Y-DNA haplogrupp I-L573

Den 21 maj, 20253 juni, 2025 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Y DNA-haplogrupper, YamnayaLämna en kommentar

Morbror Hasse tillhör haplogrupp I-L573 på faderssidan.

En haplogrupp består av människor som delar samme anfader, antingen på den manliga eller den kvinnliga linjen. Då det endast är män som ärver Y-kromosomen så berättar Y-DNA-haplogruppen varifrån man härstammar på farssidan – fars fars fars fars och så vidare. Om man har låtit DNA-testa sig hos företaget Family Finder och har gjort det autosomala testet Family Finder, så får man numera kostnadsfritt veta sin Y-DNA haplogrupp (om man är man). Om man är kvinna och nyfiken på familjens rötter på farssidan så kan man be en manlig släkting att låta DNA-testa sig. Tack vare att min morbror Hasse gjorde DNA test så fick jag veta min morfars haplogrupp.

Det finns flera fördjupande Y-DNA-tester/uppgraderingar om man riktigt vill gå på djupet med sitt ursprung, men den gratisinformation man numera får genom Family Tree DNA, är värdefull då den berättar vilken gren på mänsklighetens stora DNA-träd man tillhör. Min morfar, liksom hans fars fars fars far och så vidare, liksom hans bröder och söner, tillhör Y-DNA haplogrupp I-L573.

Morfar och hans bröder ärvde haplogrupp haplogrupp I-L573 efter sin far.

Y-DNA-haplogrupp R1a och R1b

Yamnaya var ett herdefolk med rötter i södra Ryssland. De storvuxna (ofta 2 meter långa) människorna förde ett halvnomadiserande liv på stäpperna för cirka 5000 år sedan. Man tämjde hästar, höll tamboskap och förflyttade sig med hjälp av häst och vagn över stora områden. Man var skickliga krigare och kom så att kolonisera och dominera över delar av Europa och Asien. Med sig hade man kor, getter och får som utgjorde en viktig födokälla.

DNA-studier har på senare tid visat att en grupp Yamnaya-herdar, som hade haplogrupp R1b, emigrerade söderut mot Frankrike och Storbritannien. Vissa forskare tror att somliga grupper tog sig till den amerikanska kontinenten medan andra vandrade till den indiska. Den andra gruppen, R1a, vandrade norrut och vi som bor här i Skandinavien bär en stor portion Yamnaya-gener. Från Yamnaya, som tidigt höll kor och getter som tamboskap, har många som bor i norra Europa bland annat ärvt deras förmåga att bryta ned mjölksocker, laktos.

Bild: Rekonstruktion av en över 2 meter lång ”Yamnaya-jätte” som hittats i västra Kazakhstan, Centralasien.

Haplogrupp I1

Y-DNA haplogrupp I1 är den allra vanligaste i vårt land. I1 är ett ”skott” på haploträdet I och beräknas ha uppstått för cirka 27 000 år sedan. Man tror att I-mutationen spred sig från Donauområdet, upp till Norden med Y-DNA-haplogrupp R1a-Z284 under yngre stenålder och bronsålder. Det allra äldsta arkeologiska fynd som gjorts i Sverige av en individ med haplogrupp I1 härrör från 1. 400 f. Kr.

Marek Figlerowicz som är professor i biologi menar att studier man gjort av Y-DNA på senare år, har visat att R1a och R1b kom till Central- och västeuropa med Yamnaya. En grupp Yamnaya-herdar som hade haplogrupp R1b, emigrerade söderut mot Frankrike och Storbritannien. Den andra gruppen, R1a, vandrade norrut från Karpaterna. Figlerowicz menar att förfäder till dessa Yamnayaherdar även migrerade till den amerikanska kontinenten och till Indien via Beringssund.

I området kring Karpaterna i sydöstra Europa levde Yamnafolket omkring 3000 år före Kristus och är kända genom den så kallade ”Badenkulturen”. Dessa människor höll sig med grisar, kor och getter, brukade jorden och hade vagnar på hjul som drogs av oxar.

Rekonstruktion av grav i Markowice, Polen

Goter och slaver med gemensamt ursprung

Haplogrupp I1 har många utskott och ”kvistar”, bland andra I-L573, som min morfar ärvde av sin fars fars fars far och så vidare. En anfader som hade Y-DNA haplogrupp I-L573 levde cirka 1500 f. Kr. och har av arkeologerna fått namnet ”Markowice 158”, eftersom det var på kyrkogården Markowice i Kujavian, Polen som skelettdelarna hittades. Gamle ”Markowice 158” tillhörde Piastdynastin som styrde Polen med järnhand från 900-talet, fram till 1300-talet e. Kr.

