Forntida kannibaler i Europa

Rekonstruktion av Magdalenian-man som levde för cirka 17000 år sedan.
Foto: ancienteuropeans2

Att kannibalism har förekommit i fjärran länder är känt sedan länge, men även här i Europa tycks man ha knaprat för fullt på sina medmänniskor. Forskare har nyligen studerat kvarlevor från ett tiotal individer som levde i Frankrike, Spanien och Polen, som alla föll offer för forntida kannibaler. Offren har blivit flådda och kokade och man har sedan ätit upp deras hjärnor och brutit lårbenen för att komma åt benmärg.

Rituell kannibalism

Herxheim i sydvästra Tyskland tycks ha varit ett slags rituellt center, dit människor vallfärdade från när och fjärran för att knapra på varandra för omkring 7000 år sedan. 1996 upptäcktes på platsen en enorm massgrav med människoben och skallar som bär tydliga tecken på att någon har kalasat på dem. Kannibalernas offer var i alla åldrar – från nyfödda till vuxna individer. Arkeologerna har inte kunnat avgöra om de arma människorna var fångar som offrades, eller om man tog sig till platsen frivilligt, men man vet i alla fall att deras kroppsdelar rostades över öppen eld och sedan förtärdes.

Mänskliga kvarlevor som hittats i Herxheim, Tyskland. Foto: Jacquesverlaeken

Den rituella kannibalismen tycks ha fortsatt in i tiden. Nyligen upptäcktes spår efter kannibalism i El Mirador-grottan i Spanien. De europeiska kannibaler som festade loss i denna grotta levde för 5 500 år sedan och de 11 individer som arkeologerna har studerat, hade alla blivit flådda, kokade och därefter uppätna. Offrens ben bär tydliga tecken på att man karvat i dem och vissa ben är uppbrutna för att den åtråvärda och näringsrika benmärgen skulle kunna nås.

Forntida skallkult

Vem vet, våra förfäders fascination för människans huvud kanske uppstod på den tiden då man förde ett nomadiserande liv på stäppen? Familjen och förfäderna hade en central plats i människornas liv, men då man förde ett rörligt liv var det inte så lätt att besöka de anhörigas gravar. Att ta med sig någon släktklenod, som farfars huvud på hästryggen kanske blev ett sätt att vörda den dödes minne?

Även Yamnayas ättlingar, skyterna, ansåg att människans skalle var av särskild betydelse. Man var duktiga jägare och skyttar och framstående krigare lät sina fiendens huvuden hänga från hästryggen, som troféer. Denna sed övergavs med tiden och ersattes av huvudsvålar. Förmodligen blev det alltför tungt att släpa runt på en massa tunga skallar. Man började istället att skalpera sina offer och riktigt duktiga krigare lät sy långa rockar av fiendernas huvudsvålar.

Skytisk krigare till häst. Foto: V. Tereben.

Människohuvudet var för forntidens människor något magiskt. Det är ju i skallen allt ”händer” – där sitter hjärnan som man kan tänka magiska tankar med, ögonen som man kan se med, näsan, som man andas själva livsluften med och den magiska munnen som man kan tala med. För de forntida människorna var skallen en magisk sak på så många sätt. I vissa kulturer borrade man flera hål i kraniet, i hopp om att sjukdomar då skulle flyga sin kos. Man vet att bronsåldersfolket Yamnaya utförde denna speciella form av skallkirurgi, trepanation, och man ägnade sig även åt att göra huvudena avlånga.

Åt upp offrens hjärnor

Redan för 11 – 17 000 år sedan var människorna i Europa intresserade av människoskallen och dess innehåll. I den forntida kultur som kallas ”Magdalenian” var det tradition att käka upp sina fiendens hjärnor. Forskare har nyligen studerat kvarlevor från ett tiotal individer som levde i Frankrike, Spanien och Polen – som alla föll offer för forntida kannibaler. Bland annat har man ätit upp deras hjärnor och brutit deras lårben för att komma åt benmärg. Också i den tyska massgraven Herxheim fann man att de dödas skallar hade delats i två symmetriska halvor. Offrens hjärnor hade sedan käkats upp och forskarna såg även att deras tungor hade avlägsnats.

Skelettfynd som har hittats i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England visar att de forna Magdalenian-människorna inte bara åt sina medmänniskor. De ägnade sig även åt att rista in konstnärliga mönster i offrens skelett (efter måltiden) och använde de dödas huvudskål som dryckesbägare. Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden.

