Michel Poulaine, Godefroid Pousette (Poncet), Henri Vincent och Mårten Dubois hette några av de anfäder som var franska hugenotter en gång i tiden. De kom till Sverige och Uppland i början av 1600-talet, på flykt undan religionsförföljelse. Men vilka var de egentligen, hugenotterna?

Al-Andalus
Al-Andalus är det arabiska namnet för de områden på den iberiska halvön, som år 711 erövrades av nordafrikanska berber, så kallade morer. Al-Andalus kom att vara under muslimskt styre fram till 1492 och omfattade större delen av dagens Spanien, Portugal samt delar av södra Frankrike. Den grupp som av romarna kallades ”morer” och som bebodde området bestod av araber, berber, konverterade, judar och kristna, så kallade ”mozaraber” (som levde under muslimskt styre). Området var en smältdegel för olika etniciteter, kulturer och religiös tro. Kristna och judar var välkomna att leva där som ”dhimmi”, mot att de betalade en särskild skatt. De olika grupperna levde sida vid sida men det var inte alltid någon dans på rosor. Många tvingades att tvångskonvertera till islam, eller fly.

Inbördeskrig utbröt i Spanien och området, som 711 – 1492 kallades Al-Andalus, försvagades och återtogs med tiden av kristna styrkor. Granada i Spanien var det sista moriska fästet som föll i januari år 1492 då den spanske kungen Ferdinand och drottning Isabella tågade in i staden. Kungaparet inrättade 1478 den spanska inkvisitionen, som hade till uppgift att övervaka den romersk-katolska kyrkans doktrin och utrota kätteriet, som var all sådan tro som ansågs vara villoläror. Kyrkan förföljde och straffade sådana människor på de mest brutala sätt. Många brändes levande på bål, torterades till döds eller fängslades under många år. Ett annat straff var att man fick leva, men tvingades bli rorsman tills man stupade och avled. Judendom och islam var exempel på villoläror som man med alla medel ville utrota och man förföljde människor som hade dessa religiösa trosuppfattningar.

1492 utlovades religionsfrihet i Spanien, men snart tvingades invånarna att konvertera till katolicismen, eller att lämna landet. Många valde att konvertera och dessa konvertiter kallades ”morisker” av spanjorerna. Man fortsatte att klä sig som tidigare och utöva sin forna religion, vilket ledde till hårdare lagar och slutligen tvingades samtliga morisker ut ur landet år 1609.

Behöll sin tro i hemlighet
Somliga morisker och judar valde att konvertera till kristendomen och katolicismen, som var den enda accepterade religionen. Man bytte till spanskklingande efternamn men fortsatte att utöva sin religiösa tro, i hemlighet. Sådana individer gick under benämningen ”kryptomuslimer” och ”kryptojudar”. De muslimska och judiska konvertiterna och deras ättlingar övervakades hårt av den spanska och den portugisiska inkvisitionen, så att de höll sig på den rätta, ”smala” vägen och straffen var hårda för dem som fortsatte att utöva sin forna tro.

Drevs på flykt
När den iberiska halvön återerövrades fördrevs den judiska och muslimska befolkningen. Man räknar med att omkring 3 miljoner morisker fördrevs i omgångar mellan åren 1492 – 1619. Många flydde till Nordafrika och Frankrike. Cirka 200 000 judar lämnade Spanien och tog sin flykt till andra delar av Europa – Frankrike, Schweiz, Tyskland, Holland, England och Skottland. Många flydde även till Nordafrika, Amerika och Mellanöstern.

En politisk och religiös sammanslutning
Hugenotterna var en sammanslutning av människor som hade olika bakgrund, men som delade samma tro och en historia, präglad av förföljelse. Här fanns bland annat ättlingar till sefarder och morer som hade nära kontakt med andra reformerta trosfränder från bland annat Vallonien, Nederländerna, Tyskland och brittiska öarna. Man tror att det som mest kan ha funnits omkring 2 miljoner hugenotter i Frankrike. Flera reformerta församlingar bildades där under reformationen på 1500-talet och det allra första kalvinistiska kyrkomötet hölls i Paris år 1559.