Man har på senare tid kartlagt släktens DNA genom att studera kvarlevor från släktingar, som hittats på diverse kyrkogårdar runt om i Polen, bland annat genom forskningsprojektet ”Piastatens dynasti och samhälle i ljuset av integrerad historisk, antropologisk och genomisk forskning” som pågick mellan 2019–2023 under ledning av professor Ireneuz Stolarek. Forskarna kunde se att den grupp vi kallar ”slaver”, i själva verket härstammar från goter (Wielbarkkulturen), som kom till Polen under första århundrandet efter Kristus. Och goterna är i sin tur ättlingar till de Yamnayaherdar som en gång dominerade Europas stäpper. Min gamle anfader ”Markowice 158”, liksom de andra arkeologiska fynd som är kopplade till familjen Piast, delar detta genetiska arv.

Mieszko I av Polen. Teckning: Jan Matejko/Polens nationalbibliotek

Goterna som kom till Polen spred sina gener och ersatte den tidigare Oksywiekulturen med sina egna traditioner. Bland annat begravde man sina döda utan redskap eller vapen och man reste stenar och domarringar på gravfälten, precis som i södra Skandinavien. De nyanländas kultur (Wielbarkkulturen) påminner starkt om den så kallade ”Badenkulturen” som blomstrade i Karpaterna flera tusen år före vår tideräkning, varför man ser ett gemensamt arv i de forna Yamnayaherdar som dominerade Europa en gång i tiden.

Jättesläkting. Ett kranium av en kvinna som tillhörde Piastdynastin. Hon beräknas ha varit 2,20 meter lång när hon levde.
Foto: M. Jóźwikowska/Forbes

DNA-testet Family Finder finns hos Family Tree DNA och kostar cirka 755 kronor (Maj 2025).

Morbror Hasses DNA-resa genom tiderna:

Källor: Family Tree DNA, ”W poszukiwaniu naszych przodków – społeczeństwo państwa Piastów” (Figlerowicz, 2023), ”Przełomowe badania polskich naukowców dot. społeczeństwa państwa Piastów” (2023), Wikipedia,

”The TRB burial site at Markowice, Poland: preliminary insights and prospects for future work” (Cambridge University, 2023), ”Genetic history of East Central Europa in the first millennium” (PDF): https://www.researchgate.net/publication/372583427_Genetic_history_of_East-Central_Europe_in_the_first_millennium_CE

Forntida kirurgi och avlånga skallar inom Yamnayakulturen

Den 2 juli, 20237 december, 2024 Av Helena Wijki Arkeologiska fynd, Forntida civilisationer, forntida DNA, YamnayaLämna en kommentar

Yamnaya var ett herdefolk som förde ett ganska vilt liv på de pontisk-kaspiska stäpperna (området norr om Svarta havet och Kaspiska havet) för cirka 5000 år sedan. Man invaderade bondbyar på hästryggen, tog kvinnor till slavar i syfte att sprida sina gener, och kom därmed att dominera Europa och Asien på sin tid. Än idag är Yamnayas gener dominerande i nordeuropéers arvsmassa.

Yamnayas kultur har beskrivits som den våldsammaste som någonsin existerat, men vad som kanske är lite mindre känt är att man även ägnade sig åt forntida skallkirurgi och skalldeformering.

Märkliga seder och rituell kannibalism

Yamnaya var ättlingar till Cro-Magnonmänniskan, som till utseendet liknade oss, men deras hjärnor var större än våra och de var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på över 2 meter. En av de tidiga sederna hos Cro-Magnon var att man gärna målade eller beströdde de döda med röd ockra, en sed som sedan fördes vidare genom tiderna.

Skelettfynd som gjorts, bland annat i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England, visar att Cro-Magnonättlingarna som levde där (Magdalenian-kulturen) praktiserade rituell kannibalism. Man käkade helt enkelt upp sina medmänniskor och ristade sedan in konstnärliga mönster i offrens skelett. Man använde också de dödas huvudskålar som dryckesbägare.

Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden. Inom den skogsfinska kulturen använde man ibland björnars kranium som rituella ölbägare.

Yamnaya-kranium som har hittats i Samarara, Ryssland. Den döde har målats med röd ockra. Foto: Natalia Shislina/Science Nordic

Från mammutjägare till stäppherdar

Den jägar-samlarkultur som kallas Gravetti levde på äldre stenåldern, för ungefär 35 000 år sedan. Dessa cro-magnon-ättlingar levde på stäppen där de jagade mammut och följde elefanthjordarna för att få mat och kläder. Dessa människor beräknas ha varit 180 – 190 centimeter långa och var sin tids ”jättar”.