Dryckesbägare i form av ett människokranium. Gough´s cave. Foto: Natural History Museum

 

Källor:
”Settlement site hints at mass cannibalism”, Discovery News (2009): https://web.archive.org/web/20120924125629/http://news.discovery.com/history/mass-cannibalism-german-village.html

”New cases of trepanations from the 5th to 3rd millennia BC in Southern Russia in the context of previous research: Possible evidence for a ritually motivated tradition of cranial surgery?”: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27100920/
”Population genomic analysis of elongated skulls reveals extensive female-biased immigration in Early Medieval Bavaria”: https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1719880115

”5,700-year-old cannibalism linked to Neolithic violence uncovered at El Mirador cave in Spain” (Archaeology News Online Magazine, augusti 2025): https://archaeologymag.com/2025/08/5700-year-old-cannibalism-at-el-mirador-cave/

”Brutal practices of ancient Scythians. Warriors made quivers from the skin of defeated enemies” (Medium): https://medium.com/@darkenergyarticles/brutal-practices-of-ancient-scythians-warriors-made-quivers-from-the-skin-of-defeated-enemies-93aa4c24c5d8

”Early European may have eaten their enemies brain’s archaeologists say” (CNN Science, februari 2025): https://edition.cnn.com/2025/02/12/science/magdalenian-cannibal-scli-intl

 

 

 

Märkliga mumier med tre fingrar och tre tår – nya rön

”Maria”/”Mario”. Foto: Trydactyls.org

Sedan 2015 har man hittat ett hundratal märkliga mumier i Nazcaområdet i Peru, Sydamerika. De mumifierade individerna har väldigt olika utseenden och storlek. Vissa mumier är minimala och har en mer reptilliknande framtoning, medan andra, exempelvis den som fått namnet ”Maria”/”Mario”, har ett mer människoliknande utseende. Gemensamt för dem alla är att de endast har tre fingrar och tre tår. Studier visar att de levde på jorden för cirka 800 – 6000 år sedan.

Det dröjde lång tid innan Perus myndigheter ens ville befatta sig med dessa arkeologiska fynd. Man avfärdade länge det hela som ”fake news”, men på senare tid har man gjort vetenskapliga undersökningar och den 9 april 2025 offentliggjorde Perus kulturdepartement resultaten av diverse studier, bland annat undersökningar med skiktröntgen, som man gjort på de mumier som fått namnen ”Maria”/”Mario” och ”Wawita”.

Foto: Jesse Michels

Människoliknande mumie utan öron och navel

Mumien ”Maria”/”Mario” beräknas ha levt i södra Peru för 1800 år sedan och är 1,65 centimeter lång. Liksom de andra mumier som har hittats i Nazca har denna individ endast tre fingrar och tre tår. Mumiens kranium är cirka 30 % större än Homo Sapiens. Varelsen saknar ytteröron och dessutom saknar h*n navel. DNA-analyser har på senare tid visat att ”Maria” egentligen är en ”han”, så mumien kallas numera ”Mario”.

I gruppen tretåiga varelser, som vi hittills känner till, återfinns reptiler, vissa fåglar, sengångare samt noshörning. Den stora fågeln Emu (Dromaius novaehollandiae) har, liksom reptiler, tre tår.

”Homopan tridactyla” med rötter i Asien

DNA-undersökningar som gjorts på mumien ”Maria”/”Mario” ger forskarna huvudbry. Det är nämligen endast cirka 30 % av varelsens DNA som överensstämmer med den moderna människan, Homo Sapiens, resten tillhör en hittills okänd varelse, som man föreslår kan få namnet Homopan tridactyla.

Det DNA som härstammar från Homo Sapiens visar att ”Maria”/”Mario” härstammade från Myanmar i Sydostasien på moderssidan (mtDNA-haplogrupp M20a) och från den kinesiska HAN-kulturen (Y-DNA-haplogrupp O2a1c1a6a2) på faderssidan.

Maria/Mario
Bild: Gaia

Fluga från Afrika

Studier av de bakterier som man funnit i mumien ”Maria”/”Mario” ger en vink om att ”Maria”/”Mario” avled för 1800 år sedan, till följd av ostron som kontaminerats av bakterier. Den fluga som bär just den här bakterien, angriper endast djur, vilket förbryllar forskarna. Dessutom finns flugan endast djupt in i Afrikas djungel så man förstår inte hur flugbakterien hamnade i södra Peru.

Horisontella fingeravtryck

De läkare som har analyserat mumien ”Maria”/”Mario” har kommit fram till att h*n till utseendet påminde om den moderna människan men hade 30% större skalle och väldigt stora ögonhålor, vilket tyder på att h*n hade stora, utstående ögon. Varelsen har tre fingrar och tre tår och gick upprätt, som en människa, men fötternas utseende med de tre långa tårna tyder på att h*n gick omkring på tå. ”Maria”/”Marios” fingrar har mönster precis som en människa har, men liknar inte alls en människas fingeravtryck. Mumiens mönster är horisontella, i stället för cirkulära, som människa och andra primater har.

