I början av 1600-talet kom flera finska familjer till Järvsö och Undersvik i vackra Hälsingland. Det har berättats att familjerna gick till fots hela vägen från Rautalampi i Savolax, till Hälsingland. I Undersvik blev de sedermera gästgivare och bönder.

Björnjägare och fiolspelmän
Anna Andersdotter föddes 1808 i Undersvik och kom att gifta sig med torparen och björnjägaren Olof Andersson f. 1798. Paret fick flera barn och bosatte sig i Järvsö. Det har berättats att Olof var en duktig fiolspelman under sin livstid.

Olof Andersson lyckades fälla 43 björnar under sin livstid och omnämndes bland annat i tidningen ”Ljusnan” 1851: ”Då jordestämma med Järvsö församling den 2 mars uppvisades skinnen av icke mindre än 9 fullvuxna björnar och 3 ungar, fällda på Järvsö skogar nu i vinter. Sedermera hava ytterligare 3 blivit fångade, ehuru ännu icke angivna på sockenstämma, och de väldiga jägarna hoppas att flera av dessa skogs brottar skola innan fort dela sina fallna kamraters öde. Den som i denna björnfejd varit anföraren, är torparen Olof Andersson i Hästberg, vilken dels med och dels utan biträde dödat 43 av dessa skadedjur. Som Olof Andersson, vilken har god frägd och befinner sig vid nu inbrytande ålderdom i ganska knappa omständigheter, allt sedan 1833 sysselsatt sig med detta yrke, mången gång mer farligt och modbeprövande än krigarens, ännu icke erhållit någon offentlig belöning, hyser man det välgrundade hoppet, att hans nyttiga mödor – honom själv till heder och andra till uppmuntran – skola vinna höga vederbörandes uppmärksamhet då han därtill skall snarligen anmälas”.

År 1851 blev Olof belönad av dåvarande kungen för ”mod och skicklighet i björnjakt”. Tyvärr hann Olof inte njuta av sin berömmelse särskilt länge. Han avled av förkylning året därpå.

Faster Åsa
Anna Andersdotter och Olof Andersson fick flera barn i Järvsö, bland andra sonen Olof Olofsson Schöning f. 1843. Olof var gift med Brita Ersdotter från Alfta och fick tillsammans med henne sonen Hjalmar Fredrik f. 1886 i Hanebo.

Deras son, Helmer Hjalmarsson föddes 1915 och tillsammans med min farmor fick han dottern Åsa Ing-Marie, min faster.

Finska gästgivare och vismän
Olofs hustru, Anna Andersdotter föddes i skogsbyn Fluren, Undersvik år 1808 som dotter till bonden Anders Ersson och hans hustru Brita. Till Fluren, som tillhör Bollnäs finnmark, kom den finske gästgivaren Anders Jöransson på 1600-talet och han byggde där ett enkelt gästgiveri för resande år 1647. År 1677 övergick gästgiveriverksamheten till Hästbergsfinnarna. Man byggde bland annat en ny krog och stall där vid den västra sidan av ån. På 1740-talet övertogs gästgiveriverksamheten av Annas farfars far, Anders Pålsson. I Fluren bröt Anders ny mark och byggde flera bostadshus. Anders Pålsson hade finska rötter och föddes i Stormörtsjön, Medelpad.

Anders farfars far var vismannen Pål Andersson Laininen f. 1600 i Stormörtsjön, Torp, Medelpad som jag har skrivit om i ett tidigare blogginlägg.
Pål (Påvel) Andersson var på sin tid en omtalad tietäjä (shaman/visman) som reste runt i Norrland och botade sjuka, pekade ut tjuvar och ”trollade” tillbaka stöldgods. Han ansågs även ha förmågan att tillintetgöra ”trollskott” som var en form av svart magi.

Anteckningar om vismannen Pål Anderssons mediala förmågor har bland annat hittats i Långskogs finnby och Hampura finnby i Orsa. Han hjälpte en bonddotter från Järvsö med en speciell ”kärleksmedicin” som hade förmågan att väcka kärlek. Pål Andersson var populär bland allmogen men prästerna var rädda för hans övernaturliga förmågor och kallade honom ”diabolicum instrumentum” (djävulens instrument). Pål var vän med min anfader, Christian Göransson ”finne” som också var en tietäjä på sin tid. Tillsammans reste de runt och ”trollade” och fick några mark här och där för besväret.

 

 

Källor: Arkiv Digital, Svenska tidningar, Maud Wedin/FINNSAM, Fluren skog, Undersviks hembygdsförening, Wallenberg&Bondesson, Richard Gothe och egen forskning.