Guanches – Kanarieöarnas ursprungsbefolkning

 

Pyramiderna på Güímar, Teneriffa. Foto: Berthold Werner

När spanjorerna inledde sina erövringsförsök av Kanarieöarna i slutet av 1400-talet möttes de av starkt motstånd. Ursprungsbefolkningen visade sig vara en väldigt stark och enad ”nation” med många ”krigare”.  Men till slut besegrades man av inkräktarna och utplånades som folkgrupp.

Då det alltid är vinnaren som skriver historien är det svårt att återberätta den sanna historien om Kanarieöarnas ursprungsbefolkning, Guancherna. Det är så mycket vi fortfarande inte vet om deras kultur och föreställningsvärld, men genom DNA-studier vet vi att de bland annat hade sina rötter hos keltiska och berbiska stammar.

Tatuerade krigare klädda i getskinn

När spanjorerna kom till Teneriffa, Kanarieöarna på 1400-talet möttes de av ursprungsbefolkningen som bar kläder av getskinn. Påfallande många av ”infödingarna” var rödblonda, över medellängd och hade blå ögon. Invånarna var förtjusta i att tatuera sina kroppar och många hade allehanda mönster. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”. Ursprungsfolket kom av inkräktarna att kallas ”Guanches”, som på spanska betyder ungefär ”människorna från Ashenshen (Teneriffa)”. Guancherna själva kallade sig ”bincheais”.

Guanche-man. Målning av Leonardo Torriani

När spanjorerna inledde sina erövringsförsök möttes de av starkt motstånd. Guancherna var väldigt skickliga på att kasta spjut, använda stridsyxa, klubba samt slangbella. Man var skickliga klättrare och tog sig lätt fram i den bergiga terrängen där de beridna spanjorerna stötte på stora svårigheter. Dessutom kunde man hoppa högt över bergsskrevorna och därmed undkomma spanjorernas attacker. Guancherna beskrivs som över medellängd, seniga, muskulösa och starka. Enligt en artikel 1922 var deras kvinnor mycket vackra, men skribenten tillägger ”dock måste detta upptagas med någon försiktighet då uppgiften kom från sjömän, vilka varit länge ombord utan att se en kvinna”.

Ett strikt, hierarkiskt samhälle

Enligt spanjorerna levde Guancherna i ett utpräglat klassamhälle som styrdes av kungar som styrde med järnhand över sina öar. Berättelserna bör tas med en stor nypa salt, men enligt myten hade Guancherna väldigt stränga lagar där exempelvis äktenskapsbrytare begravdes levande och barn som förolämpat sina föräldrar, slogs ihjäl. Somliga öar styrdes enväldigt av den kung som ärvt marken och ämbetet inom sin familj. På Teneriffa arrenderade kungen ut sin mark till sina undersåtar. Självmord var något man tycks ha uppmuntrat på Gran Canaria. När en ny kung/hövding tog över ”tronen” så förväntade han sig att undersåtarna frivilligt kastade sig utför ett stup.

Klädseln skilde sig åt i de olika samhällsklasserna och de olika grupperna fick inte heller gifta sig sig med varandra, eller begravas på samma plats. På Gran Canaria bar majoriteten kläder av getskinn och växtfiber. Överklassen hade långt hår, medan de lägre klasserna var tvungna att bära håret kort.

Liksom hos de nordafrikanska berberna hade Guanchernas kvinnor en stark ställning i samhället. Ett av de värsta brotten en man kunde göra sig skyldig till, var att förolämpa en kvinna. Speciellt grovt ansågs brottet vara om han vid tillfället var beväpnad.

Bronsstaty av en Guanche-man på Teneriffa. Foto: Jose Mesa


Bodde i grottor och runda hus

”Dessa infödingar voro mycket krigiska och deras bostäder belägna på de mest otillgängliga platser, ofta bestående av grottor” skrev Göteborgs handels- och sjöfartstidning år 1922.