Sedan 2015 har man hittat ett hundratal märkliga mumier i Nazcaområdet, Peru. Foto: Michael Mazzola

Här finns mer information och DICOM-filer gällande ”Maria”/”Mario”. De vetenskapliga studierna har genomförts av Perus kulturdepartement genom ICA (The Instituto de Asuntos Culturales).
Mer om ”Maria”/”Marios” DNA kan du läsa här

En gammal grottmänniska

Foto: Rekonstruktion av min gamle släkting i Spy Cave – Kennis Reconstructions/ Don Hitchcock

Nu är det fastställt att jag till viss del är en Neandertalmänniska. Jag hade hoppats att jag härstammade från en lite mer civiliserad hominid, men tji fick jag. Enligt mitt DNA-resultat härrör 2.07 procent av mitt DNA från en 38 000 år gammal Neandertalare som hittades i en belgisk grotta (Spy-Cave) år 1886.

Forntida människovarianter
Redan år 1829 upptäcktes Neandertal-skelett i en belgisk grotta, men namnet, Homo neanderthalensis har denna forntida människoart fått efter Neanderdalen i Västtyskland där fler kvarlevor upptäcktes 1856. År 1899 gjordes nya fynd av paleontologen Dragutin Gorjanovic-Kramberger, som hittade kvarlevor av neandertalare i Krapina, Kroatien. De äldsta fynden beräknas vara 125 000 år gamla. Sedan dess har forskarna lärt sig mycket om denna forntida människovariant, mycket tack vare den DNA-forskning som inleddes 2010.

I ”Spy Cave” i Sambreville, Belgien, hittades 1886 flera skelett från Neandertal-människor och dem tycks jag vara släkt med.


DNA-analyser har visat att den moderna människan och Neandertalmänniskans vägar korsades för cirka 50 000 år sedan. Tycke måste ha uppstått dem emellan eftersom man bestämde sig för att skaffa barn. Alla som har europeiskt eller asiatiskt ursprung bär cirka 1–3 procent neandertalgener i sitt DNA. Människor som har sina rötter i Afrika saknar dock neandertalgener eftersom Neandertalmänniskan främst bodde i Europa och Asien.

Denisovamänniskan är en mystisk ”kusin” till både människa (Homo Sapiens) och Neandertalare. Man tror att Denisova dog ut för cirka 30 000 år sedan, men innan dess hann de föröka sig och korsa sina gener med Neandertalmänniskan. Dagens européer bär inte så mycket DNA från Denisova, men människor som bor i sydöstra Asien har desto större arv från Denisovanerna.

Bild: Troy Lawrence/ The Varsity

Både positivt och negativt
De små fragment av neandertalgener vi bär, påverkar oss både positivt och negativt. Bland annat kan arvet från neandertalare öka risken för att drabbas svårt av Covid-viruset, SARS-CoV-2. En liten bit DNA på kromosom 3 kan kopplas till svårt insjuknande och andningssvikt om man drabbas av viruset. Forskarna Hugo Zeberg och Svante Pääbo rapporterar att de människor som bär denna genvariant har upp till tre gånger högre risk att hamna i respirator på grund av covid-19.

En positiv inverkan tycks det också finnas då Neandertal-DNA tycks minska risken för missfall och blödningar i tidig graviditet. Hur vi ser ut (vår fenotyp) påverkas också av våra nedärvda Neandertal-gener – exempelvis om vi har lätt att bli solbrända, har fräknar eller blont hår. Även vår dygnsrytm, om vi gillar att ta tupplurar eller inte och om vi är ”nattugglor”, kan vi skylla på vår gamle Neandertal-anfader. Immunsystemet påverkas också av Neandertalgenerna, exempelvis om vi löper högre risk att utveckla autoimmuna sjukdomar som diabetes och MS (Multipel skleros).

Living DNA – Neanderthal
Om man är nyfiken på hur många procent Neandertal- och Denisova-DNA man bär, kan man enkelt få veta det genom DNA-företaget Living DNA.

Har man gjort ett DNA-test hos ett annat företag så kan man kostnadsfritt ladda upp rådatan till Living DNA och ta del av det basala utbudet. Bland annat får man veta ungefär varifrån i världen man härstammar (men man får inte veta specifika regioner med ”gratisvarianten”) och man får ta del av DNA-matchningar som presenteras i en lista med namn. En bra ”grej” är kalkylatorn som beräknar släktskapet. Living DNA accepterar uppladdning av rådata från Ancestry, My Heritage, Family Tree DNA (Family Finder), 23AndMe, Illumina, Gene by Gene och National Geographic (Geno 2.0).

