Förvirrande beräkningar

 

Vermundsjøen, Åsnes, Norge. Foto: Jan-Tore Egge

Att försöka beräkna etnicitet och ursprung tycks vara en klurig uppgift för DNA-företagen. Det märks när man gör DNA-test hos olika släktforskningsföretag och får vitt skilda ”etnicitetsuppskattningar”. Ena dagen har man rötter i Norge, men strax därpå har generna hamnat i södra Yorkshire…

DNA-testerna utvecklas hela tiden till det bättre, med bättre analysmetoder och ju fler människor som låter testa sig, desto bättre kommer förhoppningsvis vårt historiska ursprung att beräknas. Tills vidare gör vi nog bäst i att se det hela som en liten ”vink” om varifrån vi kommer, utan att fästa alltför stor vikt vid det som kallas ”etnicitetsberäkning”.

Förvirrande ”etnicitetsberäkning”

När man gör ett DNA-test så får man på köpet en ”etnicitetsberäkning” som ibland kan vara förvirrande. DNA-företagen jämför nämligen DNA´t med referensgrupper som bor i olika områden, så kallade ”Founder Populations” och baserar etnicitetsberäkningen på detta. Beräkningen sträcker sig ofta bara 3–400 år tillbaka i tiden, så egentligen berättar etnicitetsberäkningen endast var släkten har hållit hus de närmaste generationerna. För att riktigt gå på djupet med sina rötter behöver man analysera det forntida DNA´t.

”Härkomst”, ”My Origins” och ”etnicitetsberäkningar” är ingen exakt vetenskap och bör tas med en stor nypa salt. Företaget My Heritage baserar sina beräkningar på referensgrupper i olika områden, så kallade ”Founder Population”. Denna etnicitetsberäkning sträcker sig ett par hundra år tillbaka.

AncestryDNA använder sig av referensgrupper av människor med känd härkomst. En sådan referensgrupp kan exempelvis vara Amishfolket i USA. Genom ett DNA-test hos Ancestry kan släktens ursprung spåras max 400 år tillbaka i tiden.

Företaget Family Tree DNA kallar sin etnicitetsberäkning ”My Origins” och denna funktion ger en procentuell uppdelning av de populationer som testpersonens DNA är kopplat till, så kallat ”ursprung”, max 5 – 6 generationer bakåt i tiden.

DNA-företaget Living DNA spårar testpersonens ursprung 6–8 generationer bakåt i tiden. Då företaget är stationerat i Storbritannien har man specialiserat sig på just brittiskt DNA. Företaget hävdar själva att man är det första företag som kan bryta ned och analysera den brittiska härkomsten till 21 specifika regioner. Living DNA använder sig av en databas med 80 olika regioner för att göra en bedömning av testpersonens ursprung.

Min pappa är 48% norsk enligt My Heritage

Gener verkar ”hoppa” lite hur som helst

Etnicitetsuppskattningen kan vara värdefull på många sätt, men är även vansklig och missvisande. I slutet av 15- och början av 1600-talen bosatte sig många östfinnar (svedjefinnar) i Sverige och Norge. De finska rötter kan med DNA-företagens analysmetoder helt försvinna och istället beräknas som norska eller svenska rötter, då anorna har levt i generation efter generation på dessa platser.

Det autosomalt DNA:t, från båda föräldrarnas sidor, som används för att beräkna en persons ursprung, ärvs ned slumpmässigt och blir mer utspätt ju längre tillbaka i tiden man kommer. För varje generation halveras mängden ärvt DNA från en specifik förfader. Min pappa är exempelvis 48% norsk enligt DNA-testet och jag är 19% norsk. Det slumpmässiga arvet, då gener tycks kunna ”hoppa” lite hur som helst kan märkas då man inte alls tycks ha ärvt samma ursprung som föräldrarna, eller sina syskon, enligt DNA-företagens ”etnicitetsberäkningar”. Vi gör därför bäst i att ta det hela med en nypa salt.

Jag är 19% norsk enligt My Heritage

Skyller på gamle Sølve och slumpen

Att mina 19% norska rötter plötsligt försvann från DNA-resultatet skyller jag på gamle Sølve. Det verkar nämligen vara hans fel att alla mina norska ”procent” plötsligt hamnade i Storbritannien, enligt Living DNA. Eller också beror även detta på något ”slumpmässigt arv” eller ”hoppande” gener? Det är svårt att veta…

Min farfars släkt kom från Solør i östra Norge där de har levt sedan urminnes tider. Solør var ett vikingatida småkungadöme en gång i tiden. Landskapet Solør omfattar kommunerna Våler, Grue, Åsnes, Brandval i Kongsvinger samt finnskogen.

Enligt myten var det norrmannen Solve Solvesson (Sølve Solvarsson/Solve den gamle) f. ca 630 som först röjde mark och bosatte sig i Solør. Gamle Solve nämns bland annat i Snorre Sturlassons ”Heimskringla”, som skrevs på 1200-talet.

Solves barnbarnsbarn ska sedan ha gift bort sin dotter, Solveig, med Olav Tretelgja (Olof Trätälja), varpå Ynglingaätten hamnade i Norge. Vad som är myt och sanning är svårt att avgöra, men det verkar i alla fall som om dagens befolkning i norska Solør har, (förutom mycket finskt DNA efter de skogsfinnar som en gång bosatte sig där) även DNA som överensstämmer med populationer i Storbritannien, bland annat Södra Yorkshire, Irland och i Östangeln som befolkades av, bland annat, norrmän en gång i tiden. Mina 19% norska rötter förvandlades plötsligt till brittiska, när jag laddade upp mitt DNA-resultat hos företaget Living DNA, vars etnicitetsberäkning sträcker sig lite längre tillbaka i tiden än exempelvis My Heritage.

Det här med etnicitetsberäkning är klurigt. När jag laddade upp mitt DNA-resultat till företaget Living DNA omvandlades mina 19% norska DNA-rötter till 17,2% brittiska.

DNA-testerna utvecklas hela tiden till det bättre, med bättre analysmetoder och ju fler människor som gör DNA-test, desto bättre kommer vårt historiska ursprung att beräknas. Tills vidare gör vi nog bäst i att se det hela som en liten ”vink” om vår härkomst, utan att fästa alltför stor vikt vid det som kallas ”etnicitetsberäkning”.

Illustration: Helena W