Normen att bära håret uppsatt och att täcka det med huvudduk – från konfirmationen och livet igenom, levde kvar i Sverige ända in på 1900-talet. Alla ärbara kvinnor bar sjalett och på 1800-talet ville många bära sidensjal i kyrkan.

Håret skulle vara täckt

1800-talet var en tid då religion och social kontroll påverkade människors liv i mycket högre grad än nu. Kvinnans hår, som en symbol för heder och ärbarhet, har genom tiderna varit täckt med sjal inom de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam. Normen att bära håret uppsatt och att täcka det med huvudduk – från konfirmationen och livet igenom, levde kvar i Sverige in på 1900-talet.

Sidensjal blev en modefluga på 1800-talet

Den svarta sidensjalen, som även kallades kyrksjal, var ett viktigt plagg för kvinnor under 1800-talet. Sjalen kunde bäras på huvudet, knuten under hakan, eller över axlarna, fäst framtill med en sjalnål. Den dyrbara sidensjalen bars främst vid kyrkobesök, på bröllop och andra festliga tillfällen. Till vardags bar man en enklare variant.

De flesta sjalar vävdes på K.A Almgrens sidenväveri i Stockholm och var dyrbara accessoarer. Många kvinnor lade undan sparpengar under ett helt år för att ha råd att köpa en sjal. Det var stort tryck på K.A Almgrens sidenväveri under 1870-talet då man producerade så många som 90 000 sjalar per år.

 

 

Källor: Sveriges historia.se, kvinnohistoriska.se, Suomen kansallismuseo, Katarina Wennstam och Jonas Frykman.