När spanjorerna inledde sina erövringsförsök av Kanarieöarna i slutet av 1400-talet möttes de av starkt motstånd. Ursprungsbefolkningen visade sig vara en väldigt stark och enad ”nation” med många ”krigare”.  Men till slut besegrades man av inkräktarna och utplånades som folkgrupp.

Då det alltid är vinnaren som skriver historien är det svårt att återberätta den sanna historien om Kanarieöarnas ursprungsbefolkning, Guancherna. Det är så mycket vi fortfarande inte vet om deras kultur och föreställningsvärld, men genom DNA-studier vet vi att de bland annat hade sina rötter hos keltiska och berbiska stammar.

Tatuerade krigare klädda i getskinn

När spanjorerna kom till Teneriffa, Kanarieöarna på 1400-talet möttes de av ursprungsbefolkningen som bar kläder av getskinn. Påfallande många av ”infödingarna” var rödblonda, över medellängd och hade blå ögon. Invånarna var förtjusta i att tatuera sina kroppar och många hade allehanda mönster. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”. Ursprungsfolket kom av inkräktarna att kallas ”Guanches”, som på spanska betyder ungefär ”människorna från Ashenshen (Teneriffa)”. Guancherna själva kallade sig ”bincheais”.

När spanjorerna inledde sina erövringsförsök möttes de av starkt motstånd. Guancherna var väldigt skickliga på att kasta spjut, använda stridsyxa, klubba samt slangbella. Man var skickliga klättrare och tog sig lätt fram i den bergiga terrängen där de beridna spanjorerna stötte på stora svårigheter. Dessutom kunde man hoppa högt över bergsskrevorna och därmed undkomma spanjorernas attacker. Guancherna beskrivs som över medellängd, seniga, muskulösa och starka. Enligt en artikel 1922 var deras kvinnor mycket vackra, men skribenten tillägger ”dock måste detta upptagas med någon försiktighet då uppgiften kom från sjömän, vilka varit länge ombord utan att se en kvinna”.

Ett strikt, hierarkiskt samhälle

Enligt spanjorerna levde Guancherna i ett utpräglat klassamhälle som styrdes av kungar som styrde med järnhand över sina öar. Berättelserna bör tas med en stor nypa salt, men enligt myten hade Guancherna väldigt stränga lagar där exempelvis äktenskapsbrytare begravdes levande och barn som förolämpat sina föräldrar, slogs ihjäl. Somliga öar styrdes enväldigt av den kung som ärvt marken och ämbetet inom sin familj. På Teneriffa arrenderade kungen ut sin mark till sina undersåtar. Självmord var något man tycks ha uppmuntrat på Gran Canaria. När en ny kung/hövding tog över ”tronen” så förväntade han sig att undersåtarna frivilligt kastade sig utför ett stup.

Klädseln skilde sig åt i de olika samhällsklasserna och de olika grupperna fick inte heller gifta sig sig med varandra, eller begravas på samma plats. På Gran Canaria bar majoriteten kläder av getskinn och växtfiber. Överklassen hade långt hår, medan de lägre klasserna var tvungna att bära håret kort.

Liksom hos de nordafrikanska berberna hade Guanchernas kvinnor en stark ställning i samhället. Ett av de värsta brotten en man kunde göra sig skyldig till, var att förolämpa en kvinna. Speciellt grovt ansågs brottet vara om han vid tillfället var beväpnad.

Bodde i grottor och runda hus

”Dessa infödingar voro mycket krigiska och deras bostäder belägna på de mest otillgängliga platser, ofta bestående av grottor” skrev Göteborgs handels- och sjöfartstidning år 1922.

Guancherna hade gärna sina bostäder i grottor men bodde även i byar som bestod av runda hus med halm/grästak. Man uppförde dessutom befästningar och pyramidliknande stenstrukturer som liknar dem som finns i Nordamerika och Mesoamerika. Man använde sig, förutom av talspråk, även av ett slags visselspråk som man använde för att kommunicera på långt håll. Detta visselspråk som kallas ”Silbo Gomero” används än idag av herdarna på ön Gomera.

Åt mättande ”gofio”

Många av Guancherna var rödblonda, blåögda och över medellängd. På senare tid har man med hjälp av DNA kunnat spåra ursprungsfolkets rötter till den människotyp som kallades Cro Magnon, som var forntidens ”jättar”.  I början av 1900-talet trodde man dock att Guanches imponerande längd hade att göra med födan de åt. Man bakade nämligen bröd av en speciell sädesmix som kallades ”gofio” och som bestod av mald, rostad säd (av korn, vete och majs) som blandades med vatten eller mjölk till en näringsrik gröt. Denna gröt kunde sparas och bäras med under arbetsdagarna, för att vid lämpliga tillfällen bakas till bröd på upphettade stenhällar eller i lerkrukor, över en koleld. Den näringsrika gröten kunde även ätas utan att tillagas. Denna maträtt påminner mycket om Nävgröten/motti som kom till vårt land genom den finska invandringen på 15- och 1600-talen.

