Johan guldsmed

 

Foto: Helena Bure Wijk


Guldsmeden och borgmästaren Johan Johansson var verksam i Västerås på 1600-talet. Under sitt yrkesverksamma liv tillverkade han bland annat den vackra dopskålen som finns i Västerås domkyrka.  Johan Guldsmed har många nu levande ättlingar, en av dem var ishockeyspelaren Börje Salming.

Guldsmed och borgmästare

Guldsmeden Johan Johansson föddes år 1572 i Västerås, som son till guldsmeden Johan Lennartsson och hustru Ingeborg. Familjen hade varit smeder i flera generationer och det föll sig därför naturligt att även Johan skulle den vägen vandra. Familjen bodde i Guldsmedsgården som enligt en gammal beskrivning låg ”väster om ån näst söder Torgbron i hörnet. Längden i söder från Slottsgatan ned till ån var 52 alnar 2 kvarter, utmed Slottsgatan i väster 30 alnar 1 kvarter, norrut från hörnet och ned till ån 48 ½ alnar samt utmed ån 30 alnar 1 kvarter”. Guldsmedsgården låg i kvarteret Proban, nuvarande Västra Kyrkogatan.

I ungdomen blev Johan Johansson lärling hos Mäster Nicolaus Reimers i Stockholm och efter sex år reste han till Tyskland för att förädla sina kunskaper. Han var bland annat verksam i Hamburg, Lübeck, Lepsig, Wussburg, Strassburg, och München.

Johan återvände till Västerås 1603 och gifte sig 1605 med Margareta Salomonsdotter Vallensia som var dotter till domprosten i Västerås, Johannes Salomon Birgeri Vallensis. Familjen bodde i Decanegården som enligt ett protokoll från domkapitlet år 1626 låg ”söder om Kyrkbacken, norr om Matthias Smed och Haghagården, med längd och bredd som här efter följer med gamla alnar. Nordantill vid Kyrkbacken åttio och en halv aln, östantill etthundraåtta och en halv aln, västantill nittioåtta alnar och tre kvarter, sönnantill etthundratvå alnar och en halv”.

År 1613 utsågs guldsmeden Johan till kyrkvärd i Västerås domkyrka och kom sedermera att bli rådman och borgmästare.

Utsikt över Västerås från nordväst under 1780-talet. Teckning av Elias Martin, foto Ernst Blom/Västmanlands läns museum.


En vänlig och givmild man

Johan var verksam som guldsmed under många år. På ålderns höst drabbades han av hälsoproblem och begärde år 1635 att få avträda från sitt ämbete.
Han avled i Västerås i mars 1654, 82 år gammal.
Johan var under sin livstid omtalad som en vänlig, hövlig och fridsam man, givmild mot sin nästa och de fattiga. Han donerade pengar och egentillverkade guldföremål till Västerås domkyrka och hospitalet i Västerås. Av hans alster finns en del bevarat, bland annat en päronformad vinkanna som finns i Romfartuna kyrka, vinkanna och dopskål som återfinns i Kärrbo samt dopskålen i Västerås domkyrka. Dopskålen har följande inskription:  ”Ao 1639 förärad af Gullsmeden Iohan Iohansson och Hans Hustru Margareta Salomonsdotter Till att brukas wid dhet H:ga Dopet i Westerås Domkyrkia. Ao 1712 till något mer än Hälften förbättrad och tillökt med Domkyrkians bekostnad”.

Foto: Kalk och patén, år 1651, Västerås Domkyrka, Sven T. Kjellberg 1924/ Västmanlands läns museum.



Många ättlingar

Guldsmeden Johan och hans hustru Margareta fick ett långt och lyckligt äktenskap tillsammans. De var gifta i 49 år och fick tillsammans nio barn, tre söner och sex döttrar. Av barnen var det endast sonen Salomon och döttrarna Brita och Clara som levde till vuxen ålder. Dottern Clara föddes i Västerås år 1625, gifte sig med Arendt Grape, bruksägare i Nautapuoti, Armassaari, Övertorneå. Paret fick tio barn tillsammans och har idag många nu levande ättlingar. En av deras ättlingar var ishockeyspelaren Börje Salming som föddes 1951 i Jukkasjärvi, Kiruna, Norrbottens län.

