Västmanlands första Lucia var en karl

Lucia med tärnor år 1914. Foto Gustaf Henrik Björkström


Det traditionella svenska luciafirandet uppstod under 1700-talet i västra Sverige, i bättre bemedlade familjer. År 1764 fick prästen C.F Nyman delta i ett sådant firande och antecknade efteråt: ”Ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak…”

Lucia-traditionen kom med tiden att sprida sig över landet och i början av 1800-talet hade firandet av den vitklädda Sankta Lucia med ljus i håret även nått Västmanland.

En dräng klädd i vitt lakan med en krans af ljus

”Då sex rätter voro förtärde och endast den sjunde, kakan, återstod, öfverraskades gästerna af en egendomlig syn. Dubbeldörrarna till förstugan uppslogos, och in trädde en dräng klädd i hvitt lakan, med en krans af ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med glöggus…”

Så skrev bruksinspektor Mauritz Wilhelm Arnqvist år 1820 när han hade deltagit i ett väldigt märkligt luciafirande på herrgården i Skinnskatteberg där han arbetade. I stället för ett fruntimmer, som brukligt var, hade den 32-årige betjänten Jacob Lindqvist fått hoppa in och axla rollen som Lucia eftersom glöggbrickan var väldigt tung. Arnqvist noterade i sin anteckningsbok: ”Egentligen borde det varit en tjenstflicka, ty han skulle föreställa Sancta Lucia, men, förmodligen för bördans skull, hade därtill i senare tider tagits en karl”.

Förhoppningsvis såg Jacob Lindqvist inte ut som på den här bilden 🙂
Illustration Helena Bure Wijk

Jacob Lindqvist föddes 1788 i Grythyttan, arbetade som kusk i Arboga och som betjänt på Skinnskattebergs herrgård under några år. 1824 flyttade han till Stockholm där han sadlade om till vaktmästare. Han hade nog inte en aning om att han skulle gå till historien som Västmanlands och kanske Sveriges första manliga Lucia.



Bland tomtar och julbockar



Nu när vi befinner oss i den allra mörkaste tiden är det nog många som längtar efter juleljus och tomtar som piggar upp lite i vintermörkret. I år har jag smygstartat lite och tände faktiskt elljusstakarna i morse. Jag stod helt enkelt inte ut med mörkret…men tomtarna, de får vänta några veckor till 😊


Jultomte med gamla rötter

Tomten har gamla rötter i svensk folktro och fanns här långt före kristendomens intåg. Tomtevätte, Puke, Nisse – kärt barn har många namn. Tomten var i den gamla folktron för många en osynlig figur som skötte och vaktade gårdarna. Han visade sig sällan men de som fick en skymt av honom har beskrivit tomten som en äldre, kortväxt man med grå luva. Det gällde att hålla sig väl med tomten som hade ett ganska hetsigt humör. Som tack för att han vaktade stall och ladugård kunde man i äldre tider ställa fram en skål med söt gröt till tomten, vilket fick honom på gott humör.

Gårdstomten var för många familjer en viktig, övernaturlig figur som levde sida vid sida med människorna, men han skulle aldrig få för sig att knacka dörr och fråga efter snälla barn, som hans efterföljare gjorde…

Den här gamla tomtegubben hade min morfars farmor i sitt hem för mer än hundra år sedan.



Den moderna tomten tar form

Den moderna tomten med vitt skägg som vi känner idag är en 1800-tals produkt, en sammanblandning av den amerikanska jultomten Sankta Claus och gårdsvätten i svensk folktro. Innan jultomten gjorde entré i svenska hem, var det julbocken som var huvudpersonen i juletid. Under 17- och 1800-talen kunde man på vissa håll klä ut sig till julbock, bräka som en get och sedan gå runt i byn och bulta på husens dörrar tills någon öppnade. Man kastade sedan in enkla julgåvor – trädockor, träbitar, kritor och liknande, genom dörrarna.

Min farmors mamma, som växte upp i en liten ångermanländsk by i slutet på 1800-talet har berättat om familjens julfirande året 1894: ”Julgranen kläddes med papperskarameller och hängdes i taket då det var trångt i stugan. Vi hade ej jultomte. Istället kom någon på julkvällen och kastade in små paket till barnen – en griffeltavla eller en Abc-bok”.

Farmors mamma, Dora f.1888, fick varken besök av julbock eller tomte under barndomens jular. Och granen hängde i taket 🙂

Amerikansk tomte 1892

I USA gjorde den moderna tomten entré tidigare än här hos oss. I artikeln ”Amerikanska julseder”, som publicerades i Aftonbladet 1892, berättar skribenten om ett ovanligt julfirande han deltagit i, i en frikyrka i Amerika:
”…Knappast var det sista barnet färdigt med sin uppläsning, innan jag hörde ett starkt larm bakom mig. En karl utklädd till julbock – det heter Sanct Claus i Amerika – kom in genom de på vid gafvel upplsagna dörrarne. Långt skägg hade han och en väldig päls med hårsidan utåt. På pälsen sutto en mängd bjällror, som pinglade väldeliga.
Han gick långsamt uppåt koret och upp till julträdet. Så snart barnen fingo se honom, klingade ett väldigt jubelskri, och de små barnen skreko av rädsla. Hela menigheten var vid ett strålande humör, och detta blev ännu mer strålande, då Sanct Claus tog en ofantlig korg med äpplen, päron, konfekt med mera och utdelade åt alla, så mycket de ville hava.”

Skribenten konstaterar avslutningsvis att kyrkan inte föll ned över församlingen, ”trots allt detta skratt och jubel, denna julbock och detta smaskande i Guds hus”. (Aftonbladet 1892-12-29)

Jag som tomte 🙂