I det medeltida Europa avbildades ofta lurviga, vilda män och kvinnor i litteratur och bildkonst. De nakna och håriga germanska barbarerna avbildades även på hundratals vapensköldar runtom i Europa och finns fortfarande gestaltade på Danmarks vapensköld. Även den bibliska Maria Magdalena framställdes som en ”vilde”, täckt av hår från topp till tå.

Maria Magdalena
Den bibliska Maria Magdalena (Magdalena från Magdala) var Jesu följeslagare och hon var även den som fann Jesu grav tom och vittnade om hans uppståndelse. Hon var av adlig härkomst och ägde tillsammans med sina syskon, Lazarus och Marta den befästa staden Magdalum i närheten av Jerusalem. Enligt kristna källor var Maria Magdalena en prostituerad kvinna som valde att följa Jesus efter att han drivit ut sju demoner från henne. Det är dock omtvistat om Maria Magdalena var en enda person eller om skrifterna avser flera olika Marior.

Den bibliska Maria Magdalena, med sin djupa erfarenhet av att resa från mörker till ljus, kan ses som en inkarnation av Sophia i den gnostiska myten. Hon var visheten, urmodern och Kristi gemål. Enligt gnostiker är universums två motsatta principer nödvändiga och att försöka värdera dessa principer skapar obalans och elände. ”Ljus och mörker, höger och vänster är varandras bröder. De är oskiljaktiga. Därav följer att de ”goda” inte är goda och de ”onda” inte onda, inte heller är ”liv” liv eller ”död” död. ” (Det gnostiska Filippusevangeliet)

Maria Magdalenas mytiska koppling till merovingerna
Bilden av ”den ädla vilden” var på sätt och vis en parallell med Adam och Eva i Edens lustgård. Vildkvinnans långa hår symboliserade hennes fertilitet och ohämmade sexualitet. Den vilda familjen är en symbol för oskuldsfullhet och blev även en symbol för den heliga familjen. Att Maria Magdalena framställdes som en lurvig ”vildkvinna” under medeltiden kan också ha att göra med hennes samröre med merovingerna, tänker jag.

De håriga, nakna germanska männen, med en träklubba i handen förekom på många vapensköldar under medeltiden och finns än i dag på Danmarks kungliga vapen. Människor från de germanska stammarna, exempelvis longobarder (långskägg) och merovinger, framställdes gärna som vilda barbarer i dåtida konst och litteratur.

”Franker” nämns i romerska källor först vid mitten av 200-talet e kr, som namn på flera olika stammar i nordvästra Germanien. Deras egentliga expansion började från och med 480-talet då de gick över Rhen och in i Gallien och bildade ett eget rike under kungar av den merovingiska ätten. Klodvig var det första stora namnet bland dem.

Frankernas förste ledare var den mytomspunne Klodvig (Chlodio) och det är hans son, Merovech (Meroveus), som har givit namn till den ”långhåriga” merovingiska ätten. Merovingerna, som påstås ha haft övernaturliga förmågor, ville gärna härleda sina rötter till ett mytiskt och övernaturligt ”sjöodjur” och påstod själva att de bara var människor till hälften. Liksom den bibliske Samson var merovingkungarna måna om att behålla håret långt då man trodde att kraft och styrka satt däri.

I böcker som ”Heligt blod, helig graal” (Lincoln och Baigend 1982) och ”Da Vinci koden” (Brown 2003) framförs en teori om att Jesus från Nasaret i själva verket fick ett barn tillsammans med Maria från Magdala (Maria Magdalena), som fördes till Frankrike i all hemlighet. Enligt denna myt är ”den helige graal” inte något fysiskt föremål utan symbolen för Maria Magdalenas livmoder som förde ätten vidare. Enligt böckerna har denna ätt genom tiderna varit utsatt för massiva hot från hemliga falanger inom den katolska kyrkan, då sanningen, om den kom ut, skulle omkullkasta hela den kristna grunden där man utgår från att Jesus var en ogift man som inte hade några barn. Till beskydd har ätten genom tiderna haft starka grupperingar såsom Prieuré de Sion (Sions priorat) på sin sida.