Från Gravetti uppstod senare bronsålderskulturen Yamnaya (Yamna). Ordet Yamnaya (grop) kommer av det speciella gravskick man hade inom denna kultur. De döda placerades i gropar, så kallade kurgans, med böjda knän, beströddes med röd ockra och täcktes med jord.

Våldsam kultur

Yamnaya-människornas kultur kan beskrivas som halvnomadisk då man förflyttade sig över stora områden och bodde i vagnar, men man bedrev även småskaligt jordbruk och livnärde sig på kött och mejeriprodukter. Yamnaya var troligtvis den första kulturen som tämjde hästar och använde vagnar med hjul.

Dessa människor sägs ha haft den mest våldsamma kultur som någonsin har existerat. Med hjälp av häst och vagn kunde dessa två meter långa ”barbarer” förflytta sig långa sträckor och invadera de mesolitiska byarna. Man tros ha dödat männen i de bondesamhällen man invaderade. Man tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar.

Rekonstruktion av Yamnayakranium.
Bild: Emese Gábor/The Archeologist

Yamnaya kom att dominera Europa och Asien på sin tid och från dem har vi som bor här i norr, bland annat ärvt ett speciellt enzym som gör att vi tål mjölkprodukter. Yamnaya-generna är fortfarande dominerande i nordeuropéers arvsmassa och vi svenskar bär en stor del av våra genetiska rötter från dem.

Bild: Yamnaya phenotype från gravplats i Novooleksiivka, Ukraina. Wikimedia commons.

Forntida skallkirurgi

Yamnayafolket utförde även en form av skallkirurgi, så kallad trepanation. Vid trepanation borrades eller mejslades ett eller flera hål i kraniet, i hopp om att detta skulle bota olika sjukdomar eller frigöra diverse onda andar.

Man har hittat många kranier som bär tecken på denna forntida skallkirurgi. Människorna tycks ha överlevt operationerna och benvävnad som vuxit fram efteråt, tyder på att somliga verkar ha levt många år efter trepaneringen.

Trepanerat kranium.
Bild: Nordisk familjebok

Avlånga skallar

Konformade och avlånga skallar har hittats i flera delar av världen, bland annat i Paracas, Peru, i Egypten samt i området kring Svarta havet.

Yamnayakranium.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Av någon anledning tyckte man inom vissa kulturer, bland andra Yamnaya, att det var lite extra tjusigt med avlånga kranium och somliga valde därför att forma barnets huvud direkt efter födseln. Barnets mjuka huvud kunde formas, exempelvis genom att det lindades eller sammanpressades med träkilar.

Konformat kranium som hittats i Kaukasus.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Författaren och forskaren Brien Foerster har länge studerat de avlånga kranium som hittats i Paracasområdet i Peru och DNA-analyser har visat att dessa människor hade sina rötter i området kring Svarta havet.

Här finns mer att läsa:

”Population genomic analysis of elongated skulls reveals extensive female-biased immigration in Early Medieval Bavaria”: https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1719880115

”New cases of trepanations from the 5th to 3rd millennia BC in Southern Russia in the context of previous research: Possible evidence for a ritually motivated tradition of cranial surgery?”: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27100920/

Jättarnas ätt (del 2)

Den 9 april, 202310 april, 2023 Av Helena Wijki DNA-släktforskning, Forntida människor, Yamnaya6 kommentarer

Det finns många berättelser om forntida ”jättar” som en gång levde på jorden. Bland annat i Nordamerika, Irland, Sardinien, Kina och Afghanistan har man hittat människoskelett som vittnar om att det en gång funnits människor här på jorden som varit exceptionellt långa. Även i Sverige finns berättelser om ovanligt storvuxna och starka människor. Är dessa gamla sägner om högresta människor verkligen bara skrönor, eller kan det finnas en smula sanning i berättelserna? Jag gör en djupdykning i vår forntida historia för att försöka hitta svaren…

Cro-Magnon – modern människa i jätteformat

Cro-Magnon är benämningen på den första moderna människan (Homo Sapiens) som en gång i tiden kom vandrande till Europa från västra Asien. Namnet kommer av fyndplatsen, en grotta – Abri de Cro-Magnon – som finns i sydvästra Frankrike. Skelettfynden i grottan har visat sig vara cirka 30 000 år gamla. Till utseendet liknade Cro-Magnonmänniskan oss, men deras hjärnor var större än våra och denna människotyp var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på cirka 2, 5 meter.