Börje Salming. Foto: Frankie Fouganthin

Guldsmedsmästaren Gerhardt Schmidt

Farmor Margit Alice Foto: Privat

Min farmors farmors morfars farmors morfars farfars farfar hette Gerhardt Olofsson Schmidt och föddes år 1676 i Ronneby, Blekinge. Han var son till guldsmedsmästaren Olof Nielsen Schmidt, som i sin tur var son till guldsmedsmästare Nicolaus Schmidt som föddes i början av 1600-talet på ännu okänd ort och i okänt land.

Gerhardt Schmidt, (eller Gert Oluffsson Smieth/Schmit/Smitt), som han också kallades, gifte sig med Eva Freitag som var dotter till Nicolaus Freytag von Loringhoven och Maria Elisabeth von Flegen från Pulkau i Niederösterreich.  Paret fick flera barn, bland andra sonen Magnus Gerhardt Schmidt f.1713, som även han kom att bli guldsmedsmästare.

Lång och svår väg till burskap

För hantverkare som Gerhardt var det oerhört viktigt att äga burskap, för att fritt kunna utöva sitt yrke i staden och på så sätt kunna försörja familjen. Det var på den tiden endast borgare – handlare, hantverkare och andra näringsidkare, som hade möjlighet att vinna burskap och det krävdes att man ägde mark i staden. Den som var född, eller ingift i en borgerlig familj, kunde automatiskt erhålla burskap men för hantverkare krävdes i regel en period som lärling, samt en gesälltid om tre år, varefter man blev mästare.

Till ansökan om burskap bifogade man betyg och intyg om gott rennomé och klanderfritt leverne (frejd), vilket utfärdades av en präst. Hantverkare skulle även utfärda ett mästerstycke, som blev bedömt av en ”skådemästare”. Om denne underkände provet så var det näst intill omöjligt för hantverkaren att erhålla mästarbrevet, som utgjorde beviset på hantverkarens kunnande.

Gerhardt Schmidt lärdes upp i guldsmedsyrket av sin far men vägen till att bli mästare och att erhålla burskap var lång. Man refuserade honom 1702 då han inte kunde framlägga något lärobrev. Gerhardt försökte om och om igen följande år och kunde bland annat lägga fram rekommendationer från landshövdingen, amiral Cornelius Ancharstierna och riksämbetsmannen Michael Pohl men åldermannen i nämnden avslog ändå hans ansökan.

1024px-Ronneby_Bergslagen
Ronneby Foto: Henrik Sendelbach

Guldsmedsmästare

När han visade upp en silverkanna som han gjort till landshövdingen erhöll han äntligen burskap och kunde avlägga bured i Karlskrona år 1705. Han var då i trettioårsåldern och blev guldsmedsmästare året därpå. Nu kunde han äntligen utöva sitt yrke, men fejden var långt ifrån över. Samma år klagade man nämligen att Gerhardt hade ”förbigått ämbetet för vinnande av burskap” och man krävde att han skulle ”prestera den prestanda skråordningen förmår”.

Nämnden krävde att Gerhardt skulle infinna sig 7 december 1705. Under en tillfällig paus i de stridigheter som pågick lyckades han avlägga sitt mästarprov, men blev strax därpå bötfälld och tvingades betala 61 daler för en skuld hans svärmor gått i borgen för.

Stridigheterna med ämbetet varade under hela hans liv. År 1723 valde Gerhardt att ingå förlikning och avled tre år senare, 1726.

Några av Gerhardt Schmidts arbeten finns i Kristianopels, Lösens och Augerums kyrkor. Mästarstämpel: Ett sammanflätat GS

Kalk (nattvardskärl) Foto: Wikipedia