När man har skapat ett kostnadsfritt konto och laddat upp sitt DNA så kan man köpa uppgraderingen ”Neanderthal” som kostar 15 pund (cirka 200 kronor). DNA-resultatet visas inom några timmar.

En gammal grottmänniska
När mitt DNA-resultat dyker upp på sidan så kan jag läsa att 2.07 procent av mitt DNA är ett arv från Neandertalmänniskan, närmare bestämt från en 38,000 år gammal Neandertalare som hittades i en belgisk grotta (Spy Cave) 1886. Enligt resultatet har jag ”Denisovan score 122” och har ärvt 0.22 procent DNA från Denisova-människan.

Här får jag bland annat veta att min genotyp för SNP rs5743618 innebär en lägre risk för att jag ska utveckla inflammatoriska sjukdomar. Min genotyp för SNP rs17544225 är inte associerad med en högre risk att drabbas av autoimmun sjukdom som exempelvis MS (Multipel skleros) eller diabetes.

En annan förmåga som vissa människor har ärvt av sin Neandertal-anfader är förmågan till patogenigenkänning och utvecklandet av immunitet gentemot virus och bakterier. Har man ärvt en sådan förmåga så visar det sig som ett positivt utslag på den genetiska receptorn TLR1. Någon sådan fantastisk förmåga har jag inte ärvt, berättar mitt DNA-resultat.

Ett arv från Neandertal-människan är att jag varken kan beskrivas som blond eller särskilt mörkhårig. Jag saknar fräknar och har, i alla fall enligt DNA, en mörkare hudton.

De där neandertalarna verkar ha varit energiska små ”knippen” på sin tid. Tack vare mitt Neandertal-DNA är jag pigg som en mört, dygnet runt. I alla fall om man ska tro på DNA-resultatet. Jag är tydligen en nattuggla som aldrig tar tupplurar på dagtid. Någon tendens för att utveckla den neurologiska sjukdomen Narkolepsi tycks jag inte ha, tack och lov.


Du kan läsa mer om DNA-företaget Living DNA i mitt tidigare inlägg ”Jag provar Living DNA”.

De mystiska Nazca-mumierna fortsätter att förbrylla

Artikel i Daily Mail 24-07-24

På senare år har man hittat ett hundratal mumifierade varelser i olika grottsystem, i Nazcaregionen, Peru. En av dem är Maria (numera Mario) som förbryllar forskarna. DNA-analyser visar att varelsen delvis är människa, med rötter i Asien, men den har även 30 % DNA som inte matchar någon nutida levande varelse.

Maria/Mario
Bild: Gaia

När Maria/Mario levde på jorden, för ungefär 1800 år sedan, tror man att h*n gick upprätt som en människa, men saknade öron och hade inget hår på huvudet. Ögonen var mycket större än våra och även huvudet var av större format. Varelsen, som man numera tror var hermafrodit (tvåkönad), hade tre fingrar och tre tår och en reptilliknande, knottrig hud. Maria/Mario hade, precis som människa, mönster på sina fingrar, men till skillnad från våra (och andra primaters) fingeravtryck med cirkulära mönster, hade denna individ vertikala linjer.

Tre fingrar och tre tår

De mumifierade varelserna som hittats i Nazcaområdet är av varierande storlek, ålder och utseende. Några beräknas vara cirka 750 år gamla medan andra har närmare 2000 år på nacken. Vissa har ett människoliknande utseende, medan andra mest påminner om små grå ”rymdisar” i science fiction-filmer. De mystiska Nazca-mumierna har vissa likheter, men även stora skillnader. Somliga mumier har ägg i buken och inuti en varelse, som fått namnet ”Montserrat”, hittades ett foster. Gemensamt för dessa mumier är att de endast har tre fingrar och tre tår.

Denna mumie har metallplattor och ägg som blev synliga genom röntgen.


I gruppen tretåiga varelser, som vi hittills känner till, återfinns reptiler, vissa fåglar, sengångare samt noshörning. Den stora fågeln Emu (Dromaius novaehollandiae) har, liksom reptiler, tre tår.

Ödlan Chalcides striatus (tretåig skink). Bild: Bernard Dupont

Inom mesoamerikansk och andinsk konst har man genom tiderna avbildat många trefingrade- och tretåiga varelser.

Trefingrad varelse på artefakt som hittats i Mexiko. Bild: Arqueologia alienigena


Mumifierades och lindades i tyger

De forskare som studerar varelserna från Nazca, insåg på tidigt stadium att mumierna var ”biologiskt material”. Varelserna har således levt på jorden, för mellan 1000- och 2000 år sedan, samtidigt som vanliga människor levde i området.