Guancherna hade gärna sina bostäder i grottor men bodde även i byar som bestod av runda hus med halm/grästak. Man uppförde dessutom befästningar och pyramidliknande stenstrukturer som liknar dem som finns i Nordamerika och Mesoamerika. Man använde sig, förutom av talspråk, även av ett slags visselspråk som man använde för att kommunicera på långt håll. Detta visselspråk som kallas ”Silbo Gomero” används än idag av herdarna på ön Gomera.

Åt mättande ”gofio”

Många av Guancherna var rödblonda, blåögda och över medellängd. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”.  I början av 1900-talet trodde man dock att Guanches imponerande längd hade att göra med födan de åt. Man bakade nämligen bröd av en speciell sädesmix som kallades ”gofio” och som bestod av mald, rostad säd (av korn, vete och majs) som blandades med vatten eller mjölk till en näringsrik gröt. Denna gröt kunde sparas och bäras med under arbetsdagarna, för att vid lämpliga tillfällen bakas till bröd på upphettade stenhällar eller i lerkrukor, över en koleld. Den näringsrika gröten kunde även ätas utan att tillagas. Denna maträtt påminner mycket om Nävgröten/motti som kom till vårt land genom den finska invandringen på 15- och 1600-talen.

Balsamerade de döda

Precis som de gamla egyptierna balsamerade Guancherna sina döda. De dödas inälvor avlägsnades, kropparna preparerades med harts, framställt av tall, eller av drakblodssaft och sedan fick liken torka i solen under några veckor, inlindade i garvade getskinn. De begravdes sedan i grottor eller under gravhögar. Guanchernas överstepräster, Faycans, var en slags shamaner/druider, som även fungerade som läkare och utförde balsamering av de döda. Shamanerna tillhörde, liksom kungarna det allra översta sociala skiktet, adeln. ”På Gran Canaria, ute i de öde lavamarkerna, sällan beträdda av människofot finns den plats som numera kallas ”mal pais”, det dåliga landet. Under de stora stenhoparna har Guancherna sina gravar. Här lade de sina släktingars lik, klädda i skinn och med vapen och redskap vid sidan” skrev Göteborgs Aftonblad 1912.

Berglandskap, Gran Canaria. Foto: Vinterfrid

Guanchernas föreställningsvärld

I Guanchernas religiösa föreställningsvärld hade allting en själ som man måste hålla sig väl med. ”De tillbad därför bergen, vinden, havet och allt som spelade en roll i deras liv.” (Göteborgs aftonblad 1912-05)
Man dyrkade flera gudar och gudinnor där den främste var Almogaren, solen. Gudarna och gudinnorna bodde högt uppe på bergen men kunde ibland bege sig ned och beträda människornas nivå för att ta emot deras böner. I Guanchernas religiösa föreställningsvärld fanns även en ond ande som troddes bo uppe på vulkanen Teides topp (helvetet). Man vet att människooffer förekom i Guanchernas kultur. På Teneriffa offrades barn till solen vid sommarsolståndet, genom att kastas från en klippa.


Vid svåra tider och torka drev man sina hjordar till platser som ansågs vara särskilt heliga. Där skilde man sedan lammen från sina mödrar och lät dem sedan irra omkring i ödemarken. Man föreställde sig att lammens jämmerliga skrik skulle blidka den store guden. En liknande föreställning, där barnoffer och tron på att man skulle väsnas, skrika och slamra till gudens ära, återfinns även inom den forna Baalskulten.

Hade tama hundar

Guancherna var ett herdefolk som inte odlade marken i någon större utsträckning. På Kanarieöarna fanns gott om föda i form av får, getter, grisar och kaniner. Man höll sig även med tama hundar, som bland annat hjälpte till att valla hjordarna. Enligt Göteborgs handels- och sjöfartstidning 1922, var kastrerade hundvalpar en delikatess för Guancherna på Kanarieöarna och detta har även bekräftats av arkeologer på senare tid. Att det fanns tama och vilda hundar på Kanarieöarna när spanjorerna kom dit framgår av diverse gamla dokument och man har även hittat mumifierade hundar på öarna. När spanjorerna väl hade erövrat Kanarieöarna beordrade man att alla herrelösa hundar skulle avlivas då de gjorde stor skada. Det första brevet som tar upp detta är daterat år 1501.

