”Så länge jag kan skratta åt mig själv, så länge klarar jag vad som helst”, brukar jag tänka. Det är inte alltid jag lyckas skratta åt mig själv numera, men jag vet att det finns en stor kraft i humor och att livet blir lättare när man har lite självdistans. Humor har skyddande och helande egenskaper. Det blev jag varse när jag miste mitt första barn som föddes för tidigt. När svår värk i nacken efter en bilolycka sedan satte stopp för skrivande och tecknande 2006 så tappade jag nästan hoppet men hittade tillbaka, tack vare humorn.

Jag startade en blogg på Aftonbladet och upptäckte att jag inte alls var ensam om att känna mig lite villrådig och förvirrad mitt i livet. Tusentals människor skrattade tillsammans med mig i ”En lite tantig blogg”. Tack vare bloggen och alla underbara människor kunde jag snart arbeta heltid igen och ägna mig åt det jag älskar, att skriva och teckna.

Jag har alltid älskat att rita. Några vackra illustrationer har jag dock aldrig lyckats göra, mina teckningar är enkla och knasiga. När jag var barn brukade min pappa ofta teckna roliga bilder med pratbubblor, så han han har varit min inspirationskälla.

Jag började arbeta som reporter på Vestmanlands Läns Tidning när jag var 16 år och fortsatte sedan att skriva och teckna för tidningen på frilansbasis. Senare arbetade jag som reporter och programledare på radio Megapol och lokala Tv-stationer. Vid sidan av mina arbeten har jag frilansat som tecknare för olika tidningar.

1999 började jag arbeta på Arbetsförmedlingen och höll ”jobbsökarkurser”. Mina deltagare hade stora framtidsmöjligheter, men de hade svårt att se det själva. När man är arbetslös en längre tid är det lätt att självförtroendet naggas i kanten. Jag valde att utbilda mig till licensierad mental tränare vid Skandinaviska Ledarhögskolan med tanken att jag skulle ägna mitt liv till att hjälpa och coacha människor till arbete och en fin framtid.

Jag lärde mig självhypnos och NLP och 2001 tog jag examen som licensierad mental tränare, diplomerad målbildstränare och avspänningspedagog. Jag var alldeles uppfylld av min ”mission”, av allt positivt tänkande och av alla mina målbilder.

I samma veva förlorade jag barnet jag väntade när förlossningen satte igång för tidigt. Jag drabbades av sepsis (blodförgiftning) och höll på att dö under den långdragna förlossningen som varade i ett dygn. Efteråt kände jag mig sorgsen, vilsen och rädd. Alla mina positiva tankar och ljusa målbildsvisioner var som bortblåsta. Jag kunde bara tänka på den lilla flickan jag hade förlorat.

Min bok ”Så får du jobbet!” gavs ut av Studentlitteratur AB året därpå och jag reste till Mallorca för att illustrera Lars-Eric Uneståhls bok ”Den nya livsstilen”.  Jag var visserligen licensierad mental tränare och stresscoach på pappret, men inuti kändes det inte så.

2003 föddes älskade Sandra-Li och jag har varit ensam mamma sedan hon föddes. Hade frilansat som skribent och tecknare i många år men en nackskada från en bilolycka gjorde det till slut omöjligt att skriva/teckna.

2006 beslutade Försäkringskassan att jag skulle bli ”förtidspensionär” och menade att jag inte hade någon arbetsförmåga kvar. Jag var 40 år och kände mig med ens urgammal. Alla mina framtidsdrömmar hade plötsligt gått upp i rök.

I ett desperat försök att bli arbetsför igen skaffade jag en blogg. Jag visste inte ens vad en blogg var på den tiden, men jag hittade en enkel ”grej” på Aftonbladet där man kunde starta något slags konto och sedan kunde man skriva texter. Jag döpte bloggen till ”En lite tantig blogg – något förvirrad, smått utbränd och medelålders” men visste inte ens om jag skulle lyckas knåpa ihop ett enda inlägg. Men ett inlägg blev mååånga där jag skrev och tecknade under pseudonymen ”Tanten”.

Jag skrev om ditt och datt. Det mesta var skämt men naturligtvis hämtade jag mycket från mitt eget liv. Jag fick så många fina kommentarer där människor tackade för ett gott skratt och skrev att de kände igen sig och att de skrattade tillsammans med mig.

Min rygg och nacke värkte lika mycket som förut, men jag kände att jag kunde bemästra smärtan och att jag faktiskt klarade av att skriva och teckna. Jag gick till Försäkringskassans kontor och bad dem att riva beslutet om ”förtidspension”, vilket de gjorde.

Jag hade aldrig kunnat ana att en blogg om en knasig tecknad tant skulle kunna väcka så stort intresse och positivt gensvar. Min blogg kallades på sin tid ”succéblogg” och jag fortsatte sedan att skriva bloggen för tidningen Må Bra.

Tack vare bloggen och ”Tanten” fick jag tillbaka min humor och lite ”jäklar anamma”. Jag läste in gymnasiet och tog en magisterexamen. Vid sidan av studierna medverkade jag i programserien ”Tänkvärt” på Sveriges radio P4 Västmanland och hade även en humoristisk radioserie i P4 som kallades ”Tankspritt med Lisa Ludd”. På senare år har jag bland annat arbetat som jobbcoach, skrivande reporter och som lärare på en gymnasieskola.