mtDNA-haplogrupp U5a1b6

Den 29 september, 202529 september, 2025 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida civilisationer, mtDNA-haplogrupp U5a1b62 kommentarer

Av någon anledning fotvandrade ”vi” från Zimbabwe till Östergötland en gång i tiden. Foto: Family Tree DNA

U5 är en av de äldsta mtDNA-linjerna i Europa och dessa robusta och långa ”jägar-samlar-människor” var ättlingar till den människotyp som kallas Cro-Magnon. Av någon anledning började mina släktingar att fotvandra från Zimbabwe för 30 000 år sedan. De vandrade över Iran och Kazakstan och på något sätt hamnade man till slut i Östergötland, där mormor Elsa föddes 1903.

U5a1b6
I somras bestämde jag mig för att köpa en uppdatering av det mtDNA-test som min mamma gjorde hos Family Tree DNA 2016. Då, när vi gjorde våra DNA-test var vi gröngölingar på området och visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss av DNA. Mamma gjorde ett så kallat autosomalt DNA-test (Family Finder) samt det basala mtDNA-testet där man får veta vilken haplogrupp man tillhör på moderssidan. Vi fick veta att vi tillhör mtDNA-haplogrupp U5, men så mycket mer än så berättade inte denna variant av DNA-test.

Älskade mamma gick bort i januari 2024 men då jag förvaltar hennes DNA-test hade jag möjlighet att uppdatera testet till ”mtDNA Full Sequence”, där man får veta mer om de små ”grenar” och ”utskott” man tillhör på världens stora DNA-träd. Nu vet jag att vi tillhör den mitrokondriella haplogrupp som kallas U5a1b6.

Mitrokondriellt DNA (mtDNA)
Mitokondrie-DNA ärvs från modern – både till döttrar och söner – men det är bara döttrar som kan föra mtDNA vidare. Denna DNA-sträng är en exakt kopia av moderns och förändras (muteras) väldigt långsamt över tid. En mtDNA-haplogrupp består av en grupp människor som har en gemensam anmoder, som levde på en viss plats vid en viss tid.

Professor Bryan Sykes har genom sitt forskningsarbete och boken ”Evas sju döttrar” presenterat de sju kvinnor som kom att bli anmödrar till dagens européer när grupper av människor invandrade hit via Asien för ca 45 000 år sedan. Sykes har givit de sju anmödrarna bokstäver och namn: Jasmin, Katrine, Tara, Helena, Velda, Ursula och Xenia.

Vandrade norrut
U5 är en av de äldsta mtDNA-linjerna i Europa och dessa robusta och långa ”jägar-samlar-människor” var ättlingar till den första moderna människan som kallas Cro-Magnon. Av någon anledning började mina släktingar att fotvandra från Zimbabwe för 30 000 år sedan. De vandrade över Iran och Kazakstan. På något sätt hamnade man till slut i Östergötland, där mormor Elsa föddes 1903.

Trots att U5 var en av de första haplogrupperna som kom till Europa så är det idag bara 5 – 12% av européerna som tillhör mtDNA U5. U5 är idag mest förekommande bland samer i Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön. U5 finns i nordsamiska populationer med över 50 %.

Mamma och ”Motalakvinnan” har en gemensam anmoder. ”Motalakvinnan” levde i Östergötland under äldre stenålder och de skelett som hittades i området var långa för sin tid, mellan 1.71 cm – 1.91 cm.

Majoriteten av dagens svenskar tillhör mtDNA-haplogrupp H, Helenas grupp, som kan spåras till Västra Asien för 20 -25 00 år sedan. Denna grupp kom hit via Anatolien (dagens Turkiet) för ca 6000 år sedan. (H)elenas grupp var väldigt duktiga på att tämja djur och att odla grödor och man tror att haplogrupp U, som levde en mer nomadiserande tillvaro, successivt trängdes undan och vandrade norrut när bondefolket etablerade sig här.

