Under 1600-talets senare hälft avrättades fler än 300 människor för trolldom i vårt land. I en tid då kyrka och stat gjorde sitt bästa för att rensa bort ”ogräset” – individer som ansågs vara fiender till Gud, kristenhet och rådande ordning, så blev de ”kloka” kvinnorna och männen självklara hatobjekt. Man pekade ofta ut och avrättade hela familjer som ansågs ha trolldomsförmågan. De människor som hade rykte om sig att tillhöra en familj som sysslade med botande och vidskeplighet, låg riktigt risigt till när drevet gick.

Maleficium

Föreställningen om häxor kan relateras till det ”ondas problem”, vilket har sysselsatt kristna teologer och tänkare genom tiderna. Hur kan något ont existera när Gud är fullkomligt god? I försöken att förstå Guds natur, hans vilja och vägar, har man försökt att förstå och förklara det onda.

Kyrkofadern Augustinus av Hippo menade på sin tid att djävulen, genom trolldomens verkningar kunde åstadkomma missväxt, sjukdomar och oväder. Även om detta onda endast skulle ses som ett bländverk, en slags illusion utan verklig existens, var Augustinus övertygad om att människans själ kunde lösgöras från kroppen under sömnen, med hjälp av demonerna. På så sätt kunde själen fara i väg till avlägsna platser. Historikern Bengt Ankarloo menade att Augustinus föreställning om den magiska förgörningen – maleficium, kom att bli en viktig bas i medeltidens lagstiftning mot häxeri. Genom förgörelse kunde den trollkunnige, med djävulens hjälp, orsaka skada på människor, boskap, grödor och träd.

Augustinus föddes år 354 e.v.t. och avled år 430. Han kom att bli det latinska västerlandets mest betydande kyrkofader och myntade det berömda citatet ”Ama et fac quod vis” som betyder ”Älska och gör vad du vill” men trots det blev det inte bättre med tiden…

Det blev inte bättre med tiden

Efter reformationens tid (1527 – 1600) betraktades folklig vidskepelse som hädelsebrott mot Gud. Sådana skadliga föreställningar ansågs i förlängningen hota hela nationens existens, genom att de väckte Guds vrede. Den kristna kyrkan såg magi och folktro som konkurrerande aktiviteter som hotade hela samhällsordningen och därtill, det gudomliga majestätet. De trollkunniga var således att betrakta som direkta fiender mot Gud, kristenheten och rådande ordning. Och själva kärnan i denna föreställning var maleficium, förgörelse.

De ”kloka kvinnorna” ansågs visserligen kunna bota sjukdomar och åstadkomma en del goda saker, men troddes likväl ha förmågan att åstadkomma ont. Man trodde att de kunde förse sig själva och sitt hushåll med mjölk, ost och smör, genom att på magisk väg mjölka kvastar och pinnar. Att praktisera trolldom genom bruk av örter och besvärjelser gick under benämningen lövjeri. Men även signeri – att läsa besvärjelser i syfte att bota, genom att avvärja ont – var ett grovt brott och ett tecken på förbund med djävulen, eftersom även detta krävde att man allierade sig med den onde. Således syndade dessa människor mot, första, andra, femte, sjätte och sjunde Guds bud. Dessutom förbröt man sig mot det förbund människan i dopet gjort med Gud, då hon avsade sig djävulen och hans gärningar.

I de svenska häxprocesserna blev pactum, barnaförande, en central företeelse och var anledningen till att man, med alla medel försökte rädda de små barnens själar.  I en tid då stat och kyrka samarbetade för att hålla lutherdomen ren från sådan skadlig tro, blev religionen ett verktyg för att upprätthålla statsmakten, samtidigt som kyrkan stod för den grundläggande världsbilden.

En trollkona skall du icke låta leva

Före kyrkolagens tillkomst år 1686, användes Kristoffers landslag. Genom ett tillägg år 1608 antogs vissa delar av den gammaltestamentliga Mose lag. Varje uppsåtlig hädelse mot Gud skulle därmed bestraffas med döden. Dödsdomar i trolldomsmål baserades på budet i Andra Mosebok 22:18 som lyder: ”En trollkona skall du icke låta leva.”. Efter reformationen fick hädelse mot Gud en central betydelse. Uppsåtlig hädelse skulle nu alltid bestraffas med döden. Genom pactum, barnaförande, då häxan ansågs föra oskyldiga barn, bort från den kristna gemenskapen, till djävulens Blåkulla, omintetgjorde hon en god framtid då barnen skulle föra vidare samhällets grundval, den kristna ordningen. Därmed blev hennes brott, inte endast ett brott mot Gud utan mot hela samhället.

Förlåt

Jag vet att många människor har kämpat, och fortfarande kämpar för att kyrkan ska be om ursäkt för de mord och övergrepp som skedde under 1600-talets häxprocesser i Sverige. Jag har varit lite avvaktande eftersom jag har tänkt att så många andra saker kanske spelade in när man pekade ut människor som häxor på den tiden. Den sociala kontrollen var stor och man anklagade grannar, släkt och vänner hejvilt, kanske på grund av att någon betedde sig ”fel” eller hade utmärkande egenskaper. Den sociala kontrollen var stor…men det går ju inte att komma ifrån att det var kyrka och stat som låg bakom massavrättningarna.

Förlåt mig! Jag vet inte hur jag tänkte. Det var ju kyrkans män som var de drivande krafterna, som medverkade till att förfölja, tortera, fängsla och avrätta de människor som ansågs vara trollkonor. Kyrkan har således ett stort ansvar.

Jag har genom åren sett förlåtelsen som den viktigaste biten att lyfta fram i denna förfärliga historia. Har tänkt att, om vi, som är ättlingar till de arma människor som miste livet genom yxa och bål kan förlåta, både oss själva och dem som anklagade våra anmödrar- och fäder för trolldom, så kanske vi kan förändra den mörka hemska historien till något bättre och ljusare. Och gå vidare.

Men om man ska kunna förlåta i sitt hjärta när det gäller sådana här hemska brott så underlättar det om det finns någon som tar på sig ansvaret för de brott som har begåtts.

De som hoppas på att kyrkan ska be om ursäkt och upprätta monument över de arma människor som halshöggs och brändes på bål lär nog tyvärr få vänta. Kyrkan kommer aldrig någonsin att be om ursäkt, eftersom man fortfarande är övertygade om samma saker som man var övertygade om år 1675, nämligen att det finns vissa människor som kan bota sjuka, se in i framtiden osv. men denna förmåga är djävulens bländverk. Det slog kyrkan fast genom Augustinus på 300-talet e. v. t. och det gäller väl fortfarande som sanning…

Göran Andersson är en stark röst i kampen för att ge de människor som avrättades under häxprocessernas tid, upprättelse. Göran är ättling till Älla som halshöggs och brändes på bål för trolldom i Torsåker, Ångermanland år 1675. Jag är ättling till Ällas syster, Barbro, som också hon avrättades för trolldom 1675.
Här kan du läsa några av Göran Anderssons debattartiklar i Kyrkans tidning:

En ursäkt är det som behövs (2022-09-22)

Kyrkans moraliska ansvar för vedervärdig tillämpning av kristendomen under häxprocesserna (2022-09-13)