Någon har sedan mumifierat de döda varelserna omsorgsfullt. Bland annat har man avlägsnat deras hjärnor, smort in dem med någon oljeliknande substans, påfört ett vitt pulver som består av pulvriserade kiselalger, samt lindat in kropparna i tyger. I det torra peruanska klimatet har kropparna bevarats genom tiderna.

Reptilliknande hud och tre tår

Varelserna tycks ha haft en reptilliknande, knottrig, hud och man har även funnit ägg med embryon i vissa av dessa mumier, vilket pekar på att de kan ha varit reptil- eller fågelliknande när de levde. Vissa mumier har inga käkar och bara ett litet hål till mun, vilket tyder på att de levde av flytande kost när de gick omkring här på jorden. De mystiska Nazca-mumierna har vissa likheter, men även stora skillnader. Somliga mumier har ägg i buken och i en mumie hittades ett foster.

Mumie med implantat i pannan.

Tvåkönad mumie med mystisk härkomst

2015 hittades en mumie av en kvinnlig varelse som blivit begravd i en sittande position. Mumien, som fått namnet Maria (numera Mario) beräknas ha varit mellan 165 – 170 centimeter lång när h*n levde för cirka 1800 år sedan. Mumiens kranium är 25 – 30 % större än nutida människors och precis som de andra mumierna har h*n endast tre fingrar och tre tår.


När Mario/Maria levde på jorden saknade h*n både öron och hår. Och hade hud som påminner om reptilers. Varelsen gick upprätt, som en människa men man tror att den gick på tå.

Maria/Mario

DNA-analyser visar att Maria/Marios mitrokondrie-DNA (mtDNA) på moderslinjen, har inslag av samma DNA som tillhör den dominerande etniska folkgruppen hankineser i Kina. Handynastin (206 f.Kr. – 220 e.Kr.) var den andra kejserliga dynastin i Kinas historia.

Handynastin grundades av Liu Bang (Gaozu).
Bild: Miuki

Okänt DNA

DNA-tester har visat att Maria/Mario delar DNA med primater, men h*n har även 30 % DNA som man inte har kunnat matcha med någon nu levande varelse.

Då Marias DNA har visat sig ha inslag av manliga Y-kromosomer börjar forskarna nu misstänka att h*n kan ha varit hermafrodit (tvåkönad). Några genitalier har man dock inte sett att mumien har. Den har inte heller navel, eller bröstvårtor.

Märkliga mönster

Det som på sistone har gjort att världens blickar alltmer har riktats mot de peruanska mumierna är deras fingeravtryck. Mumiernas fingrar har mönster, precis som en människa har, men de liknar inte alls en människas fingeravtryck. Deras mönster är horisontella, i stället för cirkulära, som människa och andra primater har.

Nazca-mumierna har märkliga, horisontella fingeravtryck.


Den brittiska tidningen Daily Mail publicerade nyligen en artikel om Nazca-mumierna som finns att läsa här.
Här finns även en artikel i den spanska tidningen Marca. (Artikeln är skriven på engelska)

Metallimplantat med dyrbart grundämne

Flera av dessa mumier har fått inplantat av metall inopererade när de levde. Benvävnad har bildats kring implantaten vilket visar på att operationerna gjordes när varelserna levde. När varelserna levde har man, av någon anledning, försökt att stötta upp och ”laga” skeletten med dessa implantat. Vissa mumier har implantat på bröstet, andra i nacken, samt i pannan. Några har även metallplattor med märkliga inskriptioner, som inte har kunnat tydas.

Mumien som kallas sebastián har implantat i nacken.

Implantaten innehåller guld, silver samt det dyrbara och sällsynta grundämnet osmium, som vår nuvarande civilisation upptäckte först år 1804. Osmium används bland annat som katalysator, samt i legeringar.

Namnet osmium kommer av grekiskans osmí, som betyder ”lukt”. De personer som först upptäckte de mystiska mumierna i grottorna har berättat om en skarp och stickande doft på fyndplatsen.

Osmiumkristaller. Bild: Alchemist-hp

När osmium reagerar med syrgas uppstår den giftiga gasen osmiumtetroxid som används inom industrin, men även inom sjukvården, bland annat som synovektomimedel i leder med artros samt som injektionsvätska, för att ta bort brosk vid reumatiska sjukdomar. Osmiumtetroxid är världens giftigaste gas och avger en stickande stank av klor, ozon och vitlök (som kan vara dödlig vid inandning).

Kraschlandning i Brasilien 2006

Om det finns någon koppling, det vet jag inte, men 2006 blev många invånare i staden Varginha, Brasilien, vittne till något som har beskrivits som en UFO-krasch, när en oidentifierad farkost plötsligt damp ned på en åker utanför staden. Två märkliga varelser ska, enligt vittnesmål, ha överlevt kraschen, men de avled senare.