Bra på att hålla värmen
Det verkar som om U5-människorna hade en speciell förmåga att generera mer kroppsvärme och det forskas om detta nu. Jägar/samlarmänniskorna med haplogrupp U5 levde när temperaturen var som allra lägst och forskarna tror att de utvecklade en förmåga att producera ”frikopplande mtDNA” som genererar mer kroppsvärme. Våra gener kommer till oss med både styrkor och svagheter. Man har även upptäckt att människor som tillhör gruppen U5 har en högre risk att få hjärtinfarkt och stroke.

Cro-Magnon
Cro-Magnon är benämningen på den första moderna människan (Homo Sapiens) som en gång i tiden levde i Europa. Namnet kommer av fyndplatsen, en grotta – Abri de Cro-Magnon – som finns i sydvästra Frankrike. Skelettfynden i grottan har visat sig vara cirka 30 000 år gamla. Till utseendet liknade Cro-Magnonmänniskan oss, men deras hjärnor var 15 % större än våra och denna människotyp var resligare.

Av förståeliga skäl vill vi idag inte dela in människor i grupper av ”långskallar” och ”kortskallar”. Det var ju sådant man sysslade med inom den avskyvärda rasbiologin. I dag talar arkeologer inte om ”Cro-magnonmänniskan” utan benämner, i vissa fall, vissa benfynd som ”av cro-magnontyp” men ofta benämns Cro-magnon numera som ”den första moderna människan” eller som ”västerländsk jägare-samlare (WHG)”. DNA och arkeologi ger oss alla svaren och kan berätta hela den spännande historien om vårt förflutna, men vi förstår inte det som läggs fram då orden som sägs är totalt intetsägande och berättar väldigt lite om de människor som har varit här före oss på jorden.

Fanns Cro-Magnon i Amerika långt innan Columbus hade hittat dit? Foto: Prehistoric Britain

Den brittiske författaren och historikern Robert John Langdon menar att det som kallas ”kranialindex” och som berättar om kroppslängd och rubusthet, absolut inte handlar om rasism. Det handlar om geometri och biomekanik och berättar för oss om de människor som gick omkring här på jorden tidigare. ”Annars riskerar vi att berätta en historia där haplogrupper uppträder isolerade, separerade från de kroppar som bar dem.”

Rekonstruktion av U5 (skelettfynd) i norra Europa.

Här och där bildas det numera ”konspirationsteorier” om mystiska ”jättar” som kan ha levt här på jorden en gång i tiden och sanningen är att dessa jättar var våra egna förfäder- och mödrar.

Cro-Magnonmänniskan var bortåt 2, 2 1/2 meter på sin tid.

Jättar på sin tid
Vad man än väljer att kalla denna forntida människotyp, så var Cro-Magnon en jätte på sin tid, med en medellängd av cirka 2 meter, en skostorlek som motsvarar storlek 50 och som vägde cirka 140 kilo och man hade en hjärna som var cirka 15 % större än vår. Cro-Magnon hade en muskulös kroppstyp med extremt starka muskelfästen/senor. Om man vill förstå dessa människors kapacitet så kan man kika närmare på de verktyg som de använde, eftersom ett verktygs utformning berättar mer om vilka händer och vilka muskler det var som använde det, menar Robert John Langdon.

Ehenside Tarn-yxan. Foto: Prehistoric Britain

Ehenside Tarn-yxan som hittats i Storbritannien har ett kort, kraftigt skaft och själva yxan väger dubbelt så mycket som ett modernt stålyxhuvud. Den Cromagnonmänniska som använde detta redskap i forntiden hade enorma händer och en stor muskelstyrka. Mätningar har visat att det krävdes ungefär dubbelt så stor styrka i underarmar och handleder än för dagens fällyxor som väger cirka 1,3 kilo.

Mer än bara ”jägare-samlare”
När vi genom DNA-testet får veta att vi är si och så många procent ”jägare-samlare” (Jag är 51 % jägare-samlare) så säger det oss nästan ingenting. Vi får ingen vidare kunskap om vilka dessa våra förfäder- och mödrar var, hur de såg ut och vad de pysslade med om dagarna. När man får DNA-resultatet kanske man ser förfäderna, för sin inre syn, sittande i en mörk grotta, lurviga och primitiva, med ögon som glimmar i skenet av en eldstad. Men våra förfäder Cro-Magnon, var så mycket mer än så.