I dåtida jägar/samlar-samhälle handlade vardagen förmodligen mest om att jaga, fiska och att hitta ätliga växter, men dessa människor ägnade sig även åt kreativa uttryck och man hade en andlig föreställningsvärld. Världens hittills äldsta målningar har skapats av Cro-magnonmänniskor.

Målning i Lascauxgrottan, sydvästra Frankrike

Många skelettfynd som har hittats visar på läkta skador och man har även funnit tecken på att dessa människor ägnade sig åt rituella begravningar. Stark sammanhållning i gruppen och omhändertagande om sjuka och gamla tros därför ha funnits hos Cro-magnon-folket. En av de tidiga sederna inom denna kultur var att måla eller beströ de döda med röd ockra, en sed som sedan fördes vidare genom tiderna.

Cro-Magnonmänniskan var lång, cirka 2, 5 meter.

Rituell kannibalism

Cro-Magnon-människan kallas visserligen ”den första moderna människan”, men verkar inte ha haft ett modernt tankesätt, med våra mått mätt. Det var tyvärr inte ovanligt att man knaprade på sina medmänniskor på den tiden.

Skelettfynd som har hittats i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England visar tydliga tecken på att Cro-Magnonättlingarna som levde där för cirka 15 000 år sedan (Magdalenian-kulturen) inte bara åt sina medmänniskor. De ägnade sig även åt att rista in konstnärliga mönster i offrens skelett (efter måltiden) och använde de dödas huvudskål som dryckesbägare. Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden.

Inom den skogsfinska kulturen använde man ibland björnens kranium som en rituell öl-bägare. Björnen var fruktad och dyrkad av de östfinska nybyggarna. Ceremonin gick ut på att man hängde upp en björnskalle på en träkil i en lämplig tall. Därefter fylldes skallen med öl. Genom hålen i skallen droppade drycken sedan ner på marken. Då sköt man salut och festen tog sin början. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg som du hittar här.

Paleoantropologen Silvia Bello vid Natural History Museum i London, England, tror inte att de forntida Cro-magnon-människorna i Gough’s-grottan åt upp sina medmänniskor på grund av hunger. I stället kan man skönja någon slags rituell ceremoni i denna kannibalism som vi inte riktigt förstår oss på – kanske ”knaprade” man på de döda som en åminnelse om livets eviga kretslopp?

Gravetti – mammutjägarna

Den jägar-samlarkultur som kallas Gravetti levde på äldre stenåldern för ungefär 35 000 år sedan. Dessa cro-magnon-ättlingar levde på stäppen där de jagade mammut och följde elefanthjordarna för att få mat och kläder. Dessa människor beräknas ha varit 180 – 190 centimeter långa och var sin tids ”jättar”. DNA-undersökningar av skelettfynd från denna period har visat att Gravetti tillhörde Y-DNA-haplogruppen (hg)I på faderssidan och MtDNA-haplogrupp U5 och U2, på moderssidan.

Min morfar hade-Y-DNA-haplogrupp I och på mormors sida har vi MtDNA-haplogrupp U5. Det är mycket möjligt att de första anfäderna- och mödrarna i vår släkt som en gång i tiden kom till Europa, tillhörde just denna stenålderskultur. En hisnande tanke!

Figurinen Venus av Brassempouy med rötter i Gravettikulturen, hittades i en grotta i sydvästra Frankrike. Rekonstruktion av Libor Balák, Czech Academy of Sciences, Institute of Archaeology in Brno, The Center for Paleolithic and Paleoethnological research.

Arvet från Yamnaya

Ättlingarna till de forntida jättarna som en gång i tiden jagade mammut i ett bistert klimat och följde hjordarna på deras väg, kom med tiden att etablera sig på många platser i världen. Från stenåldersjägarkulturen Gravetti uppstod senare bronsålderskulturen Yamnaya (Yamna). Jag, liksom många andra svenskar, är genetiskt, till häften Yamnaya.

Rekonstruktion av Yamnaya-man från skelettfynd. (Bykovo, Korgan 12, Ryssland)

Yamnaya, som var ett herdefolk, bestod övervägande av långa, starka och ganska våldsbenägna män som förde ett nomadiserande liv på stäpperna i dagens Ukraina och Rumänien för cirka 5000 år sedan. Man förflyttade sig med hjälp av häst och vagn över stora områden och kom att kolonisera delar av Europa. På senare tid har forskare, med hjälp av DNA-teknik, funnit att dessa forntida stäppherdar inte alls var särskilt trevliga. I själva verket hade de en ganska våldsam och mörk natur. För att se till så att deras egna gener spreds vidare mördade man nämligen männen i de stenålderssamhällen man invaderade och tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar. Man red in i byarna på hästar och invaderade blixtsnabbt, innan någon hann ana oråd.