Flera människor, bland annat två flickor som då var i skolåldern, såg samma dag, en märklig varelse som satt och hukade vid ett plank. Varelsen hade ”utomjordiskt” utseende, kal skalle, minimal mun och enorma ögon. Det hade nyligen regnat och i leran kunde man senare se varelsens fotspår. Flickornas mamma reagerade på att det endast fanns avtryck av tre tår.

Vittnen som befann sig i närheten av varelserna beskrev en skarp, stickande lukt av ammoniak, vitlök och svavel som hängde kvar i flera dagar. För den som är intresserad av händelsen i Varginha finns en dokumentär, ”Moment of Contact” (2022), som du kan se här.

Mumie med ”burned toes”.
Den Nazca-mumie som har fått namnet Montserrat vandrade barfota i öknen så länge att mönstren (avtrycken) på tårna nästan helt har skavts bort. Bild: Jose Baizan/X.


Hade avancerad teknik men saknade skor


Forskare som har studerat Nazca-mumierna har sett att flera av mumierna (speciellt de mindre varelserna som är cirka 60 centimeter långa) har svåra förslitningsskador efter tungt arbete. Flera har brutna ben och Maria/Mario har svårt nedslitna tänder. Dessutom har mumierna skavda fötter, vilket tyder på att de promenerade omkring barfota i den peruanska öknen. Mumien Montserrat har ”burned toes” och skinnet är så skavt att mönstren (avtrycken) på tårna nästan blivit helt bortskavda.

Trots att man i Nazca-området, för cirka 1000 – 2000 år sedan tycks ha haft kunnandet och tekniken för att tillverka metallimplantat av guld och osmium – och dessutom kunde genomföra krångliga och avancerade operationer – så verkar man inte ha känt till att det kan vara bra att ha skor på fötterna när man promenerar omkring i Peru.

De mystiska Nazca-mumierna fortsätter att förbrylla…

Trefingrad varelse på artefakt som hittats i Mexiko. Bild: Arqueologia alienigena

 

 

Mer om Nazcamumierna

STATEMENT BY THE UNSLG-ICA ON THE CASE OF THE DRIED TRIDACTYL BODIES OF NASCA: https://www.the-alien-project.com/wp-content/uploads/2023/11/carta-UNICA-EN.pdf

EXPERT REPORT: https://www.the-alien-project.com/wp-content/uploads/2019/09/RapportNAZCA-Olivier-Sire-EN1.pdf

The Alien Project: https://www.the-alien-project.com/en/, https://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-13660711/Peru-alien-Nazca-mummies-fingerprint-analysis-not-human.html

The Nazca Mummies as Archaeological Objects – Steven Brown: https://www.youtube.com/watch?v=2RDgjeCYMq0&t=11s

DNA-expert Ricardo Rangel (Psicoactivo): https://www.youtube.com/embed/viqFYi1Yoqg

Arkeologidagen på Anundshög den 27 augusti

Söndagen den 27 augusti klockan 10–16 är det åter igen dags för den spännande Arkeologidagen på Anundshög!

Två av skeppssättningarna vid Anundshög. Foto: Gunnar Creutz


Anundshög, strax utanför Västerås, var en gång i tiden ett viktigt centrum i det historiska området Fjädrundaland. Platsen är vacker och väldigt rik på historia.
Till Arkeologidagen som är en nationell temadag är alla välkomna – stora som små och evenemanget är kostnadsfritt. Under dagen bjuds det bland annat på föreläsning med den duktiga arkeologen Jonas Ros som kommer att berätta om ”Äldsta Västerås och Anundshög – järnålder, vikingatid och medeltid”. Här finns en spännande föreläsning med Jonas Ros där han berättar om vikingatid och medeltid i Västerås.

Besökarna kan även följa med på guidade visningar på Anundshög, bevittna en vikingatida svärdskamp och lära sig mer om växtfärgning, brickbandsvävning, nålbindning och andra hantverk.

Barnen har möjlighet att prova på forntida lekar, pyssla och gå i runskola, eller varför inte delta i arkeologiskola med arkeolog Emily Becker? I sandlådan finns spännande artefakter och barnen får bland annat lära sig mer om hur man gör för att gräva upp skatterna, såsom arkeologer gör.

Mat och fika finns att köpa på Café Anund som håller öppet under dagen.

För mer information och exakta tider, kika på Anundshögs webbsida!

Arrangör för Arkeologidagen är Anundshög (Västerås muséer)


Hitta till Anundshög:
Med bil: Anundshög ligger cirka 9 kilometer öster om Västerås centrum. Ta av från E18 vid avfart 139. Bruna sevärdhetsskyltar leder fram till Anundshög. Fri parkering.
Med buss: Busslinje 1 mot Bjurhovda eller busslinhe 24 mot Orresta. Länk till VL (Västmanlands lokaltrafik) hittar du här


Tillgänglighet:
Det går bra att använda rullstol och rullator på hela området, med undantag för Anundshögen där endast trappa finns. Stigen som leder till Badelundaåsen är branta. Café Anund har full tillgänglighet, liksom alla toaletter.