Några jättar finns inte i mammas släkt, på närmare håll. Mormor Elsa och mamma Gun Britt var cirka 1,53 cm. De var inte särskilt långa men superstarka kvinnor ❤

Termen ”jägare-samlades” myntades en gång i tider av antropologer och hade som mål att kategorisera människans utveckling i olika utvecklingsstadier för att visa på hur avancerad den västerländska civilisationen blivit, tack vare sin djupa medkänsla för andra individer.

Mycket tyder på att Cro-Magnon hade välutvecklade kreativa, empatiska och intellektuella förmågor. Man var duktiga inom sjöfart och astronomi och byggde fantastiska megalitiska monument, samt vattenkanaler. Deras samhälle och deras religion var inte som vårt, men de var inga primitiva grottmänniskor. Världens hittills äldsta målningar (Lascauxgrottan, sydvästra Frankrike) har skapats av Cro-Magnonmänniskor. Många skelettfynd som har hittats visar på läkta skador och man har även funnit tecken på att dessa människor ägnade sig åt rituella begravningar. Stark sammanhållning i gruppen och omhändertagande om sjuka och gamla tros därför ha funnits hos dessa människor.

Hos U5-människorna i Motala hittades ett dussin människokranier som var fästa på träpålar, samt mängder av ben från både människor och djur som placerats på en stenbädd i sjön. Foto: Family Tree DNA

Mina U5a1b6-anmödrar:
Mamma Gun Britt Bure f. 1933 i Uppsala, Upplands län
Mormor Elsa Andersson f. 1903 i Norrköping, Östergötland
Mormors mor Hedvig Pettersson f. 1870 i Krokek, Östergötland
Mormors mormor Kristina Lovisa Persdotter f. 1848 i Krokek, Östergötland
Mormors mormors mor Lovisa Dahlberg f. 1824 i Krokek, Östergötland
Mormors mormors mormor Anna Catharina Fogelberg f. 1884 i Kvillinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mor Ingrid Kullström f. 1755 i Kvillinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormor Brita Andersdotter f. 1724 i Risinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mor Ingrid Andersdotter f. 1699 i Risinge, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormor Elisabeth Svensdotter f. 1677 i Regnaholm, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormors mor Karin Pedersdotter f. 1653 1677 i Regnaholm, Östergötland
Mormors mormors mormors mormors mormors mormor Elisabeth Persdotter f. 1630 i Östergötland

Källor: Artikel Nature (2023): ”A mitochondrial genome sequence of a hominin from Sima de los Huesos”, Artikel, Discover Magazine (2023): ”The Gravettian Culture that Survived an Ice Age”, Artikel: ”Kanaljorden, Motala – Rituella våtmarksdepositioner och boplatslämningar från äldre stenålder, yngre stenålder och järnålder”, Stiftelsen Kulturmiljövård (2021), Family Tree DNA, ”Evolution and dispersal of mitochondrial DNA haplogroup U5 in Northern Europe: Insights from an unsupervised learning approach” by Kristjansson et al. (2022), Prehistoric Britain och egen forskning.

Guanches – Kanarieöarnas ursprungsbefolkning

Den 14 september, 202528 oktober, 2025 Av Helena Wijki Forntida civilisationer, forntida DNA, GuanchesLämna en kommentar

Pyramiderna på Güímar, Teneriffa. Foto: Berthold Werner

När spanjorerna inledde sina erövringsförsök av Kanarieöarna i slutet av 1400-talet möttes de av starkt motstånd. Ursprungsbefolkningen visade sig vara en väldigt stark och enad ”nation” med många ”krigare”. Men till slut besegrades man av inkräktarna och utplånades som folkgrupp.

Då det alltid är vinnaren som skriver historien är det svårt att återberätta den sanna historien om Kanarieöarnas ursprungsbefolkning, Guancherna. Det är så mycket vi fortfarande inte vet om deras kultur och föreställningsvärld, men genom DNA-studier vet vi att de bland annat hade sina rötter hos keltiska och berbiska stammar.