Besegrades och utplånades

”Ur den hundra år långa kampen framstod ett ödelagt land och spridda, förskrämda rester av ett fordom mäktigt folk, som nu under loppet av en jämförelsevis kort tid gingo upp i sina härskares nation”. (Göteborgs aftonblad 1912-05-06)

Kanarieöarnas ursprungsbefolkning besegrades till slut av inkräktarna och kom att utplånas som folkgrupp. De överlevandes ättlingar kom att absorberas i den folkgrupp som man besegrades av och många såldes som slavar.

DNA-studier av de mumifierade kroppar som hittats på öarna, visar att Guancherna var av Cro Magnon-typ och hade rötter i Kaukasus-området. Genom DNA-studier kan man se hur dessa människor har förflyttat sig över världen och hur generna har blandats under resans gång. Guancherna delade bland annat DNA med de keltiberier som bodde på den centrala-nordöstra iberiska halvön under de sista århundradena f.Kr., liksom med berberna, som är ursprungsbefolkningen i Nordafrika. Det finns även likheter mellan Guanchernas DNA och de människor som lever i dagens Puerto Rico.

Bland den nordafrikanska ursprungsbefolkningen Berber finns både mörkt och ljust hår liksom mörka/ljusa ögon representerade.

 

 

 

Y-DNA haplogrupp I-L813

 

Torpshammar i Medelpad. Foto: Jan Norrman/Riksantikvarieämbetet


Om man har låtit DNA-testa sig hos företaget Family Finder och har gjort det autosomala testet Family Finder, så får man numera kostnadsfritt veta sin Y-DNA haplogrupp (om man är man). Genom DNA-testet har vi nu fått veta att pappa Björn tillhör haplogruppen I-L813 på farssidan och han har även ärvt gener från Denisovanmänniska.



En haplogrupp består av människor som delar samme anfader, antingen på den manliga eller den kvinnliga linjen. Då det endast är män som ärver Y-kromosomen så berättar Y-DNA-haplogruppen varifrån man härstammar på farssidan – fars fars fars fars och så vidare. Det finns flera fördjupande DNA-tester man kan göra om man riktigt vill gå på djupet med sitt ursprung, men den ”gratisinformation” man numera får genom Family Tree DNA, är värdefull då den berättar vilken gren på mänsklighetens stora DNA-träd man tillhör.

Pappa Björn och Sandra-Li. Foto: Helena Bure Wijk


Släktingar i Torpshammar, Medelpad

Min pappa Björn tillhör den Y-DNA haplogrupp som kallas I1 L813. Haplogruppen I1 är den manliga grupp som är den vanligaste här i Skandinavien och den beräknas ha utvecklats från gruppen I för cirka 27 000 år sedan. Mutationen L813, är en ”avknoppning” av I1. Pappas äldste kände anfader är en man som som levde för cirka 2900 år sedan och gav upphov till gruppen I-L813. Denne gamle anfader gav upphov till flera släktlinjer vars ättlingar lever idag.

1933 hittades några av hans ättlingar på torpet Knaggsveden i Rombäck, Torps socken, Medelpad. Riksantikvariens ombud, T.h Lindström reste till platsen och dokumenterade fynden – flera skelett som märkligt nog var begravda med ansiktet nedåt, en brynsten (cirka 13 centimeter lång), kolrester, rester efter pilspetsar av järn, en kniv, en bronsring samt rester av de träkistor man hade begravts i.

Denisovan-DNA

Genom Y-DNA resultatet fick vi även veta att pappa delar gener med den så kallade Denisovamänniskan som bland annat har hittats i sibiriska grottor. Denisova är en mystisk ”kusin” till både människa (Homo Sapiens) och neanderthal-människa. Man tror att Denisovanmänniskan dog ut för 30 000 år sedan.

Denisovafyndet, ”Denisova8”, som pappa Björn härstammar ifrån beräknas vara 110 000 år och individen levde i en jägar-samlarkultur i de ryska bergen. Även om Denisovanmänniskan tillhörde en mer primitiv kultur så kunde de tillverka vackra föremål. Man har bland annat hittat armband och ringar av sten som tros ha skapats av Denisova.