Det franska ordet ”huguenot” förekom redan på 1520-talet som en benämning på motståndsmän inom den schweiziska konfederationen (edsförbundet) som bildades i slutet på 1200-talet i det heliga romerska riket. ”Huguenot” tros vara en fransk översättning av det tyska ordet ”Eidgenoss” som betyder ungefär ”edsvuren frände”, ”kamratskap”, ”kompanjonskap”. Andra menar att termen härstammar från ”huguon”, ett ord som användes för att beteckna personer som går omkring på gatorna om natten – de tidiga protestanterna, liksom de tidiga kristna, hade valt den tiden för sina religiösa sammankomster.” (Smiles, 1867)

De människor som kallades hugenotter var reformerta kristna (kalvinister) som flydde undan religionsförföljelser men benämningen ”huguenot” var ursprungligen en politisk, inte en religiös term. ”Huguenot” var en federation, en slags motståndsrörelse som bestod av kristna, judar och muslimer, som hade en gemensam fiende – den katolska kyrkan.

Religionskrig
Åren 1562 – 1598 utkämpades mellan hugenotter och katoliker åtta religionskrig. Hugenotterna sågs av katolska kyrkan som ett hot och man utsattes för svåra förföljelser som kulminerade i blodbadet under Bartolomeinatten (Massacre de la Saint-Barthélemy) år 1572 då tusentals hugenotter mördades.

Den skotske författaren Samuel Smiles har beskrivit det fruktansvärda som utspelades i Paris: ”Beskjutning hördes nu i varje kvarter i Paris. Man bröt sig in i hugenotternas hus, som länge varit markerade och män, kvinnor och barn höggs ihjäl med sablar, eller sköts till döds. Det var meningslöst att försöka fly. De som försökte fly, slaktades på gatorna. I tre dagar fortsatte massakern. Högar av döda kroppar blockerade dörröppningarna: stympade kroppar låg i varje gränd och passage; och tusentals kastades i floden Seine. Till slut, på den fjärde dagen, när mördarnas raseri hade mättats och de flesta hugenotter var döda, föll en dödstystnad över Paris gator. Dessa fruktansvärda händelser i huvudstaden följdes nästan omedelbart av liknande dåd över hela Frankrike.  Cirka 1800 personer dödades i Lyon, och invånarna på Phone nedanför staden blev förskräckta när de såg alla döda kroppar som flöt nedför floden. Sexhundra dödades i Eouen: och många fler i Dieppe och Havre. Antalet dödade under massakern i hela Frankrike har uppskattats till 70–100 000”. (Smiles, 1867)

Efter Bartolomeusnatten 1572 lyckades hundratusentals hugenotter fly och kom på så vis till Nordamerika, Nederländerna, Schweiz, Tyskland, England, Sydafrika, Danmark och Sverige och många andra länder. Omkring 2000 hugenotter utvandrade till Skandinavien, främst till Danmark. Ett hundratal kom till Sverige där deras yrkeskunskaper var efterfrågade.

”Protestanternas flykt från Nederländerna fortsatte i många år. Alla som var starka nog att fly flydde; endast de svaga, de hjälplösa blev kvar. Flyktingarna vände Flandern ryggen och vände sig mot Holland, Tyskland och England; och flydde dit med sina fruar och barn, och de varor de kunde bära med sig, för att söka sig nya hem. Flera hundratusentals av dess bästa hantverkare – skräddare, färgare, vävare, garvare, knivsmeder och järnarbetare av alla de slag – lämnade Flandern och tog med sig sin skicklighet, sin intelligens och sin frihetsanda till de länder dit de hade anlänt. Majoriteten sökte sig till Holland och kämpade sedan tappert mot Spanien för dess oberoende existens.” (Smiles, 1867)