Tatuerade krigare klädda i getskinn

När spanjorerna kom till Teneriffa, Kanarieöarna på 1400-talet möttes de av ursprungsbefolkningen som bar kläder av getskinn. Påfallande många av ”infödingarna” var rödblonda, över medellängd och hade blå ögon. Invånarna var förtjusta i att tatuera sina kroppar och många hade allehanda mönster. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”. Ursprungsfolket kom av inkräktarna att kallas ”Guanches”, som på spanska betyder ungefär ”människorna från Ashenshen (Teneriffa)”. Guancherna själva kallade sig ”bincheais”.

Guanche-man. Målning av Leonardo Torriani

När spanjorerna inledde sina erövringsförsök möttes de av starkt motstånd. Guancherna var väldigt skickliga på att kasta spjut, använda stridsyxa, klubba samt slangbella. Man var skickliga klättrare och tog sig lätt fram i den bergiga terrängen där de beridna spanjorerna stötte på stora svårigheter. Dessutom kunde man hoppa högt över bergsskrevorna och därmed undkomma spanjorernas attacker. Guancherna beskrivs som över medellängd, seniga, muskulösa och starka. Enligt en artikel 1922 var deras kvinnor mycket vackra, men skribenten tillägger ”dock måste detta upptagas med någon försiktighet då uppgiften kom från sjömän, vilka varit länge ombord utan att se en kvinna”.

Ett strikt, hierarkiskt samhälle

Enligt spanjorerna levde Guancherna i ett utpräglat klassamhälle som styrdes av kungar som styrde med järnhand över sina öar. Berättelserna bör tas med en stor nypa salt, men enligt myten hade Guancherna väldigt stränga lagar där exempelvis äktenskapsbrytare begravdes levande och barn som förolämpat sina föräldrar, slogs ihjäl. Somliga öar styrdes enväldigt av den kung som ärvt marken och ämbetet inom sin familj. På Teneriffa arrenderade kungen ut sin mark till sina undersåtar. Självmord var något man tycks ha uppmuntrat på Gran Canaria. När en ny kung/hövding tog över ”tronen” så förväntade han sig att undersåtarna frivilligt kastade sig utför ett stup.

Klädseln skilde sig åt i de olika samhällsklasserna och de olika grupperna fick inte heller gifta sig sig med varandra, eller begravas på samma plats. På Gran Canaria bar majoriteten kläder av getskinn och växtfiber. Överklassen hade långt hår, medan de lägre klasserna var tvungna att bära håret kort.

Liksom hos de nordafrikanska berberna hade Guanchernas kvinnor en stark ställning i samhället. Ett av de värsta brotten en man kunde göra sig skyldig till, var att förolämpa en kvinna. Speciellt grovt ansågs brottet vara om han vid tillfället var beväpnad.

Bronsstaty av en Guanche-man på Teneriffa. Foto: Jose Mesa

Bodde i grottor och runda hus

”Dessa infödingar voro mycket krigiska och deras bostäder belägna på de mest otillgängliga platser, ofta bestående av grottor” skrev Göteborgs handels- och sjöfartstidning år 1922.

Guancherna hade gärna sina bostäder i grottor men bodde även i byar som bestod av runda hus med halm/grästak. Man uppförde dessutom befästningar och pyramidliknande stenstrukturer som liknar dem som finns i Nordamerika och Mesoamerika. Man använde sig, förutom av talspråk, även av ett slags visselspråk som man använde för att kommunicera på långt håll. Detta visselspråk som kallas ”Silbo Gomero” används än idag av herdarna på ön Gomera.

Åt mättande ”gofio”

Många av Guancherna var rödblonda, blåögda och över medellängd. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”. I början av 1900-talet trodde man dock att Guanches imponerande längd hade att göra med födan de åt. Man bakade nämligen bröd av en speciell sädesmix som kallades ”gofio” och som bestod av mald, rostad säd (av korn, vete och majs) som blandades med vatten eller mjölk till en näringsrik gröt. Denna gröt kunde sparas och bäras med under arbetsdagarna, för att vid lämpliga tillfällen bakas till bröd på upphettade stenhällar eller i lerkrukor, över en koleld. Den näringsrika gröten kunde även ätas utan att tillagas. Denna maträtt påminner mycket om Nävgröten/motti som kom till vårt land genom den finska invandringen på 15- och 1600-talen.

Balsamerade de döda

Precis som de gamla egyptierna balsamerade Guancherna sina döda. De dödas inälvor avlägsnades, kropparna preparerades med harts, framställt av tall, eller av drakblodssaft och sedan fick liken torka i solen under några veckor, inlindade i garvade getskinn. De begravdes sedan i grottor eller under gravhögar. Guanchernas överstepräster, Faycans, var en slags shamaner/druider, som även fungerade som läkare och utförde balsamering av de döda. Shamanerna tillhörde, liksom kungarna det allra översta sociala skiktet, adeln. ”På Gran Canaria, ute i de öde lavamarkerna, sällan beträdda av människofot finns den plats som numera kallas ”mal pais”, det dåliga landet. Under de stora stenhoparna har Guancherna sina gravar. Här lade de sina släktingars lik, klädda i skinn och med vapen och redskap vid sidan” skrev Göteborgs Aftonblad 1912.

Berglandskap, Gran Canaria. Foto: Vinterfrid

Guanchernas föreställningsvärld

I Guanchernas religiösa föreställningsvärld hade allting en själ som man måste hålla sig väl med. ”De tillbad därför bergen, vinden, havet och allt som spelade en roll i deras liv.” (Göteborgs aftonblad 1912-05)
Man dyrkade flera gudar och gudinnor där den främste var Almogaren, solen. Gudarna och gudinnorna bodde högt uppe på bergen men kunde ibland bege sig ned och beträda människornas nivå för att ta emot deras böner. I Guanchernas religiösa föreställningsvärld fanns även en ond ande som troddes bo uppe på vulkanen Teides topp (helvetet). Man vet att människooffer förekom i Guanchernas kultur. På Teneriffa offrades barn till solen vid sommarsolståndet, genom att kastas från en klippa.

Vid svåra tider och torka drev man sina hjordar till platser som ansågs vara särskilt heliga. Där skilde man sedan lammen från sina mödrar och lät dem sedan irra omkring i ödemarken. Man föreställde sig att lammens jämmerliga skrik skulle blidka den store guden. En liknande föreställning, där barnoffer och tron på att man skulle väsnas, skrika och slamra till gudens ära, återfinns även inom den forna Baalskulten.

Hade tama hundar

Guancherna var ett herdefolk som inte odlade marken i någon större utsträckning. På Kanarieöarna fanns gott om föda i form av får, getter, grisar och kaniner. Man höll sig även med tama hundar, som bland annat hjälpte till att valla hjordarna. Enligt Göteborgs handels- och sjöfartstidning 1922, var kastrerade hundvalpar en delikatess för Guancherna på Kanarieöarna och detta har även bekräftats av arkeologer på senare tid. Att det fanns tama och vilda hundar på Kanarieöarna när spanjorerna kom dit framgår av diverse gamla dokument och man har även hittat mumifierade hundar på öarna. När spanjorerna väl hade erövrat Kanarieöarna beordrade man att alla herrelösa hundar skulle avlivas då de gjorde stor skada. Det första brevet som tar upp detta är daterat år 1501.

Besegrades och utplånades

”Ur den hundra år långa kampen framstod ett ödelagt land och spridda, förskrämda rester av ett fordom mäktigt folk, som nu under loppet av en jämförelsevis kort tid gingo upp i sina härskares nation”. (Göteborgs aftonblad 1912-05-06)

Kanarieöarnas ursprungsbefolkning besegrades till slut av inkräktarna och kom att utplånas som folkgrupp. De överlevandes ättlingar kom att absorberas i den folkgrupp som man besegrades av och många såldes som slavar.

DNA-studier av de mumifierade kroppar som hittats på öarna, visar att Guancherna var av Cro Magnon-typ och hade rötter i Kaukasus-området. Genom DNA-studier kan man se hur dessa människor har förflyttat sig över världen och hur generna har blandats under resans gång. Guancherna delade bland annat DNA med de keltiberier som bodde på den centrala-nordöstra iberiska halvön under de sista århundradena f.Kr., liksom med berberna, som är ursprungsbefolkningen i Nordafrika. Det finns även likheter mellan Guanchernas DNA och de människor som lever i dagens Puerto Rico.