Föremål av ben med inristade ornament från Yamnaya-kulturen. Foto: Eugeny Genkivi

Yamnayas gener kom att korsas, bland annat med den snörkeramiska kulturen, även kallad båtyxekulturen (Corded Ware), Klockbägarkulturen (Bell Beaker culture), liksom med de asiatiska Sintashta- och Srubnaya-kulturerna.

Yamnaya-människornas kultur kan beskrivas som ”halvnomadisk”. Man förflyttade sig över stora områden och bodde i vagnar, men bedrev även småskaligt jordbruk och livnärde sig på kött och mejeriprodukter. Yamnaya var troligtvis den första kulturen som tämjde hästar och använde vagnar med hjul.

Yamnaya hade ett speciellt gravskick där de döda placerades med böjda knän i gropgravar, beströddes och målades med röd ockra och täcktes sedan med jordhögar. Sådana jordhögar, kurger, var även tradition i den skytiska kulturen, i omådet vid Kaspiska havet.

I dagens Europa har finländare den högsta koncentrationen DNA från Yamnaya, liksom östeuropéer och människor från Ryssland, men många svenskar bär också en stor ”portion” Yamnaya-rötter.

Som många andra svenskar är jag ättling till Yamnaya och har mer än 50 procent jägar/samlar-DNA enligt Ancient Origins (Family Tree´s DNA-test)

De sista jättarna

Mound-builders reconstructed av marcia K Moore, Ciamar Studio

Ättlingarna till de storvuxna Cro-Magnons som en gång i tiden jagade mammut i ett extremt kallt klimat och följde hjordarna på deras väg, kom med tiden att etablera sig på många platser i världen. När mammuten dog ut för cirka 4000 år sedan, blev bisonoxen en viktig födokälla och man följde hjordarna. ”Klockbägarkulturen” (Bell Beaker) och den så kallade ”Adenakulturen” i Nordamerika räknas som de sista kända kulturer som har sina rötter hos Cro-Magnon.

Sheriffen Wickham hittade ett jätteskelett på sin vingård i Ohio, USA år 1856. Wickham hävdade att skelettet var en bra bit över 3 meter. Käken och tänderna var nästan lika stora som hos en häst. (Wheeling Times år 1856)

På 1800-talet började rapporter komma om ”jätteskelett” som hittats i forntida gravhögar i Nordamerika. Skeletten, som var 2-3 meter långa, visade märkliga avvikelser. De var långa och hade ovanligt långa skallar och massiva underkäkar. Människorna som en gång levde i området, från cirka 1000 f. Kr. och byggde dessa gravhögar kallas Adenakulturen (Allegewi) och var den allra första i Nordamerika. Den hade sitt centrum i nuvarande Ohio och anses vara föregångare till Hopewellkulturen. Man begravde de döda tillsammans med gravgåvor av metall, pärlor och ben. Liken beströddes med röd ockra.

Marcia K Moore/Mound-builders reconstructed/ Ciamar Studio

Konstnären Marcia K. Moore har med hjälp av skelettfynd skapat modeller som visar hur de högresta Adena-människorna såg ut i en fantastisk film som du kan se här

Som många andra har jag hittat berättelser om ”jättar” i min släktforskning. De första nybyggarna i Härjedalen, Jämtland sägs ha varit ovanligt resliga och starka. Mer om det kan du läsa i mitt tidigare inlägg här i bloggen,”Jättarnas ätt (del 1)”. Några ”jättar” har jag dock inte hittat i släkten inom de närmaste generationerna…men min farfar var närmare 2 meter. Själv är jag bara 1.64 centimeter över havet och jag verkar krympa med åren 🙂

Farfar Gustaf (t.h) var ingen ”jätte”, men lång och reslig för sin tid.

Källor: Indoeuropean.eu, ”Re-theorising mobility and the formation of culture and language among the Corded Ware Culture in Europe” (Kristiansen, Allentoft, Frei, Iversen, Johannsen, Kroonen, Pospieszny, Price, Rasmussen, Sjögren, Sikora och Willerslev, 2017), NewScientist (Story of most murderous people of all time revealed in ancient DNA, 2019), Tanya Payak (Mound Builders), Natural History Museum (The cannibals of Gough’s Cave), Science Advances, Marcia K Moore, Family Tree DNA och egen forskning.