Foto: Anatoly Derevyanko and Mikhail Shunkov, Anastasia Abdulmanova

Man har även hittat tänder efter Denisovamänniska och dessa fynd har fått många forskare att klia sig i huvudet. Tänderna är nämligen enorma. När Denisovanmänniskan gick omkring på jorden tycks de ha varit cirka 2–2,5 meter långa och vägde omkring 160 kilo.

Tand från modern människa samt tand från Denisovan. Foto lånat från Reddit.


DNA-testet Family Finder finns hos Family Tree DNA och kostar nu (maj 2024) 781 kronor (79 dollar).


Pappa Björns DNA-resa (DNA Saga – My True Ancestry):

 

Källor:

Family Tree DNA, My True Ancestry,

”Anteckningar om skelettfyndet på torpet Knaggsveden i Rombäck”: http://media.murberget.se/rapport/data/95/d3537f06-babe-4396-9da1-c5708294cc99.pdf

”The genetic history of Scandinavia from the Roman

Iron Age to the present” (Rodrı´guez-Varela): https://www.cell.com/cell/pdf/S0092-8674(22)01468-4.pdf

”DNA from a Huge Tooth Confirms a New Ancient Cousin” (Smithsonian Magazine): https://www.smithsonianmag.com/smart-news/dna-reveals-new-branch-european-ancestry-180957312/

 

DNA-Faces och forntida DNA

 

Den här glade släktingen levde för 6400 år sedan i Donkalnis, Litauen. Han begravdes tillsammans med sina verktyg av flinta. Foto: MyTrueAncestry

 

När man har gjort ett DNA-test hos något av de olika släktforskningsföretagen, exempelvis Ancestry, Family Tree DNA och My Heritage, så ligger fokus främst på att matcha vårt DNA med nu levande släktingar och förmedla genetisk information några hundra år tillbaka i tiden. Om man är intresserad av att utforska sitt forntida DNA så finns flera företag som erbjuder fördjupade analyser av DNA-resultatet, bland andra Gedmatch (gratis), Genomelink och MyTrueAncestry. En ny funktion hos My True Ancestry är ”DNA-faces” där man med hjälp av AI-teknik ger de gamla arkeologiska kvarlämningarna ansikten. 

Gedmatch – kostnadsfri databas

Om man redan har gjort ett DNA-test så finns möjligheter att gå på djupet med DNA-resultatet, helt gratis. Gedmatch är en kostnadsfri och oberoende databas där man kan ladda upp sitt DNA-resultat, oavsett vilket företag man har låtit testa sig hos. Gedmatch har bland annat verktyget ”Archaic DNA matches”, där vårt DNA jämförs med DNA-prov från arkeologiska utgrävningar som har gjorts på olika platser runtom i världen.

I tyska Benzingerode-Heimburg hittades kvarlevorna efter den här bronsåldersmannen som jag delar DNA med.


Family Tree DNA – Ancient Origins

När man gör DNA-testet Family Finder hos företaget Family Tree DNA så ingår en beräkning av den personliga genetiska ”mixen” där DNA:t jämförs med olika moderna populationer. ”Ancient Origins” erbjuds endast av företaget Family Tree DNA och ingår i priset. Här jämförs vårt DNA med arkeologiska fynd (mänskliga benfynd) som har återfunnits.

My True Ancestry

Företaget My True Ancestry fokuserar på riktigt, riktigt långväga släktingar, tusentals år tillbaka i tiden och när man har skapat ett konto och laddat upp sitt DNA-resultat så får man efter cirka 10 minuter många nya DNA-matcher, i form av gamla skelett. Företaget erbjuder inga DNA-tester utan man laddar upp befintligt DNA-resultat på den personliga sidan.

DNA-resultatet jämförs med genetiskt material som hittats på tusentals arkeologiska utgrävningsplatser och DNA:t jämförs med 150 forntida civilisationer. Materialet som används för analys kommer bland annat från NCBI, National Center for Biotechnology Information.

