Min farmors mamma, Dora, hade en stuga vid Härjåsjön i Lillhärdal, Härjedalen. I en dikt som skrevs någon gång på 1960-talet beskriver hon den ”trolska” platsen som kallades ”Härjebo”. Hon skriver att stugan låg vid stranden, intill Härjåsjön, omgiven av skog – tall, gran och björk. Inte så långt ifrån ”Härjebo” fanns ”Klubbnäsviken”, dit man kunde åka med båt. Jag har lyckats hitta en badplats som heter Klubbnäset, men ”Klubbnäsviken” verkar inte finnas på kartan.

Det skulle vara så roligt att få veta lite mer om var stugan låg. Det finns ingen bevarad bild av stugan och jag kan inte heller hitta någon plats som kallas ”Härjebo”. Kanske någon av mina kära läsare vet var ”gammelfarmors” stuga kan ha legat?

Minne av Härjebo
dikt skriven av Dora Emerentia

”Där står stugan intill stranden där vi tar ett bad ibland
Solar oss i den vita sanden där humlan surrar
Och båten den ligger där och guppar vid lilla bryggan där invid land
och bjuder ut oss till fiskelyckan som oftast blir vid en annan strand.

Så åker vi ut med båten på den vackra Härjåsjön
och vi rustar oss med mackor, krok och mask
Och nya spön.

Och där borta vid Klubbnäsviken finns det gäddor, utan skryt och där bort vid andra viken hoppar då och då någon sik

Så vi gungar uppå vågen, sakta ner mot byn och vi ser hur fiskmåsen jagar efter födan sin
Korna råmar, skällor pinglar så vackert från den grönan äng.
Humlan surrar, fjäriln prålar
på en vacker sommaräng.

I den arla morgonstunden sär som solen just gått opp då smyger flickan ner till stranden för att taga sig ett dopp
Myser, fryser så hon skakar och i hast hon skyndar opp
Gömmer sig bakom en buske för att klä sin nakna kropp

Vid vår stuga björkar buga när det fläktar från sjön
och små vågor sakta rullar in mot stranden från sjön
Och när svarta molnen hopas överallt vid Härjåsjön,
hör vi åskans muller från både öst och väst.

Det finns gott om gran och tall vid det fagra Härjebo
Rönn, björk och vide pryder marken överallt
Och när häggen står i blomning – vilken fägring, vilken prakt!
Det är fest där ini skogen och alla fåglar sjunger i kapp.

Det är kväll vid skog och vatten, alla fåglar gått till ro
Endast Lavskrikans sorgsna läte ljuder bland kärr och mo.
Allt är frid i sena natten över sjö och land

Månen speglar sig i vattnet,
bildar en vacker spegeldamm
där små älvor vackert buga och bygger en gyllne bro.
Allt är tyst och stilla i det trolska Härjebo.”

Dikten ”Minne av Härjebo” som visa: