedberg. Ättlingarna arbetade sedan som hammarsmedsmästare och smeder vid bruken i Västmanland långt in i tiden.