Undertecknad stortrivs på Anundshög 🙂

 

 

Forntida kirurgi och avlånga skallar inom Yamnayakulturen

Bild: Dmitry Butyvsky

Yamnaya var ett herdefolk som förde ett ganska vilt liv på de pontisk-kaspiska stäpperna (området norr om Svarta havet och Kaspiska havet) för cirka 5000 år sedan. Man invaderade bondbyar på hästryggen, tog kvinnor till slavar i syfte att sprida sina gener, och kom därmed att dominera Europa och Asien på sin tid. Än idag är Yamnayas gener dominerande i nordeuropéers arvsmassa.

Yamnayas kultur har beskrivits som den våldsammaste som någonsin existerat, men vad som kanske är lite mindre känt är att man även ägnade sig åt forntida skallkirurgi och skalldeformering.

Yamnayaman
Bild: Sovelios/X


Märkliga seder och rituell kannibalism

Yamnaya var ättlingar till Cro-Magnonmänniskan, som till utseendet liknade oss, men deras hjärnor var större än våra och de var resligare. Det var inte ovanligt att man hade en längd på över 2 meter. En av de tidiga sederna hos Cro-Magnon var att man gärna målade eller beströdde de döda med röd ockra, en sed som sedan fördes vidare genom tiderna.

Skelettfynd som gjorts, bland annat i Gough’s Cave, Cheddar Gorge, i England, visar att Cro-Magnonättlingarna som levde där (Magdalenian-kulturen) praktiserade rituell kannibalism. Man käkade helt enkelt upp sina medmänniskor och ristade sedan in konstnärliga mönster i offrens skelett. Man använde också de dödas huvudskålar som dryckesbägare.

Att använda kranium som dryckeskärl är välkänt från flera andra forntida kulturer, bland annat inom den skytiska. Det är även känt här hos oss i Norden, från vikingatiden. Inom den skogsfinska kulturen använde man ibland björnars kranium som rituella ölbägare.

Yamnaya-kranium som har hittats i Samarara, Ryssland. Den döde har målats med röd ockra. Foto: Natalia Shislina/Science Nordic

Från mammutjägare till stäppherdar

Den jägar-samlarkultur som kallas Gravetti levde på äldre stenåldern, för ungefär 35 000 år sedan. Dessa cro-magnon-ättlingar levde på stäppen där de jagade mammut och följde elefanthjordarna för att få mat och kläder. Dessa människor beräknas ha varit 180 – 190 centimeter långa och var sin tids ”jättar”.

Från Gravetti uppstod senare bronsålderskulturen Yamnaya (Yamna). Ordet Yamnaya (grop) kommer av det speciella gravskick man hade inom denna kultur. De döda placerades i gropar, så kallade kurgans, med böjda knän, beströddes med röd ockra och täcktes med jord.

Yamnaya-vagn
Bild: Dan Davis History

Våldsam kultur

Yamnaya-människornas kultur kan beskrivas som halvnomadisk då man förflyttade sig över stora områden och bodde i vagnar, men man bedrev även småskaligt jordbruk och livnärde sig på kött och mejeriprodukter. Yamnaya var troligtvis den första kulturen som tämjde hästar och använde vagnar med hjul.

Bild: Rekonstruktion av en över 2 meter lång ”Yamnaya-jätte” som hittats i västra Kazakhstan, Centralasien.

Dessa människor sägs ha haft den mest våldsamma kultur som någonsin har existerat. Med hjälp av häst och vagn kunde dessa två meter långa ”barbarer” förflytta sig långa sträckor och invadera de mesolitiska byarna. Man tros ha dödat männen i de bondesamhällen man invaderade. Man tog sedan kvinnorna till sina hustrur…eller kanske rättare sagt, till sina slavar.

Rekonstruktion av Yamnayakranium.
Bild: Emese Gábor/The Archeologist

Yamnaya kom att dominera Europa och Asien på sin tid och från dem har vi som bor här i norr, bland annat ärvt ett speciellt enzym som gör att vi tål mjölkprodukter. Yamnaya-generna är fortfarande dominerande i nordeuropéers arvsmassa och vi svenskar bär en stor del av våra genetiska rötter från dem.

Bild: Yamnaya phenotype från gravplats i Novooleksiivka, Ukraina. Wikimedia commons.