”Bristen på religiös tolerans ledde till att reformerta församlingsmedlemmar flyttade från spanska Nederländerna och Liège. Målet var i de flesta fall Holland och där kom det att på en del ställen finnas franskspråkiga vallonförsamlingar vid sidan av de holländska reformerta församlingarna. Här hade alltså konfessionen betydelse för valet av bostadsort. Valet dikterades inte endast av ekonomiska skäl.” (Hållander, 1999)

Kastades ut
”Ediktet i Nantes” år 1598 gav hugenotterna vissa fristäder och en viss religionsfrihet, men under kung Ludvig XIV inleddes en ny våg av förföljelser mot hugenotterna. Den 22 oktober 1685 registrerade parlamentet i Paris ett kungligt påbud som helt upphävde ediktet i Nantes. I det nya ediktet förbjöd de reformerta helt att fira gudstjänst. Deras kyrkor skulle förstöras och de förbjöds även att hålla religiösa sammankomster i sina hem. De reformerta predikanterna landsförvisades, men övriga förbjöds att lämna landet och man spärrade gränserna med militär.

En historia präglad av förföljelse
De franska hugenotterna var ingen etnisk grupp, utan en sammanslutning av människor som delade samma tro och en historia, präglad av förföljelse. Man hade nära kontakt med andra reformerta trosfränder från bland annat Vallonien, Nederländerna, Tyskland och brittiska öarna. Många hugenotter var ursprungligen morer och sefardiska judar som flytt från den iberiska halvön under inkvisitionen. I denna grupp fanns många skickliga hantverkare, sjöfarare, entreprenörer, affärsmän och även adelsmän. För dem blev Jean Calvin och hans rörelse en välsignelse eftersom kalvinismen uppmuntrade världslig framgång genom arbete.

Hugenotterna hade rykte om sig att vara flitiga och företagsamma. Många var verksamma inom textilindustrin och tillverkade finare tyger som taft, siden och sammet. Morerna hade en lång tradition inom vävnad och textilframställning. Man ägnade sig även åt framställning och export av papper, järn, läder, järn- och stål.

Professor Elisabeth Caldwell Hirschman har studerat Skottlands judiska historia och menar att de judar som kom dit från Iberiska öarna under 1400- och 1500-talen (och senare) bar med sig ett rikt förråd av vad sociologer kallar ”kulturellt kapital”. De hade värdefulla kunskaper och färdigheter som var stora tillgångar för de länder där de bosatte sig, särskilt expertis inom medicinska, metallurgiska, gruv, sjöfart-, läderbearbetnings-, glastillverknings- och handelsområden. (Hirschman & Yates, 2015)

Många framgångsrika företag har genom tiderna etablerats av hugenotternas ättlingar, bland andra Peugeot och General Motors.

Ett hundratal franska hugenotter kom till Sverige under 1600-talets början, bland andra mina anfäder med släktnamnen Dubois, Pousette, Vincent och Poulain. De kallades ”fransoser” på bruken, men varifrån kom de från början? Var de fransoser eller kanske ättlingar till morer och sefardiska judar? Finns spåren efter vallonerna/hugenotterna kvar i vårt DNA efter hundratals år?

 

 

 

Källor: ”History of the conquest of Spain by the Arab-Moors”, Coppeè, H. (1892), ”El proceso de expulsión de los moriscos de España (1609-1614)”, Lomas Cortés, M. (2011), ”Visions of Deliverance: Moriscos and the Politics of Prophecy in the Early Modern Mediterranean”, Green-Mercado. M, 2020, ”The Moriscos in France after the Expulsion: Notes for the History of a Minority”, El Alaoui. Y, (2020), Online Etymology Dictionary, ”When Scotland Was Jewish: DNA Evidence, Archeology, Analysis of Migrations, and Public and Family Records Show Twelfth Century Semitic Roots”, Hirschman & Yates (2015), ”The Huguenots: Their Settlements, Churches and Industries in England and Ireland”, Smiles, S. (1867),  ”Vägen in i sockenkyrkan – De uppländska vallonernas religiösa assimilation 1636–1693”, Hållander. T. (1999)