Den gamla släktingen som har fått namnet ”urm160” hittades på en vikingatida gravplats vid St. Gertruds kyrkogård i Sigtuna.

Medlemsnivåer i olika prisklasser

MyTrueAncestry erbjuder 10 olika medlemsnivåer till varierande pris – från 0 kronor till cirka 430 kronor. På gratisnivån (Commoner level 0) kan man ladda upp ett DNA-kit och får tillgång till 10 DNA-matcher samt kartor, befolkningsgrupper och PCR-diagram. Om man väljer att använda sig av gratis-modellen kommer resultatet dock att försvinna efter 48 timmar. Men man kan alltid ladda upp det igen, så många gånger man önskar.

Om man önskar att DNA-resultatet inte ska försvinna sin kos behöver man betala för medlemsnivå 1 (Footman level 1) som förnärvarande (4 april 2024) kostar 37 dollar (ca 392 kronor). Då får man fördjupade analyser och fler matchningar med individer och populationer. För att kunna ladda upp flera DNA-kit på samma konto behöver man gå ett eller flera ”snäpp” vidare på medlemsstegen, beroende på om man vill ladda upp två eller fler DNA-kit. Man behöver inte uppge någon personlig information när man skapar konto och kan vara helt anonym om man vill. Allt som behövs är ett e-postkonto och själva DNA-resultatet (rådatan) som man sedan laddar upp på sidan.

En gammal släkting från Fatayanovokulturen under tidig bronsålder. Skelettet hittades i Moskva, Ryssland.


AI-genererade bilder och annat smått och gott

Om man tycker att det är spännande att fördjupa sig i forntida civilisationer och arkeologi så är MyTrueAncestry en bra grej.  ”Sample match” indikerar att man delar genetiska markörer med individen (de arkeologiska fynden) och ”deep dive match” är en individ som man delar DNA-segment och en gemensam förfader med.


Det här är inte en AI-genererad bild på Jesus 🙂 Bilden sägs föreställa en av mina DNA-släktingar som levde för cirka 3500 år sedan i nuvarande Tjeckien.


En ny funktion är ”DNA-faces” där man med hjälp av AI-teknik ger de gamla arkeologiska kvarlämningarna ansikten. När man laddat upp sitt DNA på kontot får man även sin ”personliga DNA-historia” i form av en filmsnutt (DNA-saga). Nytt är även filmsnutten ”Saga-Faces” där man får se hur de gamla skelettsläktingarna förmodas ha sett ut, på den tiden när det begav sig…

Mina DNA-filmer från MyTrueAncestry kan du se här:
DNA-Saga
Saga-Faces

Jag 🙂

 

Forntida kirurgi och avlånga skallar inom Yamnayakulturen

Bild: Dmitry Butyvsky

Yamnaya var ett herdefolk som förde ett ganska vilt liv på de pontisk-kaspiska stäpperna (området norr om Svarta havet och Kaspiska havet) för cirka 5000 år sedan. Man invaderade bondbyar på hästryggen, tog kvinnor till slavar i syfte att sprida sina gener, och kom därmed att dominera Europa och Asien på sin tid. Än idag är Yamnayas gener dominerande i nordeuropéers arvsmassa.

Yamnayas kultur har beskrivits som den våldsammaste som någonsin existerat, men vad som kanske är lite mindre känt är att man även ägnade sig åt forntida skallkirurgi och skalldeformering.

Yamnayaman
Bild: Sovelios/X


Märkliga seder och rituell kannibalism

Yamnaya var ättlingar till Cro-Magnonmänniskan, som till utseendet liknade oss, men deras hjärnor var större än våra och de var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på över 2 meter. En av de tidiga sederna hos Cro-Magnon var att man gärna målade eller beströdde de döda med röd ockra, en sed som sedan fördes vidare genom tiderna.

Skelettfynd som gjorts, bland annat i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England, visar att Cro-Magnonättlingarna som levde där (Magdalenian-kulturen) praktiserade rituell kannibalism. Man käkade helt enkelt upp sina medmänniskor och ristade sedan in konstnärliga mönster i offrens skelett. Man använde också de dödas huvudskålar som dryckesbägare.

Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden. Inom den skogsfinska kulturen använde man ibland björnars kranium som rituella ölbägare.

Yamnaya-kranium som har hittats i Samarara, Ryssland. Den döde har målats med röd ockra. Foto: Natalia Shislina/Science Nordic

Från mammutjägare till stäppherdar

Den jägar-samlarkultur som kallas Gravetti levde på äldre stenåldern, för ungefär 35 000 år sedan. Dessa cro-magnon-ättlingar levde på stäppen där de jagade mammut och följde elefanthjordarna för att få mat och kläder. Dessa människor beräknas ha varit 180 – 190 centimeter långa och var sin tids ”jättar”.

Från Gravetti uppstod senare bronsålderskulturen Yamnaya (Yamna). Ordet Yamnaya (grop) kommer av det speciella gravskick man hade inom denna kultur. De döda placerades i gropar, så kallade kurgans, med böjda knän, beströddes med röd ockra och täcktes med jord.

Yamnaya-vagn
Bild: Dan Davis History

Våldsam kultur

Yamnaya-människornas kultur kan beskrivas som halvnomadisk då man förflyttade sig över stora områden och bodde i vagnar, men man bedrev även småskaligt jordbruk och livnärde sig på kött och mejeriprodukter. Yamnaya var troligtvis den första kulturen som tämjde hästar och använde vagnar med hjul.

Bild: Rekonstruktion av en över 2 meter lång ”Yamnaya-jätte” som hittats i västra Kazakhstan, Centralasien.

Dessa människor sägs ha haft den mest våldsamma kultur som någonsin har existerat. Med hjälp av häst och vagn kunde dessa två meter långa ”barbarer” förflytta sig långa sträckor och invadera de mesolitiska byarna. Man tros ha dödat männen i de bondesamhällen man invaderade. Man tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar.

Rekonstruktion av Yamnayakranium.
Bild: Emese Gábor/The Archeologist

Yamnaya kom att dominera Europa och Asien på sin tid och från dem har vi som bor här i norr, bland annat ärvt ett speciellt enzym som gör att vi tål mjölkprodukter. Yamnaya-generna är fortfarande dominerande i nordeuropéers arvsmassa och vi svenskar bär en stor del av våra genetiska rötter från dem.

Bild: Yamnaya phenotype från gravplats i Novooleksiivka, Ukraina. Wikimedia commons.

Forntida skallkirurgi

Yamnayafolket utförde även en form av skallkirurgi, så kallad trepanation. Vid trepanation borrades eller mejslades ett eller flera hål i kraniet, i hopp om att detta skulle bota olika sjukdomar eller frigöra diverse onda andar.

Man har hittat många kranier som bär tecken på denna forntida skallkirurgi. Människorna tycks ha överlevt operationerna och benvävnad som vuxit fram efteråt, tyder på att somliga verkar ha levt många år efter trepaneringen.

Trepanerat kranium.
Bild: Nordisk familjebok

Avlånga skallar

Konformade och avlånga skallar har hittats i flera delar av världen, bland annat i Paracas, Peru, i Egypten samt i området kring Svarta havet.

Yamnayakranium.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Av någon anledning tyckte man inom vissa kulturer, bland andra Yamnaya, att det var lite extra tjusigt med avlånga kranium och somliga valde därför att forma barnets huvud direkt efter födseln. Barnets mjuka huvud kunde formas, exempelvis genom att det lindades eller sammanpressades med träkilar.

Konformat kranium som hittats i Kaukasus.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Författaren och forskaren Brien Foerster har länge studerat de avlånga kranium som hittats i Paracasområdet i Peru och DNA-analyser har visat att dessa människor hade sina rötter i området kring Svarta havet.


 

 

 

Här finns mer att läsa:

”Population genomic analysis of elongated skulls reveals extensive female-biased immigration in Early Medieval Bavaria”: https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1719880115

”New cases of trepanations from the 5th to 3rd millennia BC in Southern Russia in the context of previous research: Possible evidence for a ritually motivated tradition of cranial surgery?”: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27100920/