Forntida skallkirurgi

Yamnayafolket utförde även en form av skallkirurgi, så kallad trepanation. Vid trepanation borrades eller mejslades ett eller flera hål i kraniet, i hopp om att detta skulle bota olika sjukdomar eller frigöra diverse onda andar.

Man har hittat många kranier som bär tecken på denna forntida skallkirurgi. Människorna tycks ha överlevt operationerna och benvävnad som vuxit fram efteråt, tyder på att somliga verkar ha levt många år efter trepaneringen.

Trepanerat kranium.
Bild: Nordisk familjebok

Avlånga skallar

Konformade och avlånga skallar har hittats i flera delar av världen, bland annat i Paracas, Peru, i Egypten samt i området kring Svarta havet.

Yamnayakranium.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Av någon anledning tyckte man inom vissa kulturer, bland andra Yamnaya, att det var lite extra tjusigt med avlånga kranium och somliga valde därför att forma barnets huvud direkt efter födseln. Barnets mjuka huvud kunde formas, exempelvis genom att det lindades eller sammanpressades med träkilar.

Konformat kranium som hittats i Kaukasus.
Bild: Forskning & framsteg/Plos one

Författaren och forskaren Brien Foerster har länge studerat de avlånga kranium som hittats i Paracasområdet i Peru och DNA-analyser har visat att dessa människor hade sina rötter i området kring Svarta havet.


 

 

 

Här finns mer att läsa:

”Population genomic analysis of elongated skulls reveals extensive female-biased immigration in Early Medieval Bavaria”: https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1719880115

”New cases of trepanations from the 5th to 3rd millennia BC in Southern Russia in the context of previous research: Possible evidence for a ritually motivated tradition of cranial surgery?”: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27100920/

 

 

 

Mystiska mumier med häxhattar

Gravplats i Urumqi, Xinjiang
Foto: Jun Jin Luo

I Subeshi, Kina, har man hittat märkliga mumier iklädda ”häxhattar”. Hattarna tros vara ceremoniella huvudbonader och till formen påminner de mycket om de som fanns inom den forna skytiska kulturen.

Obs! Ett varningens ord till känsliga läsare – detta inlägg innehåller bilder av gamla mumier…

Välbevarade kinesiska mumier

I Tarim Basin som ligger i Xinjiang, Kina, har man hittat ljushyade, rödhåriga mumier som beräknas vara cirka 4000 år gamla. DNA-tester har visat att dessa individer hade sina genetiska rötter i Kaukasus-området. De beräknas ha varit närmare 2 meter långa under sin livstid och begravdes i urholkade trädstammar, täckta med djurhudar och gravgåvor.

Textilier som hittats i Tarim påminner om skotskrutiga tyger (tartan)
Foto: Penn Museum



Tack vare det kalla och torra klimatet har dessa mumier bevarats och gravfynden visar att man var väldigt skickliga på att väva. De vackra kläderna har röda, invävda band och avancerade vackra mönster. På begravningsplatsen hittades enorma, uppresta träformationer som liknar åror. Gravmonumenten hade målats röda. Den mest kända av de välbevarade mumier som hittats är ”skönheten i Loulan”.

Skönheten av Loulan är en av de mest välbevarade mumierna som hittats i Tarim Basin i södra Kina. Foto: Wenying Li, Xinjiang Institute of Cultural Relics and Archaeology


Kvinnliga mumier med mystiska häxhattar


I samma område (Subeshi, Tarim) hittades även tre kvinnliga mumier med höga, spetsiga filthattar som påminner om de hattar vi förknippar med häxor och trollkarlar. Mumierna har daterats till 200-talet före f.Kr.



De tre kvinnorna som begravts i sina märkliga häxhattar har alla blont hår.
DNA-analys har visat att mumierna i Tarim, Kina, till största delen har sina genetiska rötter i norra Eurasien med mindre inslag av DNA från nordöstra Asien.

”Häxhattarna” tros vara ceremoniella huvudbonader och till formen påminner de mycket om de som fanns inom den skytiska kulturen.

Skytiska krigare



Skyterna

För några tusen år sedan dominerades området kring Svarta- och Kaspiska haven av Skyter, ett nomadfolk med en väl utvecklad kultur. Skyterna var skickliga skyttar, ryttare och man tillverkade vackra konstföremål.

Skytiska huvudbonader

Majoriteten av den skytiska gruppen var bosatta i Skytien, ett enormt område som på sin tid sträckte sig från Kina ända till Tyskland. Vissa skytiska grupper tog sig till västra Europa där de, när de fick ättlingar med ryttarfolket kimmerierna, gav upphov till den keltiska kulturen. Vissa skytiska grupper kom att bosätta sig i det nordliga område som vi känner som Skandinavien. Området kallades Skathanavia (”skat” betyder skyt).

Undertecknad med häxhatt 🙂