Burvik, en gammal gård i Knutby

Bostadshus och brygghus, Burvik, Knutby. Foto: Tuula Autio (Digitalt arkiv)

Knutby socken, med anor från stenåldern, ligger cirka 4 mil från Uppsala i en vacker och bördig Roslagsnatur. Numera är det endast några hundra personer som är bofasta där, men längre tillbaka var bygden en liten ”metropol” med flera tusen invånare.

Adeln etablerade sig i bygden

Den så kallade ”Buresläkten” har sina rötter i Bureå, Skellefteå, Västerbotten och släkten tar sin början med anfadern ”Gamle Olof” som levde där på 1400-talet. Traditionell släktforskning och DNA-forskning har numera verifierat att släktskapet med Olof stämmer. Ättlingar till ”Gamle Olof” kom med tiden att förgrena sig i Sverige och flera ättlingar valde att etablera sig i Uppland.

Karta över Yla (Burvik). Källa: Ulf Nilsson, WikiTree

I Knutby fanns många mindre torp och större gårdar, bland annat gården Yla som omfattade 4 mantal (år 1550). Gården donerades 1573 till ståthållaren och amiralen Jakob Bagge af Boo. Hans sondotter, Anna, var gift med riksarkivarien Jonas Bure och på så vis kom Yla i norrlandssläkten ägo och fick ett nytt namn – Burvik.

I början av 1700-talet ägdes samtliga hemman i bygden av Buresläkten och andra adelsfamiljer. Baron Erik Oxenstierna, som ägde Hargs fideikommiss och Bennebols masugn, hade, även han passat på att köpa upp diverse hemman i bygden.

Buresläkten från Norrland

Jonas Bure föddes 1575 i Säbrå, Västernorrland som son till kyrkoherden Engelbertus Laurentii och Elisabeth Andersdotter. Släkten har sina rötter i Bureå, Västerbotten och 1624 adlades Jonas med namnet Bure. Han var skriven till Yla i Knutby, Stora Väsby i Almunge (och möjligen även till Björkö). Genom den nya ägarsläkten bytte Yla namn till Burvik omkring 1647. I mitten av 1640-talet ägde Buresläkten från Norrland Yla (Burvik) samt underlydande jordar som omfattade 36 ½ mantal.

Jonas Bure och Anna Bagge af Boo fick barnen Jonas f. 1615, Anna f. 1620, Jakob (avled som spädbarn) och Elisabeth f. 1624. Sonen Jonas tog över säteriet Burvik och omtalaesd som ”välbetrodde Bureus junior” av bönderna i Knutby. 1686 – 1709 ägdes Burvik av Jonas den yngres son, Jakob Bure, som var landshövding i Åbo, Björneborgs län samt Stora Kopparbergs län. Gården kom sedan att bli ett berustat skattesäteri och övertogs sedermera av Jakobs bror, Gustaf Bure.

Johannes Bureus f. 1568. Porträtt signerat J.L. 1627.


Berustat säteri

På 17- och 1800-talet bodde flera tusen personer i Knutby. Min morfars mormors farfar var en av dem. Han hette Johan och föddes 1790 på gården Burvik där hans pappa var bonde. På den tiden var det alltid den äldste sonen som tog över gården efter fadern. Johans bror, Anders f. 1778 var äldst och blev således bonde på Burvik. Han gifte sig med Anna Pousette och paret fick många barn.

Johan fick hitta annan försörjning och kom så att bli ryttare och dragon. På den tiden var gården Burvik ett berustat säteri, vilket innebar att ägaren (mot skattefrihet) skulle tillhandahålla två militära ryttare, häst samt utrustning.

Jag och släkten på besök i Knutby -00.

Anfadern Johan Bure blev ryttare och dragon nr 96 vid Livregementets dragonkår. Dragonerna var på sin tid kavallerister, beridna soldater. Namnet dragonhärstammar förresten från franskans ”dragon” som betyder ”drake”. Johan Bure gifte sig år 1813 med Ulrika Andersdotter Stark och paret flyttade in i Dragontorpet Svanbol, Burvik. I vigselboken står det: ”Ryttmästare skriftligt tillstånd den 9 maj 1813. Giftom brudens fader afskedades soldaten Anders Stark vid Sotter. Charta Sigillum 6 skilling”.

Johan avslutade sin bana som dragon efter 31 tjänsteår med betyget ”tjänt berömligt”. Han avled efter en stroke 1858: ”Askedade dragonen och Häradstjänaren Jan Bure 68 år, 3 månader och 3 dagar”.


Bild: Livregementets dragoner av Carl Theodor Löwstedt, 1820-talet.



Ryttarnamnet Bure

Johan Bure och hans hustru Ulrica fick många barn men tiderna var svåra och det var långt ifrån alla som levde till vuxen ålder. Som soldat hade man ingen gård, inget torp eller jord att lämna efter sig till barnen.Inte heller namnet ärvdes av barnen då soldatnamnet var knutet till rusteriet och ärvdes av efterträdaren, inte inom familjen, men här gjordes ett undantag.

Två av parets söner kom att bli soldater. Min morfars morfar Johan Peter Bure f. 1823 blev soldat nr. 76 i Bladåker och fick då behålla namnet Bure. Hans yngre bror Anders f. 1825 blev också soldat i Bladåker och fick soldatnamnet Hugg. Johan Peter Bure var anställd som soldat vid Kungliga Upplands regemente under 32 år, ”Avsked 1881, 32 tjänsteår. Anmäld till underhåll. Tjänt berömligt”.

Skylt som hängde över dörren till Johan Peter Bures soldattorp i Bladåker.

 

 

 

Källor: Bygden som steg ur havet, Knutby-Faringe-Bladåker Hembygdsförbund (Hallgren & Fallgren Studieförlag (1986), Burefakta (Peter Sjölund), Österåkers hembygds och fornminnesförening, Ulf Nilsson, (WikiTree) och egen forskning.