Den första bemannade färden i en varmluftsballong gjordes 1783 i Paris, Frankrike. 200 år senare blev det dags för mig att ta en liten flygtur och den här gången skedde uppstigningen i metropolen Hallstahammar i Västmanland.

Det är tack och lov väldigt sällan som det sker olyckor med luftballonger. Men med min vanliga otur så inträffade det förstås ett missöde, just den där dagen. Min höjdrädsla blev än värre efter incidenten och på senare tid har jag faktiskt börjat fundera på att hoppa…

Det hände inte så mycket i Hallsta

Jag var 16 år och jobbade som reporter på länstidningen VLT:s lokalredaktion i Hallstahammar. Det hände inte så mycket på den lilla sömniga orten, på den tiden. Jag skrev mest om bortsprungna hundar och om diverse pensionärsträffar. När vi fick besök av den välrenommerade ballongklubben i Göteborg, så fick jag en fin möjlighet att skriva om någonting helt annat, för en gångs skull. Dessutom skulle jag få möjligheten att se Hallstahammar från ovan.

Höjdrädd

Jag är extremt höjdrädd och det var jag även på den tiden, men jag hade tydligen även lite ungdomligt mod och nyfikenhet, eftersom jag anmälde mig frivilligt för uppdraget att skriva ett reportage om ballongfärden.

Luftballongen var en enorm skapelse, tillverkad av specialbehandlad nylon. Det var väldigt blåsigt den dagen och man hade stora svårigheter att få ballongen att stanna kvar på marken, tills det var dags för uppstigning. Det var på darrande ben jag närmade mig ballongen och gjorde mig redo att kliva in i korgen.

Jag var nästan på vippen att tacka nej till ballongfärden när några journalister från andra tidningar kom springande och påstod att de också hade blivit lovade en flygtur. Då endast två personer rymdes i ballongen – ”piloten” och en resenär- blev jag nästan tvungen att slåss för att få åka med. I stundens hetta glömde jag helt bort min höjdrädsla. Allt förlöpte väl till slut och ballong-piloten, Lasse, lovade de andra reportrarna att de skulle få flyga dagen därpå, då man skulle göra flera uppstigningar…

Landade med en duns

Allt förlöpte väl till en början och vi flög iväg. Förutom det susande ljudet av gasolkranen när ballongen fylldes med varmluft då och då, var färden alldeles ljudlös…och magisk. Ballongen gled fram över åkrar och ängar och jag kände mig smått euforisk. Så larvig jag hade varit som grubblat mig sömnlös över det här! Att färdas, högt över marken i en ljudlös luftballong var ju helt underbart. Inte alls hemskt, eller det minsta farligt. Jag hade kunnat stanna där uppe hur länge som helst, men snart blev det dags att landa.

Eldslågor

Marken närmade sig med rasande fart och jag ropade till piloten att han måste dra i nödbromsen (om det nu fanns någon sådan), men han svarade skrattande ”Att landa är inte farligare än att hoppa från köksbordet!”.
Vi landade med en duns på en stubbåker och jag började genast krypa ur korgen för att ta mig i säkerhet.

Plötsligt hördes det oväntade ljudet från gasolkranen och stora eldslågor slog upp när den liggande ballongen på nytt fylldes med varmluft och flög iväg, med rasande fart. En vajer hade fastnat i gasolkranen. Jag hade nästan krupit ur korgen, men slungades tillbaka och vi släpades efter den brinnande ballongen en bra stund. När piloten hade lyckats stänga av gasolkranen och ballongen äntligen stannade upp satt vi utmattade på den stubbiga åkern och pustade ut. Av den tjusiga ballongen återstod nu endast förkolnade tygrester.

Ballongpiloten suckade och sa ”Det är nog bäst att du inte skriver om det här i artikeln”. Jag tittade på honom och nickade men kunde inte låta bli att bli full i skratt. Situationen kändes så dråplig. Av hans tjusiga mustasch återstod nu endast några krokiga, svedda strån. Själv hade jag blivit av med luggen i eldsvådan, men vi hade i alla fall klarat livhanken.

Funderar på att hoppa

Jag har inte flugit luftballong sedan 1983. Min höjdskräck är sedan dess av det lite svårare slaget och jag får svindel, yrsel och myrkrypningar bara av att åka rulltrappa. När min dotter var liten klarade jag inte ens av att promenera upp till leoparderna i Orsa Rovdjurspark på grund av svindel. Jag blev sittande nedanför berget och missade det mesta i den där djurparken.
Men men på senare tid har jag blivit lite nyfiken på konceptet att hoppa bungyjump från luftballong.

Från mitt fönster i Västerås ser jag nämligen då och då stora luftballonger sväva omkring här över Mälaren och en stund senare är det någon som hoppar, handlöst, från korgens kant för att sedan hänga där och sväva i luften en stund. En lång stege släpps sedan ned och personen klättrar tillbaka upp till korgen. Allt verkar väldigt läskigt och hisnande, men kul.

Kanske är det dags att jag äntligen utmanar min rädsla för höjder och beställer en tur med ballongen och gör ett bungyjump-hopp från 250–600 meter? Med BUNGY STHLM kan man göra världens högsta bungy jump från en friflygande ballong och de verkar ju hålla till här, strax utanför mitt fönster. Om något skulle gå snett den här gången också, så kan jag förhoppningsvis simma hem. 😊