Det har nu förflutit 350 år sedan 71 oskyldiga människor dömdes till döden för trolldom i den största massavrättningen i vårt lands historia. På gästgivargården i Hammar, Ångermanland, hölls trolldomsrannsakningar mellan 19 oktober och 5 november 1674. När allt var över hade var femte kvinna i pastoratet halshuggits och bränts på bål.

För fjärde året i rad hålls idag ”Eldnatt” med det fina temat ”Ur glömskans mörker – till ljus och upprättelse” på bålberget i Torsåker, Ångermanland. Bakom arrangemanget finns bland andra eldsjälen och forskaren Håkan Sjögren som har en gedigen kunskap om häxprocesserna. Han erbjuder bland annat intressanta historiska guidningar i vackra Ådalen. 

Tusentals ättlingar

Flera hundra oskyldiga människor, främst kvinnor, avrättades i Sverige under häxprocesserna på 1600-talet. De arma människorna kränktes, demoniserades och avrättades i Guds namn. Trots det har Svenska kyrkan valt att inte gå ut med en offentlig ursäkt. Man har bland annat ansett att det hela är problematiskt då det inte finns någon specifik ”mottagargrupp” för en sådan ursäkt. Där har Svenska kyrkan fel. I dag finns tusentals ättlingar till de mördade kvinnorna, från familjer som har burit på detta ”sår” i generation efter generation. Vi utgör den mottagargrupp som Svenska kyrkan eftersöker.

Den duktige forskaren och skribenten Göran Andersson har genom åren fört en enveten kamp för att få kyrkan att be om ursäkt för de fruktansvärda brott som drabbade hundratals oskyldiga människor under häxprocessernas tid. Jag har fått tillåtelse att publicera hans fina text här i bloggen.

Älla och Barbro

Systrarna Älla och Barbro växte upp i den ångermanländska byn Norum i Dals socken. När trolldomshysterin nådde Ångermanland i slutet av 1660-talet, var de båda systrarna gifta bondmoror och mödrar till flera barn. Älla och Barbro pekades ut som häxor, halshöggs och brändes på bål våren 1675, tillsammans med ett 70-tal andra personer. Även Älla och Barbros syster Sara avrättades, liksom Barbros dotter Kerstin. Henens andra dotter, Katarina, fick dock leva och det är jag tacksam för, då jag är hennes ättling i rakt nedstigande led.

Barbros syster Älla pekades ut tillsammans med sina barn, Lasse, Olle och Malin. Tack och lov fick baren leva. Sonen Lasse kom att bli anfader till den duktige forskaren och skribenten Göran Andersson, vars fina text jag har fått tillåtelse att publicera här i bloggen.

Göran har under flera år fört en enveten kamp för att få Svenska kyrkan att be om ursäkt för de fruktansvärda brott som drabbade oskyldiga människor under häxprocessernas tid.

Svenska kyrkan bör be om ursäkt för sin medverkan till att ett stort antal människor avrättades under trolldomsprocesserna på 1600-talet
Text: Göran Andersson

På hemsidan för Härnösands stift den 21 oktober 2024 kan glädjande nog läsas att minnesstenar ska resas vid alla kyrkogårdar på de orter där de oskyldigt anklagade för trolldom hörde hemma. På stenarna ska anges de avrättades namn, ålder och hemby. Ett mycket fint initiativ.

Men en sak saknas sedan länge. Kyrkan har hittills vägrat att be om ursäkt för hur kristendomen tillämpades gentemot de trolldomsanklagade. Det är i sammanhanget viktigt att notera att dagens kyrka verkar på exakt samma trosgrund som på 1600-talet – Bibeln och Luthers teologi. De personer som kyrkan anklagade för att vara trollkonor (häxor) kränktes, demoniserades och avrättades i Guds namn. Kyrkans tolkning av kristendomen var naturligtvis förkastlig – det tror jag att dagens kyrka kan hålla med om. Det var fråga om dålig och obildad teologi – det tror jag också att kyrkan kan hålla med om. Därför bör Svenska kyrkan rimligen kunna be om ursäkt för hur kristendomen tillämpades under 1600-talet.

Under närmare fyra års tid har jag försök argumentera med Svenska kyrkans ledning – närmast ärkebiskoparna Jackelén och Modéus – om skälen till att de bör be om ursäkt. Men de vägrar att uttala en ursäkt. De slinker ur alla resonemang om kyrkans ansvar likt brottare med inoljad lekamen – eller likt hårdhudade advokater som försvarar sina troskamrater från gången tid för vilka ogärningar som helst.

Frågan om en ursäkt har inte direkt med religion att göra. För inte kan det väl vara så att kristendomens Gud skulle tycka illa vara om kyrkans företrädare tar mod till sig och uttalar en inkännande och kärleksfull ursäkt? Frågeställningen har däremot med moral och etik att göra. Kyrkan har hittills valt att trumfa moral och etik med byråkratiska spetsfundigheter och bortförklaringar. Detta är sorgesamt.

Kan det vara så – mot bakgrund av det fina initiativ som Härnösands stift tagit – att biskop Teresia Derlén nu är beredd att uttala en ursäkt för att kyrkan var starkt pådrivande under trolldomsprocesserna?

Strax innan jag skulle publicera det här blogginlägget fick jag veta att Svenska kyrkan i dag 26/10 2024 höll en minnesstund för trolldomsprocessens offer i Härnösand. Minnesstunden inleddes av domprost Kent Nordin och medverkade gjorde även biskop emerita Eva Nordung Byström som bland annat sa: ”Som representant för Svenska kyrkan vill jag i dag be de oskyldigt drabbade om förlåtelse, upprätta deras heder och ära och ta avstånd både från de fruktansvärda gärningarna och den världsbild som mina företrädare stod för.”

Så fint ❤