Balsamerade de döda

Precis som de gamla egyptierna balsamerade Guancherna sina döda. De dödas inälvor avlägsnades, kropparna preparerades med harts, framställt av tall, eller av drakblodssaft och sedan fick liken torka i solen under några veckor, inlindade i garvade getskinn. De begravdes sedan i grottor eller under gravhögar. Guanchernas överstepräster, Faycans, var en slags shamaner/druider, som även fungerade som läkare och utförde balsamering av de döda. Shamanerna tillhörde, liksom kungarna det allra översta sociala skiktet, adeln. ”På Gran Canaria, ute i de öde lavamarkerna, sällan beträdda av människofot finns den plats som numera kallas ”mal pais”, det dåliga landet. Under de stora stenhoparna har Guancherna sina gravar. Här lade de sina släktingars lik, klädda i skinn och med vapen och redskap vid sidan” skrev Göteborgs Aftonblad 1912.

Guanchernas föreställningsvärld

I Guanchernas religiösa föreställningsvärld hade allting en själ som man måste hålla sig väl med. ”De tillbad därför bergen, vinden, havet och allt som spelade en roll i deras liv.” (Göteborgs aftonblad 1912-05)
Man dyrkade flera gudar och gudinnor där den främste var Almogaren, solen. Gudarna och gudinnorna bodde högt uppe på bergen men kunde ibland bege sig ned och beträda människornas nivå för att ta emot deras böner. I Guanchernas religiösa föreställningsvärld fanns även en ond ande som troddes bo uppe på vulkanen Teides topp (helvetet). Man vet att människooffer förekom i Guanchernas kultur. På Teneriffa offrades barn till solen vid sommarsolståndet, genom att kastas från en klippa.

Vid svåra tider och torka drev man sina hjordar till platser som ansågs vara särskilt heliga. Där skilde man sedan lammen från sina mödrar och lät dem sedan irra omkring i ödemarken. Man föreställde sig att lammens jämmerliga skrik skulle blidka den store guden. En liknande föreställning, där barnoffer och tron på att man skulle väsnas, skrika och slamra till gudens ära, återfinns även inom den forna Baalskulten.

Hade tama hundar

Guancherna var ett herdefolk som inte odlade marken i någon större utsträckning. På Kanarieöarna fanns gott om föda i form av får, getter, grisar och kaniner. Man höll sig även med tama hundar, som bland annat hjälpte till att valla hjordarna. Enligt Göteborgs handels- och sjöfartstidning 1922, var kastrerade hundvalpar en delikatess för Guancherna på Kanarieöarna och detta har även bekräftats av arkeologer på senare tid. Att det fanns tama och vilda hundar på Kanarieöarna när spanjorerna kom dit framgår av diverse gamla dokument och man har även hittat mumifierade hundar på öarna. När spanjorerna väl hade erövrat Kanarieöarna beordrade man att alla herrelösa hundar skulle avlivas då de gjorde stor skada. Det första brevet som tar upp detta är daterat år 1501.

Besegrades och utplånades

”Ur den hundra år långa kampen framstod ett ödelagt land och spridda, förskrämda rester av ett fordom mäktigt folk, som nu under loppet av en jämförelsevis kort tid gingo upp i sina härskares nation”. (Göteborgs aftonblad 1912-05-06)

Kanarieöarnas ursprungsbefolkning besegrades till slut av inkräktarna och kom att utplånas som folkgrupp. De överlevandes ättlingar kom att absorberas i den folkgrupp som man besegrades av och många såldes som slavar.

DNA-studier av de mumifierade kroppar som hittats på öarna, visar att Guancherna var av Cro Magnon-typ och hade rötter i Kaukasus-området. Genom DNA-studier kan man se hur dessa människor har förflyttat sig över världen och hur generna har blandats under resans gång. Guancherna delade bland annat DNA med de keltiberier som bodde på den centrala-nordöstra iberiska halvön under de sista århundradena f.Kr., liksom med berberna, som är ursprungsbefolkningen i Nordafrika. Det finns även likheter mellan Guanchernas DNA och de människor som lever i dagens Puerto Rico.